Annons:
Etikettadhd-add
Läst 1779 ggr
[Spaceships]
2016-01-22 03:29

Min ADHD-utredning

Ska förklara lite mer ingående vad det är man undrar på, för skulle vilja ha era tankar om det hela.

Jag gick i KBT-terapi och under den tiden så sade hon man träffade och hade terapi med, att hon misstänkte starkt att det var ADHD. Jag gick dit i och med svåra sömnproblem.

Jag fick vänta närmare fem, sex år innan man fick sin utredning (nog att det är köer, men sanningen var att de tappade bort mig/glömde att skriva mig i listan, att flytta upp mig i listan flera gånger) Öppenvården här är inte speciellt bra.

Hur som helst, hade då fått kryssa i sådan lapp med lite frågor som kan antyda ADHD och terapeuten. Så hon skickade mig vidare då för utredning.

När man väl fick utredningen så tog det egentligen bara ett möte där hon bestämde sig för att man INTE hade det. Nu var det väl inte så just att man "hoppades" på det - men JAG som haft extrema koncentrationsproblem och sömnproblem i HELA mitt liv, är konstant sjukskriven, fått depression på köpet, enda utbildningen är grundskola + några inlästa gymnasiekurser efteråt.

En anledning till att hon ej trodde det var för att man hade en förälder som man växte upp med som var alkoholist, och den andre föräldern var väldigt mycket uppe i sina problem och fokuserade på sin nya respektive. Att det kan ha orsakat mina sömnproblem.

Påstår INTE att det är en omöjlighet.

Vänner med ADHD, flera stycken, har många gånger påpekat att de tror att man har ADHD (ja - nu är de inte läkare eller utredare så inte skrivet i sten för den sakens skull)

Blev bara oerhört besviken för man trodde NU skall man få börja leva, om man har ADHD så har man ändå hittat det som kanske ställt till sömnen, brist på fokus och allt det där.

Såhär är man i korta drag : Lägger mig, kan inte somna, vrider, och vänder på mig, kanske hittar något vis att ligga som är skönt och man blir sömnig - då bestämmer min hjärna sig för att man borde vända på sig, haha, och man kan inte låta bli, man vänder och vrider sig IGEN.

--> Här trodde utredaren att man sov dåligt för att man tänkte på "dåliga saker". Men fallet är inte så, det är mer kaos i huvudet, kom jag ihåg att ta fram den där, boka tvättid, andra konstiga tankar och stressar upp mig litet.

--> Utredaren valde att utelämna det faktum att man i hela grundskolan fick sitta ensam i ett rum för man ej kunde fokusera annars. Min ena förälder, egentligen båda två, visste inte om detta. Så det var egentligen ett dumt drag att låta dem intervjuas för det tillförde ingenting (mer än att mycket utelämnades som kunde vara viktigt) Varje gång man hade möte med läraren och fått fylla i papper under grundskolan har man bara skrivit "Jobbigt med folk som pratar så högt".

Jag var med andra ord inte så stimmig själv, och det reagerade väl utredaren också på. Men var väldigt stimmig, egentligen. Men snarare lite bossig och skulle bestämma konstant.

Hon ansåg då att detta inte var tillräckligt med "impulsivt" beteende. Jag fick mängder med utbrott utan anledning hit och dit, det minns man. Men var kanske bara en skitunge?

Haha, men speciellt impulsiv är man inte NU i vuxna livet, desto mer när man var i skolåldern. Då så. Nu finns det vissa aspekter av impulsivitet, åh, vill ha den där *saken* och har 200 kronor att leva på. Måste - låta - bli. Haha, sådana impulsiva infall. Men det kanske bara är vanligt.

Vad mer? Jag är väldigt virrig, lätt stressad och glömmer bort saker väldigt lätt. Kan ibland ställa fram det som behövs kvällen innan för annars ligger man och tänker på det på aftonen eller så glömmer man det dagen efter. Och vet inte direkt om att vara lite "virrig" "klantig" "lättstressad" hör till?

Stör min sömn ännu mer i och med att man springer upp och ner och nästan inte kan låta bli (?) för man kommer på att man behöver göra något.

Och slutligen ; Den som stod på sig i min närhet som själv har ADHD, gav mig två av dennes Metamina, dumt, medveten om det. Och under den dagen så fick man allt gjort, inget kaos i huvudet, kunde fokusera och det BÄSTA av allt var, åh, något man saknar otroligt, emot aftonen gäspade man, riktiga, tröttgäspar när man vet att aah, kommer somna lugnt. Och det gjorde jag. Utan sömnmedicin för första gången på över tio år.

Kanske svårt att svara på såhär, förståeligt. Jag undrar bara på om det är värt att försöka kämpa till sig en till utredning eller om det helt enkelt inte är ADHD.

(Och återigen, svårt för någon att fastslå detta för mig, GIVETVIS, men är det något som ni med ADHD känner igen er i? Eller är det något ni kan berätta eller kanske fråga om? Eller dela med er - vad som helst)

Trevlig afton!

Annons:
SegerSims
2016-01-22 03:48
#1

Nu är inte jag heller någon expert. Och jag har inte ADHD men jag känner igen mig i mycket av det du beskriver. Som svårt att sova, det går runt i huvudet, svårt att fokusera och svårt med stress. Du nämner även depression. Jag har allt det där och har varit sjuk i över 12 år. Stressen får en svårt att fokusera, svårt att sova och du kan inte koncentrera dig på en tanke utan det bara går runt. 

När mitt liv rasade för 12 år sedan så blev jag så stresskänslig så jag fixar inget alls längre. Jag har inte haft alkoliserade föräldrar men en som behandlade mig illa på ett annat sätt. Jag bar på min depression redan som barn vilket jag förstod efter när jag var 30 år. En dag hade jag samlat på mig alldeles för mycket och bägaren  rann tillslut över och jag kan aldrig bli densamme igen.

Min teraput sa under min sista dag på terapin att hon trodde jag hade ADHD vilket jag tycker är konstigt att man slänger ur sig det sista dagen efter 10 års terapi. Jag har inte brytt mig om en utredning då jag fått nog av utredningar då min son just gjort en som nu visade sig vara autistisk och inte ha ADHD

Jag tror att alla får för sig att man själv eller att andra har ADHD så fort man inte kan koncentrera sig eller är hyperaktiv. Min son har båda  symtomen men inte ADHD.

Så jag tycker inte du ska bry dig om att göra en utredning för de som gör dessa kan detta och har dom inte sett att det kan vara ADHD så är det förmodligen inte det heller.

Att ta någon annans medicin är ju urdumt. Den ska ge lugnande effekt och det gör den väl på alla varken man har ADHD eller ej.

Sindri
2016-01-22 06:41
#2

Jag tycker definitivt du skall försöka få en ny utredning. Du kanske inte har ADHD, men väl något annat som kan diagnosticeras (ADD t ex). Att få en diagnos är inget undermedel i sig, men det kan vara ett sätt att försöka förstå sig själv och omvärlden och ge en instrument att hantera vardagen. Om du vill studera vidare kan du också få särskild hjälp och stöd med det.

Att din ena förälder har alkoholproblem kan också bero på någon "disorder". Många självbehandlar sig med alkohol, droger eller andra beroenden.

Förstår att du har problem med koncentration och kanske har svårt att läsa böcker, men jag skulle ändå vilja rekommendera Gunilla Gerlands bok En riktig människa, om att växa upp med (odiagnosticerad) Aspberger. Den väcker mycket tankar, funderingar och -aha. Tror hon har skrivit fler böcker.

Du kan också söka på nätet efter forum och personer med olika diagnoser, det finns de som har egna bloggar t ex. Du kan kanske lära dig något om hur du kan hantera vardagen bättre under tiden du försöker få en ny utredning.

Ta också i beaktande vad kost och hälsa kan göra för dig, nya rön visar förvånande fakta om hur maten och tarmsystemet påverkar hjärnans funktioner. Mycket spännande. Jag har läst en bok som heter Charmen med tarmen, den är väldigt lättskriven och man blir mer än förvånad över hur kroppen hänger ihop. Kolla på ditt bibliotek vad som finns där.

[Spaceships]
2016-01-22 13:59
#3

#1 Tycker det är svårt i allmänhet för är så många saker ett visst "beteende" (eller vad man skall kalla det) utlöses av, det kan egentligen vara vad som helst ibland. "Bara" att man mår dåligt så att säga.

Jag tyngs inte så att säga idag av hur det var som yngre. Men givetvis påverkar det mig än idag för det är inte heller något man allvarligt tagit itu med i väntan på att samtala med någon, kötider.

Så är det i dagens samhälle, ja. Men studerar psykologi och psykiatri och har gjort ett tag. Så fallet var inte så för egen del. Därför ifrågasatte man utredningen, något (gjordes förvisso innan man besatte flera kunskaper på ämnet än då, då hade man bara läst på nätet och forum)

ADHD var ingenting man själv tänkt man hade, någonsin. Är som sagt andra som ansett sig känna igen sig, så att säga. Och som man skrev här ovan - inte för att de kan sätta diagnos på mig.

Anser faktiskt det, att det kan vara skönt att ha vad problematiken kan tänkas vara på papper, och hur man kan arbeta för att det skall kunna fungera. Så anser nog trots allt att det är en god idé att be om ett till utlåtande från en utredare. Kanske bara för att bocka av där och se vad som kan tänkas.

Stämmer väl inte helt och hållet det där, vissa skulle nog yra runt snarare än att bli lugna.

Men tack för din input :) Och det var intressant att läsa om din son.

Du fungerar inte själv på någon slags utredning av ren nyfikenhet? Eller känner du att det fungerar ändå?

(Är mycket diagnoser hit och dit nu för tiden, visst kan det hjälpa, men tror också det kan stjälpa i vissa fall - så är lite kluven där själv!)

[Spaceships]
2016-01-22 14:06
#4

#2

Är väl PRECIS så en annan tänkt. Men då är det snarare ADD, för där känner man igen sig till punkt och pricka. Men hur är det med det där nu då? Jag frågade om detta och de sade att de utreder inte för ADD något mer. Var något år sedan nu, men är det "bortplockat" eller "inbakat" i någon annan term? För menar - skall de utreda någon med ADD via att utreda för hur de nu utreder ADHD OCH kallar det ADHD-utredning, då kommer man ju kanske inte heller "få någon diagnos satt". För att få ADD-diagnos men utredas för ADHD?! Eller märker de när det snarare lutar åt ADD ändå? *lost*

Exakt. Var lite så man tänkte med, påstår inte att det löser hela mitt liv och att nu är allt gröna ängar. Men - vet hur man kanske skulle kunna anpassa sig litet, hur man kanske kan tänka, man vet hur man fungerar och allt det där.  För det har varit sådan lång kamp utan något resultat trots ihärdigt kämpande fast krafterna sinat. Skulle tro det var därför man blev så upprörd just i det rummet, den stunden när kvinnan avslutade första mötet och sade att fler behövdes inte. Man ville ha "något" och då kändes det som lite av ett svar och förklaring.

Ja, absolut. Men har mestadels läst min kurslitteratur då man studerar psykologi och psykiatri (!) Men man känner ändå att man vill och måste fråga efter andras erfarenheter och tankar, för märkt när man varit runt här i länet hur olika läkare, utredare och andra resonerar, och sällan utefter hur man lärt sig att det skall vara.

Skall kolla upp dina tips! Sött av dig att komma med dessa.

Trevlig dag!

Ananse
2016-01-22 14:49
#5

Jag tycker definitivt att du ska begära en utredning. Allt du beskriver låter som ADHD.

ADD är för övrigt en äldre beteckning på det som idag officiellt heter ADHD. I USA envisas man med att använda  det äldre uttrycket, och jag vet att man bland annat i Sverige rör till det genom att använda begreppen parallellt med lite olika betydelser. I DSM5 heter det ADHD kort och gott. Det är ett paraply-begrepp och så kan man ha mer eller mindre av dom olika dragen, sen kan man precisera det med Primärt Hyperaktiv (och impulsiv), Primärt Ouppmärksam eller Kombinerad. Jag är väl framför allt ouppmärksam men det står inget om i mina papper.

Anonym
Anonym
2016-01-26 22:05
#6

Det kan vara så att koncentrationssvårigheterna och sömnproblemen kommer från din depression då en depression kan ge sig i uttryck av ADHD symtom, jag vet att vissa ställen inte så gärna vill utreda de med iaf med en svår depression då det kan visa sig som neuropsykiatriska symtom. Sömnproblemen kan också ha orsakat koncentrationssvårigheter. Det här är bara hypoteser från min sida.

Sen ingår inte sömnproblem i en ADHD diagnos.. Många med ADHD har sömnproblem, men det ingår inte i själva diagnosen.

Men sen så kan det mycket väl vara att du har en oupptäckt diagnos bara att den läkaren har missat det/inte lyssnat på dig. Jag bad om en utredning för ett par år sen och fick remiss dit för jag trodde jag hade Asperger och kände igen mig i mycket av det. Mina föräldrar fyllde i, eller ja, pappa. Han svarade att jag var "normal" på i princip alla punkter. Träffade sedan läkare för bedömning som nekade mig en utredning bla. för det pappa fyllde i men också att hon tyckte det var för lite av det jag berättade. Hon struntade fullkomligt i att jag sa att pappa hade problem själv och att det kan vara därför han kryssade i mig som normal.. 

Hamnade i slutenpsyk och träffade en psykolog där som i princip var säker att jag hade en Asperger diagnos så fick en ny remiss skickad för s.k. second opinion. Nu var det min mamma som fyllde i papperna. Den läkaren jag träffade då för bedömning var lite kluven att skicka iväg mig till en utredning, men jag fick till det senare in i samtalet. Jag fick förra året diagnosen Asperger och ADD. Då jag fick diagnoserna så var de rätt solklara, var sjukt irriterad att jag inte fick gå vidare till utredning första gången när det var så "klart" att jag till och med hade 2 diagnoser.

Så det kan mycket väl vara så att du har en diagnos, misstänker du fortfarande på det så be om en second opinion!

Sen tycker jag det är väldigt udda att de säger att de inte utreder ADD!? ADD är en form av ADHD.. Mycket skumt. Be om att få en remiss skickat till något annat ställe kanske om du vill ha en utredning?

Sen vet jag att vissa (nu menar jag inte du, för jag känner ju inte dig) letar mer eller mindre efter en diagnos och nästan vill ha en ADHD diagnos.. Men att ens beteende är avvikande behöver inte vara att man lider av en diagnos, det är många som tror att för att de har ett avvikande beteende så har de en diagnos. Det finns ett stort spann av människor i olika håll, fast man är "udda" så är man fortfarande i normalspannet.

Tråkigt nog ligger hjälpen i vilka diagnoser man har och inte efter sina svårigheter.. Sen var det rätt dumt av dig att ta Metamina (som du vet själv) med tanke på att det kanske finns en risk att du vill ha diagnos för läkemedlet? Att Metamina fungerar är inte något riktigt tecken på att du har en diagnos, annars hade det varit ett utmärkt sätt att diagnostisera.. Men det kanske du vet själv :)

Nu menar jag absolut inte att ifrågasätta dig, utan försöker belysa saker i lite olika synvinklar. Tror du att du har en diagnos, be om en ny bedömning! Du kan lida av ADD, det kan också vara så att du hade fler symtom i barndomen och mindre nu. Jag har för mig att i min utredning så hade jag något extra symtom i vuxen ålder än när jag var liten. För andra kan de ha blivit diagnostiserade med ADHD när de var barn, men i vuxen ålder ha ADD. Lycka till i vilket fall som helst, stå på dig om en ny bedömning om du tyckte läkaren var lite klurig!

Annons:
Upp till toppen
Annons: