Annons:
Etikettannat-npf-relaterat
Läst 3279 ggr
Niklas
8/17/15, 1:34 PM

Är du öppen med din bokstavsdiagnos?

Den som exempelvis sitter i rullstol har svårt att dölja sitt funktionshinder. För många bokstavsdiagnoser är det annorlunda. Hur öppen är du med din/a diagnos/er? Välj det svar som passar bäst in på dig.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Honestyisdead
8/17/15, 1:41 PM
#1

Jag är väl ganska öppen med det.

Kyllan56
8/17/15, 1:46 PM
#2

Jag är så öppen man kan vara, utan att skrika ut att jag har ADHD till alla jag möter. De som känner mig blev inte förvånade när jag fick diagnosen 2010. Idag har jag inte längre symtom.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

emmieswords
8/17/15, 1:53 PM
#3

Öppen, man måste väl vara det för tt få saker att fungera i sin vardag, annars tror jag de skapar problem om man "döljer" sin diagnos.

tlover
8/17/15, 2:01 PM
#4

Jag är väl ganska öppen men inte helt. Vissa personer i vissa positioner trycker ner en så rejält då dom får veta att man har diagnos så numer säger jag bara det efter jag känt personen ett tag om det är viktigt.

l'm back

Grace2009
8/18/15, 9:53 AM
#5

I början berättade jag, men folk blev annorlunda emot mig när de visste. Numer talar jag om, ifall någon frågar, men jag säger inget om ingen undrar.

Anonym
Anonym
8/18/15, 9:54 AM
#6

#5 Håller helt med dig vilken totalförändring det blir på folk det är som att dem går från helt vanliga till att dem inte vet hur dem ska bete sig bara om man berättar att man har diagnos på papper, de är löjligt :(

Annons:
elvatolv
8/18/15, 11:47 AM
#7

Jag är öppen med familj och vänner men inte på jobbet. Är inte så förtjust i en del av dom och tycker, precis som med sexuell läggning, att det är privat och dom har inte med det att göra. Vill inte nära deras sjuka nyfikenhet! :-)

LeJ
8/18/15, 2:58 PM
#8

Jag är öppen med diagnoserna, men jag irriterar mig ibland på en dels svar när jag berättar. Alltså när nån säger "bra att du är ärlig med det", då känns det som att de tycker att de har någon rättighet att få veta att jag har Aspergers. Och ibland händer det när jag berättar att nån genast börjar berätta om nån film eller tv-serie de har sett där någon karaktär har Aspergers, och så säger de "den filmen/serien måste du se." Varför liksom? Men för det mesta blir det ingen grej av det.

Anonym
Anonym
8/20/15, 12:53 AM
#9

Inte öppen alls, jag anser att det är min privatsak och inte något som andra människor har rätt att veta.

[Udoon]
8/20/15, 7:46 PM
#10

Brukar inte gå och basunera ut det, men om någon frågar så ser jag ingen anledning att ljuga då det inte är något att skämmas för. Däremot så föredrar jag att prata om mina svårigheter separat, så till exempel för att säga "jag har x" så säger jag "Jag har svårt med höga ljud/jag kan vara lite blåst emellanåt så var gärna tydlig" eller liknande. Tycker att ofta har folk en egen uppfattning om vad en diagnos innebär, så att rama in det på lite annat sätt funkar oftast bättre för mig.

[RC1393]
8/23/15, 10:14 PM
#11

Jag har själv ingen diagnos (inom det här området i alla fall) men min lillasyster har det. Hon har varit väldigt öppen med sin diagnos sedan hon fick den i våras så att andra får chansen att förstår varför "hon är som hon är".  Tycker hon får ett bra bemötande av andra när hon berättar, även om folk ibland kan behöva påminnas för att komma ihåg att hon inte gillar närgångna människor eller när saker inte görs på ett visst sätt.

tlover
8/23/15, 10:19 PM
#12

#11 Jag var också öppen först det var först efter några år som folk började bete sig som riktiga skitst*vlar då dom fick reda på diagnosen. Öppet alltså, I efterhand har jag fått reda på att folk talat bakom ryggen på en redan i början.

l'm back

[RC1393]
8/23/15, 10:22 PM
#13

#12 Jaså, väldigt moget av de människorna i så fall! För min systers del spelar det nog ingen roll för skitpratarna har alltid haft annat att säga bakom hennes rygg redan innan det var funderingar på någon utredning. Det är inte lätt när folk inte tycks ha bättre saker att prata om!

Annons:
Anonym
Anonym
8/23/15, 10:25 PM
#14

Jag är öppen med min diagnos med mina nära och kära, dvs dem det berör. Personer som bara är bekanta som tex arbetskamrater etc är jag inte öppen mot då jag anser att dem inte har med saken att göra, för dem beskriver jag enbart mina svårigheter när det är aktuellt.

Anonym
Anonym
8/23/15, 10:35 PM
#15

#11 tyvärr är det långt ifrån alla som får bra bemötande, lever du själv med en diagnos får du uppleva det de kan jag våga mig på att lova.

Skorpion76
8/24/15, 6:58 AM
#16

#15 Tack! Det har jag lagt märke till!


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

[RC1393]
8/24/15, 12:43 PM
#17

#15 Möter nästan dagligen fördomar och människor som blir rädda för mig (eller snarare att jag ska trilla ned död framför ögonen på dem) och undviker mig eller har noll förståelse för min diagnos så ja tack, det har jag märkt. Grejen är den att syrran skaffar sig sällan nya bekanta och det är bara dem hon berättar för, att berätta för kassören på ICA är ju ganska överkurs tycker hon. Så t.ex. lärare, klasskompisar (som alla för övrigt har sina egna diagnoser), hennes övriga vänner och släkten vet om hennes diagnos.

Calcifer
8/25/15, 7:32 AM
#18

Jag är ärlig och öppen utan att skrika det från taken. Frågar någon svarar jag ärligt, är vi tillräckligt nära vänner eller det är något som bör tas upp av någon anledning så har jag inga problem alls med det.

Sen angående att folk ser annorlunda på en… det säger mer om dem än en själv, jag har totalt skurit bort alla såna människor ur mitt liv, de har inget här att göra.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

tlover
8/25/15, 10:00 AM
#19

#18 Hab personal, FK kontakter och nära släkt går tyvärr inte att skära bort bara sådär.

Även om jag kämpar som ett djur för att inom några år slippa både hab och FK.

l'm back

The Fame
8/26/15, 2:07 PM
#20

Jag är inte speciellt öppen med det. Inte så att jag håller det hemligt, men om ingen frågar så säger jag inget om det.

Annons:
Skorpion76
8/26/15, 4:28 PM
#21

Jag är helt öppen. Det är lika bra att säga som det är!


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Ladydragon
8/26/15, 8:04 PM
#22

jag är väldigt öppen med min diagnos dock inser jag ju att personalen i affären inte är ett dugg intresserade av att höra om jag har någon diagnos eller inte 
men särbo familj släkt o vänner vet och förstår och respekterar 
har oxå barn med NPF diagnos därför tycker jag det är extra viktigt att jag är ärlig och öppen med att jag oxå har diagnos 

på fester och liknande brukar jag alltid bära mitt ADHD halsband där det står AHD ingraverat många blir nyfikna på mitt halsband o vad det står egentligen på halsbandet och brukar alltid sluta med ett bra samtal om NPF och ADHD 

jag vägrar att skämmas eller ta någon skit för min ADHD diagnos och jag är glad att jag har den då den har hjälpt mig att förstå vem jag är och framförallt förklara för andra hur jag funkar o varför emellanåt saker o ting blir knasiga på grund av att jag är hyperaktiv eller att impulskontrollen brister

tarotlasse
8/28/15, 2:12 PM
#23

Jag är helt öppen om att jag har ADHD förutom när jag söker akutvård. Eftersom jag vid tre tillfällen blivit avvisad från akuten på grund av att jag har ADHD. På grund av okunskap så här i staden så betraktas alla med ADHD som våldsamma o är då klassade som en säkerhetsrisk o hänvisar till arbetsmiljö lagen. Så när jag träffat bedömande sjuksköterskan på akuten o vid frågan om jag har några mediciner. När jag då sagt Concerta o Ritalin så har jag blivit avvisad o hänvisad till psykakuten i stället. Sist var jag så dålig i lunginflamation o hade fått en resistent bakterie. När akuten vägrade att ta emot mig så gick jag till privatläkare jouren i stället. Den läkaren blev så förbannad o körde mig till akuten o skällde ut dom o krävde att de lade in mig. Fick då en läkare som själv har ADHD han tog sedan bort min ADHD diagnos ur journalen o att jag medicinerar med ADHD medicin. Han så att jag aldrig får nämna min medicinering eller berätta att jag har ADHD i receptionen vid någon akutmotagning i Sverige då hamnar det i journalen i gen. Det räcker att jag berättar det för ansvarig läkare o att de inte skriver in det i journalen. I övrigt så är jag helt öppen om det även vid anställningsvillkor intervjuer då jag arbetat som elev assistent, personlig assistent och inom vården. Då har man bara sett det som en merit att jag har mina egna upplevelser som erfarenhet. Sist jag var på en anställningsvillkor intervju som arbetsförmedlingen skickade mig på. Som journalist på en handikapp organisation. Så så jag till min arbetsförmedlare Idiot har du inte läst mina papper för jag har både läs o skrivsvårigheter o ADHD. Men hon tyckte eftersom jag under så många år arbetat som pressfotograf och även arbetat inom vården med funktionshindrade så var ju detta passande. Berättade direkt på anställningss intervjun att jag har ADHD o lås o skriv svårigheter så journalist yrket var kanske inte de lämpligaste jobbet för mig. Han bara skrattade åt mig och så jag skiter fullständigt i om du har ADHD o om du skriver som en kratta . För snäcka kan du ta mig fan göra o kreativ är du så kan du vara här i morgon när vi har redaktions möte så kan vi skriva på pappren då. För du får börja på taltidningen o då får du prata i stället för att skriva. Jag har varit där i 3 år nu och trivs alldeles utmärkt där. Eftersom de vet om mina problem så hjälper de mig otroligt mycket. Med struktur att jag tar pauser o ser till att jag även går hem o inte arbetar dygnet runt. När det märker att det blir för mycket jobb o jag skenar i väg så säger de till mig att dra ner på tempot. Så min erfarenhet är att det oftast underlättar betydligt för mig när jag är öppen om det. Även om jag ibland stöter på motsatsen i bland men då beroende på okunskap. Så oerhört viktigt att berätta hur vi fungerar och att vi fungerar olika från person till person även om vi har samma diagnos. Att man inte kan göra ett lika med tecken på alla för att man har en diagnos. Lasse

tarotlasse
8/28/15, 2:42 PM
#24

#22 Ladydragon jag får säga att i den stora livsmedelsbutiken där jag brukar handla i. Så har jag berättat för den ordinarie personalen som sitter kassorna om att jag har ADHD o att jag har svåra problem med koncentration o med närminnet. Får säga att jag är oerhört tacksam för den extra hjälp jag får av dem. De brukar kolla extra noga så att jag packat ner alla varor o att jag tar med mig dom hem. När jag varit mer förvirrad en normalt så har de alltid hjälpt mig. Då jag ofta glömt o ta kassar till varorna så har det aldrig varit några problem utan jag har fått gå o ta kassar o har då oftast inte behövt betala för kassarna. När jag i bland handlar i andra butiker där man inte vet om mina problem så ser jag ju skillnaden o hur irriterade en del blir. Så brukar försöka handla i den butiken där dom vet om mina problem för blir betydligt lättare o smidigare då. Lasse

gunillapower
8/29/15, 8:17 PM
#25

Jag är öppen med mina diagnoser (add och gad) jag anser att för att kunna få hjälp/ försåelse måste jag var öppen med vad mina problem och styrkor är. Min öppenhet gör även att jag inte allid behöver förklara allt utan kan hänvisa till mina diagnoser och då förstår folk i min omgivning utan att jag måste upprepa allt.

Skorpion76
8/30/15, 7:09 AM
#26

#25 Precis!


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anonym
Anonym
8/30/15, 7:38 AM
#27

Jag anser tvärtom vad många tycker att jag inte har någon skyldighet att vara "ärlig" med mina diagnoser och att det inte ens är något som behöver berättas för att kunna få förståelse för mig som person och mina egenheter. Människor måste väl ändå begripa att vi alla är individer med olika personligheter, förmågor och brister, utan att behöva få någon särskild anledning bokstaverade till sig.

Annons:
Skorpion76
8/30/15, 7:52 AM
#28

#27 Så känner jag också egentligen. Måste det ha betydelse, men om jag inte talar om det själv är risken stor för att min mamma gör det.


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anonym
Anonym
8/30/15, 8:07 AM
#29

#28 Herregud, det är en oerhörd kränkning! Jag blir ledsen av att höra att du blir behandlad så respektlöst av din egen mamma.

Skorpion76
8/30/15, 11:05 AM
#30

#29 Ja, men tyvärr är det sant och pappa är inte bättre.


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

MeMyself&I
9/1/15, 10:49 PM
#31

Jag berättar det bara för de jag känner att jag vill berätta för eller då det är nödvändigt. Till exempel vissa klasskompisar och lärare. Tycker att det känns väldigt personligt och törs inte berätta för alla om jag ska va ärlig. Till och med mina närmsta vänner kan inte ens se/märka att jag har Asperger eller ADHD. så att berätta för folk känns jobbigt eftersom så många blir förvånade och undrar en hel del. Jag tycker inte om att berätta personliga saker om mig själv, men jag önskar att jag tordes va mer öppen om mina funktionsvariationer.

sali9
9/2/15, 4:12 AM
#32

Nja. Känns för det mesta rätt irrelevant att dela med sig av. Är väl isf i situationer med höga krav och förväntningar på det sociala vilket jag har väldigt svårt för.

Jag är som jag är och har mina "brister och förmågor" som #27 så fint beskrev det, precis som alla andra individer både med och utan funktionshinder, och det tycker jag folk ska kunna acceptera och respektera utan att man måste behöva förklara sig själv eller bli stämplad som någon typ av människa med si eller så funktionshinder/diagnos.

Mackanirolfstorp
9/2/15, 6:14 PM
#33

Ja jag är öppen med det Mvh Markus med ADD / lätt kognitiv störning

Maria
9/2/15, 7:00 PM
#34

#32 Tycker du det är bättre att de kanske undrar och funderar på egen hand så att säga än att du förklarar?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Anonym
Anonym
9/2/15, 7:14 PM
#35

Jag är rädd att andra människor som inte förstår skulle bli rädda och osäkra på mig om jag berättade min diagnos. Jag har så många gånger blivit nedvärderad och behandlad helt annorlunda av folk och sammanhang jag berättat i flera gånger.

På jobbet vet mina chefer om mina problem och min diagnos. Men mina kollegor har jag inte berättat för, det vågar jag inte. För dem försöker jag istället förklara mina egenheter helt enkelt istället och hoppas på att dem accepterar dem.

Dem som inte accepterar att jag som person är lite annorlunda har i alla fall varit mindre elaka och sårande än dem som behandlar en som skit för att dem känner till ens diagnos och är rädda för en.

Jag är liksom inte farlig på något vis, jag är bara lite annorlunda än de flesta och har mina "kwerks" så att säga.

Maria
9/2/15, 7:19 PM
#36

Ok, är du inte rädd för att de "ställer egna diagnoser" på dig för att du är annorlunda?

Annars förstår jag absolut hur du menar.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Anonym
Anonym
9/2/15, 7:32 PM
#37

#36 Först vill jag bara skriva att jag är en annan Anonym än den du svarade till, så att ingen förvirring uppstår (jag är samma Anonym som #27 i tråden). Men det du skriver om någon slags oro att andra kommer spekulera om jag har någon diagnos eller ej bär jag inte på, eftersom alla människor har sina fel och brister - inte bara jag!

Maria
9/2/15, 7:37 PM
#38

#37 OK, jag fattar😉 Bra att du inte bryr dig.

Jag hade nog hellre förklarat än att andra eventuellt spekulerat.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Anonym
Anonym
9/2/15, 7:57 PM
#39

(Anonym 2) 

#36 Min erfarenhet efter alla år säger mig att spekulationerna är mindre jobbiga att hantera än de negativa attityder och hur jag fått min diagnos vänd emot mig flera gånger när jag berättat och de illvilliga bland "spekulerarna" fått sina fördomar bekräftade med att jag faktiskt har en diagnos.

Ananse
10/11/15, 1:23 PM
#40

Fick diagnosen nyligen och håller den rätt hemlig, eftersom folk kan få för sig att använda den emot mig på arbetsplatsen. Funderar på att komma ut just för att folk inte ska spekulera. Jag måste bara komma på rätt sätt att lägga fram det…

[Garntroll]
10/11/15, 6:27 PM
#41

Jag är öppen. Kanske därför ingen vill umgås med mig. Jaja internet finns alltid.

Annons:
Skorpion76
10/12/15, 7:07 AM
#42

#41 Samma här!


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Ananse
10/12/15, 10:53 AM
#43

För min del handlar väl smusslandet lite om att jag jobbar med människor. Förutom att folk ofta föreställer sig att man inte klarar av ett arbete om man har en diagnos i koko-spektrum, så är det nog extra känsligt i sociala jobb, eftersom man förutsätts vara empatistörd. Till saken hör att större delen av min klientel har samma grundproblem som jag själv..

[Ruffsetuss]
10/12/15, 11:44 AM
#44

Min närmaste familj vet om mina diagnoser annars är det inte något jag pratar om direkt . Har en Son och två barnbarn med fastslagna diagnoser , sedan är det fler i familjen som garanterat har ADHD/Asperger 😊

Lamina
10/12/15, 12:38 PM
#45

Jag blir förvånad över hur ofta det kommer fram att någon man pratar med också har en diagnos när jag nämner min diagnos. Antingen det eller en massa frågor om hur det är att leva med min diagnos. Det är sällan jag märker att någon reagerar negativt på det. Nyfiket, ja, men sällan på ett sätt som jag finner jobbigt. Det enda är väl att folk ibland kan bli extremt överdrivna i sina försök att inte vidröra/komma åt mig för att jag har sagt att jag har svårt för kroppkontakt. Det blir ju lite jobbigt åt andra hållet istället när folk går till överdrift, även om jag förstår att dom menar väl.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Otyg
10/13/15, 10:39 AM
#46

Lite väl öppen nu det senaste känns det som. Men jag har alltid förnekat min diagnos innan, även för mig själv.

Anonym
Anonym
10/13/15, 10:46 AM
#47

#34 du säger: " Tycker du det är bättre att de kanske undrar och funderar på egen hand så att säga än att du förklarar?"

Då måste du veta en sak… oavsett vad kommer människor alltid "undra & fundera" det spelar ingen roll, och människor kan vara annorlunda utan en diagnos och det blir inte bättre av att man berättar om sin diagnos för långt ifrån alla är informerade istället kan det bli värre. När jag var barn och precis fått min diagnos var jag ganska öppen om den men märkte snabbt hur jag särbehandlades eftersom min diagnos annars inte syns väljer jag att inte vara öppen om det och behandlas som vanligt, jag vill inte särbehandlas.!

Anonym
Anonym
10/13/15, 10:48 AM
#48

#36 Samma sak på ditt inlägg här, folk ställer ofta diagnoser och stämplar på folk med eller utan diagnos så det spelar ingen roll. Låt dem göra det då, men dem har inget med ens privatliv att göra om man inte vill dela med sig av det tyvärr ökar fördommarna ofta med att man berättar om en diagnos också.

Annons:
[Ruffsetuss]
10/13/15, 10:58 AM
#49

Jag har fått höra följande om mig som person mystisk , ovanlig , driven , smart , rolig , jobbig , rak, burdus , empatisk ! , otålig , ganska vitt spektra eller hur ? Men mycket betor på hur jag mår just då psykiskt och om jag är utvilad . Har ju " klarat" mig ute i normalvärlden genom att kopiera olika beteenden , detta var innan jag fick mina diagnoser . Idag är det mera mitt Jag som kommer fram och det tar inte lika mycket energi men det har också medfört att nu vet jag vilka som är mina vänner .

fannylinda
10/15/15, 4:50 AM
#50

Jag har flera diagnoser (whiplash, reumatism, Ibs, ADD, rosacea, dyskalkyli) och är öppen med alla. Det finns ingen anledning att smussla med det.

Ananse
10/15/15, 7:43 AM
#51

Jo det finns tusen anledningar att smussla med sånt.

[Garntroll]
10/15/15, 10:49 AM
#52

Jag är annorlunda och det märker folk tydligt på mig. Jag ser folk inte i ögonen när jag pratar med dom tex. Och jag kan misstolka eller bokstavstolka saker ibland. Vet folk att jag har Asperger så kanske de fattar att ok hon reagerar så för att nu har hon misstolkat saken igen. Bästa att förklarar.

Och å andra sidan så kan få en klassisk kommentar:

" Vad skönt för dig att du har en diagnos att skylla ifrån dig på."

Vilket jag ju inte gör. Det är ingen bortförklaring utan en förklaring. Jag kan inte läsa kroppsspråk därför såg inte jag på dig att du inte ville att jag skulle sätta mig bredvid dig.

[TanatosNyx]
10/17/15, 9:33 PM
#53

De första åren efter jag fått min diagnos levde jag i något slags eufori över att äntligen förstå mig själv. Jag var så glad och lättad att jag delade med mig till allt och alla. För mig var det ju en enorm börda som hade lyfts från mina axlar! Men sen fick även jag veta den hårda vägen att inte alla delar denna glädje. Jag orkar inte gå in på det allt för mycket, men jag blev riktigt illa bränd. Numera är jag betydligt mera restriktiv med vem jag berättar för.

horribleatnames
10/18/15, 4:58 PM
#54

Jag berättar för dom som "behöver" få veta det.

"Hur mycket oftare blir man inte stungen av en ros än bränd av en nässla"
Selma Lagerlöf

http://rangerkotesillustrations.tumblr.com/

IceTee
10/20/15, 9:10 PM
#55

jag berättar för de jag tycker behöver veta det, folk som jag umgås med och liknande. Mina vänner och bekanta vet om det, men säger inte det om det inte finns anledning

Medarbetare på Skor iFokus

Annons:
Annielle
10/22/15, 9:42 PM
#56

Mina föräldrar syskon och ett par kompisar vet om min ADD, men det händer att jag nämner det i något annat läge med människor som jag inte står nära om tex ämnet ADHD av någon anledning kommer på tal.

Senast fick jag då höra  saker i stil med att det inte verkar troligt eftersom jag verkar för smart för det och liknande och att en läkare hade sagt till den här tjejen  jag pratade med att tjejer som har ADHD brukar vara mindre begåvade än snittet och därför passade inte hon in i den bilden (hennes mamma har ADHD och det var tal om ADHD-utredning för henne också)

Vilka fördomar alltså! 😕

Sådant och andra konstiga fördomar om ADHD/ADD gör att jag inte vill dela med mig till de flesta om min diagnos och bli felaktigt bedömd.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Ananse
10/22/15, 10:12 PM
#57

Blev hon förvånad när du avslöjade att vi i själva verket är Homo Superior, det framtida härskarfolket? Annars tycker jag det är svårare att säga det till folk som finns i ens vardagsmiljö. Jag vet inte hur jag ska nämna det för barnen på ett bra sätt och jag vet inte hur jag ska säga det till min chef. Det är ju uppenbart för alla att jag är koko och många arbetskamrater har satt diagnos på mig på skoj, men jag har börjat försöka lägga ut lite mer konkreta ledtrådar. Under hösten ska jag pröva medicinering antagligen, kanske blir det lättare att komma ut då. Får jag mer kontroll över mig själv minskar risken att saken ska vändas emot mig.

Upp till toppen
Annons: