Annons:
Etikettnät-vänner-sökes
Läst 5050 ggr
[Ruffsetuss]
9/15/15, 1:27 PM

Äldre med ADHD/Aspergers

Hej jag är en 56-årig kvinna som skulle vilja ha kontakt med andra i min ålder eller däromkring . Även yngre är välkomna att höra av sig 😊 mina intressen : hantverk , bokmal , gå i skogen med min hund , korsord o diverse annat . Har sjukbidrag sedan 4 år . Vuxna barn och barnbarn samt en Bror i Stockholm , själv flyttade jag till Västernorrland för 3 år sedan. Det vore kul att få mailkontakt eller / och ses över en fika eller så .

Annons:
[Ruffsetuss]
9/18/15, 8:22 PM
#1

Men finns det inga äldre Aspergare här på Forumet ?

[Ruffsetuss]
10/4/15, 10:22 AM
#2

Puffar upp tråden

Ananse
10/12/15, 11:40 AM
#3

Fyrtio plus, nydiagnosicerad. ADHD med autistiska drag. Ansiktsblind dessutom.

[Ruffsetuss]
10/12/15, 11:50 AM
#4

Hej 😊 hur kom det sig att du fick din diagnos nu som vuxen ? Själv hade jag " gått in i väggen" fyra gånger på 10 år , så min Personalläkare skickade en remiss för utredning (min yngsta Son har ADHD) då hon misstänkte något liknande hos mig .

Ananse
10/12/15, 12:43 PM
#5

Jag har klarat mig helt från psykisk ohälsa, därför kändes inte utredning/diagnos viktigt. Men under mindre gynnsamma omständigheter har jag svårt att klara vardan, och det har varit kärvt ett tag nu. Jag ville ta tag i saker och ting innan jag gick in i väggen, och det kändes rätt givet att börja med den neuropsykiatriska biten, eftersom den styr allt annat i mitt liv.

Kajsa64
12/15/15, 10:44 PM
#6

Hej! Första ggn jag skriver här på, ifokus…!☺️ Är 51, diagnos ADHD för ca 2år sen. Känner mig rätt ensam med detta. Har sjukersättning sedan många år pga utmattningsdepression. Har barn o barnbarn. Skulle vara roligt att få kontakt med andra "äldre damer" med liknande bakgrund. Älskar att skapa med händerna, läsa o lyssna på böcker, bor med min älskade hund o ett gäng kissar. Kämpar med mycket men njuter av det lilla!

Annons:
Angel75
4/5/16, 12:10 PM
#7

Hej! Är 40 år och fick mina diagnoser för ca 5 månader sen, har ADHD/Aspergers.. bor ensam med min dotter på 8 år, och har en son på 19 år  sen ett  tidigare förhållande, även han har diagnoser ADHD/ Autism, han fick den runt 5 års ålder. Jobbar 100 % som driftledare/administration på Samhall sedan dec 2015,har vart anställd på samhall sen 2006 då inom städ, va efter några år där som jag bestämde mig för att få en utredning på mig själv, inget funkade som det skulle inom städ, allt va en väldig röra för mig, hade inga bestämda saker jag skulle göra från dag till dag, utan vart kastad hit och dit på olika objekt som skulle städas. Så hade väldigt hög frånvaro från jobbet under en längre tid. Sen min utredning & medicinering och det med nya uppgifter på jobbet så är min närvaro bra..  Fritiden spenderar jag med min dotter, familjen och vänner, dottern är hos sin pappa varannan helg, då brukar jag oftast umgås med vänner, familjen.. har haft en väldigt svår tid nu, då min mamma tyvärr hastigt gick bort Maj -2015..

" lite väl lång men kortfattad info om mitt liv innan diagnos och efter "

Funk4
4/8/16, 1:05 PM
#8

.

Funk4
4/20/16, 12:24 AM
#9

Jag skrev bara en punkt sist för att inte förlora tråden, men hade inte tid att skriva mer just då. Har ADHD och fick min diagnos ungefär när jag skulle fylla fyrtio. Tycker om er redan☺

Agafia
6/7/16, 11:38 PM
#10

Hej igen , det var jag som startade tråden men under annat profilnamn , nu mår jag bättre igen 😊 va härligt att det är fler äldre inom spektrumet som hittat hit . Angel75 beklagar …. Min mamma somnade in 2012 så jag vet hur tungt det kan vara . Det enda jag kan säga är att prata om min mamma , att komma ihåg dråpligheter osv. Har hjälpt mig genom sorgen till glädjen att jag fick ha henne i 78 År.

Agafia
2/5/17, 4:19 PM
#11

Puffar upp tråden 😊

tk1971
2/5/17, 9:55 PM
#12

Så det FINNS ju lite äldre personer som diagnosticerats med AS… jag skrev en tråd om det för ett tag sedan, med mycket magert resultat. Jag känner mig ofta lite ensam med den här diagnosen i min ålder. Jag blir 46 nästa vecka men har inte haft min diagnos mer än några år. Jag har haft svårt att förlika mig med diagnosen eftersom jag tycker att det är så mycket som inte passar in på mig, och jag är fortfarande inte 100% övertygad. Om nån känner för lite skriftlig kontakt så skicka ett pm.

Dioramabyggare
2/12/17, 2:49 PM
#13

#0: här finns en, i samma ålder som du😉.

Jag har diagnostiserat Aspergers syndrom med inslag av DAMP.

Jag gillar också hantverk, skogspromenader (med och utan geocaching), korsordslösning och läsning.

Annons:
ADD-tant
2/13/17, 6:13 PM
#14

Jag förmodligen räknas till de äldre, eftersom jag är närmare sextio än femtio :)

Diagnos är för mig rätt nytt och medicineringen ännu nyare. Jag, åtminstone hittills, har varit glad över att Elvanse verkar fungera bra för mig. 

Själva diagnosen ADD var för mig en överraskning. På någotvis hade jag aldrig sett mig "med de ögonen" --- men diagnosen förklarade mig en hel del av det som jag funderat under alla år. Det roliga var, att Diva-intervjun kändes som om nån hade designat frågorna specifikt för mig --- förutom de som handlade om hyperaktivitet. Jag kände totalt igen mig med dem och det var först då jag började inse att det är just detta som mitt liv har hakat i så många gånger. 

Jag är akademiskt utbildad, driver eget företag. Så när min väninna sa att hon alltid misstänkt ADD hos mig, tänkte jag att det inte kan stämma. Jag hade alltid tänkt ADHD och dylik handla mer om småpojkar och deras problematik. Givetvis visste jag att så enkelt var det ju inte, men det är ju om dem och deras problem man oftast läser om, och i det kände jag inte igen mig.

I början av medicineringen funderade jag att jag hade fått placebo - märkte inte nån som helst effekt. Men efter en dryga månad började jag lägga märke till att "medicinen hade hittat en autopilot hos mig". En autopilot som jag hade inte vetat fanns i mig. Jag hade ju alltid förundrat mig hur lätt det verkade för andra att hålla koll på saker och ting, hålla tidsplaner, få projekt slutförda utan större problem med diverse andra ider som ställer till med det första projektet slutförande, städa efter sig utan att behöva speciellt koncentrera sig på att komma ihåg och få det gjort. 

Det såg så förbannad lätt ut och jag tänkte att jag var slarvig, disträ och lat. 

På jobbet hade jag med tiden skapat mig ett OCD-beteendemönster. Utan det skulle det gått i pipan och jag brukade alltid bli väldigt upprört ifall nån t.ex. ändrade på mina bokningar eller bara av att nån flyttade mina saker i mitt arbetsrum. Mina kolleger hade svårt att förstå varför så små och enkla saker upprörde mig så --- men jag visste att ifall jag rubbar mina styva beteendemönstren fallerar allt som ett korthus och det tar för mig evigheter att komma i kapp med mig själv igen. 

Och en dag märkte jag att nästan allt detta hade bara försvunnit, att jag kan slutföra saker utan större ansträngning, kan fokusera på en sak i taget utan en massa andra ider som stör mig och det jag håller på med, att jag inte behövde mera hålla mig så styvt i kurs på jobbet. Det här är ju fantastiskt! Dessutom har jag mycket mer energi nu när jag inte behöver anstränga mig för att komma ihåg, koncentrera eller överhuvudtaget kunna påbörja med något som borde gjorts för en vecka sedan…. 

I'm so happy.

Agafia
2/13/17, 9:56 PM
#15

#14. Känner igen mig med att undra varför det gick så lätt för alla andra 😊 Det var före jag fick mina diagnoser . Jag arbetade över 20 år inom akutsjukvården , det var de strikta rutinerna där som förmodligen gjorde att jag klarade av det hela

ADD-tant
2/14/17, 7:16 AM
#16

En sak som jag lagt märke till med medicineringen är att jag inte på eftermiddagarna känner mig plötsligt döds trött som jag alltid gjort. Jag hade alltid tänkt att det handlar om att jag inte sovit tillräckligt (hjälpte inte dugg hur mycket jag sov) eller har ätit för litet frukost och lunch, att därför energin bara räcker inte till. 

När jag funderade om detta med min läkare, att betyder det att jag "är speedad" av medicinen, sa han att nej, att det innebär att jag har tidigare använt så oerhört mycket energi med mitt OCD-aktiga styva mönster att det har dragit musten ur mig. Och det är väl så. Jag har också märkt att jag orkar "med mitt eget liv" utanför jobbet under vardagarna. Det här var också nåt som jag alltid hade förundrat mig, att hur i h…vete orkar folk hålla på med hobbyn och intressen efter en arbetsdag. För mig gick kvällen och natten till att återhämta mig för att orka prestera nästa dag igen. ---- Och detta har också försvunnit! Inte menar jag att jag plötsligt har en massa hobbyn och intressen, men jag bara orkar med mitt pysslande på ett helt annat sätt än jag tidigare gjort.

Agafia
2/15/17, 9:35 AM
#17

Vad jag förstår så " väcker " medicinen hjärnan så att det inte tar massor av energi att hålla den igång själv 😉

tk1971
2/15/17, 10:19 AM
#18

Jag tar Ritalin på morgnarna. Inte för att jag har ADHD (däremot AS), utan för att jag är onormalt trött. Det är en kapsel med förlängd verkan, men jag känner tydligt på eftermiddagen hur effekten går ur kroppen och jag blir ofta så in i bomben trött.

Agafia
2/16/17, 11:03 AM
#19

#13. Kommer ihåg att vi " pratats vid " förre jag blev dålig , om du vill så skicka ett PM .

Upp till toppen
Annons: