Annons:
Etikettmedlemspresentationer
Läst 2132 ggr
Mr100oktan
2017-02-04 14:55

Mental istid.....

Hej alla! Jag är ny på forumet och behöver väl skriva av mig lite. Har hela livet lidit av effekterna av 2 dokumenterade diagnoser ADD/autism….. bekräftelsen på dessa fick jag för några år sedan i samband med att jag hamnade i en akut fas i livet med svår paranoia/tvångssyndrom etc etc dvs allt som kan drabba en intet ont anande människa. Jag äter Elvanse mot ADD och den fungerar utmärkt för mig med undantaget för aptiten. Mot autismen så går jag i terapi för att öka min sociala förmåga som nu är så dålig så det är inte sant…. jag försöker att förstå mitt sociala beteende men uppfattas nog bara spm en jobbig sanningssägare. Problemet förutom detta är ju att min ADD gör min autism värre eftersom jag inte kan koncentrera mig på att träna min förmåga att umgås. Som tur är så behöver jag inte prata med så mycket folk på jobbet eller umgås med dessa (kör grävmaskin). Jobbet har en lugnande effekt på mig men i övrigt är nog livet bara rörigt. Är gift sedan ett antal år och har 4 barn. Barn som vill ha uppmärksamhet och kärlek och en fru som vill ha samma men mitt känsloliv är ju som en öken. Jag känner ju inte det som dom gör och min hjärna går sönder av allt som behöver göras och talas om….. skulle vilja ha en "håltimme" där jag får en chans att ladda om. Men hur ska man få med det….. kan man begära mer timmar på dygnet? Känner att jag blir lugn och fokuserad av medicinen men mer och mer och isolerad som om jag är en enhet i gruppen 5 + 1 kort sagt. Har tittat på min telefonlista den senaste tiden och jag pratar nog bara med min fru. Självklart finns det andra samtal men dessa är endast jobbrelaterade så umgänget eller bristen börjar nu efter alla dessa år äta på mig. Svara gärna hur ni har löst detta med mental återhämtning eftersom hjärnan känns som den brinner upp och gå runt och vara irriterad/arg hela tiden för att inte få lugn är jävligt jobbigt. En del i min diagnos är att jag är väldigt ljudkänslig och 4 barn är inte tysta och man kan inte heller kräva det! Jag vet! Magnus

Annons:
tarantass
2017-02-04 15:01
#1

Går det att åtminstone börja klura på hur mer egentid ska ordnas? Tala med vårdkontakter, och med frun om hon kan tänkas förstå?

Det behovet verkar ju rätt uppenbart. Och grundläggande för att ordna upp andra saker?

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Mr100oktan
2017-02-04 15:33
#2

Absolut det går men som jag skrev helst vill jag nog bara sätta mig i ett hål på något fjäll vara själv…. inte för jag tycker illa om nån men mina känslor för folk och sättet jag blir runt människor dvs stel och jävlig påverkar andra och mig själv negativt. Jag hör min egen röst nånstans i fjärran och även om hjärnan säger nej så säger munnen ja och vice verca. Detta eftersom hela mitt sociala liv är så intränat så det känns jag spelar teater. Vad det gäller vårdkontakterna så har jag en fantastisk terapeut men vad dom säger är att jag ska söka avlastning och det orkar jag inte ta ställning till. Min fru kan jag inte göra annat än hylla hon är min klippa och det är väldigt stora ord för att komma från mig :) hon gör allt det där jag inte kan dvs ringa/boka tider/hålla ordning/se till så jag äter etc så jag vet inte vad jag mer ska begära. Vill väl egentligen bara berätta att dessa bokstavskombinationer påverkar livet mer än vad man tror och mitt fall har nog livet erbjudit mer utmaningar än glädje. Jag sitter fast i ett jobb jag klarar av dvs inte vill göra utan det är det jag mentalt klarar då köra maskin har en lugnande effekt på mig och känna sig hänvisad snarare än att jag gjort ett aktivt val är också en förminskande känsla…… hela tillvaron handlar ju bara om att "släcka bränder" till saken hör att jag försökt självmedicinera i flera år med allt. Jobb/alkohol/relationer inget har fungerat. Min dos Elvanse mot ADD hjälper men jag lider väldigt av att just inte få känna att jag får lugn mer än ett kemiskt lugn….. att isolationen förstärks av att jag just inte vet vad jag ska säga eller göra och när man sluter sig så försvinner alla runt en. Jag kan säga att jag upplever det som att sitter bakom en branddörr har hör/ser allt men det är som på film. Men jag ska ta och tala med terapeuten igen och frugan och se om vi kan få till något. Men du ska ha tack för ditt svar. Magnus

Dioramabyggare
2017-02-04 15:51
#3

Hej Magnus!

Jag själv har diagnostiserat Aspergers syndrom med inslag av DAMP (DAMP-delen "bemästrar" jag med hjälp av AS-delen). Jag har dessutom drabbats av "utbränndhet" flera gånger sedan omkring trettio år, av olika orsaker.

När vardagen blir för tuff och ansträngande för mig säger jag till hustrun "nu har jag egentid, och jag säger till när jag är kontaktbar igen". Ibland sätter jag mig då med något av mina dioramabyggen, eller med något korsord, eller med någon bok eller facktidning.

Ett par gånger eller så i månaden ger jag mig ut på "geocachingrundor" tillsammans med hustrun och ett par andra "geocachare". Det ger mig både fysisk stimulans (inte minst när "gömmorna" är placerade högt uppe i träd, under broar, eller inne i tunnlar och grottor ;-) och trevlig gemenskap med andra geocachare, som jag antingen träffar på spontant när jag är ute och letar burkar, eller på olika "events", på olika teman).

Har du själv någon hobby du gillar att syssla med?

Mr100oktan
2017-02-04 19:44
#4

Hej.

Min diagnos har sett till det inte finns nån hobby som jag inte provat i ren självmedicinering. Allt som har kunnat tröttat ut mig mentalt eller fysiskt har hållit på med. Pga min autism så går jag verkligen ner på djupet i alla projekt och pga min ADD så blir inga projekt avslutade. Så kort sagt jag försöker att begränsa mina hobbyidéer. Kan väl säga att jag höll på att bygga en kanot i köket men då var det stopp. Frugan satte ner foten. Så den hobby jag har kvar är löpning. Jag springer 9 km varje morgon 7 dagar i veckan. Måndag - fredag innan jobbet och lördag - söndag innan frukost.

Varför jag springer varje dag eller måste springa varje ligger också inom diagnosen. Jag vill inte rubba mina cirklar dvs jag vill helst att jag gör samma sak varje dag. Så om jag skulle behöva skjuta eller råka missa ett löppass så känns det kort sagt inte bra.

Så jag tackar för ditt svar det är skönt att man inte är ensam. Men mina funktionsnedsättningar påverkar mig på ett sådant negativt sätt att jag numera känner mig uppgiven inför att få till en normalt liv eller vad som kallas för ett normalt liv. Jag vet inte eftersom jag levt så här jämt. Enda skillnaden är att jag är medveten numera sedan några år.

Vad det gäller isolation, oviljan eller okunskapen att umgås skall ju denna lätta med åren säger dom som vet. Men jag upplever att det är tvärtom då allt bara blir svårare då jag känner att man blir mer uppmärksam på hur ens omgivning uppför sig. följden är att mitt social liv blir mer stelt för varje år då jag nuförtiden inte ens vill ha kontakt pga att jag känner att det bara blir fel.

Du skrev att du varit utbränd tidigare och jag drabbades själv av ett liknande syndrom men jag hamnade i kris som innefattade svår paranoia samt tvångshandlingar som förlamade hela tillvaron för mig. Iom kontakterna med psykiatrin då blev jag utredd och jag fick mina diagnoser och då även svaret på frågan varför mitt liv varit så trögt och innehållit så många snedsteg.

Magnus

Niklas
2017-02-06 10:04
#5

Löpning är bra. Tror du att det skulle kunna hjälpa om du flyttade den från morgon till kväll? Om den får dig att slappna av kanske den gör mer nytta efter en dag med många intryck. Finns det någon syssla eller hobby du kan förlora dig helt i?


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Mr100oktan
2017-02-06 10:19
#6

Tyvärr så fungerar inte familjelivet om jag tränar på kvällen…. har prövat och mycket riktigt så rensar det skallen på ett mycket effektivt sätt men jag har en stor familj med många barn och fru så sekunderna räknas. Håller på att byta jobb så jag ska hamna närmare hem så det kanske går att lösa tidsmässigt i framtiden. Vad det gäller sysslor eller hobbys som jag kan förlora mig i så skiftar det hela tiden…. senast så sjönk jag djupt ner i bygga pussel. Byggde ett pussel på 500 - 750 bitar per kväll ungefär så nu har jag en hög med pussel hemma och intresset är som bortblåst nu. Försöker att begränsa mig inom detta område då det går överstyr jämt. Det enda som jag hållit fast vid under flera år är just löpning.

Annons:
Niklas
2017-02-06 10:25
#7

Kan du springa när barnen har lagt sig? När du inte springer på morgonen kanske du kan lägga dig lite senare på kvällen i stället.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Upp till toppen
Annons: