Annons:
Etikettadhd-add
Läst 1171 ggr
Shiver
2016-05-26 22:39

Ad(h)d?? Tacksam för svar.

fter att ha känt mig rätt så värdelös och i princip hela livet känt att jag inte har varit som ''alla andra'' började jag för ett tag sen kolla upp lite vad som kan ligga till grunden för detta. Efter några samtal med min bästa vän och lite googlande kom jag fram till att mycket av det som står om ADD stämmer ganska bra in på hur jag är som person. Jag har aldrig varit speciellt bra på att städa, diska, tvätta eller att betala räkningar eftersom att jag alltid tappar fokus,vilket gör att det blir en ond spiral där jag tillslut inte ens orkar laga mat pga allt arbete runt om det medför. I dagens läge så mår jag så dåligt över att det fortfarande är så och jag får ångest så fort jag vet att någon ska komma hem till mig, eller när jag skjuter upp räkningarna tills det dimper ner en påminnelse i brevlådan. Samtidigt som hjärnan säger att åt mig att ''kom igen nu förfan! ta tag i dig själv'' så blir det aldrig så. Väl på jobbet lägger jag bort verktyg hela tiden och ofta så tappar jag fokus på det jag håller på med för att sedan ha jättesvårt att komma igång med det igen. Jag har svårt att komma ihåg vad kollegor förklarar sen när jag väl ska utföra det. det har bara inte fastnat. Jag kan ta ett mått 2 gånger och ändå glömt bort det när det väl är dags att kapa något. Jag avslutar sällan eller aldrig projekt som jag startar Jag är så fruktansvärt jävla less på att som 26åring ha svårt med dessa simpla saker som alla andra verkar ha så lätt för och jag vill därför söka hjälp men är rädd att framstå som en idiot. Nu till själva frågan! Vart ska jag vända mig för att få hjälp med vad det än är som ligger till grunden? Och vad säger man utan att framstå som en lat hypokondriker? Känner ganska stor ångest inför att söka hjälp men har kommit till en punkt där jag inser att deta nog är det bästa för mig själv.

Annons:
Niklas
2016-05-27 07:50
#1

Börja med att vända dig till vårdcentralen. Berätta det du har berättat här och om dina misstankar. Tycker du att det är svårt att minnas vad du ska säga kan du skriva ner och antingen läsa upp det eller lämna över papperet.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Ananse
2016-05-27 11:39
#2

Finns mycket online-tester här och där, börja med lite sånt. Fundera över vilka saker som stämmer och inte stämmer. Fundera över tillfällen du haft motgångar - vad är det då som inte fungerat? Ser du några mönster?

Så postar du en Egenremiss till nån psykmottagning. Fundera på varför du vill ha diagnosen. Vad för stöd/behandling är du ute efter. Förbered dig på vad du kommer att få för motfrågor. Deras kompetens räcker inte längre än att dom kan stava sig genom diagnosmanualerna. Beta sen av formulären så effektivt som möjligt. För mig blev vägen onödigt lång och plågsam för att jag liksom tänkte att jag skulle berätta om mig själv och hur jag fungerar. Sånt där… Typ. Det handlar bara om: ADHD eller inte, få pappret och komma vidare.

Fialialej
2016-05-29 00:10
#3

Jag är i samma sits som du - lika gammal dessutom. Dock har jag precis tagit tag i att kontakta psykiatrin (egenremiss via nätet) och fått en tid för samtal kring detta nästa vecka. Känner exakt samma kring rädslan att framstå som lat hypokondriker. SVÅRT. Vad säger man, vad säger man inte, hur påläst ska man vara, osv är saker som snurrar i skallen..

"På natten är alla katter svarta"

Ananse
2016-05-29 00:29
#4

Jag trodde att jag skulle sitta i samtalen och desperat försöka bli tagen på allvar av en person som skulle se hundra alternativa förklaringar. I stället blev det tvärtom… Jag försökte skämta och avdramatisera, dom satt med sin allvarliga penna och bockade av. Svår jävla ADHD, ungjävel - sug på den. Typ.

Fialialej
2016-05-29 10:22
#5

#4 det vore ju drömmen på nåt sätt, att de fattar på en gång att NÅT inte stämmer. Vad det sen är det beror på är kanske inte lika viktigt bara man kommer fram till hur vi kan lösa livssituationen och måendet. Det värsta som kan hända är väl typ att de säger att det är normalt att må som en gör och att det bara är att kämpa på och skärpa till sig (som man så ofta får höra). Det är så himla svårt att helt plötsligt vräka ur sig hur pissigt man mår och hur mkt problem man har, när man annars dagligen lägger så sjukt mkt energi på att försöka funka och peppa sig själv att man kan och ska bli och må bättre.

"På natten är alla katter svarta"

Upp till toppen
Annons: