Annons:
Etikettannat-npf-relaterat
Läst 3934 ggr
solskugga
2015-03-16 19:56

Har ni läst eran journal?

Jag undrar hur många som har läst sin journal från psykiatrin(om ni har någon förståss)?

Jag har efter drygt 5 års tid en hel del skrivit, så jag har fått spara ihop för att få råd att lösa ut dokumenten (nära 1100:-, mkt när man är sjukskriven). Men det har varit viktigt för mig att få ta del av den, både av allmänt intresse, misstankar om att de inte tar upp allt/förvanskar sanningen samt i mitt fall, det viktigaste skälet, att jag själv nu måste överklaga till patientförsäkringsnämnden pga en svår minnesskada som jag fick efter en påtvingad ECT behandling.

Har bett om hjälp med detta från psykiatrin, då jag tycker att det till största delen är deras ansvar, men de slår ifrån sig allt ansvar…

Så nu måste jag själv skriva ihop något, trots bristande ork. Och med tanke på allt jag läst om patienter som förgäves försökt få rätt efter en ECT behandling med svåra minnesproblem som följd, så har jag väl inte så stora hopp. Man ska väl helst ha en överläkare eller riktigt bra advokat till hjälp…

Men jag kan ändå inte låta detta passera utan att tala om att åtminstone JAG tycker att allt det här var fel! Nog om detta, det kan bli en lång text annars…

Men det jag reagerat på (och chockats över) är alla missa i journalerna! Och det är journalerna som dessa beslutsfattare läser i när de fattar sina beslut. Det är absolut sanning. Bibeln liksom.

När jag läste igenom min journal började jag bli orolig att jag var helt galen… Kände inte direkt igen mig… Det verkar inte spela någon roll vad man gör, de kan alltid sätta något ord/diagnos på det. Antingen är man för lite eller för mycket…

Självförtroendet fick sig en rejäl knäck… 😕

Jag är insiktslös, saknar förmåga att reflektera (sagt av en f.d. terapeut som var totalt oengagerad och likgiltig, vad jag än tog upp, därför bröt jag kontakten), är lättkränkt (som har mage att kritisera saker inom psykiatrin) samt utagerande kring medicineringen (när jag vid ett tidigare tillfälle valde att sätta ut en medicin i taget, för att se hur jag egentligen mådde, vad som var biverkningar och symtom).

Borde nog låsas in på livstid… 🤪

Sen också alla saker som de "glömmer" att ta upp i journalerna. Men, då kan de inte lastas för nåt. "Vi hade inte en aning om det…"

Förlåt om jag låter lite bitter, men det här är rätt jobbigt…

Dels att bli tvungen att läsa igenom en massa, det blir som att gå igenom allt på nytt, sen se alla fel de har skrivit, hur de bedömt mig, hur dåligt de lyssnat mm.

Men - den största sorgen är vad de tagit ifrån mig… Stora delar av mitt minne. Oåterkalleligt borta. Och "alla" vekar anse att det var rätt. DET gör ont!

Dags för en till Stesolid och att skriva vidare. Ensam är INTE stark! Men vad gör man???

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

Annons:
Honestyisdead
2015-03-16 20:07
#1

Fick du betala för dina journaler? Jag fick mina gratis.

Det mesta stämde.

Calcifer
2015-03-16 20:13
#2

Jag fick också mina journaler gratis. Och jag har läst igenom dem och det stämde bra.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

DiamondIce
2015-03-16 20:15
#3

Usch vad jobbigt, styrkekram till dig! 😕

OlgaMaria
2015-03-16 20:16
#4

Blir också förvånad att du fick betala en så stor summa! Jag tror jag betalade ca 100 kr någon gång då jag tog ut ett större antal papper från min journal.

Usch vad jobbigt du verkar ha det med detta! Finns det dokumenterat på något sätt i någon journal att du har minnesluckor?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anonym
Anonym
2015-03-16 20:21
#5

Jag kan också känna mig orättvist framställd i mina journaler.

Silla9
2015-03-16 21:41
#6

Har också läst lite av mina journaler och tycker att de har framställt mig fel. Överdrivit och missuppfattat. 

Framställd som helt störd. Konstigare än vad jag har känt mig. Och jag tänkte då att jag kanske inte har nån självinsikt. 

Bad en psykolog en gång när han skulle skicka en remiss att han skulle dämpa ner det lite. Tyckte han hade överdrivit.

Men de måste väl alltid klassa in allting i olika fack och ställa diagnoser..

Annons:
IceTee
2015-03-17 11:40
#7

Enligt 1177 så kan det tillkomma en kopieringskostnad, men vad tusan använder de för papper om det kostar 1100?! Så stor journal lär du inte ha menar jag, haha Jag skulle tyckt att det var intressant att läsa min journal, speciell nu när jag kanske måste byta mottagning igen (de kan inte erbjuda den formen av terapi som de tror att jag skulle behöva)

Medarbetare på Skor iFokus

Niklas
2015-03-17 13:10
#8

På 1177.se står det om patientjournaler att: "Du har rätt att läsa journalen i lugn och ro och skriva av uppgifterna." Går du dit och läser dem kan du fotografera dem själv med mobiltelefonen. Det kan inte kosta något.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Honestyisdead
2015-03-17 13:12
#9

#8 Hade blivit väldigt många foto om jag skulle skaffa mina journaler på det viset ;)

Niklas
2015-03-17 13:15
#10

Men som alternativ till att betala 1.100 kronor. :-)


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Niklas
2015-03-17 13:17
#11

Det fanns ganska mycket bra information om journaler på 1177.se. http://www.1177.se/Stockholm/Regler-och-rattigheter/Patientjournalen/?ar=True


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Honestyisdead
2015-03-17 13:19
#12

Förstår faktiskt inte hur man kan kräva en sådan summa när det är ens egna journaler. Dom borde kanske börja mejla dom eller bränna dom på skiva istället.

Calcifer
2015-03-17 17:36
#13

Jag förstår inte heller hur det kunde kosta så mycket. Betalar man 10:- per sida och det är en massa sidor eller?! Min journal är ändå på typ 18 sidor och jag betalade som sagt ingenting för att få den.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Paxxie
2015-03-17 18:19
#14

Jag fick ut en journal på drygt 250 papper för ett par år sedan, kostade mig ingenting. Visste faktiskt inte ens att det kunde kosta? Känns ju som att man borde kunna få den digitalt i så fall.

Tyckte jag framställdes ganska korrekt i den. En del saker höll jag kanske inte direkt med om men jag kan förstå att de uppfattat mig så.

Kajsami
2015-03-18 12:11
#15

I vissa landsting finns journalerna digitalt på "Mina vårdkontakter", då loggar man in med ett bank-ID och kan läsa alla journaler som finns om en på alla mottagningar man besöker. Tror det kommer att komma till fler landsting framöver. 

Om man tycker att något är fel i ens journal skall man kunna be att få ord eller meningar borttagna, har jag läst. Skall nog själv utnyttja mig av detta.

Man kan också spärra sina journaler, så att typ ens vårdcentral inte kan läsa journaler från psykmottagningar. Det kan vara en bra grej att göra då vårdcentraler gärna bollar över saker till psykiatrin. Kom till vårdcentralen med sönderhostade revben en gång och läkaren sade "Jag ser i  journalen att du går hos psyk, har du tagit kontakt med dem om detta?". Och en annan gång hänförde en läkare en öroninflammation till Aspergers syndrom som han hade sett i mina psykjournaler att jag hade. 

Alla fysiska sjukdomar och åkommor kan relateras till psyk om läkarna har tillgång till journaler därifrån. så kan vara bra idé att spärra.

OlgaMaria
2015-03-18 12:15
#16

#15 Usch vad vidrigt att få såna kommentarer!!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

IceTee
2015-03-18 12:31
#17

#15 det där handlar ju om ren och skär lathet! "Men om jag bollar över hen till psyk så slipper jag att göra något" Usch… Jag har haft ett problem som mycket väl kunnat vara psykiskt, men mina läkare verkar inte vilja ta det som lösning, det känns som att de vill utesluta allt fysiskt först! Det är skönt Sen att de är helt hopplösa där är en annan sak…

Medarbetare på Skor iFokus

polymorf
2015-03-18 12:36
#18

Har läst mina journaler från bup, på en dator när jag senare gick på ungdomspsyk…fast minns inte vad som stod nu, tror jag mest var förvirrad över bup-tiden (är fortfarande) och ville veta vad vi gjort alla år egentligen.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja läsa igenom alla journaler från ungdoms- och vuxenpsyk också, men sen kommer jag på att jag fan inte vågar utsätta mig för det. Är rädd att det ska stå typ så som det gör i din, att det kommer kännas som att de vridit allt jag sagt till något negativt (nåja, "mer" negativt kanske…) och struntat i annat viktigt. Tror det skulle kunna påverka mig väldigt negativt och göra att jag  tappar förtroendet för sjukvården ännu mer…(eller tro att jag själv är helt tokig). Speciellt vissa psykologer…som jag "inte klickat så bra med"…

Tänker att det kan vara en bra grej det här med att man får tillgång direkt via mina vårdkontakter (hoppas det kommer finnas i alla landsting snart), att de kanske blir mer noggranna med vad de skriver när de vet att patienten kan se allting under tiden…? Hade en väldigt bra kurator som ibland kunde fråga om jag tyckte det var okej att hen "skrev såhär", om det var så jag menade osv. Inte så att jag fick bestämma vad som skulle stå såklart, mer att vi var överens. Och ibland gick hen tillbaka och kunde läsa bitar högt, om det var något som var oklart och sådär…kändes väldigt tryggt faktiskt.

solskugga
2015-03-18 22:23
#19

Hej alla och tack för stöd och kommentarer! ❤️

Fick höra en gång att jag kunde få läsa mina journaler, gratis, tillsammans med en kontaktperson (men INGET om att jag hade  möjlighet att skriva av eller fota av sidorna..) Har därför väntat o sparat.  De kunde inte på förhand säga hur mkt det skulle kosta, det visste de först när de skrivit ut allt..

Har fakturan här. De första 10 sidorna kostar 50:- (dvs 5:-/blad), sen 2:-/sida.

Tycker också att det är hutlöst att man knappt ska ha råd att hämta ut sin journal! De borde informera bättre om möjligheten att själv skriva av alt fota av. Samt att det borde gå att få ut på USB eller CD.

Och visst kan det vara mkt jobbigt att läsa hur man framställs + allt de missuppfattat. Men samtidigt viktigt. Jag ska sen, när jag är klar med min överklagan, försöka få de att rätta de värsta felen.

I mitt fall har de i alla år "hakat upp sig" på min Aspergerdiagnos. ALLT beror på den! När jag hela tiden försökt komma in på att det är posttraumatist…

Och #15, bra idé att spärra sina journaler. Har inte känt till den möjligheten. Men har  vid besök på VC upplevt att t.ex. svåra andningsproblem (som sen visade sig vara svår astma) har avfärdats som "ångest". Då misstänkte jag starkt att de sett i journalerna att jag var en (galen) psykpatient.. Vidrigt att bemöta patienter så!

Mina minnesproblem finns  väl dokumenterade i journalerna och Patientnämnden  ifrågasätter dem inte heller. De hävdar bara att "behandlingen (ECT) var motiverad o att den utfördes på ett korrekt o vedertaget sätt. Skadan (svåra minnesstörningar) hade inte gått att undvika med den valda metoden o det fanns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett NNs vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt".  😮

Att notera: Jag fick ECT pga svår depression, en diagnos som sen togs bort, då jag inte blev bättre av ECT. Det fanns många andra mediciner som ännu inte provats o framförallt hade jag ALDRIG, trots upprepade önskemål, fått träffa en psykolog el terapeut. Jag TVIGADES till ECT (blev tvångsintagen ENBART pga att jag inte ville göra ECT, annan vård mm var jag positiv till). Jag fick också höra (mellan 2  ögon, dvs inga vittnen el journalanteckningar) att jag hade att välja på att göra ECT "frivilligt" eller så kunde de bälta mig och rulla iväg mig till ETC behandlingen…

Gissa vad jag valde o vad som står i journalen?

Efter det uteblivna  resultatet  ansågs mina problem "bara vara Aspergerproblematik". Först efter ca  1  1/2 år fick en läkare nån slags insikt, då han hörde att mitt dåliga mående oftast uppkom av minnen, platser  mm. DÅ kom han fram till att det var posttraumatisk, och det finns några anteckningar om det i journalen, men det skrevs aldrig in i journalen (viket jag trodde) o min läkare slutade o allt verkade glömts bort. Mina minnesproblem försökte de att inte prata om/låtsas om.

Ursäkta ett långt inlägg…Jag är bara så  upprörd  o  mår så dåligt av att tvingas göra allt det här själv o måsta uppleva allt på nytt. 😭

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

IceTee
2015-03-18 22:51
#20

#19 det är verkligen hemskt hur du blivit behandlad! Jag önskar att jag kunde göra något… men kan bara skicka styrke-kramar ❤️

Medarbetare på Skor iFokus

Annons:
OlgaMaria
2015-03-19 09:17
#21

#19 Alltså, vad vidrigt att du blivit behandlad på det här sättet! Blir så ledsen för din skull. Vet hur jobbigt det är att kämpa mot myndigheter.

Jag hoppas verkligen att du ska kunna få upprättelse på något sätt. Men hur ska du orka kämpa för det? Det undrar jag… :-(

Jag överklagade flera gånger FKs beslut, och när jag skrev min sista överklagan så insåg jag att de skulle skita fullständigt i det men jag kände ändå att det var viktigt att skicka in något. Som du säger, att åtminstone jag tycker detta är fel!

Men du behöver någon som kan hjälpa dig att intyga din version av historien. Annars så jämför de bara med dina journaler och anser att journalerna är "sanningen". Men om du kan få någon läkare eller kurator att intyga din version så har du nog en chans. 

Sen vill jag också säga. Tro på dig själv och stå upp för din version. I alla möten med vården. Det är så lätt för dem att köra över en när man är osäker och förvirrad. Men du vet hur det är. Tro på dig själv, och förvänta dig att andra också ska tro på att det du säger stämmer.

Stor kram!!!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Kajsami
2015-03-19 20:37
#22

#19 Vad hemskt det du råkat ut för med tvångs-ECT.  😕Jag blir närmast chockad av att höra att de kan göra sånt mot ens vilja, för det är ju ändå ett ordentligt "ingrepp" om man säger så som ju också är vedertaget att kan orsaka kognitiva svårigheter. Med tanke på de kognitiva brister som ändå är välkända så trodde ju jag att ECT var något som man själv måste godkänna.

Har du tagit kontakt med patientnämnden? Jag skulle också om jag vore du skicka ett brev till chefen för mottagningen och sakligt beskriva vad du råkat ut för. Men man får inte låta för upprörd när man skriver, då uppfattas det man skriver som tecken på att man är "sjuk". Så man måste vara helt saklig och korrekt när man skriver, då kommer chefen ta en på allvar.

När min husläkare tyckte att jag skulle gå till psykmottagningen när jag hade sönderhostade revben så skrev jag ett brev till vårdcentralschefen. Någon dag senare ringde läkaren i fråga och GRÄT i telefon och bad sååå mycket om ursäkt. Hon hade fått sig en rejäl utskällning av chefen, det kunde man lätt förstå och det kändes väldigt bra för mig. Jag hade visat att jag inte ställer upp på att bli behandlad så och fick upprättelse.  Det kändes så jäkla skönt!

solskugga
2015-03-21 01:21
#23

#20 #21 och #22 TACK!! Känns verkligen som att jag behöver allt stöd jag kan få just nu. Ni är underbara! 🌺

Och jag undrar också hur jag ska orka… Egentligen gör jag det inte, men måste ju, för ingen kan/vill hjälpa mig. Så jag "fuskar" och skaffar mig extra energi genom att (motvilligt och högt tillfälligt) börja om med min Concerta + kombinera det med Energidryck och Chi San… Känslorna håller jag på avstånd med hjälp av Stesolid och ibland nåt att dricka till… Inte bra alls, jag vet. Men jag MÅSTE klara av slutföra detta! Har nu ca 1 vecka på mig, sen kan jag lägga allt åt sidan.

Jag känner också att jag egentligen är helt chanslös på egen hand. Har "krigat" mot patientnämnden förut (ang en fysisk skada - avslag) och även FK (då jag faktiskt fick rätt, men den gången hade jag en envis överläkare på min sida, som skrev flera överklaganden).

Jag har velat och önskat få hjälp av psykiatrin, men fick nyligen (efter flera månaders väntetid) besked att de läst mina journaler och att (enligt dem iaf) inget kan få patientnämnden att ändra sig. Uppmuntrande… Men ingen av dessa var med under tiden det hände och VET vad som egentligen hände och gjordes.

Min förra läkare, som var den som ordinerade ECTn, uppmanade mig faktiskt att göra en anmälan till Patientnämnden, när han fick klart för sig hur stora minnesproblem jag fått. Men han rådde mig att vänta ett år, för att de annars skulle kunna säga att det var ovisst om skadorna var bestående. Han var mkt bra på att skriva intyg (han hade bra sidor också), och jag trodde/hoppades att han skulle hjälpa mig med detta också. Men så slutade han och flyttade.

Jag, som gett upp för länge sen, fick hjälp av Stöd& Hab (som var de enda som reagerat över hur jag blivit behandlad) och de såg till att vi fick ett möte med de högsta cheferna inom psykiatrin, för att reda ut en massa misstag som gjorts.

Men de uppförde sig som politiker… Var vänliga men svarade inte direkt på en enda fråga… Jag lämnade en lista med punkter som jag önskade mig hjälp med. Bl.a. överklagandet till Patientnämnden (dit jag anmälde skada för ca 1 år sen, men i höstas fick mitt avslag från dem). Jag önskade också nån form av kontakt med min f.d. läkare (tanken var att ev. få hjälp med detta intyg). Fick i veckan ett brev från chefen här, där jag informerades om att min gamla läkare inte hade någon möjlighet att hjälpa mig… Inte ens ett svar av läkaren själv… 😕

EN sak fick jag iaf hjälp med. Terapi. Äntligen! Men om det faller bra ut vet jag ju inte än. Har ju dessutom så pass stor misstro mot hela psykiatrin att bara det i sig är ett stort hinder.. Det är SÅ mycket som jag ALDRIG skulle ta upp på terapin. Absolut inget om alla missar som gjorts, har lärt mig att det kan straffa sig att kritisera psykiatrin på något sätt. Även om det är befogat och görs lugnt och sakligt.

Sen kan jag absolut inte vara helt ärlig om jag någon gång framöver skulle börja må riktigt dåligt. Är faktiskt rädd för att visa starka känslor öht. Har ju läst alla "stämplar" jag fått genom åren.

Fullt naturliga reaktioner på en jobbig rektion blir till att man är "instabl" och med lite otur blir man inlagd på avdelning. 😮

Näe, ALDRIG mer!!!!

Så, som avslutning, jag har, tyvärr, ingen person med "rätt" titel för att hjälpa mig med detta. Hade en KP, som även var med under den tiden o därmed är väl insatt i allt. Men hen har "försvunnit"… Min sambo råkade säga några kritiska ord (var ändå lugnt o sakligt) om den "vård" jag dittills fått och efter detta var personen  helt förändrad i sitt sätt mot mig. Kort, avvisande mm. Denna person har f.ö. aldrig velat prata om mina minnesproblem öht, om det kommit upp har denne snabbt bytt ämne. Och även sagt att det finns SÅ bra minnesträning, "vad nu än mina minnesproblem beror på…" Vägrar att se nåt samband med ECT..🤔

Nu vet jag inte ens om denna är min KP eller inte, om jag ens har någon… Har inte hört av denne sen i augusti typ.

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

OlgaMaria
2015-03-21 09:17
#24

Åh vad ledsamt det är! 

Kom att tänka på att svenska kyrkan och andra kyrkor ofta erbjuder terapi till förmånligt pris, ibland gratis. Kanske kunde vara bra för dig att få prata med någon som inte har någonting med psyk att göra. Då kan du prata om allt du vill. De skriver inga journaler och de har tystnadsplikt. Svenska kyrkan har ofta utbildade samtalsterapeuter och du bestämmer själv om du vill blanda in Gud i samtalet. Det behöver du inte alls göra. Om jag var i din situation skulle jag känna behov av att få prata med någon om den behandling du utsatts för på psyk.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Candela
2015-03-22 16:32
#25

Jag har alldeles nyligen beställt mina egna journaler. Vet inte än hur många papper det är, men det skulle kosta 100-300 kr beroende på mycket det är. Sen kan man ju välja att bara få delar av journalen utskriven, om man inte behöver allt.

solskugga
2015-03-22 22:42
#26

#24 Tack för ett bra tips! Ska absolut kolla upp det. För precis som du skriver så fis det ju ett stort behov att prata om allt som hänt inom psykiatrin, men jag kan naturligtvis inte prata med dem där om det.

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

Upp till toppen
Annons: