Annons:
Etikettadhd-add
Läst 3079 ggr
självdiagnos
2015-09-06 23:10

42 med trolig ADD

Jag är en 42 årig man som tror jag har ADD. För en tid sen hände en incident med en kompis till min sjuåring. Har varit några grejer innan så jag började misstänka att kompisen har en diagnos. Började googla en hel del på det jag uppfattat som utmärkande. Ev även för att jag kunde känna igen mig lite i kompisen inser jag i efterhand. Han är dock utåtagerande på en nivå jag aldrig varit. Hittade ADD. Är inte diagnostiserad men kunde bocka av det mesta. Skadliga beroenden och depressioner har jag tack och lov sluppit. I skolan var jag slarvig men kunde kompensera det med högt, 1,8,  på högskoleprovet. Jag är verbal och har alltid uppfattats som social, spontan men också ofta uppfattats som kontroversiell/provokativ.  Barn har varit en utmaning strukturmässigt. Men genom en strukturerad fru har mkt löst sig. Jobbmässigt har jag lyckats ok. Dvs omtyckt på mina arbetsplatser. Har magisterexamen / civilekonom och jobbar som säljare av komplexa tjänster och har hög lön, även sett till kollegor med liknande roll. De person- och färdighetstester jag gjort för de tjänster jag haft har också gått bra.  

Emotsäger att jag har högre utbildning och gjort en ok karriär att jag har ADD?

Hade lätt för att plugga in kunskap, om det inte krävde djupare grottande i trista matematiska frågeställningar. Föresläsningar hade jag fokus på i 5-10 min. max. Sen drömde jag bort i min egen värld eller fastnade i ngn tanke.

Jobbet är jag inte orolig för men är det ngn typ av roller jag borde undvika?

Viktigast av allt. Finns det ngt jag borde tänka på i samband med mina barn?

Inser att jag troligen låter enfaldig  för dem med insikt i sina eller närståendes diagnoser. 

Har inte tänkt utreda om det inte finns några fördelar med det. Min fantastiska fru är säker på min diagnos och försöker hjälpa genom att vi ex planerar in veckan mer noga på söndagar. Men borde jag utreda i alla fall?  Vad skulle jag handfast kunna få ut av det?

Annons:
Tjeja
2015-09-06 23:19
#1

Du har ju uppenbarligen redan den hjälp och det stöd runt dig som du behöver. Ditt liv fungerar. Även om du passar in i alla andra kriterier för en diagnos så kommer du antagligen inte att få den om dina drag inte har inneburit ett handikapp för dig som har hindrat dig att leva ett normalt liv.

Karriär och utbildning i sig är inte något som helst hinder. Tvärt om är det inte alls ovanligt att personer med ADD eller ADHD är mycket intelligenta och produktiva. Men när dragen blir så drastiska eller tar sig sådana uttryck att det förhindrar ett normalt liv, det är då det blir ett handikapp och kan diagnostiseras som ett sådant.

… Hjälper det svaret dig någonting?…

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Platon
2015-09-07 18:43
#2

"självdiagnos":

Din historia är mycket lik min.

Visst kan en diagnos ställas och vara till hjälp. Jag hade typisk ADHD som barn, men som vuxen är diagnosen snarare det man kallar ADD: livet fullt av oavslutade projekt, depressioner, ångest och rastlöshet. Hög intelligens har räddat mig, och även dig vad det verkar som, men man kan faktiskt lida av sin sjukdom ändå.

Jag är i din ålder och har nyss fått diagnos genom en mycket engagerad och kunnig psykiater som är specialiserad på att utreda vuxna. Trots att jag fortfarande är i utprövningsstadiet för medicin ger den mig energi och fokus.

Om du inte redan gjort det tycker jag du ska kolla upp dina testosteronnivåer. Mina var låga och när behandlingen för det påbörjades upplevde jag en väsentlig skillnad på humör och ork.

Du får gärna skriva direkt till mig om du vill diskutera mer.

Ika73
2015-09-13 16:12
#3

Hej

Jag vill också bara infalla i kören om att jag känner igen mig i det du skriver, skolgång - högskoleprov mm mm. Jag är 41 och under utredning just nu, jag hamnade i utredning pga en känslomässigt kaosartad höst som peakade på psykakuten. Sedan, två månader senare kokade jag själv ner mitt livs mönster och problem ner till möjlig, nu trolig ADD

Jag känner ibland att detta för mig är ett lyxproblem då jag har ett någorlunda fungerande liv och just nu tom bra jobbmöjligheter, men återkommer till mig själv om varför jag gör detta, hur jag mådde i höstas osv (lång historia) och att jag uppenbarligen aldrig någonsin verkar lyckas med en relation.. 

Skönt att du har bra upplägg runt dig. 

Jag rekommenderar boken Adhd/add som vuxen, så lyfter du fram dina styrkor.

Upp till toppen
Annons: