Annons:
Etikettkan-jag-ha-npf
Läst 1251 ggr
kokospalm
2018-02-18 14:13

Opraktisk BMA-student.

Jag vill först säga att detta är min första trådstart i fall det dyker upp lite "defekter" i texten.

I vilket fall så studerar jag till biomedicinsk analytiker (BMA) och går sista terminen.  Problemet är att mina svårigheter har kommit ikapp mig vilket har gjort att jag inte kan laborera på den nivå som förväntas av mig.  Det teoretiska däremot går ganska bra. Men på nåt sätt är det som att det råder vattentäta skott mellan mina teoretiska kunskaper och att utföra dem praktiskt.  Bl.a. har jag fruktansvärda svårigheter att läsa en metodbeskrivning och förstå HUR jag ska göra. Jag hittar inte eller väljer fel utrustning och så vidare. På det är jag glömsk och missar väsentlig information som handledaren säger till mig (och även lärarna på föreläsningarna, men där kan jag åtminstone spela in på diktafon). Kort sagt är jag abnormt opraktiskt och detta har präglat hela mitt liv. När jag gick på elprogrammet på gymnasiet hade jag sådana svårigheter på dem praktiska momenten att jag fick ge upp mina planer på att bli industrielektriker eller automationstekniker. Jag försökte istället läsa till elingenjör (efter ett tekniskt basår) men det gick åt h-e för jag hängde inte med i matematiken.  Sedan läste jag en kemiinriktad kvalificerad yrkesutbildning (KY) eftersom kemi är ett ämne som kan roa mig. Men där var jag om möjligt ännu sämre på de laborativa momenten. Sen fick jag jobb  inom produktionen på ett läkemedelsföretag. Där är det inte mycket laborerande men jag hade (och har än idag) svårt att tolka s.k. batchprotokoll (ett sorts recept som man ska följa och signera att det görs).  På grund av detta blev jag efter ett tag förflyttad från en fabrik som tillverkar flera olika läkemedel till en s.k. reguljär fabrik som bara producerar en enda produkt.

En arbetpsykolog tyckte i mitten av 00-talet att jag hade en uppmärksamhetsstörning och utredningen (som aldrig blev helt klar) visade på att jag bl.a. hade stora svårigheter att lösa logiska problem som kräver skriftliga instruktioner.

Jag sitter och väntar på en NPF-utredning och jag sitter även på kö för en arbetsterapiutredning.

Så min fråga till er är.

Vad fan kan min fumlighet bero på? Är det någon mer som känner igen sig i att "tummen i näven"?  Själv misstänker jag ADD (ADHD-PI?) då det för med sig bristande exekutiva funktioner men jag verkar även vara helt befriad från "sunt förnuft" och är allmänt förvirrad.  😕

Det blev ett långt inlägg men jag ville få med min bakgrund.

Annons:
Lona
2018-02-18 14:37
#1

Jag kanske missuppfattar dig lite (trots att det var ett långt och tydligt inlägg), men det är alltså både det rent praktiska arbetet som att pipettera och göra andra labsysslor och mer teoretiska saker som att tolka protokoll mm som krånglar?

Kan det vara så att du "hakar upp dig" och inte får in och kan bearbeta information från protokoll, andra anvisningar, handledaren och så vidare och därför börjar fumla även rent fysiskt?

Jag är förvisso inte BMA men har jobbat som det och det är ju ofta mycket protokollarbete samt "finlir" under mikroskop och liknande som helst kräver att man kan fokusera både fysiskt och mentalt. Att kunna jobba i flera steg och, beroende på tjänst, kunna göra problemlösningar och även utveckla och förfina vissa metoder.

Har du pratat med din handledare om detta? Jag tänker att denne kanske har lättare att förstå dig och hjälpa dig om hen vet att du själv är medveten om problemet och den troliga orsaken till det. (Annars finns ju risk att folk tror att man bara är slarvig/klumpig/lat/ointresserad.)

Det vore nog inte helt fel att träffa en arbetsterapeut, gärna en som har lite koll på vad labarbete innebär, som kan hjälpa dig både att utreda var problemen egentligen ligger (det går ju att göra oavsett om du har en NPF-diagnos eller inte) och, kanske framför allt, kan ge dig bra redskap för att få kontroll och organisation i labarbetet, att kunna ta det bit för bit utan att låsa fast dig.

Det här var väl inte riktigt svar på dina frågor, det var mer tankar som poppade upp när jag läste ditt inlägg.
En hel del "bokstavsfolk" har nog snarare lättare för labjobb då de kan sitta och pilla med detaljer, följa strama protokoll och så vidare men det är klart att det kan slå åt andra hållet också.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Niklas
2018-02-18 14:38
#2

Det där är inte så ovanligt. Jag tror att många löser det med att inte satsa på praktiska arbeten. Det omvända är också vanligt, att man är duktig praktiskt men inte får ihop det teoretiskt.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Splatter
2018-02-18 17:40
#3

Din fumlighet kan bero på att din hjärna ser en massa text och allt går ihop som ett stort block istället för att kunna bearbeta informationen och dela upp den i mindre bitar. 

Så var det för mig fram tills dess att jag fick en diagnos eftersom jag inte klarade av universitetsstudierna. Sen fick jag hjälp av sjukvården (medicin, arbetsterapi och en ADHD kurs) och av universitetet också (inspelning av föreläsningar för personligt bruk (det är olagligt utan tillstånd), förlängd tid vid inlämningsuppgifter och tentor, en mentor som hjälper till med att få struktur på studierna, avsatt tid inför nya kurser med den kursansvariga för personlig genomgång av kursens innehåll (vanligtvis en timme per 7,5 hp-kurs)).

kokospalm
2018-02-18 18:27
#4

Lonna:

Tack för svaret och väldigt roligt att du också har laberfarenheter. 🙂

"Jag kanske missuppfattar dig lite (trots att det var ett långt och tydligt inlägg), men det är alltså både det rent praktiska arbetet som att pipettera och göra andra labsysslor och mer teoretiska saker som att tolka protokoll mm som krånglar?"

Både ja och nej. Jag är ingen hejare på att pippetera men det största problemet verkar bottna i att jag inte förstår VAD jag ska göra och HUR jag ska bära mig åt genom att tolka ett protokoll.  Andra, normala människor, förstår direkt både vad och hur dem ska göra utifrån beskrivningen. En annan sak som är väsentligt är arbetsminne. Normala människor MINNS vad handledaren säger och instruerar, jag minns bara fragment.

"Kan det vara så att du "hakar upp dig" och inte får in och kan bearbeta information från protokoll, andra anvisningar, handledaren och så vidare och därför börjar fumla även rent fysiskt?"

Ja det tror jag, plus att jag har dåligt arbetsminne och undermålig koncentrationsförmåga.  Jag gör ju fel som ingen annan ens trodde att man kunde göra bara för att jag inte har någon koll och har "huvudet under armen".  Som ett exempel så råkade jag tillsätta en negativ kontroll istället för konjugat. Det var samma flaska men olika färger på korkarna…..och då kan du nog lista ut själv hur resultatet blev.  Om du har laberfarenhet så vet du nog att varenda misstag är oförlåtligt och kan slå ut hela analysen. Ungefär som att laga mat i flera timmar och där ett enda misstag kan göra att hela maträtten går åt h-e.

"Jag är förvisso inte BMA men har jobbat som det och det är ju ofta mycket protokollarbete samt "finlir" under mikroskop och liknande som helst kräver att man kan fokusera både fysiskt och mentalt. Att kunna jobba i flera steg och, beroende på tjänst, kunna göra problemlösningar och även utveckla och förfina vissa metoder."

Mikroskopering har jag inga svårigheter med, tvärtom. Där behöver jag bara fokusera på en enda sak (objeksglaset som syns i ockularen) och slipper därför de här "bollarna i luften".  Samma sak gäller venprovtagning, det är mycket finlir, men man behöver bara fokusera på en sak.

"Har du pratat med din handledare om detta? Jag tänker att denne kanske har lättare att förstå dig och hjälpa dig om hen vet att du själv är medveten om problemet och den troliga orsaken till det. (Annars finns ju risk att folk tror att man bara är slarvig/klumpig/lat/ointresserad.)"

Ja det har jag. Hon är väl medveten om vilka svårigheter jag har och hon ser också hur jag kämpar utan att lyckas. Hon är dock lika uppgiven som jag och vet inte alls hur hon ska göra för att jag ska lyckas bättre. 😕

"Det vore nog inte helt fel att träffa en arbetsterapeut, gärna en som har lite koll på vad labarbete innebär, som kan hjälpa dig både att utreda var problemen egentligen ligger (det går ju att göra oavsett om du har en NPF-diagnos eller inte) och, kanske framför allt, kan ge dig bra redskap för att få kontroll och organisation i labarbetet, att kunna ta det bit för bit utan att låsa fast dig."

Det hoppas jag också givetvis. Jag är dock lite skeptisk eftersom arbetsterapeuter verkar mest jobba med dementa, utvecklingsstörda eller andra typer av ganska handikappade patienter, och inte med förhållandevis högfungerade individer som mig. Har jag fel så är det bara bra.  :)   Universitetet kan däremot inte hjälpa mig i någon större utsträckning.  Det enda de kan erbjuda är studiehjälpmedel som talboksappar och mentor vilket inte hjälper mig ett skit ute i verksamheten.  

"Det här var väl inte riktigt svar på dina frågor, det var mer tankar som poppade upp när jag läste ditt inlägg. En hel del "bokstavsfolk" har nog snarare lättare för labjobb då de kan sitta och pilla med detaljer, följa strama protokoll och så vidare men det är klart att det kan slå åt andra hållet också."

Problemet med laboratoriearbete är att man måste både kunna pilla med detaljer och se helheten (förstå vad det är man gör).  Jag failar på båda verkar det som.

kokospalm
2018-02-18 19:05
#5

Niklas:

Anledningen till att jag försökte läsa till elingenjör var för att jag är så förbaskat opraktisk.  Som sagt så lyckades jag inte där heller vilket brände mig rejält.

Om jag bara skulle läsa sådant jag är bra på så skulle det förmodligen vara flumfilosofi och/eller litteraturkunskap. Arbetsmarknaden för dessa områden är dock inte direkt lysande för att underdriva grovt.

kokospalm
2018-02-18 19:10
#6

Splatter:

"Din fumlighet kan bero på att din hjärna ser en massa text och allt går ihop som ett stort block istället för att kunna bearbeta informationen och dela upp den i mindre bitar."

Precis så är det. För mig är metodbeskrivningen en stor klump med text där jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Jag får liksom inte bitarna att falla på plats så att säga. Det blir heller inte bättre av att jag verkar ha svårt att läsa innantill, d.v.s. mycket av metodbeskrivningen i instruktionen lämnar mycket över till fantasin hur jag ska göra. Står det inte exakt hur jag ska göra så blir jag förvirrad.

Annons:
Silla9
2018-02-18 21:18
#7

Stora svårigheter att lösa logiska problem känner jag igen mig i exakt xD Jag blir inte heller riktigt klok på mig själv ibland. Ibland känner jag mig ganska smart, jag tänker mycket, filosoferar, läser in min omgivning och reflekterar. Men när det kommer till logiska eller matematiska saker som ska ha en uppenbar lösning känner jag mig ofta sjukt korkad, och jag skäms för att jag verkligen inte förstår. Svårt med instruktioner och jag kan läsa samma del hur många gånger som helst. Har rätt svårt för praktiska moment ibland också. Även om jag går en väldigt praktisk utbildning just nu. Det jag har föreställt mig göra går inte alls när jag försöker. Ibland tror jag att Jag är rent korkad.. men det kan ju tex med instruktioner vara så som splatter skriver att hjärnan ser en massa text och allt går ihop som ett block.. Jag har ADD :)

kokospalm
2018-02-19 21:18
#8

Silla9:  Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Om jag förstår det rätt så är även du (stundtals i alla fall) tämligen opraktisk och samtidigt går du en praktisk utbildning?  Mitt intryck är vi tycks dela flera svårigheter.  Så min fråga till dig är.

Har man kommit fram till vad det är som gör att du misslyckas med de praktiska momenten?  Har du fått någon hjälp mot det, vad i så fall?

Tack på förhand.  🙂

Silla9
2018-02-20 17:28
#9

Näe jag har egentligen inte fått hjälp för det. Jag behöver bara anstränga mig mycket mer än de flesta andra. Jag har inte lätt för de teoretiska delarna heller men där är det lite lättare att få hjälp. Jag får bara öva väldigt väldigt mycket. Har ju som sagt fått ADD diagnos också så det kanske är en del av anledningen iaf :p lycka till! Hoppas du får svar och hjälp

kokospalm
2018-02-21 22:40
#10

Silla9: Att du inte har fått någon hjälp för dina praktiska svårigheter är både trist men ändå inte förvånande. Det verkar som om hela yrkeskåren av psykologer, kuratorer och arbetsterapeuter är skrivbordsnissar hela bunten och har föga insikt i vilka mentala krav som mer manuella arbeten faktiskt ställer på individen. Därför är deras "hjälp" begränsad till studier och vardagsliv, inte till att få folk i arbete…..

Jag hoppas jag har fel där men….jag hade ju rätt sist gång.

Ja ja. Tack för lyckönskningen och jag ska besöka studiestödsavdelningen nästa vecka. Förhoppningsvis blir jag positivt överaskad.

Lycka till själv med vad det du nu läser.

Upp till toppen
Annons: