Berätta för sina barn eller inte?
Hej.
Är 43 år och har två barn, 8 och 10 år. Lever ett varannanvecka liv. Jag håller på med en ADHD/ADD utredning för nu mig själv och mycket lutar åt att det är någon form av diagnos jag haft hela livet.
Om det nu visar sig att jag har ADD eller ADHD så funderar jag mycket på huruvida jag ska berätta för mina barn om detta eller inte. De märker ju av min slarvighet, mitt dåliga minne, mitt virrighet, min totala lycka när det är intressant, mitt totala offläge när ngt är ointressant, mitt dåliga läx-och mattehuvud osv osv.
Hur har ni andra gjort, som har barn och har en diagnos? Vill inte att de ska känna att jag är en konstig och knäpp mamma :( , samtidigt kansk ede kan förstå mer varför jag är som jag är. Men vill inte de ska bli orolig och känna något ansvar frö mig.
Jag har inga barn själv så jag svarar utifrån mig själv som varit ett barn.
Jag hade velat veta om min mamma hade diagnos. Ser ingen anledning till att dölja det.
Jag har haft diagnosen ett halvår. Det är inget jag tänkt hemlighålla men det har liksom inte blivit nåt tillfälle. Delvis har det handlat om att jag ville se om dom själva skulle utveckla några neuropsykiatriskt betingade svårigheter - vilket inte finns några indikationer. Vid nåt bra tillfälle kommer jag att nämna det men inte i form av nåt dramatiskt tillkännagivande. Min koko-faktor är så uppenbar och dom skämtar ibland om det i diagnostiska termer, så det blir nog ingen stor grej.
Tack för era synpunkter. Ja jag tror nog att det faller sig naturligt hur jag kommer att känna när jag väl får svar.
Så länge som barnen är stora nog att förstå tror jag att det är bra att de vet.
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?