Annons:
Etikettutredningar-hur-var-när-varför
Läst 2574 ggr
tarotlasse
2014-04-02 06:59

Ökade Diagnoser.....

Vi diskuterade i en tråd om varför så många i dag får ADHD och att ADHD diagnoserna ökat så. 

Det var många olika  synpunkter på detta. 

Jag sa då att det berodde på ökad personal och kunskap inom psykiatrin och att det är då fler utredningar som görs. 

I dag på Autismens dag så publiceras en studie om samma tendens på Diagnoser inomom Autismspektrumet. 

Från 2007-2011 så har diagnoserna inom autismspektrumet ökat med 75%. 

Förklaringen är den samma som jag gav om ökningen av ADHD diagnoser. 

Mer personal och fler  utredningar det görs mer en dubbelt så många utredningar i dag en vad det gjordes 2007. 

Lasse

Annons:
Honestyisdead
2014-04-02 14:46
#1

Många feldiagnostiseras.

Jag är inte så säker på att denna ökning är positiv eller korrekt.

[Sandi92]
2014-04-02 15:23
#2

Jag tror också att många feldiagnostiseras. Är själv inte helt säker på att min diagnos verkligen stämmer.

Praefatio
2014-04-02 21:09
#3

Tror liksom #1 och #2 att oerhört många feldiagnosticeras idag. Vet minst två i min direkta bekantskapskrets som har NPF-diagnoser men vars symptom och funktionshinder är av en helt annan natur. Att de är funktionshindrade och behöver hjälp är det inget snack om, men deras diagnoser stämmer inte för fem öre och att få fel hjälp är nästan lika värdelöst som att inte få någon alls.

Funktion
2014-04-02 21:12
#4

Tänk på att dessa diagnoser med ADHD, Asperger och andra autismspektrumstörningar inte fanns på -50, -60 och -70 talen. På den tiden led vi av dålig uppfostran. Kanske var den "diagnosen" korrekt.

Praefatio
2014-04-02 21:14
#5

#4 Nu tror jag inte riktigt att jag förstod vad du försökte säga. Försökte du säga att så många får diagnos nu för att det är många som gått odiagnosticerade eller menar du att många av de som får diagnos idag kanske egentligen lider av bristfällig uppfostran?

tarotlasse
2014-04-03 12:01
#6

#4

Jo visst fanns NPF diagnoserna även då man har diagnoserat överaktiva barn sedan i mitten av 1800 talet.

Men det har haft en rad olika namn under åren.

Först 1902 så infördes en internationell diagnos och då var det MBD barn. Från 1902 har diagnosen haft 5 st olika namn  MBD har det hetat i 2 olika perioder fram tills man döpte det till  DAMP och sedan ADHD och nu pratar man om att byta namn på diagnosen igen.

Så har full förståelse att man inte känner till ADHD från den tiden eftersom det då hade ett annat namn.

1932 så började man  i Sverige medicinera överaktiva barn med  amfetamin  på 60 talet så började man i stället medicinera med mentylfenidat.

En välkänd person författaren Jan Myrdal berättade hur han fick börja medicinera med amfetamin på 30 talet och då hade han  diagnosen MBD i dag har han  diagnosen ADHD berättade han vid en tv intervju.

Så visst fanns diagnoserna redan på den tiden.

På Aktuellt i går så berättade man just detta att otroligt många av de inom autismspektrat har blivit feldiagnoserad.

Det är inte lätt att sätta en diagnos  eftersom de olika neuropsykiatriska funktionshindren går in i varandra och kan därmed ta lång tid innan man sätter rätt diagnos.

En person som intervjuades i går så tog det 20 år med olika diagnoser innan det satte diagnosen autism.  

För mig tog det ännu längre tid fick min ADHD diagnos när jag var 47 år.

Har fått en rad olika diagnoser under åren innan man efter 3 års utredning kom fram till att jag har ADHD.

Så helt klart så mer kunskap och mer personal inom psykiatrin gör att man kan göra fler utredningar och då med ha lättare att sätta rätt diagnos i dag.

Lasse

Annons:
flis
2014-04-03 12:59
#7

När man säger att många feldiagnostiseras kan det innebära att alla som fått diagnosen ifrågasätts. Eller är min diagnos rätt ställd men inte din?  Förr pratade man om bränn, sveda, värkkärring nu tror jag att det heter fibromyalgi. Det är inte roligt för någon att inte bli trodd, och så kan det nog kännas för den som får sin ADHD diagnos men inte blir tagen på allvar.

Funktion
2014-04-03 13:22
#8

@5 Jag menade att många inte fått diagnos fast de nu skulle fått det. Det finns ju fortfarande människor som hävdar att det är en brist i uppfostran. Många vuxna skyller fortfarande sina sociala tillkortakommanden på en dålig uppväxt.

När jag växte upp på -60 och -70 talet kom jag i alla fall inte i kontakt med någon som kunde hjälpa mig med mitt funktionshinder. Hörde aldrig talas om att de barn som gick i sk obs-klasser faktiskt kunde ha medfödda problem.

Enligt Wikipedia infördes diagnosen MBD under 50-talet

Honestyisdead
2014-04-03 14:36
#9

8 Samtidigt sitter människor med fel diagnos hemma med sjukersättning trots att de hade klarat jobba.

Jag vet hur det är att inte bli trodd. Men det förändrar inget.

flis
2014-04-03 18:34
#10

#9 Menar du att människor fejkar för att slippa jobba?

Honestyisdead
2014-04-03 19:01
#11

Nej att dom går hemma pga diagnos som är fel.

Fejkare finns det så klart också.

Humi
2014-04-03 20:37
#12

Problemet som finns idag är att dom inte har satt en diagnos på dom "normala".
I samhället vi lever i så går alla under någon form av diagnos, dock i olika grader.

Honestyisdead
2014-04-03 20:39
#13

12 Håller inte med. De flesta har inte problematik som påverkar deras vardag negativt. Och det är något som krävs för diagnos.

Annons:
Lakeside
2014-04-03 20:56
#14

Håller inte med heller. 

Det finns många saker som skiljer men självklart är det olika för de som diagnostiseras också och vilken livssituation man är i, dvs. vilka krav ens livssituation kräver, skaffa barn t.ex. är brytpunkten för en del och det är då det kan rasa. 

Varför skulle man ens söka för att få utredning om man inte upplever problem? Om det inte är så att man vill ha "knark". Sen är det så att alla behöver olika hjälp. Vissa behöver kanske bara regelbunden KBT och medicin medan andra behöver hjälp varje dag.

Det är inte så jätte roligt att varken ha problem eller göra utredning.

flis
2014-04-03 23:13
#15

#11 Jag förstår inte vad du menar. Skulle dessa människor kunna arbeta om diagnosen ändrades? Vems utredning kan man lita på?

Jag tycker att det många gånger ställs för höga krav på människor med funktionsnedsättning. Helst ska man arbeta tills man stupar.

tarotlasse
2014-04-07 14:27
#16

#8

Namnet MBD har använts under 2 olika perioder.  

Wikepedia hänvisar då  troligtvis till andra gången namnet MBD infördes som diagnos.

Wikepedia är ingen tillförlitlig informations källa tyvärr.

Både du och jag kan gå in och korrigera på uppgifterna i Wikepedia när som helst.  

Den första internationella diagnosen på överaktiva barn sattes 1902 och var diagnosen MBD men det  har som sagt vad haft ett flertal olika namn genom åren enligt en doktorsavhandling om ADHD från Göteborgs Universitet.

Innan 1902 så diagnoserades också överaktiva barn men då hade det olika diagnos namn i olika länder och var först 1902 man kom överens om ett gemensamt diagnos namn i alla länder.

Lasse

Honestyisdead
2014-04-07 14:31
#17

15 Med rätt diagnos kan man få rätt hjälp och rätt krav kan ställas.

Acinorev
2014-04-09 14:51
#18

Men att människor har fått rätt diagnos är givetvis bra, oavsett vad det gäller. Att människor får fel diagnos (vilket jag tror är en stor orsak) är däremot inte bra. Jag har erfarenhet av det sistnämnda, det är inte roligt någonstans och man kan inte förminska det här problemet heller.

(Erfarenhet inom familjen, inte mig personligen tyvärr).

signemo
2014-04-09 16:03
#19

Funderar lite.

Först så tänker jag att det är ju jättebra att man diagnostiseras.

Sen tänker jag, har vi inte alla nån form av diagnos om vi skulle bli undersökta.  Troligen i en eller annan form.

Blir vi lyckligare av att ha en diagnos.

Får vi mer stöttning o hjälp om vi har en diagnos. ( Det vill jag tro)

Krävs det mindre av oss?. ( Hoppas jag inte, skulle inte jag vilja)

Kan det vara så att vi utnyttjar diagnosen? ( finns nog tyvärr en liten  liten del som gör)

Kan det vara så att vi kräver att alla andra skall förstå oss om vi har en diagnos och att alla andra skall rätta sig efter oss. ( är nog lätt det blir så)

Är det kanske så att en diagnos blir ens personlighet, man lever sig in i diagnosen.

Funderar på vad skulle jag själv kunna ha för diagnos. Har nån gång läst om en diagnos man aldrig hört talas om. Och javisst. Jag skulle säkert kunna ha både det ena å det andra.

Men skulle jag bli lyckligare av att veta det, kanske skulle jag tro att jag inte kan jobba med det jag gör, kanske skulle jag känna mig mindre värd, kanske skulle jag bli ett med min diagnos.

Jag är tacksam för att det forskas, för att så många som möjligt får hjälp med de problem man har i en eller annan form.

Det är viktigt att det tas fram hjälp i alla former, både medicinska men också med resurser i skolan. 

I mitt barn klass fanns ett barn med ADHD. Läraren krävde resurser , annars vägrade han ta klassen ( Han ansåg inte han kunde ge ALLA elever det de hade rätt att kräva annars, , han fick resurser.). Han såg till att ALLA barn blev sedda, fick arbetsro, kunde gå lugnt ut på rasten.

Detta medförde en otrolig sammanhållning i klassen. Minns när jag hämta några av dem efter en utekväll. de var runt 20 år. Även då var de måna om att barnen ( nu vuxet) hade skjuts hem, mådde väl, inte drack för mycket.

Det är säkert lätt att som vuxen eller lärare alltid ursäkta någon med diagnos.  Eleven kan inte rå för att den slåss, inte kan sitta still , stör hela tiden.  ( Därför viktigt med hjälp)

Men det betyder inte att den eleven som blir slagen, som blir störd när den försöker jobba  bara skall rycka på axlarna. De barnen kan behöva lika mycket stöd för att klara av sin dag o sin barndom med dess upplevelser.

Jag tror inte man skall nedvärdera människan att tro att den inte kan göra det eller det, inte kan eller borde jobba.  

Jag tror vi skall behandla varandra som medmänniskor, hjälpa varandra, men också kräva av varandra.

Ja för ibland har jag en känsla ( kanske bara i min omgivning) av att många lever sig helt in i en diagnos och utnyttjar den) 

Jösses det blev en bok. ursäkta mig. Kram

Var rädda om varandra

Honestyisdead
2014-04-09 16:08
#20

19 Nej alla har inte någon diagnos eftersom de flesta inte upplever problem i vardagen.

Annons:
signemo
2014-04-09 16:13
#21

Nej så  är det ju ibland. Och vissa tänker att livet är väl sånt.

Var rädda om varandra

Honestyisdead
2014-04-09 16:17
#22

21 Sånt hur?

signemo
2014-04-09 16:22
#23

Nu är jag inget bra på att förklara.

Men om jag  har problem, som jag inte vet om är en sjukdomsdiagnos. Då tror jag att livet är väl på detta viset. Att alla har det som jag, mår som jag. Jag förstår kanske inte bättre. Har kanske aldrig hört att det finns en diagnos , än mindre att man kan få hjälp.

Var rädda om varandra

Praefatio
2014-04-09 17:09
#24

#23 Fast har man ett funktionshinder så kommer man att inse det. Vi talar inte om små svårigheter i vardagen eller små personlighetsdrag när vi talar bokstavsdiagnoser, utan just någonting som hindrar den normala funktionen i livet. Det är ingenting man inte märker. Man upptäcker att man du fungerar helt olika än alla andra och att man behöver rejält med hjälp för att de enklaste sakerna i livet ska flyta på.

Honestyisdead
2014-04-09 17:14
#25

23 Förr eller senare uppsöker man hjälp för sina problem om man har en diagnos eftersom de blirhinder i livet.

signemo
2014-04-09 17:16
#26

Okej. Ja jag säger inte emot er, har ju bara funderingar och vi lär ju av varandra, Ju mer man lär ju mer förstår man ju

Var rädda om varandra

flis
2014-04-09 18:42
#27

#19 En diagnos är ingen ursäkt för att bete sig illa, men kan förklara problem som kan uppstå. Om vuxna/lärare använder elevens diagnos som ursäkt för dåligt uppförande tycker jag att det säger mer om dem än om eleven. Mer kunskap i konflikthantering vore kanske bra. 

har man hypokondri ska man undvika läkarböcker, där finns mycket man kan drabbas av.😉

När du skriver, har vi inte alla en diagnos i någon form, känns det som att du tvivlar på diagnoserna.

Annons:
signemo
2014-04-09 19:05
#28

Nej jag tvivlar inte. Men jag skulle kunna tänka mig att vi alla har nån form,  och att det sen är olika hur stora problem vi har i livet av dem. Vi är ju alla olika sammansatta som människor , alla unika på sitt sätt.

Ja, tänk om alla lärare hade möjligheten o orken att arbeta som den jag berättar om.  Man kan bara vara tacksam för hur fin sammanhållning han skapade.

Var rädda om varandra

Honestyisdead
2014-04-09 19:11
#29

28 Du vrider det på fel håll. De flesta är friska men upplever självklart svårigheter ibland. Det är normalt. Det är först när dit liv påverkas negativt permanent av dessa saker som det kan röra sig om diagnos.

Man har inte en diagnos bara för att man någon gång ibland upplever en svårighet som finns i en diagnos.

signemo
2014-04-09 19:58
#30

Kan säkert vara som Du säger Hera.

Var rädda om varandra

flis
2014-04-10 09:59
#31

#29 Du har rätt. När "vanligt folk" säger att dom får ångest betyder det oftast att de känner lite oro. När dom går in i väggen tar det max en veckas vila sen är de fit for fight. Alla kan må dåligt ibland men när måendet tar så stor plats att man blir handlingsförlamad och inte orkar ta itu med det enklast möjliga, då är det problem. Då söker man hjälp och har man tur så kommer man till någon som förstår. Många har kämpat i åratal för att komma in i samhället och hitta sin plats, men det är inte lätt när måttstocken är gjord för de "normala". Vi är alla olika men ändå ska vi lära oss att passa in och inte avvika för mycket.

tarotlasse
2014-04-14 01:55
#32

Man Detta med att diagnostisera NPF är väldigt svårt eftersom de olika funktionshindren går in i vartannat  och det krävs långa utredningar för detta och i många fall ändrar man diagnosen efter hand när ny saker dyker upp.

Kan vara  att en person har svåra koncentrations problem under de tidiga barndoms åren och får diagnosen ADHD när den sedan börjar skolan så upptäcker man att personen även drar sig undan socialt  och pratar inte så mycket  och så ändras diagnosen till autistiskt eller  det kan vara precis tvärtom.

Problemen finns där men man har inte sett hela bilden och får då göra en om diagnosering.

I dag är de på BUP mer insatta och vet vad man ska titta på genom bättre utbildning och att man uppmärksammat dessa problem och forskat mer på detta o då fått mer kunskap.

Så inte alls så  konstigt att diagnoserna ökar ju mer utredningar som görs och att vissa har fått en felaktig NPF diagnos när den faktiskt skulle ha en helt annan NPF diagnos just för svårigheterna att det går in i vartannat.

Sonen som först inte fick ngn diagnos alls trots enorma problem fick han ingen hjälp alls eftersom han hade inte ngn diagnos.

När han utreddes första gången fick han diagnosen ADHD med inslag av touretts. Vi föräldrar hade ingen aning om vad Touretts innebar och fick inte några svar på det av läkaren han visste troligtvis inte mer han heller.

När vi läste på så kunde vi inte förstå han hade inte ngt alls som tydde på touretts.

När han sedan ett par år senare blev avstängd från skolan.

Så gjorde man en ny utredning och nu var man inne på autism.

Men det belv i stället  Svår explosiv ADHD med inslag av Dyslexi.

I dag har diagnosen ändrats igen till svår ADHD  och Dyslexi.

Jag själv har fått en jäkla massa  olika diagnoser  från barn till vuxen under åren.  Allt från missbrukare, grava sömn problem. återkommande utbrändhet, depressioner, arbetsnarkoman mm  

Var först när jag var 44 år jag fick göra en  3 årig utredning på ADHD och det konstaterade att jag har 6 olika diagnoser och funktions hinder ett av dem så ovanlig att det inte har ens har ett namn vi är bara ett 15 tal i världen med detta problem.

Under alla år har jag bollats fram och tillbaka  inom vården och aldrig fått rätt hjälp,

Var först när jag fick mina diagnoser som saker och ting föll på plats.

När jag blev inskriven på AF så skrevs jag in med  grav ADHD med inslag av Dyslexi.

Nu fick jag reda på att på AF ser man inte ADHD som ett funktions hinder utan som ett inlärningsproblem så därför jag inte fått den hjälp som jag behövde.

Nu så ändrade AF min diagnos efter som jag även har två diagnoser med svåra sömnstörningar.

Sömnstörningar räknas  däremot som ett psykiskt funktionshinder.

Så nu är jag inte inskriven med ADHD diagnosen utan i stället som psykiskt funktions hindrad och nu  kan  däremot AF hjälpa mig.

Så otroligt viktigt vad för diagnos som står på pappret för att få hjälp.

Enligt AF så kan man bara registreras med 2 diagnoser för deras system klarar inte mer fick jag höra. Så mina 4 andra diagnoser  kom aldrig med eftersom man från början skrev ADHD o Dyslexi och då fick jag inte rätt hjälp därifrån.

Lasse

LaraInSane
2014-04-17 11:17
#33

*Funderat*

Har inte orkat lusläsa alla inlägg men min personliga teori är att det är en kombination av att det finns så många mer som får genomföra utredningarna nu i kombination med de allt högra krav som ställs på oss genom livet… 

Jag är glad att jag gick i skolan på 70- och 80-talet och att jag hade förmånen att gå i skolor där det var lugnt i klassrummen, där jag precis visste precis vilket klassrum jag skulle gå till, vilken tid jag skulle vara där och hur länge. När jag kom dit så visste jag vilken bok jag skulle ha med mig och vilka sidor jag skulle läsa. Jag hade dessutom en del fantastiska lärare som lyfte fram mitt sprall för att stärka andra istället för att forma mig allt för mycket.

När jag läser och hör hur det är nu, så är det bara att inse: jag hade INTE klarat dagens skola, varken miljön eller det informationsflöde som finns…

Även i arbetslivet och i samhället krävs allt mer, att vi skall kunna göra allt fler arbetsuppgifter med mindre personal och gärna på kortare tid. Det är ju som upplagt för kortslutning…
Att hitta ett arbete där de positiva sidorna inom människor tas tillvara som en styrka istället för ett hinder verkar är allt svårare. Speciellt då det krävs studier för precis allt…

Människan skall hela tiden anpassas efter samhället istället samhället efter människan - och viktigast av allt är profit och kostnadseffektivitet.

Jojo, sådana funderingar har jag så här i den vackra vårluften =)
Fin dag på er alla!

Upp till toppen
Annons: