Annons:
Etiketttips-goda-råd
Läst 4796 ggr
Tintin82
2014-04-25 12:58

Förhållande

Har en bokstavsdiagnos ADD/as fick min diagnos för ca 5 år sedan i vuxen ålder få jag är 30 idag. Jag undrar hur många av er med någon typ av diagnos lever i ett förhållande idag med en person utan diagnos?? Själv har jag varit singel i 7 år men är lite intresserad av en på jobbet och ibland får jag för mig att det finns känslor från hans sida också men jag vet inte. Han har ett jobb där han pratar en del med människor men känns som om han är lite blyg inför mig men han ler och äter han lunch på jobbet och ser han och nickar som ett hej…jag vet att jag kan ha svårt att läsa av folk och efter ett tag kan jag tänka "va det så han /hon menade" men jag vill fråga om en fika eller något? Hur gjorde du och går det att träffa någon utan diagnos när man själv har en??

Annons:
Honestyisdead
2014-04-25 13:06
#1

Jac har bland annat AS.

Är i ett förhållande sedan 2,5år tillbaka.  Självklart kan man träffa någon om man har diagnos.

Nirvana_Ophelia
2014-04-25 13:14
#2

Visst kan man träffa någon om man har diagnos, och även någon utan diagnos. Och ha ett fullt normalt förhållande och liv. Har själv ADHD och AS, är också singel och vill gärna träffa någon…tror han är intresserad av dig med, försök att prata om livet i allmänhet, få till en konversation. Berätta gärna om din diagnos, om du känner att det är ok…själv är jag rädd för killar pga svek och folk som inte velat ha mig.

Vet inte vilka råd jag kan ge, förutom att be om en fika, ok, då förstår han direkt att du vill ha honom, men ändå…ifall du är intresserad, så visa det…ta första steget, folk kommer inte alltid fram till en…man får ibland ta första steget själv…men vad vet jag.:) Lycka till!

Tintin82
2014-04-25 14:43
#3

Innan jag fick min diagnos så levde jag i förhållande där jag blev sviken eller misshandlad så det är mycket därför som jag levt ensam i 7 år men diagnosen fick mig att komma ut i arbetslivet och idag jobbar jag inom restaurang branschen och visst man aktar sig lite för vissa killar man har kanske blivit lite osäker/blyg när det gäller killar men denna kille verkar vara en bra kille och han är kanske lite osäker när det gäller mig också. Sedan har jag fått för mig att det är killen som ska fråga om en fika men om jag gör det så kanske det inte blir så dumt i allafall:)

Praefatio
2014-04-25 16:36
#4

Klart det går. Jag har varit tillsammans med min karl i över fyra år, bär hans barn och ska gifta mig i sommar. Vi har levt under samma tak hela förhållandet. Jag har bland annat ADHD. Han har inga neurodiagnoser, däremot problem med ångest. För oss har det fungerat hur bra som helst, han är extremt duktig på att ta tillvara på mina positiva egenskaper men bromsa mig försiktigt när jag är på väg åt fel håll.

Klart du kan fråga om han vill fika. Vill du, så kan du ju fråga om ni ska äta lunch ihop! Det är en normal grej att fråga en kollega, så om han då säger nej så behöver han inte ha trott att det var en dejt du frågade ut honom på. Säger han ja och ni har trevligt så är det alldeles naturligt att sedan fråga om ni ska ta en fika.

Nobody
2014-04-27 00:04
#5

Jag har levt med min hustru i 33 år Vi har också tre, numera vuxna barn varav 2 flyttat hemifrån för flera år sedan.

Det har stundtals varit kämpigt, särskilt för min fru då ingen av oss hade en aning om att jag har ADHD och är Bipolär. Vetskapen om ADHD fick jag nyligen, Bipolär för ca. 2 år sedan. Iom. Vetskapen om detta har en helt ny förståelse väckts för oss båda om varför jag ibland beter mig som jag gör.

Zolah
2014-04-27 12:24
#6

Jag har ADHD och AS, och har väl egentligen aldrig haft svårt att få förhållanden. Det tog som mest bara tid för mig att vara intresserad av andra, var väl först då jag blev 16 som intresset dök upp.

Just nu är jag på snart 4 års långt förhållande och förlovad :) Diagnosen har inte stått ivägen annat än att det ibland blir lite knas, men tack vare just diagnosen så finns det förklaringar varför det kan bli fel ibland.

Annons:
Bord
2014-05-04 18:22
#7

Som flera skriver ovan, tycker inte heller att det är ett hinder att du har en diagnos att träffa någon utan diagnos. Tycker inte heller det du behöver berätta om din diagnos du inte själv vill heller. Det kan man ta när man känner varandra bättre. Den som träffar dig får ändå uppleva vem du är. Diagnos är bara en liten del av allt som är du. Har dock inte varit i den situation som du beskriver. Håller på att bli utredd och har redan fått reda på att jag ska få en diagnos. Är gift med en person utan diagnos, lyckligtvis så gör det ingen skillnad för henne.

[Rödluvan]1
2014-05-05 10:40
#8

Jag har ADD och AS, och lever tillsammans med sama man sen niio år tillbaka. Vi har även ett barn. Han har inga diagnoser, och troligen inte vårt barn heller. Det funkar skitbra.

Upp till toppen
Annons: