Vet du vad, det finns en väldigt bra podcast om ADHD/ADD. Den heter ADHD-podden och finns där andra podcaster finns. I den blir människor med ADHD intervjuade om hur det har påverkat deras liv. Verkligen lyssningsbara. Jag har just hört alla avsnitt. Varje människas historia är unik.

Här hittar du ADHD-poddens hemsida:

» ADHD-Podden | En podcast om ADHD och ADD

Tusen tusen tack. Jag har lyssnat på första avsnittet, det var som en uppenbarelse.

Det gläder mig. Då tror jag du har många intressanta timmar framför dig.

ADD är ju ADHD utan hyperaktivitet. Jag har ADHD kombinerad form (uppmärksamhetsproblem och hyperaktivitet). Så det några saker du kanske känner igen dig i är dessa:

Igångsättningssvårigheter, du skjuter upp saker och klarar verkligen inte att sätta igång fast du verkligen vill få dem gjorda och konsekvenserna för att inte göra dem borde motivera dig att sätta igång. Arbetsuppgifter, ringa samtal, inlämningar eller tvätta till exempel. Själv sitter jag just nu i ett skitdammigt rum med en tentamen som ska in om fyra dagar och som jag inte börjat med, räkningar som skulle ha betalats för flera veckor sedan (jag har pengarna men skjuter ändå upp det), och förlorade ett erbjudande om sommarjobb för att jag sköt på att besvara meddelandet. 

Du är känslig för störningar. Du kan inte filtrera ut omgivningen om du inte gör något du är superintresserad av och ljud och tankar stör ständigt. Jag insåg inte att jag hade problem med det förrän jag fick veta på universitetet att andra människor kunde läsa mer än 10 minuter i taget. 

Du 'drömmer dig bort'. Vartenda utvecklingssamtal under grundskolan fick mina föräldrar höra att jag dagdrömde och stirrade ut genom fönstret eller ut i tomma luften. 

Du får inte tillfredsställelse av att göra klart saker. De allra flesta människor får en liten kick av att bli färdiga med saker, att bocka av en lista. Har man ADD eller ADHD fungerar inte belöningssystemet som det ska och då är det inte så konstigt att man inte får saker gjorda - man får ju inte ut något av det utom möjligtvis lite mindre ångest. 

Sen kan du ju fundera på om du har hyperaktivitet eller inte. Hyperaktivitet behöver inte bara vara att du har svårt att sitta still. För min del är hyperaktiviteten väldigt fysisk. Jag hoppar på stället, biter på naglarna, drar mig i håret och studsar med benen. Men min kompis som också har hyperaktivitet pratar istället överdrivet snabbt och mycket och har också mer hyperaktiva 'tankar' eller vad man ska säga. 

Det finns massa fler saker som kan vara tecken på adhd/add men detta är några iallafall :)

#5

Oj, det där kunde jag ha skrivit själv! Tack för att du delade med dig!

#6 Då tycker jag du ska kontakta din vårdcentral och få en remiss skriven så fort som möjligt, väntetiderna är långa :) Har du råd är det helt klart värt att gå privat för att slippa köa.

Har add/så och fick i vuxen ålder. Orsaken till att jag ville göra en diagnos var att jag inte fick behålla något jobb utan fick praktik hela tiden och i lägenheten var det kaos. Idag har jag jobbat som servitris i snart 7 år med lönebidrag och har boendestöd så min diagnos är det bästa som hänt mig för det var då jag fick hjälpen jag behövde

Ja, eller hur! Jag vill förstå mig själv bättre, den diagnosen jag har redan stämmer ju inte ett skit överrens med verkligheten. Synd bara att vårdens hjul snurrar så sabla långsamt

Jag fick min ADD diagnos för ett halvår sedan i vuxen ålder. Aldrig tänkt riktigt att jag har ADD utan bara trott att det varit depression och lathet. Har otroligt svårt att komma igång med saker jag ska göra. Pluggar på universitetet och skickar in uppsatser på sista inlämningsdagen som andra jobbat med i 1-2 veckor. Svårt att ta tag i städning och andra vardagliga saker. Är otroligt känslig för många intryck och blir väldigt trött av att umgås med många människor även om det är trevligt. Blir störd otroligt lätt av ljud och mycket rörelse t.ex om hundarna leker inomhus, skäller på något ljud de hör eller om maken gör något ljud som att knappa med fingrarna på bordet. Gillar lugn och ro när jag är hemma. Har dålig koncentrationsförmåga. Kan inte läsa en bok för länge för tankarna far iväg efter en stund. Därför snabbläser jag t.ex när jag pluggar. För att gå ut den viktigaste informationen på kortast tid. Om jag har en dålig dag kan jag tycka att det är jobbigt och energikrävande av att befinna mig på platser med massa människor där det är trångt och hög ljudnivå. Under mina tonår var jag väldigt duktig i skolan "naturligt" men kom aldrig igång med läxor och skolkade mycket eftersom det var så mycket intryck i skolan. Orkade inte. Blev mentalt utmattad. På mina tidigare heltidsarbeten har jag varit helt slut efter lunch och går och gäspar resten av dagen. Detta pga många intryck och blir trött av att koncentrera mig under en längre tid. Älskar att kolla på film och serier men kan inte sitta rakt upp och ner och titta under flera timmar utan måste typ göra något annat samtidigt. Typ spela tetris på mobilen, måla naglarna, måla en tavla etc. Min ADD medicin har hjälpt mig så mycket. Innan jag tog den var jag så trött hela tiden och orkade inte göra så mycket. Nu är jag mycket piggare och kommer utan större problem igång med saker som behövs göras, som storstädning, plugg, trädgårdsarbete och annat. Det är tillochmed roligt ibland 😅 Läste att folk med ADHD har svårt att sitta still i soffan och folk med ADD kan ha svårt att komma ur soffan 😅 Min medicin har hjälp med piggheten men koncentrationsförmågan är fortfarande inte så bra, om det inte är något jag finner otroligt intressant. Dock är det inget mirakelmedel för mig. Den för mig piggare några timmar under dagen, effekten avtar rätt snabbt på eftermiddagen. Dessutom ger medicinen mig ångest (om jag minns rätt ökar ADD medicin dopaminet i hjärnan så man blir piggare men dopamin kan också öka ångest) så måste ta två tabletter mot ångest varje dag. Jag dricker 1-2 koppar kaffe om dagen tillsammans med min ADD-medicin eftersom jag tycker att det ger ännu bättre effekt då. Vill dock tillägga att jag förutom ADD har fått höra av min psykriatiker att jag misstänks ha hjärntrötthet efter att ha levt med ADD utan medicinering i över 10 år. Heltidsjobb, långvarig psykisk stress och för mycket intryck under denna tid har varit för mycket för min hjärna enligt läkaren. Så jag vet inte om de flesta med ADD upplever denna trötthet jag känner om jag inte tar min medicin.

Kan tillägga att jag även har problem med logiskt tänkande ibland och har svårt att förstå instruktioner muntligt. Om någon säger snabbt "gör såhär och såhär" så räcker inte det för att jag ska förstå oftast. Om det inte är en simpel sak förstås som att "lägg burken i skåpet". Behöver att någon visar, förklarar i detalj eller om jag t.ex får läsa en manual själv går det bra utan problem. Motoriken kan även vara ett problem när man har ADD. Jag övningskörde en manuell bil under en period och det gick verkligen inte. Kunde inte hålla koll på alla saker. Varje gång vi skulle köra hade jag typ glömt allt. Mycket pga stress säkert. Ska börja övningsköra automat nu och hoppas och tror att det kommer gå mycket bättre 🙂 Det kanske du redan vet om eller så har du redan Körkort men en läkare måste godkänna att du får ta Körkort om du har ADD eller ADHD. Vissa är för impulsiva eller har för dålig koncentrationsförmåga t.ex och då är man ju tyvärr en fara i trafiken.

#11 

Tack för att du delade med dig! Jag visste inte att läkare måste godkänna en för Körkort, tack för infon. :)

#11

Det är nog snarare du som är problemet här. Dom allra flesta med diagnos har inga större problem att köra bil. Lyssna inte på skrämselpropagandan.

#13 Det där var väldigt otrevligt av dig att skriva. Jag har inte alls påstått av människor med diagnoser skulle ha problem med att köra bil. Jag ville bara upplysa TS om att det faktiskt är så att det är lite andra regler gällande att ta Körkort när man har en diagnos. För att bli nekad måste man självfallet vara extrem på skalan över t.ex impulsivitet eller koncentrationsstörningar. Att ha problem med motoriken är vanligt när man har ADD så tycker inte det är konstigt att jag eller andra har problem med det. Att jag skulle bli nekad Körkort har jag väldigt svårt att tro då jag inte har några extrema symptom som påverkar bilkörning annat än att jag har problem med själva inlärningen. Det är inget fel på mig. Och det är inte fel på dom som blir nekade Körkort heller. Vi alla är olika och diagnoserna yttrar sig på olika sätt för oss. TS, jag hoppas du inte uppfattade det som någon "skrämselpropaganda". Ville bara överföra information som jag själv precis lärt mig. Ursäkta om det uppfattades så.

Just när det gäller Körkort och diagnoser har jag sett i praktiken hur det kan fungera. En läkare ställer frågor som står på en tvåsidig blankett från Transportstyrelsen. Det patienten svarar skrivs ner på blanketten. Sen skriver läkaren under blanketten och skickar den till Transportsyrelsen. Det tog i fallet jag var med om 10 eller 15 minuter, inklusive artighetsfraser, och kostade 1200 kronor eller så. I mina ögon verkade hela processen meningslös eftersom patienten kan svara vad som helst på frågorna och läkaren inte behöver ha en aning om vad som är rätt eller fel. Det vore lika meningsfullt att låta den sökande fylla i blanketten själv på heder och samvete och skicka in den. Det var dessutom ganska svårt att få tag på en läkare som vill utfärda såna här intyg. Det trots att vi bor i Stockholm och var beredda att åka rätt långt. Jag förmodar att det inte är lättare på mindre orter. BUP vill inte ha med det att göra. Inte heller de privata vårdgivare jag kontaktade. Trafikskolan gör det inte. Det var först när jag efter mycket letande hittade en klinik som enbart verkar syssla med att utfärda såna här intyg som det löste sig. Läkaren var snäll och tillmötesgående, så honom har jag inget klagomål på. Det är processen jag vänder mig emot. Den gör det svårare och dyrare för personer med vissa diagnoser att ta Körkort, utan att bidra till trafiksäkerheten på något synbart sätt. Tanken med den här lagen eller regeln kanske är riktig, men hur det fungerar i praktiken får det mer att framstå som diskriminering. Jag tror det finns många utan exempelvis ADHD som är en betydligt större fara i trafiken än många med ADHD. Det vore bättre att låta alla genomgå en riktig lämplighetskontroll, eller inte kräva det av någon. Dessutom är jag tveksam till att låta körkortsaspiranten själv betala för det. Det gör inte villkoren lika för alla.

#11 Det du beskriver har ingenting att göra med logiskt tänkande. Det betyder bara att du är snurrig i huvet. Och gissningsvis är det verkliga problemet att instruktionerna är alltför OLOGISKA. Att diverse irrelevant information ska repeteras tie gånger, samtidigt som helt centrala saker skrivs mellan raderna, eller ska underförstås på nåt annat sätt. Ifall man säger att man inte förstår, så repeterar man självklarheterna ytterligare tie gånger. Överdrivet långsamt samt med dubbelt så hög röstvolym… Sen på engelska, med teckenspråks-tolkning, i arabisk punkt-skrift, och på lätt svenska, samt för säkerhets skull på lätt teckenspråk och sjungen till melodin av "We shall overcome". Den väsentliga information utelämnas dock fortfarande.

Jag fick mina diagnoser i början av september i år. Jag är autistisk och har ADD (bland annat), det har förklarat så mycket av mina känslor och svårigheter genom livet. Har alltid haft otroligt svårt att komma igång med städning och läxor. Klarade grundskolan och gymnasiet för att det för mig räckte med att sitta med på lektionerna och lyssna medans jag ritade eller pillade på mobilen för att jag skulle bli godkänd på proven helt utan att plugga. Skjuter upp allt till förbannelse, glömmer att äta, duscha, gå på toa, dricka, betala räkningar. När jag väl kommer igång med t.ex städning så räcker oftast inte energin till, samt så fastnar jag i detaljer. Kan fastna i att gå igenom en låda sak för sak och omorganisera den, när det är klart är min energi slut och lägenheten är precis lika skitig som innan jag började. Eller så springer jag runt för att jag hittar saker på ett ställe som hör hemma någon annan stans, går då och ska lägga dem på rätt ställe och fastnar i att rensa på det stället tills jag hittar något där som hör hemma någon annan stans och så fortsätter det tills jag får slut på energi och det är nästan stökigare än innan jag började. Har även insett att anledningen till att jag aldrig plockar undan efter mig är för att jag aldrig riktigt avslutar det jag håller på med. Varje gång jag lyckats städa har jag sagt att "nu ska jag faktisk plocka undan efter mig så att det inte blir så stökigt" men det händer aldrig och är inte förens nu jag har förstått varför. När jag inte avslutar en grej så låter jag det ligga framme för att "jag fortsätter sen/imorgon" bara det att det där "sen" kommer inte eller så kommer jag inte igång dagen efter och så blir det liggande för att jag är inte klart med saken men jag kommer inte igång med det igen heller. Var ett sån enorm aha-upplevelser när jag insåg det för detta har varit en så stor källa till frustration och känslan av misslyckande. Sen tappar jag ofta tråden när jag pratar samt irrar bort mig i mina egna tankar. Kan liksom prata om något och bara mitt i en mening, så blir jag distraherad i en halv sekund och så har jag helt glömt bort vad jag sagt, vad jag skulle säga, och vad jag ens pratade om. Gör samma i tanken och hoppar mellan olika ämnen så att jag tillslut är helt förvirrad och har glömt vad det var jag ens tänkte på.

Tack för alla svar!

Igår satte jag mig för att sticka en stund. Det blev stickat i fem timmar utan avbrott. Det var inte så att jag glömde tiden eller inte funderade på att göra annat men ibland är det så att kroppen bara inte lyder. Jag kunde inte ens avbryta för att göra en kopp te. Jag hade liksom bara energi till att sticka, var tvungen. Som nu idag, jag är hungrig, borde göra lunch men kroppen gör inte det jag beordrar den till. Är det någon som upplever liknande?

#18 jag känner absolut igen detta! När jag "fastnar" så där i någonting, så vill min kropp t ex inte gå och kissa eller dricka vatten på många timmar, trots att jag verkligen behöver…

#17 "Har även insett att anledningen till att jag aldrig plockar undan efter mig är för att jag aldrig riktigt avslutar det jag håller på med. Varje gång jag lyckats städa har jag sagt att "nu ska jag faktisk plocka undan efter mig så att det inte blir så stökigt" men det händer aldrig och är inte förens nu jag har förstått varför. När jag inte avslutar en grej så låter jag det ligga framme för att "jag fortsätter sen/imorgon" bara det att det där "sen" kommer inte eller så kommer jag inte igång dagen efter och så blir det liggande för att jag är inte klart med saken men jag kommer inte igång med det igen heller." TACK! Det var den bästa förklaringen på - plocka undan problemet. Mitt liv blev lättare att leva när jag läste detta! Så logiskt!

#20 Vad bra att det kunde vara till hjälp! Håller med om att det blir så mycket enklare när man inser vad som orsakar det. Även lite skönt att veta att man inte är ensam om det. Tog mig åratal att inse, hjälper inte heller när folk runtomkring en hela tiden kör mantrat "men varför plockar du inte undan direkt? Det är ju bara att göra det, det är inte svårt." 🙄 Berättade för min mor igår om min insikt och fick typ det svaret av henne. Är inte förvånad men fortfarande irriterande. Om det vore så jävla enkelt så hade jag ju gjort det istället för att bli frustrerad på mig själv men okej.. 😑