Annons:
Etikettadhd-add
Läst 725 ggr
Cayennen
2015-06-19 01:16

Ny medlem

Hej, heter "Cayennen", precis blivit medlem eftersom det här känns vara enda kanalen jag kan uttrycka mig…samtidigt som jag blir förstådd och inte stämplad/dömd. Har levt med mitt funktionshinder i 34 år utan att ens veta att jag har ett funktionshinder…blivit bestraffad (aga, mobbning, stängd barnhem, svarta fåret, exorcism, etc.) under min uppväxt, haft både alkohol- och drogproblem men alltid skött både skolan och jobbet. Har två barn som jag försöker ge allt det jag inte har haft, dvs. kärlek, trygghet, känsla av sammanhang, självförtroende, mening i tillvaron. Kan ärligt säga att jag enbart finns kvar på denna jord tack vare dem. Skulle gärna vilja ändra på detta och äntligen leva ett liv, ett eget som känns hanterbart att leva. Borderline är min värsta fiende med tanke på självdestruktiva associationer som genomsyrrar både kropp och själ när denna har övertag, ADHD däremot är i många situationer min bästa kompis eftersom den skänker mig ofantligt mkt energi och dalarna efteråt är betydligt enklare att hantera än borderlines. Jag önskar från hela mitt hjärta att äntligen kunna få balans i livet. Har tröttnat på berg och dalbanan … är oerhört åksjuk nu. Förrut brukar jag skära mig själv för att kunna tackla självmordstankarna … nu är det väl mest musiken och annat som hjälper. Kan inte söka upp läkarhjälp heller med tanke på framtida yrkesplaner samtidigt kan inte heller leva längre utan någon form av stöd. Känner mig rätt så ensam … min enda familj är min halvbror, vi är tajta … jag älskar honom ofantligt mkt. Dock vi har inte enbart olika personligheter utan även olika funktionshinder. Har har fått diagnoserna Asbergers och Dyslexi medan jag har aldrig blivit utredd eller (leg.) medicinerad för min ADHD eller Borderline. Huruvida jag har fått reda på att jag har dessa funktionshinder får förbli osagd i detta forumet…..

Det jag längtar efter är att få känna mig som en "hel" människa … har accepterat för länge sedan att jag är en ensamvarg men kan inte acceptera att känna mig "inkomplett"… tomheten, känslan av att vara avdomnad, död eller för känsloladdad inombords driver mig till det yttersta… jag längtar efter harmoni inombords och förståelse från omgivande medmänniskor. Jag längtar efter att få höra orden: " du är inte ensam om det här, jag känner likadan! "

//Cayennen

Annons:
Ladydragon
2015-06-20 00:14
#1

mitt råd till dig är att se till o bli utredd ordentligt o få hjälp varför skulle det bli problem med dina yrkesplaner om du söker läkare?? förstår inte alls ditt resonemang….

ditt liv verkar va en enda röra som du inte själv verkar få ordning på och då är det starkt att våga säga jag fixar inte detta själv jag behöver hjälp nu!

Upp till toppen
Annons: