Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Dagis / Skola / Jobb / Praktik

Nervositet vid presentationer

2017-05-22 15:32 #0 av: polymorf

Blir så sjukt nervös när jag ska presentera något arbete inför andra studenter att jag nästan inte klarar av att genomföra det. Får totalt hjärnsläpp, tappar ordförrådet, tappar bort mig mitt i meningar, stammar, repeterar samma saker om och om igen, glömmer hälften, fattar inte ens vad folk säger när de ställer frågor och typ "går ut ur mig själv/ser mig själv utifrån" + alla fysiska stresspåslag. Har aldrig gillat att prata inför folk men lyckades träna/tvinga bort det hyfsat efter nåt år på universitetet.

MEN...nu har det kommit tillbaka och blir bara värre och värre för varje gång, trots att inget "jobbigt" händer. Att KBTa bort det verkar alltså inte fungera längre. Inte heller att andas lugnt och djupt, ifrågasätta vad jag är rädd för (har inget svar), hålla i något (skakar för mycket) osv. Funkar absolut inte att se mig själv på film heller eftersom jag då överanalyserar allt och blir ännu mer nervös och endast tänker på allt "konstigt/jobbigt" jag säger/gör. Inte heller att berätta för folk innan eller skämta bort det heller.

Funkade ett tag att jag lurade mig själv och  gick in i en lugn/cool roll...tills jag fick höra att jag inte alls lät lugn och cool, utan superuttråkad (kommentar från EN vän som inte ens menade något elakt + att jag fick beröm för bra presentation av alla andra, vilket jag fått höra massa gånger innan också, men nej DET spelar tydligen ingen roll...). Brukade också avdramatisera situationen för mig själv genom att ha "bekväma avslappnade kläder", ta av mig skorna, eller sitta/halvsitta på en hög stol eller skrivbord för att detta skapade trygghet och gjorde att jag upplevde bättre kontakt med åhörarna....vilket funkade bra tills nån jävla doktorand hade nån föreläsning om hur hen tyckte man skulle framföra en presentation korrekt...dvs superseriös med självsäker ton och i stående position Ledsen

Har inte alls samma problem i text, och är sällan nervös i några andra situationer (lite i nya sammanhang med många nya människor och där jag inte redan känner någon bara, men ej handikappande), är tvärtom ganska  självsäker och bryr mig typ aldrig om vad folk tycker och tänker, samt kommer bra överens med alla osv. Men, verkligen hatar att vara i centrum (gäller även födelsedagar osv).

Problemet är att de enda gångerna jag känner mig hyfsat lugn och självsäker är när jag kan ämnet extremt bra, dvs när jag haft stora arbeten där jag kunnat nöta saker i typ 2 månader.  Vilket oftast inte är fallet, eftersom det typ alltid bara är en massa korta arbeten på max 2-3 veckor om relativt nya ämnen...känner mig så sjukt trög men min hjärna hinner verkligen inte "FATTA" ny information på så kort tid (speciellt inte när det är mycket nya termer och fackord)...känns som att det alltid bara är en massa lösa pusselbitar i ett kaos och jag får ingen helhetsbild, brukar alltid "gå upp ett ljus/säga klick" flera månader efter avslutad kurs. Har alltid anteckningar (om det inte är ett långt arbete och jag är supersäker), men blir distraherad av dessa också och hittar inget bra system.  Skriver antingen alldeles för mycket, alltså hela meningar och flera sidor, men om jag bara har enstaka ord så kan jag inte placera dessa i en mening eller komma ihåg kontexten + tappar den röda tråden och kan inte koppla ihop med nästa ord osv.

Sorry för skitlångt meddelande, men....nån mer pluggis som kanske sitter på nåt bra tips mot nervositet? Vill alltså inte ha nåt av de vanliga standardtipsen pga har typ testat allt sånt redan. Och nån som har något tips ang. minnes-anteckningar för en virrig och ostrukturerad adhd-hjärna (vars högsta önskan egentligen är att strukturera ALLT)? Nörd



Anmäl
2017-05-22 16:01 #1 av: Aleya

Jag minns när jag hade varit borta från redovisning i flera år. Blev nervös.
Men det roligaste med mig är att jag gestikulerar och använder händerna när jag pratar. Så folk fokuserar på det istället för om jag hållet på att stamma till saker för att jag glömmer. Jag rör mycket på mig också, går runt och ibland sätter mig.

Sen en fördel då man redovisar är att ingen vet ju kanske nått om ämnet som du redovisar i och en fördel med det är att man därför kan improvisera. Inte ändra fakta men att man kan lägga upp saker hur man vill.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-05-22 16:29 #2 av: polymorf

Ja jag hade förstått om jag inte presenterat på ett tag, men har pluggat rätt många år nu och det är alltid minst en presentation i varje kurs. Var så skönt efter ett tag när det inte var lika läskigt längre, och fattar inte varför det plötsligt bara blir jobbigare och jobbigare, tror nästan inte jag nånsin varit så nervös som jag är nu?!

Använder händerna och gestikulerar eller pekar osv ibland men känns inte alls naturligt för mig att göra det mycket, verkar ju hjälpa för andra så har försökt göra det mer men blir bara ännu mer osäker. Och för tillfället kan jag inte ens gå omkring lite eftersom jag är så skakis i benen att de på riktigt är nära att vika sig (provade senast idag och slutade med att jag tappade balansen och ramlade in i fönsterkarmen haha).

Det sista tipset har hjälpt mig sjukt mycket dock, men funkar bara när jag är så pass säker i ämnet att jag kan prata utan minnesanteckningar. (Ännu en anledning att jag inte kan röra mig för mycket för måste ha tillgång till anteckningarna eftersom jag tappar bort mig hela tiden, och funkar dåligt att hålla dessa i handen eftersom jag darrar för mycket). Är verkligen fruktansvärt dålig på att improvisera också, alltid varit avis på dem som bemästrar detta Glad

Anmäl
2017-05-22 16:46 #3 av: Aleya

#2 jag som spelat teater i flera år tänker att det är det jag gör. Det är bara en simpel pjäs jag ska visa upp. Men jag gestikulerar ofta så därför är det naturligt för mig att visa med händerna vad jag menar.

Så kanske börja spela teater skulle vara nått att börja med? Bara för att komma in i feelingen liksom.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-05-22 17:17 #4 av: polymorf

Ville faktiskt det när jag var yngre (trodde jag iaf), spontansökte till och med teaterlinjen på gymnasiet dagen innan intagningsproven skulle vara, samt gick vidare Gladmen tackade för mig när man skulle visa upp något man övat in individuellt, eftersom jag inte hunnit det. Blev iof erbjuden att komma tillbaka dagen efter, men kände att det inte riktigt var man grej ändå, har väldigt svårt för kreativ improvisation (iaf på kommando), och så kändes det alldeles för "flummigt" för min del, kände mig mest bara obekväm (dock inte pga nån nervositet). Skulle väl egentligen kunna tänka mig att testa igen, men....fattar varken hur folk orkar eller hinner fritidssysselsättningar samtidigt som de pluggar, jag får liksom inte ens ihop en fungerande vardag (laga mat/äta/diska/tvätta/städa/träffa vänner, osv)??? GapskrattarStorgråter

Anmäl
2017-05-22 17:23 #5 av: Aleya

#4 då kanske det är dags att ta upp det. Det gav mig då energi tills min kropp blev så dålig att jag inte kunde mer. Men jag kastar gärna på en show bara för att jag kan.

Jag gick ut nästan varje dag och sjöng karaoke när jag pluggade. Frigörande som få. Och utan alkohol i bilden. :)

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-05-23 10:58 #6 av: add-apa

Har du pratat med dina lärare om det? Kanske kan vara skönt om de känner till det, och kanske de har några bra tips/tankar...?!
En annan grej är att nervositet ju bara blir värre av att en försöker dölja den. Om du kan försöka acceptera och liksom stå för att du är nervös, så kanske det lite kan ta udden av det...!? Jag brukar vid såna tillfällen ibland bara rakt upp och ner säga typ "Gud, jag är så nervös". Då är det säkert många som känner igen sig också, du är säkert inte den enda ☺
Lycka till!

Anmäl
2017-05-23 17:13 #7 av: polymorf

Har provat att prata med klasskompisar om nervositeten, och såklart har ju många av dem varit nervösa också och det kan ju kännas skönt att liksom känna någon sorts gemenskap i det såklart Glad Men hjälper mig inte under presentationen ändå, blir snarare värre när jag vet att andra vet att jag är så nervös, som att jag blir ännu mer medveten om det och tänker att OM de andra inte märkt det innan så kommer de ju vara uppmärksam på det nu (typ samma anledning som till att jag aldrig pratar om t.ex. utseendekomplex). Har inga problem med att erkänna att jag är nervös på så sätt, nervös i sig är ju inget ovanligt eller konstigt liksom, börjar bara bli väldigt jobbigt när det börjar påverka mig rent fysiskt såhär pass mycket. Innan kunde var jag nervös på insidan men ändå lugn och säker utåt, men känns inte som att det är en "normal" nervositet längre, börjar typ närma sig en panikångestattack Ledsen

Har inte pratat med någon lärare om det, skulle kännas konstigt och för mig tror jag inte det skulle vara skönt att de visste om de ska lyssna sen...vill inte få kommentarer/tips ang. mitt framförande efteråt, även om det skulle vara välmenande. Allt sånt har alltid gjort att jag hamnar två steg bakåt igen.

Anmäl
2017-06-12 04:30 #8 av: Cizzi2

Till TS polymorf

Har och är också precis som du. Får man fråga hur länge du känt klasskompisarna och om de och du alltid har bott på samma ort. Jag stack iväg 60 mil bort och pluggade på en Folkhögskola ett år och det var det bästa jag gjort. Många på såna skolor har ju någon form av problematik eftersom de oftast inte fullgjort sin gymnasieutbildning så man sitter i samma båt så att säga. Där kunde jag vara en avslappnad och "ny" person i psyket. 

Blev dock lika illa när jag flyttade hem igen gestikulerar också med hela kroppen och rösten stakar sig. Även när man bara pratar med två personer ibland. Hatar att säga det men det enda som fungerat är Metamina nu för tiden. Dock hade jag gått i KBT 6 timmar, 5 dagar i veckan i ett helt år innan Folkhögskolan. Saknar den tiden ännu. Brukar åka upp och hälsa på vänner dock på somrarna. 

Anmäl
2017-06-12 18:12 #9 av: Roe Deer

Mitt tips är att memorera exakt hela texten du ska berätta. Det blir betydligt lättare att slappna av då. Du följer den med några minnesanteckningar. Jag brukar skriva de första orden på ett nytt ämne/stycke. Våga prata långsamt, ha på dig ngt du känner dig bekväm i. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.