Annons:
Etiketterfamiljanhörigarelationer
Läst 4447 ggr
November14
2015-09-08 13:18

Kaos i huvudet..

Hej! Jag hoppas detta är okej, behöver verkligen skriva av mig lite. 

Det är så mycket som snurrar i min skalle nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. 

Häromdagen bestämde vi oss för att tacka ja till en lägenhet. Jag har känt ganska länge att det hade varit skönt om man kunde få flytta, ha allt i ett plan, att slippa springa upp och ner för den där hemska trappan tusen gånger om dagen. Sonen på 5 år vägrar att leka uppe på sitt rum ensam tex. Men när man väl bestämmer sig för att flytta så infinner sig den hemskaste ångesten ever! 

Hur ska detta gå? Den lägenheten är ju mycket mindre än där vi bor nu? Hur går det med alla katter? Den nya lägenheten ligger så nära vår gamla, kommer de bli helt förvirrade nu? Vad händer om vår son absolut inte vill leka på sitt nya rum heller? Då kommer vi absolut inte ha plats. För det finns ingen direkt yta så som vi har det nu. 

Samtidigt som jag känner att jag kan inte lämna vårt nuvarande boende. Detta är vårt första riktiga boende tillsammans. Så sjukt galet svårt att bara lämna det!! Det är så stort och ljust och fint här och detta ska man bara lämna?! Vad tänker vi med?!?! GAH! 

Okej. Den största anledningen till att vi faktiskt vill flytta är pga sonen. Jag vill att han ska kunna leka ensam inne på sitt rum. Nu kommer han inte behöva vara på ett annat våningsplan. Så förhoppningsvis funkar det bra. Sen är den nya lägenheten mycket billigare. Vi kommer spara 1000-lappar i månaden på att bara flytta 200 m.

 Men ångesten finns där ändå. Hur ska allt gå.. Jag hatar förändringar! Trots att det är jag som har sökt alla lägenheter sen i våras så är det ändå jag som gråter av ångest för att jag inte vill flytta egentligen.. Hur hänger det ihop? Jag vill flytta. Fast nej.. Jag vill bo här! Fast jag vill inte bo här alls. Jag blir tokig! 

Tänk om den nya lägenheten bara hade varit lite större. Då hade jag nog inte tvekat lika mycket.. Hur ska jag lyckas reda ut mina tankar? Jag vill bara sjunka genom jorden.. Ska kanske nämna att jag har ADD och Autism. Jippie…

Annons:
Dioramabyggare
2015-09-15 09:11
#1

Hej, November14.

Jag var i samma situation som du (fast med andra "förtecken") inför flytten från Östergötland och hit till Dalarna för tolv år sedan. Det var från början jag som tog beslutet att flytta, och lyckligtvis ville hustrun det också. För mig personligen var det egentligen en fråga om social och kännslomässig överlevnad; beslutet var mera en fråga om flykt än av flytt, så att om jag inte hade valt att flytta så hade jag i bästa fall hamnat på psyket, så dåligt mådde jag i själen.

Vi har två katter, som vi skaffade efter att vi flyttade hit, och de har klarat omställningen att flytta från sin uppfödare respektive tidigare ägare jättebra.

Knepet är att "lämna det som ligger bakom, och sträcka sig mot det som ligger framför": skulle det fungera för dig att ta bilder av lägenheten ni bor i nu, och sätta i ett "nostalgialbum", eller skulle det göra saken värre? Jag köpte för kanske ett par år sedan i en secondhandbutik några stycken uddahyllor tillverkade på kanske 1960-talet, av massivt, vackert, trä, men eftersom jag nyligen kännde att de var lite för olika i stilen så beslutade jag mig för att skänka de till en återvinningsbutik. Men jag våndades massor inför tanken att göra mig av med de, samtidigt som jag var tvungen att skaffa ett enhetligt hyllsystem, som dessutom var mera flexibelt än det jag hade. Kompromissen blev att jag fotograferade hyllorna, och på det sättet "har jag de kvar" ändå.

Jag skickar massor av förståelse och omtanke till dig nu.

[Ruffsetuss]
2015-09-15 12:25
#2

Hej , jag har flyttat ett otal gånger genom åren både med djur och barn , det har varit tröttsamt men har gått bra 😊 försök leva i nuet så mycket du kan . Ett väldigt bra tips av Dioramabyggare att fotografera där du bor nu . Det är en stor förändring i livet att byta bostad men du gör det för att familjen ska få det bättre . Katterna kan du ha inomhus i någon vecka så de vet att de bor där . Är de okastrerade hanar så har de kanske sitt revir inpinkat där ni bor nu ? Annars får du göra som min vännina , hennes hane gick till den gamla adressen . På kvällen gick hon och ropade han kom och de gick hem tillsammans , ibland fick han " färdtjänst " då tog hon bilen dit 😀 sonen kommer säkert att vara trygg med sitt nya rum , då det är i samma våningsplan där du är och han kan höra dig . Skickar styrka o kraft 🌅

cejn
2015-09-15 17:00
#3

Jag har också aperger och ADD. Sånt där är skitjobbigt, jag grubblar och tänker på vad jag ska köpa, hur mycket jag ska äta, pengar osv. Man kan inte släppa de, man fortsätter och fortsätter…. Så vet hur du känner lite. ☺️

November14
2015-09-20 15:20
#4

Tack för era svar 🌺

Jag har haft tankar på att fota av allt, känns som att det är något som även sonen skulle uppskatta när han blir lite äldre. Men samtidigt vet jag inte om jag orkar fixa i ordning huset så det ser okej ut.. Som det är nu så är gardiner i knutar/borttagna för att förhindra att våra små kattungar klättrar i dem osv, det står kattlådor överallt och våra nyinköpta stolar står på bordet för att katterna klöser sönder dem annars. Så här ser inte roligt ut och jag har verkligen noll ork för att fixa innan man ska riva ner allt igen.. Men jaa, har en månad på mig innan flytten går, så vi får se vad som blir. 

Katterna är kastrerade. Och på det nya stället kommer det vara världens skog utanför dörren så förhoppningsvis drar de sig ditåt istället för neråt. Men de kommer få vara inne någon månad först, så jag ska även testa att ta ut dem i sele och visa dem vart de får gå å så.

Men jag har fortfarande en himla ångest. Vet inte hur jag ska bli av med den.. Jag vet inte hur man ska få ihop allt. Allt som ska packas och städas och slängas och.. ja, kaos. Det är inte första gången jag flyttar men det blir bara värre och värre för varje gång. Känner mig så ensam i det här också. Mannen bara jobbar och jobbar så stressen börjar infinna sig och och jag vet inte längre hur man ska hinna allt. Kommer garanterat sluta med att jag får stå med allt likförbaskat..

[Ruffsetuss]
2015-09-21 10:14
#5

Strunta i att fixa 😊 fota på bara , då har du åtminstone fått lite kontroll och mår kanske lite bättre

FörMycket
2015-11-02 12:01
#6

Jag har flyttat massor av gånger. Med partner och utan partner. Har alltid haft katt och barn känns det som. Grejen är den att jag trivs ALDRIG där jag bor, känner mig aldrig riktigt nöjd. Inte nu heller. Och så fort jag flyttat så ångrar jag mig. Och jag slutar aldrig ångra mig. Tyvärr! Saknar de mest grymmaste tider i mitt liv, i boende väg t.o.m. Ja så är det väl om man inte klarar förändringar, men ändå sätter sig i sådana situationer HELA TIDEN. Jag vet inte vad jag ska råda dig till. Tror inte du kommer trivas bättre där du bor heller… så flytta och hoppas på det bästa. kram

Annons:
November14
2015-11-13 14:54
#7

Jag trivdes helt okej i den förra lägenheten. Det enda som inte var bra var att det var i två plan. Hade det varit Enplans så hade vi bott kvar idag. Nu har vi flyttat och jag trivs bra här med. Så lättstädat och sonen leker på sitt rum och allt är som det ska vara! Katterna klarar flytten galant också!

Upp till toppen
Annons: