Annons:
Etikettadhd-add
Läst 1770 ggr
All
1/23/16, 12:12 AM

ADHD

En känsla Som inte går att ta på Inte röra vid Precis som vilken annan känsla som helst Men ändå En tyngd i min kropp En ständig puls Som hackar sig in Ut i fingertopparna In i varje ven och artär In i vartenda litet skrymsle Slår mot min hjärna Blir så rädd Att snart går nånting sönder Igen Igen Är de här det enda livet hade att ge Ja, då vill jag inte vara med Då vill jag inte resa mig igen Inte leta mer Bara lägga mig ner En rytm som aldrig går att ta på Ett evigt surr Som jag aldrig kommer förstå Aldrig kunna tämja Inga svar Ingen vill ge mig ett svar Ingen är villig att lyssna Ingen har förmåga att förstå Vad som lever inom mig Hur ska man kunna känna sig lycklig när man inte minns hur äkta lycka känns När det man förknippar med lycka är att vara i en slags extas men utan själva känslan

Annons:
Skorpion76
1/23/16, 6:45 PM
#1

Fin dikt, måste jag säga!


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

[hugo2006]
1/26/16, 7:40 PM
#2

Du är inte ensam, vem du än är.

Minnet av vägen.

Havet stormar, vinden blåser i mörkret som faller
Vi ska gå,viskar vinden,virvlande i mitt öra, vi ska gå
var är vi påväg, undrar stiger i min själ
Vi ska vidare, sjunger regnet från en himmel,
som sakta inte längre är blå, som den var igår
Bara stå på, fortsätt gå
Vägen är hård,då vi ska gå, sakta inte ner, gå på.
Alla har en egen väg att gå,så stå på,det är livet som pågår

Under vägen finns det många olika snår,
svårt att veta vart mitt namn står.
Vägen har flera spår,hur vet jag vart jag ska gå
Kylan är stark,vägen har en hård mark
Viljan börjar sättas på ett ark,
fyllt med en text, skriven av en tår,
under flera år,kommen av alla mina sår,
fortsätt bara gå…

Vägen som slingrar sig fram,är ännu fylld av damm
Damm från alla mil vi går,då vi står på.
Kan vi inte stanna,ekar det i min panna
då allt som vi gjort,är inte det skäl nog
Gå på,här kan vi inte stanna, där framme finns allt,
allt du vill ha,bara ta ett extra tag.

Vägen börjar bli allt för samma, varför kan jag inte stanna
Ingen annan kan på denna vandra,utan att ramla.
Varför ta risken att på denna väg famla, då allt som jag en gång
samlat,
inte längre finns kvar,

utom jag…

Upp till toppen
Annons: