Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Jag går sönder

2018-07-31 08:02 #0 av: [Mamma Therese]

Min dotter är 20 år, är arbetssökande, har precis tagit körkort och gått ut gymnasiet.
Jag är ensamstående mamma, jobbar heltid och håller på att gå sönder
Just nu bor vi lite ifrån varandra då hon bor hemma i vår lägenhet och jag på vårt landställe ( som ligger ca 15 min bilresa från hemmet) 

Jag vet inte riktigt vad jag ska börja

Just nu känns det inte som jag och min dotter gör annat än å tjafsar. 
Hon är sur för allt och de få gånger som vi ses blir det diskussioner om uppförande, saker man måste göra mm. 

Vi var tex hos bekanta i en annan stad för några veckor sedan.
Då ställde hon till världens scen och försvann i flera timmar.
Detta pga att hon inte fick tillräckligt med uppmärksamhet samt att en i familjen vi var hos dödade en geting (Enligt min dotter får man inte döda några djur, INGA DJUR) 
Hon vill alltid att alla ska ta hänsyn till henne men hon förstår inte att hon på samma sätt måste visa hänsyn till andra. 
Om hon inte vill eller inte tycker om en sak så är det bara så. 

Hon söker som sagt jobb och fick jobb som servitris på ett ställe, det visade sig att hon inte kunde hålla tempot för vad som behövdes och hon fick inte jobba kvar efter provanställningen. 
Samma sak hände nu igår, hon hade blivit tillsagd på sitt nya jobb att hon måste öka tempot. 
Ja hon är långsam det går inte att sticka under stolen med men gissar att det är något som kommer med diagnoserna. 
Men hon blir så ledsen/ arg och oförstående. Hon tycker att hon gör rätt och att alla andra har fel. 
Att en arbetsgivare faktiskt måste tänka på att hon blir sårad. 
Försökte förklara för henne att det inte fungerar så. 
Arbetsgivaren ger dig lön för att du skall göra ett jobb som dom vill få gjort. 

Och sen har vi vardagslivet. 
Det funkar inte
Jag försöker säga åt henne vad hon behöver göra men hon blir bara sur. 
Hon säger att hon vill lära sig på egen hand men jag känner att det händer ingenting. 
Allt jag ber om att hon ska göra eller påminner henne att det behöver göras får jag bara svaret att : Ja Jag ska eller ja jag gör de sen. 

Har flera gånger kommit hem och maten från igår står kvar på diskbänken mm 

Jag vet inte vad jag ska göra, jag går sönder

Jag vet att jag har ett kontrollbehov och att ha fått stötta, fixa och trixa för att få vårat liv att gå ihop å nu vill hon att jag inte ska bry mig längre. 

Hon säger att hon mår psykiskt dåligt och ska ansöka till Habiliteringen ( igen) Tyvärr har vi inte någon vidare bra erfarenhet från dom
Men även här ska hon fylla i en ansökan och skicka in men det händer inget. 
Och senast igår fick hon då utbrott på mig att jag inte hjälpt henne. 

Hon säger även att hon mår dåligt för att hon inte hinner träffa vänner, att all hennes tid går åt till å jobba och när hon är ledig så måste hon göra andra saker som tex tvätta, gå till läkare mm 

Har du varit i en liknande situation ? 
Jag e rådvill och har ingen att prata med om detta och orkar snart inte mer. 
Känner mig som världens sämsta mamma 











Anmäl
2018-07-31 08:29 #1 av: _Fisken

Jag känner igen mig i frustrationen hos dig. Vår fosterdotter har Asperger (HAB har gjort en utredning) och det var bra att hon fick diagnos vid typ 14 år ålder. Dock har det mycket ofta varit kontroverser med henne. Skrik, bråk, lögner, tjafs, tandagnisslan och diskussioner. Vi har gått på knäna här och haft många vakna nätter.
När vi väl "kastade ut henne" och sade att "från och med nu får hon klara sig själv!" så har det så sakteliga blivit bättre relation mellan oss. Hon hade ett par vilda år hos kompisar och "eget boende" och har nu  "landat" med hjälp av arbetsförmedlingen och en egen kontaktperson där. Sociala är med och stöttar också. Det visar sig (efter tester och utredning) att hon orkar med ca. 50% arbete av enklare sort och det tillsammans med LSS så kan hon få ett drägligt liv. Visst är det lite för mycket fester och sånt men jag tror det kommer att gå bra. 
Hennes problem är att hon försöker normalisera allt tok som sker runt om henne med förvanskningar och lögner om vad som skedde/sker. Det är för att upprätthålla sin egen syn på sig själv - alltid någon annans fel. 

Jag ska förtydliga "kasta ut henne".  Det var i samråd med våra uppdragsgivare som vi gjorde det. Hon var då 19 år. Dottern ville ut, vi kunde inte hantera situationen inom familjen och då ringde vi uppdragsgivarna och förklarade situationen. De sade "Ställ ut hennes saker och lås dörren". 

Så det du berättar låter inte som nåt otroligt. Bara lite annorlunda.  Jag tror det är bra och blanda in HAB igen. Det kan ju komma ut nåt gott av det denna gång. Är hon klassificerad för LSS?

Anmäl
2018-07-31 09:08 #2 av: Caeli

För det första - du är ingen dålig morsa!
Men det är kanske dags att ta ett steg tillbaka... Låt henne testa att klara sig själv såväl boendemässigt som ekonomiskt. Om du inte är där och planar vägen för henne måste hon ta tag i saker själv. Sedan får du acceptera att hon gör det på sitt eget sätt. Tjat kan leda till det motsatta - gör hon som du säger så "vinner" ju du...

Oftast växer man med ökat ansvar och du kommer ju alltid att finnas där för henne ändå!

10% av livet är underbart, 10% är svårt, 80% är vad du själv gör det till.
Anmäl
2018-07-31 10:32 #3 av: Niklas

Jag tycker råden ovan är bra. Det jag kan tillägga är att hon borde ha ett jobb där kraven är satta utifrån hennes förmåga. Det är inte vettigt att hon går till arbeten där hon bara kan misslyckas. Går det att hitta något baserat på hennes intressen eller styrkor?

Vänliga hälsningar, Niklas
» Ta med iFokus på semestern. Ny app för iOS och Android.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.