Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 4343 ggr
[miragda]
2014-12-06 16:24

Självutplåning som barn leder till Aspergers ?

Jag vet att jag som litet barn, utplånade mina egna känslor, mitt jag , pga omständigheterna omkring mig," Jag finns inte".  Det var ett "freeze" - läge, som är en av de instinkter som kommer automatiskt (antingen fight, flight eller freeze).

Se artikel: http://www.centerforhealingandimagery.com.  

"The Freeze Respons

När jag fortsatte att blockera mig själv, blev åsikterna om mig, mitt "falska jag", som andra hade byggt upp. Det var väldigt svårt att försvara "det jaget" eftersom det inte var mitt sanna jag .Jag hade inte byggt upp en egen identitet.

Det har lett till att jag har vissa drag av Aspergers.

Flyr bl a in i göromål som jag utför själv, pga att jag inte har en trygghet i mig själv och därför har det jobbigt när jag umgås med andra.

Är det någon annan som känner igen sig?

Annons:
Ikajo
2014-12-06 16:47
#1

Det du beskriver är en försvarsmekanism för att hantera en jobbig och kanske även skadlig situation. Utan hjälp så kan det vara svårt att sluta använda mekanismen. Men det är inte Asperger. Att påstå att det skulle vara Asperger är att förminska de som faktiskt lever med en diagnos inom aspergerspektrat.  Såvida du inte hade Asperger från födseln så har det inte utvecklats senare.

Ta det för vad det är istället. Det låter som du har varit med om något jobbigt och därför omedvetet använt dig av olika försvarsmekanismer, det som på engelska kallas "coping mechanism". Jag vet själv hur det är att leva med försvarsmekanismerna påslagna och vilka ärr de lämnar efter sig. Men det är dem du behöver arbeta med. Inte leta efter en diagnos du inte har.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

[miragda]
2014-12-06 17:05
#2

Ojdå, jag "letar inte efter en diagnos jag inte har". Min rubrik var lite missvisande, kan jag erkänna, men det var absolut inte min mening att förminska de som har Aspergers. Som jag skrev tidigare så är det vissa drag av Aspergers som visar sig när  man utplånat sig själv en längre tid.

Har du inte själv varit med om detta så vet du inte vad jag pratar om🥵

Vad jag undrade var om någon som har Aspergers kan känna igen sig i att utplåna sig själva?

Ikajo
2014-12-06 17:58
#3

Du skulle definitivt behövt vara lite tydligare… Jag jobbar med ett barn som har en diagnos inom spektret så…

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

[miragda]
2014-12-06 18:23
#4

🥵Ja, det där var väl en av dina försvarsmekanismer, som ville trycka till någon.

Som jag skrev tidigare så undrade jag ifall någon kände igen sig. Inget annat😴

Ikajo
2014-12-06 20:53
#5

"Trycka till någon"? Hade jag haft rätt så kan du garantera att det hade tagit eld i hus. Bara när jag försökte fråga om råd inför mitt jobb så fick jag en massa föreläsningar istället. Min reaktion är inte helt ologisk heller med tanke på att det finns de som anser att funktionshinder i stil med Asperger beror på saker som drabbar barnet eller att det handlar om dålig uppfostran.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

portera
2014-12-12 23:02
#6

#0 Inte den mest lyckade rubriken kanske, men den får i alla mig att tänka till.

Jag ska precis till och påbörja en utredning och din fråga sätter griller i huvudet om min egen situation. Hur mycket var mobbing och familjesituationen och hur mycket har jag med mig från födseln? Vad  berodde och beror på vad egentligen?
Tack för att du ställde frågan Miragda, synd bara att du valt att lämnat forumet.

Hennes länk tar en inte ända fram, så här är artikeln: http://www.centerforhealingandimagery.com/articles/the-freeze-response/

#5 Tagga ner va..

Annons:
peringa
2015-02-04 17:55
#7

Ikajo #5 Denna del förstår jag inte: "Min reaktion är inte helt ologisk heller med tanke på att det finns de som anser att funktionshinder i stil med asperger beror på saker som drabbar barnet eller att det handlar om dålig uppfostran."

För vad jag hört och läst är AS (oftast) medfött. Men , ofta uppfattas aspergare som ouppfostrade när det egentligen är deras handikapp som gör sig gällande. Vill du vara så snäll och utveckla din tankegång? Ler

peringa
2015-02-04 18:01
#8

Ursäkta mitt trådbumpande.  Det var en smula omedvetet. Generad

solskugga
2015-02-05 21:18
#9

Tycker detta var en intressant tanke o ett intressant ämne. Synd att det verkar ha uppstått missförstånd o att tråden/diskussionen dött ut..

Jag har en Aspergerdiagnos, men jag känner igen mig mycket i det TS skriver. HAr själv funderat mkt över vad som är diagnos och vad som är påverkan från uppväxten.

Samtidigt kan jag också förstå #1, det är jobbigt när folk ifrågasätter Asperger som diagnos och säger att det "bara" beror på uppväxt, uppfostran el. dyl.

Men jag upplevde inte att det var vad TS gjorde? Jag såg det mer som en fråga/fundering. Hade varit intressant att höra TS diskutera detta vidare, för som sagt känner jag igen mkt hos mig själv. Jag påstår inte att Asperger inte finns, för det gör det. Likaså vet jag att Asperger är något medfött och jag är övertygad om att jag har diagnosen.

Men i mitt fall funderar jag över hur stor del som är diagnos (medfött) och hur stor del som är yttre påverkan (uppväxt). Det är en fundering som jag länge haft, därför var detta mkt intressant!

Man borde ju kunna ha en lindrig Asperger eller Aspergerdrag, men pga en problematisk uppväxtsituation så skulle det kunna plussas på, om nån fattar hur jag menar? Alltså att Asperger är en bit och uppväxtförhållandena läggs på och förvärrar det hela. Men vad är vad? Nog så viktigt för att kunna få rätt hjälp.

Hoppas ingen ska missförstå detta nu.  👍

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

portera
2015-02-07 13:50
#10

#9 Jag synd att blev som det blev hade verkligen uppskattat diskussionen jag med.
Är lite i samma tankebanor som du.

[TanatosNyx]
2015-02-07 14:40
#11

#1 Det finns en specifik del inom autism som hör ihop med detta, det kallas för "kameleont-beteende" och finns med bland diagnoskriterierna. Tony Attwood har skrivit en hel del om detta, och även andra kända författare inom ämnet.

 Jag har själv AS, känner igen mig då mitt kameleontbeteende är mycket stort, och jag känner mig inte förminskad.

Jag håller med #9 0ch 10 🙂

tarantass
2015-02-08 18:44
#12

Påverkan från uppväxten kan ha en fysiologisk grund även den, nämligen om ens föräldrar (eller någon av dem) hade liknande NPF-drag som man själv. Särskilt om de fick klara sig utan diagnos och hjälp. Sedan kan det också hända att ett känsligare syskon har fått problem av saker som ett robustare (kanske mer "neurotypiskt") har klarat.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

solskugga
2015-03-27 00:06
#13

#10 Skönt att höra att nån annan tänker likadant! Berätta gärna mer!

# 11 Kan du utveckla det lite mer? Vad innebär "kameleont-beteende" ? Har inte tillgång till nån litteratur just nu. Hur yttrar det sig mm? Är mkt intresserad av detta!

#12 BÅDA mina föräldrar har TYDLIGA Aspergerdrag, mycket starkare/svårare än vad jag har. Dock har ingen av dem nån diagnos (fanns ju inte på deras tid o den ena av den hävdar bestämt att an inte "tror på såna där bokstavsdiagnoser…"

Men det jag har börjat fundera mkt över hur en uppväxt i en sån familj/med sån föräldrar påverkar en? Har en syster, som går i terapi, o hon har fått förklarat att man kan få svårigheter, att t.ex. spontant veta hur man ska visa/uttrycka vissa känslor om man inte fått uppleva dem själv hemma, från sina föräldrar. Hon har velat göra en NP utredning, men blivit avrådd av sin psykolog, som hävdar att mkt kan bero på brister i barndomen… Att mans ska börja att jobba där.

Precis motsatt som för mig.. Jag sökte mig till psykiatrin för att få terapi, men fick istället en AS diagnos…

Min AS diagnos ansåg som mkt lindrig, men eftersom vi har samma föräldrar, dvs fick lika lite närhet mm + att det inte direkt var nåt större socialt umgänge hemma gjorde att ja fick mkt få chanser att "lära mig" sociala saker.

Sen var det flera traumatiska upplevelser mm, som gjorde att jag slutade visa känslor. OBS! Jag BLEV sån, MINNS när det hände, har alltså inte alltid varit sån… Jag känner absolut igen mig i vissa AS drag men funderar mkt på vad är diagnos och vad är uppväxt?

Synpunkter/erfarenheter mottages tacksamt!

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

Annons:
[TanatosNyx]
2015-03-27 00:11
#14

Kameleontbeteende innebär att man härmar, anpassar sig, spelar med etc för att smälta in/försöka anpassa sig efter omgivningen. Sättet man beteer sig på kan liknas vid kameleontdjurets förmåga att skifta färger för att smälta in i närmiljön.

Detta blir ju då att man inte är sin egen person så att säga, eftersom man hela tiden påverkas och ändrar sig.  Självutplåning.

På samma vis kan man spela glad och lycklig, fastän man egentligen mår mycket dåligt, t.ex. vid depression. Man brukar då referea till att "ta på sig en teatermask och låtsas".

Honestyisdead
2015-03-27 14:06
#15

Att ts har ett kameleleontbeteende har ingenting med AS att göra. Man utvecklar inte drag av AS. Det ts utvecklat är bara ett beteende.

tarantass
2015-03-27 15:05
#16

#13: har man haft en svår barndom på grund av föräldrar med AS som inte har fått tillräcklig hjälp, vad är då arv och vad är miljö? Svår och bra fråga, där det som jag tänker också krävs en förutsättningslös inställning av vården. Om man upplever att den tar ställning för den ena av de sakerna, fast man själv tvekar eller upplever det annorlunda, är det nog läge att ta upp ett samtal om det. Får man hjälp för fel saker riskerar man ju att slösa tid.

Vad beträffar kameleontskap och annat sådant är det klart att man kan utveckla det både med och utan AS. Det är sådant man gör när man får problem som är större än vad man klarar att hantera på något sätt som är skonsammare mot en själv. Sant är dock att AS är något som lätt vållar sådana problem.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

solskugga
2015-04-06 21:10
#17

Känner HELT igen mig i det # 14 beskriver som "kameleontskap". Har ju också fått min AS diagnos… Har en rätt knepig uppväxt med våld, suicidhot från en förälder, mobbing mm samt föräldrar som har STARKA och TYDLIGA AS drag… En förälder som var mkt dominant och styrande…

Vad är då diagnos och vad är "påverkan från uppväxten"?

Ja, ingen kan ju svara på detta. Men håller med #16 att vården borde vara uppmärksam på detta. Naturligtvis spelar det in!

Om jag t.ex. aldrig har fått några sociala erfarenheter hemifrån, hur 17 ska jag då lära mig de "sociala koderna"? Om ett barn t.ex. växer upp helt ensam, på en öde ö, och sen som vuxen hämtas tillbaka till civilisationen, kommer då denna människa att verka helt "NT"? Med största sannolikhet INTE!

Man lär sig ju mycket hemifrån! Men om man då inte fått det? T.o.m. blivit ignorerad eller dåligt behandlad, blivit "lärd" att uppföra sig på ett visst sätt för att undvika obehag. Vad är då personens egna "särdrag" och skador pga uppväxten?

Inte lätt att svara på, jag vet. Men nog så intressant och viktigt!

Tycker inte att man "bara" snabbt ska ställa en AS diagnos o sen "skylla" alla problem på denna diagnos (så har det  varit i mitt fall.. 🤪).

Säger inte att min diagnos inte stämmer, jag känner igen mig i vissa saker, men tvivlar samtidigt lite… Sen VET jag att det verkligen finns folk med en SOLKLAR AS diagnos och det säger jag inget om! Självklart ska de respekteras och behandlas på rätt sätt, utifrån sin diagnos. Det är vi "gränsfall" som jag tycker är intressant. För om mycket/det mesta beror på ens uppväxt så ska ju resurserna/behandlingen anpassas därefter!

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

Upp till toppen
Annons: