Annons:
Etikettförskola-skola-jobb-praktik
Läst 4391 ggr
LillPom
2014-08-27 20:09

Studierna går inte ihop får panik/ångest

Hej alla!

Jag har nyligen börjat studera på universitetet…. och det är en stor omväxling! På gymnasiet fick jag en väldigt bra stöd program för min ADD/ADHD.

Jag fick fasta morgontider och fick en mentor som hade koll men var inte kanske en haj… fick känna efter själv hur mycket jag behövde jobba och hur mycket jag kunde jobba utan att det blev bara ''fake'' jobb…

Men nu är allt så konstigt… tiderna på morgonen är olika och uppgifterna är ju mer gruppbaserat något som gör mig jätte orolig… finns ingen bas på att såhär ska det typ se ut.. och sånt skrämmer mig att inte har något att vila på.

Då alla i min grupp ska läsa ett blad som jag skriver varje vecka(jag ska läsa deras med) Så känns det extra jobbigt…. jag skrev inte så mycket utan hade mer muntligt då när jag skriver så blir det fel.. jag kan inte göra en röd tråd och låter bara konstigt för andra. Men pratar jag så flyter det bara på.. så min förra skola satsade ju mycket på just det då.

Känner mig så ''dum'' i jämförelse :( Liksom hur svårt ska det vara att skriva 1 a4! Sen hittar jag inte längre mitt lugn :( Jag jobbar ju bäst ensam om jag ska sitta i något.. men då jag är lite rädd att bli socialt utkastad så håller jag mig kvar i gruppen.. trotts att jag inte kan koncentrerad mig alls när vi sitter i ett grupprum.. någon kan ju fråga om något helt utanför ämnen och jag blir ju då ofokuserad.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra :( Var så illa att jag tänker på hoppa av ibland… just för att jag får sådan ångest och det tömmre verkligen all energi jag har …. Sover dåligt också nu så allt bli ju bara en ond cirkel… :/

Annons:
Lakeside
2014-08-28 10:27
#1

De flesta universitet erbjuder stöd till personer med funktionshinder så jag rekommenderar dig att undersöka vart du kan vända dig för att boka in ett möte och få prata med någon om vilken hjälp du behöver och kan få. T.ex. så går det att få längre tid på tentor. De flesta erbjuder också t.ex. gratis psykolog/terapeut som studenter kan prata med. Jag har bara erfarenhet från min egen skola men där vet jag att det finns stöd att få. Även om skolan börjar olika tider kan det vara bra att gå upp samma tid varjeydag ändå och studera sådant som behövs och sen gå till föreläsningar/övningar. Det brukar finnas både bibliotek med tysta rum och andra ställen som grupprum och öppna studiehallar. För mig tog det 3 år på min utbildning innan jag insåg att jag inte kan sitta i studiehallar och plugga eftersom att jag inte lär mig något när folk pratar runt omkring. Att börja på universitet är tufft för många,inte bara oss med funktionshinder även om det kan vara värre för oss. Det tar tid att hitta det som fungerar, iaf har det gjort det för mig. Jag har läst totalt 4år av 5 på min utbildning sen har jag haft uppehåll på ett år också och det är först nu jag tycker att jag klurat ut vad som fungerar och inte fungerar. Jag har kuggat strax under 50% av mina tentor och därmed skrivit många om tentor. Innan visste jag inte att jag har ADHD och på ett sätt var det kanske bra för vem vet, kanske hade jag inte studerat då. Jag har känt mig korkad under hela min utbildning eftersom jag pluggat så mycket och ändå många gånger kuggat. Tiden jag har lagt ner har internet varit proportionerlig mot de resultat jag fått. Nu vet jag att jag är smart och inte dum och det har stärkt mig. Se till att få hjälp och ge inte upp. Det är kanske inte kul att höra men en universitets utbildning ska inte vara lätt. Lycka till!

zatanica
2014-08-28 19:24
#2

Som sagt det finns hjälp att få.

Även jag började på universitet utan att veta om min ADHD och Asperger diagnoser. Fick dem under tiden. Och ja man känner sig dum och korkad och försöker vara någon man inte är villket gör att ännu mera energi försvinner i onödan. Man vill många gånger bara lägga sig ner på golvet och skrika som en trotsig treåring i affären som inte får godis.

Nu har jag ändå läst på distans så har bara haft ett antal träffar per kurs (endel kurser var helt utan träffar) Men dessa träffar sög verkligen musten ur mig totalt och jag fick nog inte ens in hälften av det man borde i skallen hur mycket man än försökte. Fick panik när man var på universitetet och undrade hur andra gjorde för att stå ut alla åren.

Vet att även jag är smart över medel, men många gånger tvivlar man på sig själv.

Vet som sagt nu att man kan få hjälp, har fått en bok inläst på skicka så jag kan lyssna på den istället för att läsa. Men det är den enda hjälp jag har haft och ja iochförsig till mitt examensarbete fick jag mera tid och mindre grupp att redovisa för.

Men till denna terminen har jag inget, har helt enkelt inte orkat lägga energi på att ansöka om det, för det är inte lätt. Massa papper som ska in och fyllas i, sedan ska de bedöma och en massa tjafs.

Så jag tänker se till att vara lite snäll mot mig själv och ge mig mycket tid med saker som ger energi.

Kan vara ett tipps till dig, när du har raster så gå ifrån och gör något som du gillar och får energi av. Samma när du är hemma och pluggar, sätt en klocka eller något på ex 20 min. Plugga under dessa 20 min, sedan har du ex 20 min när du får göra något som du får energi av, exempelvis kanske du gillar att ta en promenad att det rensar skallen. sätt klockan igen, när den låter har du åter 20 min plugg.

dela helt enkelt upp tiden i korta intensiva pass som bryts av av en stund då du samlar på dig energi och försöker tömma skallen. Hoppas du begrep vad jag menade.

Har själv panik för kursstart, men men. Synd att man inte kan få byta liv med varandra för en dag så man kan lära sig förstå varandra.

tarotlasse
2014-08-30 02:05
#3

Jag tycker du fått många bra råd här. 

Våga prata om dina problem och be om hjälp  både från universitet och från övriga kursdeltagare. 

Du kommer bli förvånad över hur hjälpsamma många faktiskt är.  

Jag har inte själv någon erfarenhet av universitets studier i sig. 

Men gick en annan vidare  utbildning för 2 år sedan med inriktning på olika funktionshinder.

Jag berättade för min mentor och lärare om att jag har ADHD och Dyslexi.

Att jag hade fruktansvärt svårt att hänga med i  det höga studietempot och framförallt alla dessa grupparbete som tog fullkomligt musten ur mig.

Jag märkte också att fördomarna om oss med ADHD var väldigt stora och jag var tveksam att berätta om mina problem  för de övriga kursdeltagarna och var tveksam att fortsätta utbildningen. 

Jag har aldrig haft problem att berätta om att jag har ADHD och mina problem. 

Men i en grupp där jag märkte att fördomarna var så stora och kunskapen så liten.

Så jag valde helt enkelt att hålla käften om detta vilket är väldigt ovanligt för att vara mig.  

Min mentor bad mig då att jag inte skulle berätta det ännu även om det kokte inom mig.  

Utan gav mig i uppgift att hålla en föreläsning om ADHD och att leva med vuxen ADHD veckan därpå.

Jag kan lova dig att det blev knäpptyst i föreläsnings salen när jag sa att jag hade ADHD och även hade läs och skrivsvårigheter. 

Jag berättade även att vår hjärna inte sållar på våra intryck  som en normal hjärna gör och ju mer händelser och framför allt ljudintryck ökade mina koncentrations problem avsevärt.

Att grupparbetena var ett rent h-vete för mig och att min hjärna klarade helt enkelt inte att jag skulle kunna få ner detta på text också.  Eftersom vi utöver grupparbete även skulle skriva ner våra personliga reflektioner över dessa grupparbetena  och lämna in detta  efteråt  och då även samma dag det var totalt omöjligt för mig att göra dels att min hjärna inte hanterade både att lyssna o skriva samtidigt och att mitt min dåliga när minne gjorde att jag inte kom i håg detaljer om vad bi diskuterar om under grupparbetena.dessa grupp arbete hade vi 3 ggr i veckan jag satt o grät på kvällarna när  jag var helt  utmattad efter som  vi med Dyslexi hade dispens att lämna in vårt arbete dagen efter o inte samma dag.

Jag kan misstänka att du har jätte besvär med samma sak under dina grupp arbete.  Jag tog då hjälp av en diktafon och spelade in vad som sades på dessa grupparbete som ett minnes stöd. 

Min föreläsning  om ADHD och dyslexy gjorde en otroligt stor skillnad  i mina studier. Flera av mina kursdeltagare flera av dem med riktigt dåliga och hade skrämande   fördomar om oss  med ADHD som var fullkomliga idioter utan födda  med något  IQ .  Detta var en vidare utbildning för vårdpersonal så faktiskt lite skrämmande med hur okunskap om ADHD det finns inom vården.

Jag fick höra att att vi var våldsamma och att vi skulle vara försiktiga att inte säga emot ngn med ADHD  för att  då kunde man få en smäll på käften  och vi  var  knarkare  som aldrig  gick att lita på 

Jag fick under föreläsningen berätta att jag under alla år haft problem med min koncentrationen men  att  min IQ  faktiskt låg långt i från Noll. 

Att jag skulle vara otroligt våldsam och inte tåla kritik kunde jag väl hålla med att  jag som alla kan vara kritik känslig men att jag slog  faktiskt  ingen på käften för att ngn gav mig kritik.

Att jag under ett fåtal gånger i min  barndom varit fruktansvärt  våldsam. 

Dels i  barndomen där jag helt enkelt hade till uppgift vara våldsam eftersom jag hade problem med att sätta gränser och blev utnyttjat till att svårt misshandla personer från andra ungdoms gäng och det är minnen som har varit fruktansvärda att bära på och där ångesten varit fruktvärd genom åren.

Sedan så på högstadiet o när jag började 7 an så hade vi ett ligist gäng i 9an det styrde skolan med järnhand och tyvärr så var många av skolans personal livrädda för dem. Man skulle hålla upp dörren för dem. de skulle gå före i matkön och spelade man spel på rasterna så skulle de naturligtvis ha dessa spel. 

Ingen vågade protestera och förutom jag utan jag  bad dem fara åt h-vete och hotade med att pryla upp dessa killar trots det var betydligt större och muskulösare en mig av någon anledning vågade det inte ge mig på mig men glåporden i mellan oss var väldigt hätska. Så bråket hängde ju i luften hela tiden. 

Men en dag så hade det börjat en ny kille på skolan han var liten klen och småväxt.  Han hade troligtvis även ngt sorts problem han pratade aldrig med någon och drog sig undan och höll sig för sig själv. 

En dag i kafeterian så gav sig dessa fyra jättar på denna lille kille det hånade och förnedra honom det klenade in en gräddbulle i ansiktet  han blev både rädd  och kissade på sig och han började gråta. 

Alla både personal och elever tittade bort och låstades inte se detta. 

Sådant gör mig totalt vansinne och arg och jag gick rakt fram till dem och tryckte in en gräddbulle i ansiktet på detta gängs ledare och nu var slagsmålet ett faktum o jäklar vad stryk jag fick men jag blev så förbannad så slutade känna slagen o sparkarna jag fick utan började slå tillbaka och detta blev det värsta jag gjort i mitt liv när jag slagit den första medvetslös så flydde de andra men då var jag så fruktansvärt arg så jag fortsatte att slå och först nu ingrep skolans personal för jag hade helt enkelt slått ihjälkillen om inte tre lärare släpat mig därifrån. Kilen fick föras medvetslös med ambulans till sjukhus och var väldigt illa tilltygad.

Detta är dessa få gånger i livet jag blivit våldsam.

Detta gav mig en fruktansvärd ångest som jag dämpad med självmedcinering. 

Första gången jag missbrukade var jag någonstans mellan 7-9 år o vi sniffade lim 

i 11-12års åldern kom alkoholen in i bilden när jag var 13 år rökte jag canabis första gången o det hemma hos min farmor o farfar.

När jag var 18 år så blev jag inlagd för magsår och för svåra alkoholskador.

Sedan blev det missbruk av narkotika och när jag var 22 år blev det heroin.

Men slutade i häktet med fruktansvärda abstinens besvär och höll på att stryka med av dessa abstinens besvär och sa aldrig mer droger, 

Långt i från alla personer med ADHD börjar självedicinera med alkohol o narkotika. i dag när medicineringen av central stimulerande läkemdel ökat så är det en avsevärd skillnad av det som hamnar i missbruk en de i min åldersgrupp som aldrig fick någon medicinering för vår överaktivtet fören vi blev vuxna.

Men det enda av  allt  de sagt om oss idioter med ADHD som jag kunde hålla med om  var lita aldrig på en narkoman eller missbrukare överhuvudtaget. 

För de som hamnar i missbruk gör precis allt för att få tag i pengar och för att få tag i droger så hur  mycket jag ljög  för min famij,vänner och vårdpersonal man gör allt för slppa dessa fruktansvärda abstinens besvär och det  är skrämmande hur jag ljög o lurade mina nära och förnekade mitt missbruk.

När jag släpptes ur häktet stod en av tjejerna från min  klassutanför och skällde ut mig och att det var dags att ta  tag i mitt liv och att jag kunde flytta hem till henne tillfälligt.

Det tillfälliga boendet blev 19 år och 2 helt underbara barn. och jag startade ett Helt nytt liv Så efter denna föreläsning på en tmme så förändrades inställningen om personer till ADHD  markant, Det var  ingen som såg ner på mig och jag slapp höra alla dessa fördommar  om ADHD för nu fick det lite bättre kunskap om hur 

vi med ADHD kan fungera. 

Alla var mycket måna om att  studierna skulle fungera även för mig speciellt två i klassen som la ner ett enormt jobb i att ge mig antecknings hjälp. 

Man såg även till att den lokalen vi i min grupp fick hade bra akustik och hade

 mindre yttre stimuli.  Bara att sitta i en lokal ut mot gatan med alla trafikljud och synutryck gjorde en enorm skillnad om jag fick sitta i ett rum in mot gården med bättre aukustik så fungerade det bättre och jag blev inte lika trött. 

Så berätta för både universitetet och för dina kurs kamrater om din ADHD och hur din historia bakåt i tiden fungerat  och hur du fungerar och vad du behöver hjälp med  för du kommer märka att de flesta kommer vara väldigtförstående och inte ha något emot att hjälpa till så att även studierna ska funka för dig. 

På Universitetet får även de kurskamrater som hjälper dig med antecknings hjälp och som hjälper dig att formulera dina egna ord till text  betalt av universitetet för att det hjälper dig vilket brukar vara populära extra pengar även om det inte rör sig om så mycket betalt.

Det var tre stycken i den utbildningen jag gick på som hoppade av utbildningen. 

Innan jag hållit  min föreläsning  alla tre hade precis samma funderingar som jag själv att med alla dessa fördomar om ADHD och om läs o skriv svårigheter inte våga berätta om sina problem och fick då inte den hjälp de behövde för man berättade aldrig om sina problem. 

Vi pratade om detta när de besökte utbildningen vid ett tillfälle o de anförtrodde sig till mig eftersom jag berättat om problemen vi kan ha under våra studier och att jag var helt övertygad om att dessa tre personer gått kvar och berättat om sina diagnoser så hade de fått exakt samma hjälp och stöttning som jag själv fick. 

Men var en gång jag blev väldigt besviken på min lärare då hon ansåg vi låg efter i studieplanen och gav oss en uppgift som skulle lämnas in på midsommar afton kl 17:00.  Hon hade beräknat att arbetet skulle ta ca 2 timmar men för mig som dyslektiker så tog detta arbete 7 timmar och hela den midsommaraftonen var förstörd för min del. 

Men efter samtal vi hade direkt efter helgen då jag påtalade vilken stress detta skapat för mig med denna deadline så var jag så slut på kvällen att jag orkade inte delta i vännernas midsommarfest.

Så tog mentorn till sig av denna kritik och jag slapp sedan dessa deadline tider eftersom det tog så mycket längre tid för att få i hop mina texter och för att läsa uppgifterna och skapade en fruktansvärd stress och oro för mig.

Samma säger mina funktionshindrade vänner med erfarenhet av universitets studier att när det påtalat problem som dykt upp på grund av sina funktionshinder så har man alltid varit bemötande och försökt lösa problemen. 

En väninna med ett helt annat funktionshinder som märkte att hon helt enkelt inte orkade med sina studier på grund av trötthet så gick universitet in och special sydde kursen så hon i stället kunde plugga på halvtid och förlänga kursen.

Var någon  enstaka kurs man inte kunde anpassa o hon fick då läsa den på heltid. 

Men nu orkade hon slutföra sina studier som hon funderade på att hoppa av.

Men att man alltid försöker möta och göra allt för anpassa studierna så det ska fungera bara man har en dialog och berättar om problemen så försöker man lösa detta så smidigt som möjligt. 

uch vad tiden sprang i väg började skriva detta inlägg kl 20:00 och nu är den 01.30 så det tog  mig  6,5 timmar att skriva detta inlägg. Men så är det som dyslektiker att för att få i hop texten på ett begripligt sätt så tar det så mycket längre tid vilket en utbildning oavsett måste ta hänsyn till. 

Ett tips till under min utbildnings så höjde även min läkare dosen på min Concerta och rekommenderade även att ta med en frukt till dessa grupparbeten  eftersom det är så ansträngande för oss är det lätt att vi även drabbas av ett blodsocker fall vilket  inte underlättar vår trötthet och påverkar vår koncentration. 

Lasse

polymorf
2014-10-04 14:25
#4

Pluggar också på universitet och har gjort i några år, har bytt utbildning och hoppat runt lite men nu hittat rätt, samt fick min adhd-diagnos för ungefär ett år sen.
 För mig fungerar universitetsstudierna mycket bättre än högstadie/gymnasie eftersom man bara läser EN kurs i taget och inte massa ämnen på en gång, behöver liksom "bara" koncentrera sig på en grej och inte 10.

Som flera redan sagt så finns det hjälp att få från universitetet! Har själv inte utnyttjad detta då jag känner att det fungerar hyffsat ändå, speciellt med medicinering. Äter du någon medicin förresten?

Andra tips som iaf fungerar fint för mig:

-Köp en pärm och skriv ut alla viktiga papper till kursen, typ övningsuppgifter, kursmål, schema, gamla tentor att öva på, osv…  Sätt färgglada lappar på ALLT och stryk under allt viktigt, typ tentor och inlämningsdatum i schemat.

-Skriv upp vad du har att göra varje vecka, typ: läs kapitel 5, göra diskussionsuppgifter, skriva A4. Jag har en sån där stor tavla på väggen där jag gör det, så har jag översikt jämt och kan bocka av. Skriver även upp andra saker än skolsaker som är viktigt att komma ihåg, tex läkarbesök, betala räkningar, laga matlådor, fylla på busskort osv.

-Om ett "veckoschema" känns för stort eller förvirrande, gör ett schema för varje dag istället, då kan du dela upp alla uppgifter i mindre delar så kanske det inte känns lika oöverkomligt.

-Jag tycker det är lättare att hänga med på föreläsningar om jag antecknar samtidigt (iaf nu när jag medicinerar…), samt att jag tycker det hjälper att gå igenom anteckningar varje dag efter skolan. Om du tycker det är svårt att anteckna och lyssna samtidigt så kan man via universitetet få anteckningshjälp. Du ber någon klasskompis att anteckna åt dig och hen får betalt för det från universitetet.

Rent generellt tycker jag det blivit lättare när jag på olika sätt strukturerat upp plugget och vardagen med fasta rutiner. Kan vara lite svårt när alla dagar ser olika ut med schema och så men man får göra det bästa av situationen.
Jag har även varit väldigt öppen med att jag har ADHD, vilket gör det lättare att jobba med andra då de har större förståelse för ens problem. Kanske inte är det första man vill berätta om i en NY klass men jag har berättat för några i taget under studietiden, beror väl på hur man känner inför de andra också.

Hoppas det löser sig för dig, ge inte upp och kolla upp vilken hjälp du kan få! Sen är ju universitetet så annorlunda jämfört med gymnasie och det kan ta ett tag att komma in i, men få inte panik, jag lovar att du inte är ensam om att känna som du gör! Var inte rädd för att inte passa in och bli utesluten, verkar vara många som tänker så, speciellt i början, men alla är olika och när jag pluggat har sånt aldrig varit ett problem. Och angående grupparbeten så kanske du kan föreslå att ni delar upp saker? T.ex. läsa olika kapitel eller skriva olika stycken? Brukar vara fler som egentligen tycker grupparbeten är ganska jobbiga om man måste sitta tillsammans och göra ALLT tillsammans hela tiden faktiskt.

Candela
2015-01-22 09:38
#5

Hur bra kontakt har du med gruppmedlemmarna? Kan du berätta om att du har en diagnos, och vilka svårigheter det medför? Jag tänker att du kanske kan släppa oron för att de ska frysa ut dig, om de får mer förståelse. Kanske kan ni även kunna anpassa tiderna för gruppmöten och sånt.

Det är bara en tanke jag har, utöver det andra har sagt (om att prata med studievägledare om ditt problem).

Upp till toppen
Annons: