Annons:
Etikettmedlemspresentationer
Läst 1025 ggr
Hrimthursa
2018-06-02 23:57

Hej, ny medlem här :)

Jag är snart 26 år gammal och går i väntans tider på att få göra en utredning för ADD/ADHD. Äntligen! Jag har ett stökigt förflutet. Har aldrig lyckats slutföra utbildningar, varit sjukskriven i perioder för depression, ätstörningar, utmattning osv. Var på g med utredning när jag var 16/17 men kände att "Nääee jag är inget ADHD barn!" Fördomar och helt fel tänk. Skäms över hur jag reagerade… Jag avslutade utredningen och tänkte inte mer på det. Visste ingenting om ADHD då. Men nu har det snart gått 10 år och jag kommer ingenstans i livet… Har ingen ork what so ever hemma. Men på jobbet fungerar allt galant så länge det inte blir för rörigt/stressigt. Då får jag hjärndimma deluxe och kan inte fokusera på att ens stå upp typ. Tror det fungerar bra på jobbet pga lagom "yttre press" och extremt punktliga tider. Jag vet exakt vad jag förväntas göra och när (timvikarie på en LSS-bostad). Men hemma är jag tvärt om… Har jättesvårt att ta tag i och börja med tex städningen. Jag flyr istället in i datorspel för att jag inte orkar vara social ens. Har svårt att fokusera på saker jag inte tycker är intressanta, zonar ut i konversationer och måste anstränga mig till max för att hålla fokus. Det jobbigaste är dock att jag nästan helt saknar impulskontroll. Det har resulterat i många impulsköp, krediter, har gjort korkade saker jag ångrar enormt osv… Har alltid fått höra att jag är lat och omogen. Men det är jag inte! Har alltid älskat att umgås med djur, framför allt hästar, och kan slita häcken av mig i 12 timmar i stallet om så behövs. Men att göra disken, det går inte. Blir arg och sur om jag måste göra den, det tar så mycket energi… Vilket är väldigt bakvänt haha. När jag var liten (till jag var 16 år egentligen) hade jag alltid för höga förväntningar. Blev det inte som jag förväntat mig så blev jag väldigt arg och ledsen. Vi har fått åkt hem tidigt från semestrar pga mig, då jag bara vägrat allt och varit helt omöjlig pga att det inte blev som jag förväntade mig. Avskydde högtider som födelsedagar och julafton. Det var alldeles för jobbigt. Jag kände i alla fall till slut (slutet av förra året) att "nej nu får det vara nog, jag behöver hjälp!" Ville inte tillbaka till psyk så jag tog kontakt med psykosociala på min hälsocentral. Och vi kom inte ens halvvägs igenom mitt första möte innan hon tyckte vi skulle skicka en remiss till neuropsyk. Och den gick igenom. Jag hade egentligen inte ens tänkt i de banorna. Att det faktiskt kunde vara ADHD/ADD. Men ju mer jag läst på och pratat med min psykolog, ju mer har jag kännt igen mig. Så nu är jag iaf en bit på vägen. Men väntetiden är lååååång…

Annons:
Hrimthursa
2018-06-02 23:59
#1

Wow, det blev ett långt och rörigt inlägg haha. Ber om ursäkt för det. Ett stort tack till vem som än orkar läsa igenom det :)

Honestyisdead
2018-06-03 01:04
#2

Välkommen!

Skönt att det blir gjort nu :)

Hrimthursa
2018-06-03 01:13
#3

Tack! :) Det är en enorm lättnad att äntligen börja få svar på varför jag är som jag är.

Honestyisdead
2018-06-03 01:14
#4

Och dessutom kunna få rätt stöd och hjälp.

Upp till toppen
Annons: