Annons:
Etiketttips-goda-råd
Läst 1856 ggr
Bozzibozz
2015-10-18 11:11

Behöver få klarhet. Påväg utför!

Kunde inte släppa en tanke jag fått fast etsat i mitt huvud efter ha sett div olika debatter och läst tidningar senaste månaderna. Hur ska människor som fallit utanför samhällets ramar och skyddsnät lyckas få hjälp. Låt oss säga att en herre eller dam som blivit av med jobb. Blivit av med lägenhet. Har skulder. Tillfälligt fått flytta in hos någon vänlig själ eller kvar boende med sin partner även om Dom ej längre är sambos. Hur gör denna person bäst i att få hjälp. Vilka vägar finns det att gå? Sammanfattar! Inte folkbokförd någonstans. Skulder. Sjukskriven. (ännu inte registrerad på socialförvaltningen) Har man barn känns det troligare att man eventuellt får lite förtur. Men om man är en man i 30års åldern. Inget skyddnät eller familj. Hur ska denna människa göra för att ta sig ur den påbörjade spiralen ner mot botten. Vilken hjälp ha man rätt till. Vart ska man vända sig. Vem kan man vända sig till som kanske stötta denna person som ännu är villig och har ork att göra allt vad som krävs för att reda ut problemen. Och detta har inget som helst samband med vårt flyktingmottagande att göra, osv. :roll: Vill verkligen veta om någon kunnig kan klargöra hur man gör om man behöver hjälp och är precis utanför vårt skyddsnät.

Annons:
Ananse
2015-10-18 23:41
#1

Det där är så jävla frustrerande. Resurser finns - när allt har gått åt helvete. För några år sen diskuterade jag med AF vilka möjligheter som fanns till praktik m m. Svaret var enkelt, det fanns ingenting dom kunde göra för min situation var inte tillräckligt allvarlig. 'Måste jag alltså börja knarka innan jag kan få hjälp?' undrade jag naturligtvis. Plus att jag tog tillfället att kalla handläggaren diverse saker. Jag hade ju uppenbarligen inget att förlora. Den detaljen har jag aldrig ångrat.. Men visst är det sjukt? Rättspsyk och kriminalvård har resurser för när det gått så långt går det inte att skjuta ifrån sig. Besparingar för tjugo år sen blir kostnader idag. Nedskärningar inom skolan och barnpsyk, nedlagda fritidsgårdar, bortrationaliserade elevassistenter… Allt det där som vi klarar oss utan. Folk slås ut men dom är ingens angelägenhet. Så kraschar det totalt och blir verkligen alas angelägenhet.

[Ruffsetuss]
2015-10-19 16:11
#2

Om personen ifråga har någon Läkarkontakt tex få remiss till en Kurator som kan hjälpa till att bena ut vad som ska prioriteras och lotsa vidare till rätt instans . Kontakta Socalkontoret på orten för samtal .

Bozzibozz
2015-11-11 13:05
#3

Socialkontoret skickade bara ut en massa papper som skulle fyllas i. Min sambo har tagit ett steg åt sidan och förklarat att hon inte orkar mer. Vi kommer nu gå skilda vägar efter två år av berg och dalar. Känns så frustrerande och orkar egentligen inte tro att det är sant. Men den tråkiga sanningen är att det tyvärr är verkligheten. Känns riktigt tungt nu!

Otyg
2015-11-11 13:19
#4

Fyyy bubblan va drygt! Känner med dig Bozzibozz men stå på dig broder… Annars gör någon annan det!

Bozzibozz
2015-11-12 09:25
#5

Känner att andra redan trampar på en. Och svårt att se ljust på framtiden som det är i dagens situation. Lever på hoppet. Men inga stora hopp vill jag lova..

Upp till toppen
Annons: