Annons:
Etiketterfamiljanhörigarelationer
Läst 3186 ggr
Leeza
1/17/14, 7:15 AM

Att välja sina strider

Hej allihopa!
Jag är en flitig besökare på denna sajt då jag lever ihop med en man som i skrivande stund genomgår en adhd-utredning. Har velat skriva av mig väldigt länge men varit osäker då jag är anhörig men vill å andra sidan ha hjälp, stöttning och tips på hur jag ska bemöta den "problematik" som jag står inför i nuläget!

Min sambo är 45+, f.d. kriminell och missbrukare(extrema mängder narkotika) samt kraftiga (näst intill omänskliga) sömnproblem varpå det sistnämda är den främsta anledningen till att han slutligen accepterade en adhd-utredning.

Jag har två barn sedan tidigare, 6 och 8 år, sambon har inga. Mina bekymmer kommer av att min sambo väljer att ta varenda strid med mina barn, nästan till den grad att om det inte finns något att strida om så letar han efter små fel de gör, främst sonen som är 6.
Jag har försökt på alla sätt och vis att tala om, visa, argumentera, jämföra, allt allt allt, att jag i vissa situationer inte tycker det är lämpligt att min sambo ska tillrättavisa barnen på det sätt han gör!

Reaktionen jag får från honom då är att han blir skenheligt förbannad och skäller ut mig efter noter! Säger åt mig att jag är blind, inte ser verkligheten, att jag blir helt bindgalen och skriker på honom(??), jag är den sämsta mamman på jorden osv osv osv.. Han kan inte ta kritik i någon form men det är ändå jag som är föräldern så jag måste ju säga ifrån när jag tycker något är fel!?!?

Jag vet att hans intuitioner är goda men hans självbild är helt åt fanderns och han inser inte att han i 9 fall av 10 bokstavligen skriker och gormar åt barnen. Han har vid några tillfällen rent av kränkt dem! Han har ett oerhört katastroftänkande kring allt och ser enbart negativt på allting varpå mina barn får världens längsta förklaringar på egentliga struntsaker.

Detta har resulterat i att jag i största mån får göra allt för att hålla isär min sambo och mina barn då vi är hemma. Vi äter inga gemensamma middagar längre för jag orkar inte höra tjatet!

Hur ska jag nå fram till honom?? Hur ska jag bemöta honom så att han inte exploderar?? Han är annars världens snällaste person och barnen älskar honom men jag går sönder inombords ibland!! Detta beteende är något som han själv fått uppleva under hela sin uppväxt av sin far men jag kan inte dra några paralleller för honom, han gör inte den kopplingen!

Tack <3

Annons:
Freke
1/17/14, 11:27 AM
#1

Svårt att ge några råd..
Men jag… Har likvärdiga erfarenheter som honom, gjorde min utredning vid 45-års ålder och har ett förflutet likvärt hanses..

Men försök att närma honom, med följande…

- Om någon skriker, lyssnar du själv då? Om du skriker på barnen, varför ska dom lyssna?
Samt att för att kunna kritisera, måste man själv kunna ta kritik, kan man inte? Ska man inte…
Det är ett skitsvårt steg att närma sig med hållbara argument att få en adhd-personlighet speciellt med drog-förflutet att förstå, krävs rätt drastiska åtgärder och sjukt tunga argumet, eftersom "vi" har svårt för att ta fel hos oss, men snabba på att kasta skit på andra..
Eftersom vi oftast fått en massa skit i tidigare år..

Fråga: Är han djur månniska? gillar han hundar? Vet han hur dom funkar? Eftersom barn och hund är lite samma, skriker man stänger dom av.. Faktiskt så gör han det också….
Kan va ett sätt att komma fram i hans sinne…

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Leeza
1/17/14, 5:39 PM
#2

Hej och tack för ditt svar!

Jo jag har märkt att det är näst intill omöjligt att nå fram till honom då det gäller just detta "problem". Vet inte vad det är som gör att han reagerar så sjukt starkt på kritik på just den här fronten?? 

Problemet i sig är också att han, i syn på sig själv, inte alls skriker eller låter kränkande, nedlåtande framför barnen! Jag når inte fram alls där! Jag får inte ens reagera för då blir jag helt, enligt honom, förvriden i ansiktet och svart i ögonen av ilska!

Det jag kan försöka närma mig med är det faktum som du nämnde att om man ska ge kritik ska man kunna ta kritik. Kan försöka införa det i andra situationer för att plantera ett frö, som jag brukar säga =) 

Ja, han är, innerst inne, en riktig djurmänniska men att jämföra och dra paralleller har jag nästan gett upp hoppet om.. det kopplar inte, tyvärr :-s 

Jag själv har inga problem att läsa av och bemöta honom på ett bra sätt! Men det är just i de här situationerna när barnen kommer i kläm.. de förstår ju inte hans intentioner!! 

Min förhoppning nu är att utredningen går snabbare än snabbast (teamet runt honom har fått lite eld i arslet pga hans grava sömnproblem) och att han får den hjälp han behöver! 

Tack, åter igen för ditt svar!

flis
1/17/14, 5:52 PM
#3

Jag förstår inte varför man flyttar ihop med någon som inte fungerar med ens barn. Ständiga bråk kan göra att barnen får problem senare i livet. Sambon behöver förändra sitt sätt men hur? Är han intresserad av hjälp kan du kanske ge tips vart han kan vända sig. Kom ihåg att det är hans problem och du kan inte lösa det åt honom. Du ska i första hand tänka på dej och dina barn, det är ditt ansvar.

Zaphix
1/17/14, 7:46 PM
#4

Väger fördelarna med samboskapet upp nackdelarna?

Kan inte särbo vara ett alternativ?

Du kan inte förändra hans beteende om han själv inte vill eller ens förstår att han behöver förändras. Det enda du kan göra är att välja om du vill bo med den person han är just nu eller inte.

Är så lätt att sitta bakom skärmen och bara sett vad du skriver här och ha åsikter och tankar, men av bara det du skrivit här skulle jag allvaligt fundera på att flytta isär. Inte rättvist mot barnen att växa upp under såna omständigheter.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Freke
1/17/14, 10:15 PM
#5

# 3, 4..

Gud va lätt ni får det att låta? 
Av dessa få meningar så har ni bestämt hur Lezza ska leva sitt liv, ni har väl inte en aning om hur han är i andra fall? Att barnen inte borde utsättas för det är väl ensak, men jag lovar att han har även bra stunder med dom..
Att konflikter sker i familjer är bara bra, för konflikter är utvecklande, de sko dock stanna vid konflikt och inte eskalera i bråk för då har det gått för långt.

Men familjen vill troligen komma vidare ihop och inte isär, det är väl därför hon frågar här?
SHit vilka puckade argument ni kommer med.. 

Be de som håller i utredningen att det ska ge honom stämingstabilicerande medicin typ tegretol om han har enorma vredesutbrott, eller om det bara går för fort..
Fördelar: Det ger en en chans att hinna reagera och valmöjligheterna ökas.
Nakdelar: Man hamnar i ett ingenmansland, man blir aldrig riktigt arg, inte heller riktigt glad..

Men fördelen är att man kan lära sig att reagera på ett normalt sätt..

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Zaphix
1/17/14, 10:42 PM
#6

#5: Läste du det sista jag skrev?

I så fall såg du att jag problematiserade att jag bara kunde gå efter det hon/han hade skrivit och bilda min uppfattning utifrån det.

Börjar jag blanda in egna tolkningar och läsa mellan raderna blir det lätt väldigt fel. Det enda jag kan gå på är det hon/han faktiskt skriver.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Annons:
Niklas
1/18/14, 8:24 AM
#7

Oavsett ditt och hans förhållande tycker jag att det är viktigt att inte barnen behöver stå ut med det du beskriver. Det är inte den typ av konflikter jag tror är hälsosamma för dem. Finns det stunder då du kan nå honom när det gäller de här frågorna? Tala med honom då i så fall och förklara hur viktigt det är att han förstår hur du ser på det här problemet och att han ändrar sitt sätt mot barnen. Kan du filma honom med mobilen någon gång när det händer och visa det för honom utan att det blir värre? Han kanske behöver se det du ser för att förstå.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Leeza
1/20/14, 8:23 AM
#8

Tack för era svar!

#3  #4 - Självklart har jag inte gjort ett val att flytta ihop med någon som inte kommer överrens med mina barn! Detta är inget som pågått under hela vårt förhållande och är ingenting som skett varje dag! Sömnproblemen är inte utav denna värld och dels beror det på en rejäl skada sambon råkade ut för så att han inte kan utföra sitt älskade hantverksyrke. Han går hemma och är sjukskriven och har ingen ventil alls för sin hyperaktivitet vilket han haft innan genom arbetet!

Strategierna jag har nu fungerar men jag vill fortfarande försöka lösa detta på ett smidigare sätt än att försöka undvika konflikter! 

#5 - Mediciner har han svårt att acceptera pga sitt forna missbruk. Han har, efter 2,5 års tragglande med utredningen äntligen accepterat att prova centralstimulerande! Jag har en bror med ADD och liknande humörsvängningar som min sambo som blev som en ny människa av medicinerna så jag lägger mina förhoppningar att det även kommer bli bättre här!

#7 - Jag är mycket medveten om att dessa konflikter är av ondo för barnen! Därför vill jag lösa dem men når inte fram i nuläget! Har som sagt förhoppningar på framtida medicinering och så snart som imorgon, tisdag, är det dags för läkarbesök för att gå igenom vilka alternativ som finns för sambon!
Jag har haft tankar på att spela in honom och låta honom lyssna till sig själv men jag tror bara det skulle fylla på ångestbägaren som redan är överfylld efter ett helt liv av misslyckanden( enligt hans egen mening).

Upp till toppen
Annons: