Jag tror du kan lära dig att vara social utan att fejka eller spela ett spel. Du kan lära dig var gränsen går för personlig information. Du kan träna på att inte prata för högt och lära dig att ställa frågor för att få andra att prata medan du lyssnar. Att vara dramatisk och intensiv kan vara bra också så försök hitta balans. Du kan erkänna inför andra att du lätt blir engagerad och pratar mycket, och be dem avbryta om det blir för mycket.

Det kanske inte har nån stor betydelse, men det du beskriver skulle kunna vara ADHD också.

Åhå, här har minsann någon kommenterat. Jag slutade kolla in här, trodde stället var helt dött … Ananse, intressant att du säger så. ADHD (fast utan det där hyperaktiva) var min första tanke. Sen var det någon annan som tyckte "snarare Asperger". Själv tycker jag väl inte att någondera etiketten känns klockren. Kanske lite av båda, eller mittemellan. Niklas, jag får fundera på det. Frågan är om det finns någon hjälp att få utan att dra igång en sån där utredning. Diagnosen autism - om jag nu skulle kvalificera för det som tidigare kallades Asperger - vet jag inte om jag vill ha i mina papper, faktiskt.

#3: Du borde kunna få hjälp utan utredning. Jag kan tänka mig att KBT skulle kunna hjälpa dig med de specifika problem du beskriver. Vad är det du är orolig för när det gäller att ha en autismdiagnos?

Niklas, mest undrar jag, nästa gång en blivande arbetsgivare önskar friskintyg, om jag där förväntas upplysa om nåt autistiskt. Det lär inte direkt hjälpa mig på arbetsmarknaden. Det är ju ingen SJUKDOM men … vet inte hur man ser på det. Det är svårare att få lämplighetsintyg för Körkort med en NPF-diagnos. Nu har jag redan Körkort så det är inte i sig ett problem. Jag undrar bara om det betyder att myndigheter kommer åt den infon på nåt sätt? Om det aldrig finns nåt tillfälle där jag måste ljuga för att slippa berätta kan det väl kanske spela mindre roll.

Du är inte skyldig att upplysa om autism på de flesta vanliga arbeten. Det är, som du skriver, inte en sjukdom. Det där med Körkort är nog mest ett irritationsmoment om man inte faktiskt har så stora svårigheter att det är ett problem vid bilkörning. Vem som helst kan ställa frågan om du har autism, men det har de inte med att göra. Därför behöver du inte ljuga. Du kan välja att tala sanning, att ljuga eller att berätta att de inte har med det att göra. Som rullstolsburen är det svårare att ljuga om någon frågar ifall man är rullstolsburen, men i grunden är det samma sak. Dessutom kommer du antagligen inte att söka jobb som du är olämplig för.