Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Olika former av autism

Att ha barn när man har AS

2012-12-07 00:57 #0 av: [NinaCrown]

Det borde finnas någon här inne som har Asperger, och har barn. Antingen att barnen har diagnos de med eller att de är "normala"... Hur fungerar det för er?

Jag är 22 år gammal, har asperger, och är tjej, men är faktiskt rädd för att skaffa barn. Det känns som att jag inte är kapabel till att ge ett barn det den behöver. Som exempel så tycker jag ytterst sällan om kroppskontakt och jag klarar inte av småbarnslekar för jag förstår dem inte. Jag har inget speciellt behov för socialla samspel, tex att äta tillsammans eller att gå ut och göra saker ihop. När jag gör detta är det i regel för att någon utomstående vill det. När det blir för mycket stress, stök eller ljud, så stänger jag av helt. Detta sker även vid barnskrik. Jag hamnar nästan i trans och reagerar inte på något alls, utan sitter bara där och stirrar.

Många säger att dessa sakerna rättar till sig automatiskt när man väl fött ungen, men det tror inte jag på. Finns för mycket motbevis för det, och då är det något för sent att ångra sig angående att skaffa barn O.O

Nästan alla mina bekanta har barn, eller försöker skaffa, och min mamma tjatar om att jag måste ha barn snart till en sådan gräns att jag börjar bli blå. Det känns som att i princip alla vill att jag ska ha barn, utom jag! Till och med mina hormoner börjar spöka med mig och säga att det kanske är en bra idé ändå, medans huvudet säger "nej, Nej, NEJ!".

Jag får inte ut något alls av att vara med barn, spelar ingen roll vilken ålder det är på dem. Det kan vara nyfödda spädbarn till tonåringar. De lixom, bara är där och jag vill inte ta i dem eller ens vara nära. Spädbarn luktar inte gott, de är inte söta och de ser jätteläskiga ut när de gråter. Det är en ganska exakt bild av hur barn är för mig.

Har detta något med min Asperger att göra, eller är det min personlighet i övrigt som är så? Är det andra som haft så men att det "gått över"?

Detta får mig att känna mig otroligt kluven, för dels är jag så som jag är... Men det är ju inte "så man ska vara". Man ska vilja ha barn, man ska vilja spatsera runt som en höna för att man lyckats fortplanta sig och man ska sätta sina ungar på pedestal. Är iaf så jag känner att den "normala" befolkningen gör.

Ja, detta blev ganska svamligt men är för att det är så mycket som krockar i mitt huvud just nu. Hoppas något förstår och kan lugna ner mina flygande tankar, eller iaf ge dem ett spår att följa så det blir lite lugnare i huvudet!

Anmäl
2012-12-07 02:34 #1 av: Panzer

Varför tjatar din mamma om att du ska ha barn, det finns inget egetvärde i att ha barn? Alla människor har rätt att skapa ett liv efter egna värderingar och att försöka leva det för att uppfylla andras mål/krav är fullständigt befängt.

Man blir så trött när människor hellre följer etablerade värderingar istället för att använda sitt eget huvud. Jag har hört så mkt. smörja av denna art genom åren att man tillslut bara känner förakt.

Anmäl
2012-12-07 07:59 #2 av: Zaphix

Du är bara 22 år, du har många år på dig att bestämma dig för om du vill ha barn eller inte. Som det verkar nu bör du inte skaffa barn, men om 8 år när du är 30 kanske du har förändrasts så pass mycket att du både vill ha barn och skulle passa bra som förälder.

Har du någon att skaffa barn med, och vad säger hen om det isf?

Anmäl
2012-12-07 08:44 #3 av: [Pandette]

Men du är ju bara 22 år, du har tid på dig att komma på om du vill ha barn eller inte.

Troligen handlar det mycket om din ålder, och att det inte är dina egna barn som gör att du känner så inför barn.

Anmäl
2012-12-07 08:55 #4 av: [Kaktuz]

Bara 22 ?

Jag var 17 när jag blev gravid.

Åldern har inget med när man bli..


Jag har två barn.

-01 har ADHD. -06 utreds för selektiv mutism.

Pappan har ADHD.

 

Anmäl
2012-12-07 08:57 #5 av: [Pandette]

Ja, bara 22. Det är inte speciellt gammalt, och man behöver inte bestämm sig för om man ska skaffa barn eller inte i den åldern. Man har tid på sig än.

Anmäl
2012-12-07 09:03 #6 av: [Kaktuz]

Klart inte, men ändå, det reageras på åldern ändå.. Hade trådskrivaren varit 34 så hade det inte ens nämnts... Oskyldig Det första ja såg vid scrollande var just ålderns nämna del i alla svar liksom..

Men utöver så har jag med AS svårt med vardages ljud etc dem kan gör så är man känslig för mycket ett barn gör/kan och behöver så ska dess tanke tänkas länge..

Hade inte diagnos innan jag fick, och båda är oplanerade..

Anmäl
2012-12-07 09:06 #7 av: [Pandette]

Jag kommenterade åldern just för att jag tycker inte att hon behöver ta det beslutet nu, när hon är 22 år. Hon har många år på sig att fundera ut om hon vill ha barn eller inte. Hade hon varit 34 hade det brunnit lite mer i knutarna och hon kanske borde börja ta ett beslut.

Så jo, det hade troligen nämnts då med.

Anmäl
2012-12-07 09:06 #8 av: [Kaktuz]

Äldre trådar med ämnet:

Aspergers och barn

Skaffa barn

ADHD och barn

Anmäl
2012-12-07 10:24 #9 av: [NinaCrown]

Anledningen till att min mamma tjatar och för att detta tar sådan plats i mitt tänk, är för att kvinnor i min släkt oftast inte har så lång tid på sig med att skaffa barn -_-'' Många har ju till 40-snåret på sig eller till och med längre, men fungerar inte riktigt så för oss... Samt att min mamma är ganska fast i tänket att man bara är en riktig kvinna när man vill ha barn... Vilket jag känner är befängt, och att jag då hellre fortsätter med att vara flicka än att jag skaffar barn bara för att.

Jag är även en extrem planerare, och måste ha koll på allt. Är det något stort, gärna några år i förväg. Detta är därför inte något som handlar om imorgon eller nästa vecka utan är upp till 5 år framåt!

Men ni andra kvinnor borde väll förstå vad jag menar med känslan att "man ska ju vilja ha barn, det är så man ska vara"? Tror inte jag träffat en enda kvinna/tjej irl som inte velat ha barn, men jag har mött flertalet karlar/killar.

Jag har försökt prata om detta med min pojkvän, som inte heller vill ha barn, men han förstår inte min inre konflikt. Han tycker att det bara är att säga nej, vilket det egentligen är, jag vet det egentligen... men det känns inte så!

Anmäl
2012-12-07 13:06 #10 av: zatanica

Jo hänger medi ditt tänk där TS, som tjej ska man tydligen villja ha barn, man ska älska små skrikande krabater och tycka de är söta. Har en sambo sedan ett gäng år tillbaka, ,på hans sida är det bara vi som inte har barn, men som tur är har de flesta nu slutat tjata om barn. Tror de nu har fattat att det är jag som är negativ till det och inte sambon som alla trodde först. För det är ju killen som ska vara negativ til barn och tjejen som ska villja föröka hela jorden själv.

Bland det fulast och läskigaste jag vet är spädbarn, vågar inte håla i dem och knappt titta på dem. Blir handlingsförlamad när jag hör dem skrika eller får tanken att om jag haft en skulle jag lagt kudden över huvudet för att slippa höra eller något liknande för att ignorera skriket och slippa höra det.

Har ADHD och AS och brukar även fundera på hur det skulle vara för ungstackaren med en totalt förvirrad mamma som glömmer det mesta och som inte beter sig så som en vuxen bör enligt alla normer. Visst säkert kul ibland, tänk sedan om ungen får en massa bokstäver, hm nja klarar mig utan just nu.

Vore klockrent om man kunde få dem i 4 årsåldern direkt, eller ha som fodervärd typ, man är ett gäng som delar på ungen. NÄr man tröttnar tar någon annan över.Fför jag kan tycka det är kul att busa med ungar ibland, bara man kan lämna tillbaka dem Glad

Anmäl
2012-12-07 13:12 #11 av: PiganX

Min morsa har aldrig lekt med mig, vi har aldrig ätit tillsammans och hon har haft svårt att uppfostra mig. Jag har själv AS, hon är inte diagnostiserad med det men har väldigt lika drag. Så som tur är har jag haft min farsa och mormor som gjort allt det med mig istället.

Anmäl
2012-12-07 13:51 #12 av: [NinaCrown]

#10 Jag förstår dig. Jag har till och med fått utskällningar för att jag inte velat ha barn... Både av män och kvinnor, sen sedan skyllt på att jag kommer växa ifrån det eller ändra mig när jag har mina egna. Men det är inget som är säkert! Jag kan ju inte gå och skaffa barn med grunden att jag KANSKE ändrar mig och vill samt klarar att ta hand om dem.

#11 Min mamma och jag har lite underlig relation med, jag har AS och hon misstänks ha adhd, adhd/asperger eller utåtagerande asperger.

Men man kan ju inte heller skaffa barn med resonemanget att någon annan ska stå och styra upp allt heller tycker jag. Även om jag hade en partner som ville ha barn, så vill han nog inte ha den på 99% och att jag bara tar den när jag absolut måste för att han verkligen inte kan.

Anmäl
2012-12-07 14:22 #13 av: [Pandette]

Fast det är ju en viss skillnad med att man vill ha barn, och att älska alla barn. Det behöver man inte göra, bara för man har barn själv.

Anmäl
2012-12-07 16:05 #14 av: Jennix

Jag vet flera kvinnor som valt att aldrig skaffa barn, så det är inget som man MÅSTE göra.

Man får lära sig ignorera omvärldens komentarer, för folk tar oftast för givet att deras sätt att leva är det som alla andra ska göra.

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Anmäl
2012-12-09 10:23 #15 av: Rebellkatten

Jag är 30, jag har ingen önskan om att någonsin ha barn. Men det får jag inte heller säga/skriva för "man kan ju ändra sig".

Men jag har absolut ingen lust och gillar inte barn eller att umgås med dem, får likksom inte heller några "mammakänslor" när folk ska hålla på med barnvagnar och små söta kläder. Nejtack.Har gjort två aborter och ångrar dem inte alls. Nu har jag spiral så blir det några barn är det om 8 år. =p

Min lillebror har barn, så jag får snoriga pussar och bajslukt därifrån. Klart jag gillar hans ungar men, nej. Vill absolut inte skaffa några själv. Har äntligen hittat en karl som inte heller vill ha barn.

I min värld är det helt okej att tacka nej till barn i sitt liv.

Anmäl
2012-12-09 10:29 #16 av: [Pandette]

Jag förstår dock inte varför man behöver vara så nedlåtande och raljerande med att man inte vill ha barn.

Att inte vilja ha barn är helt okej, det är inget någon annan ska lägga sig i. Men att tro att det går ut på söta kläder, bajslukt och snoriga pussar känns lite dumt.

Anmäl
2012-12-09 10:56 #17 av: zatanica

Pandette, tror det kan vara så här att om man inte vill ha barn så möter man så ofta folk som tycker att man kommer att ändra sig, för alla vill ju ha barn mm.

Har man mött detta ett antal gånger får man taggarna utåt på något vis och då blir det lite som rebellkatten skriver om bajs, snoriga pussar och så. När man hela tiden får försvara sitt beslut att inte vilja ha barn kan det nog lätt bli så att man kan uppfattas som nedlåtande och raljerande som du skriver.

om man istället möttes av ja ok när man får frågan om barn och man säger nej inget vi har tänkt skaffa, troligen aldrig. Då skulle det vara mycket bättre.

Tänk åt andra hållet om alla som vill ha barn blir utfrågade om varför de ska skaffa barn, blir ifrågasatta. Om de får frågor som har du tänkt på hur världen ser ut, tänk om du får en ful unge om den blir mobbad, knarkare, har du tänkt på det, nä skaffa inte barn. Det är ju lika fel det.

Bättre i båda fall att bara acceptera med ett jaha ok, för alla är vi olika och alla vet att möjligheten finns att man ändrar sig.

Anmäl
2012-12-09 10:58 #18 av: [Pandette]

Man behöver inte ha taggarna utåt för det, bara inse att personen som frågar har lite problem med att se saker från andras synvinkel. Kanske någon form av handikapp denne har?

 

 

 

Anmäl
2012-12-09 11:02 #19 av: zatanica

Nä visst behöver man inte det, men om man hela tiden mer eller mindre måste försvara sig själv i vissa saker så blir det ju lätt så att man går i försvarställning även de gånger man inte behöver. Glad vissa är funtade på detta vis, andra låter det bara rinna av som på en gås, jag själv är nog lite både och, beror lite på vad det gäller.

 

Anmäl
2012-12-09 11:05 #20 av: [Pandette]

Hade någon börjat prata om bajsblöjor och snortorkande som anledning att inte skaffa barn hade jag tyckt de var lite omogna och lite dumma ändå. De flesta skaffar inte barn för att få göra det, utan av andra anledningar.

De personer som säger så hade jag nog tänkt att de kommer ändra sig, när de växt upp lite.

Anmäl
2012-12-10 13:28 #21 av: Rebellkatten

Asåå, angående snorpussar, söta kläder och bajslukt så är det några av grejerna med att ha barn, de är ofta sjuka och snoriga, de har söta kläder och de luktar bajs eftersom de använder blöja och inte säger till på en gång när de gjort ifrån sig.

Var inte min mening om det lät nedlåtande, det är helt enkelt bara några av de sidor som jag ser av föräldraskapet. Ibland när man går i affärer med kompisar kan de springa fram till sockorna och slänga upp ett par i luften och bara"åååh, vill du inte ha en liten person som skulle kunna ha såna här små sockor. Det är sååå himla gulligt med småbarn osvosv. "

Och visst kanske de är söta, men mest inte i mina ögon.

Klart folk får skaffa barn om de vill. Men de behöver inte försöka tvinga mig. Jag säger heller inte till mina vänner som är med barn att de borde göra abort för att det är jobbigt att torka snor. De får ha sina barn för sig själva. Jag grinar inte heller när jag får snoriga pussar av mina brorsbarn, men jag går förmodligen in på toaletten och torkar av det från kinden när ingen ser.

Anmäl
2012-12-10 13:36 #22 av: [Pandette]

Fast blöja kommer ungen förmodligen inte ha hela livet, inte heller kommer man behöva torka snor eller köpa söta kläder åt dem.

Det känns så dumt att peka på dessa saker för att man inte vill ha barn. Tja, adoptera en tonåring då?

Anmäl
2012-12-10 17:07 #23 av: [Varulv]

Nä, men det förhåller väl sig så, att vi särlingar inte är skapta till att ha barn. Dead end street, det är jag, i ett nötskal.

 

αγάπη

Anmäl
2012-12-10 17:46 #24 av: [Pandette]

#23 Fast så kan man inte säga, det finns många som har neuropsykiatriska funktionshinder och som är goda föräldrar.

Anmäl
2012-12-10 21:06 #25 av: [Varulv]

Jodå, fast jag gav här min röst åt dem i denna tråd, som inte önskar ha barn. Det kanske kan vara en känsla av att inte riktigt tillhöra mänskligheten, som ligger bakom den bestämda uppfattningen att inte vilja ha barn?

 

αγάπη

Anmäl
2012-12-11 01:22 #26 av: MoaL

TS: Jag vill inte heller ha barn, är inte särskilt förtjust i dem alls, och tycker överhuvudtaget inte att man ska skaffa barn om det är något fel på en själv eller andra medlemmar i släkten, lika lite som man ska avla på djur med fysiska eller psykiska problem.

#20 Jag ser inget omoget i det, jag ser det som att dessa som inte vill ha barn och uttrycker sig så faktiskt ser till realiteterna av vad det innebär att ha barn, och de tycker att det negativa överväger det positiva. Många vill framställa barn och föräldraskap som något rosaskimrande underbart, ett underverk av aldrig skådad karaktär. Det är det inte. Och med sådana kommentarer vill man få ned dessa lovprisare på jorden en aning, för vådan av att framställa barnskaffande som något fantastiskt och livsfulländande är att människor skaffar barn utan att faktiskt inse vad det innebär, eller vara passande för rollen som förälder. Att det innebär bajsblöjor, snortorkande, gråt och tandagnissel, kolik, sjukdomar, trötthet, dålig och avbruten sömn, bråk, slitningar i förhållandet, och så vidare, och så vidare, och nu har jag bara nämnt några av de saker som gäller SMÅ barn. Små barn är små bekymmer, stora barn är stora bekymmer.

Om någon säger att de inte är så förtjusta i råttor eller hundar eller liknande så får det väl vara så, även om jag inte kan förstå det, men säger jag att jag inte vill ha barn får man höra just sådana där kommentarer som din "de kommer ändra sig, när de växt upp lite". Det går tydligen inte bara att på sin höjd fråga, "jaha, varför vill du inte ha barn då?", nej, det måste nödvändigtvis vara något i stil med "åhja, du kommer att ändra dig när du blir äldre".  Som någon slags dumdryg klapp, klapp på huvudet, du ska se när du blir äldre, kära du.

Det, om något, är både respektlöst och provocerande, och ärligt talat är din attityd precis av den nedlåtande karaktär som får folk att vända taggarna utåt. Ännu ett exempel nedan:

"Tja, adoptera en tonåring då?"

Det är tydligen jättesvårt att acceptera att det finns de som helt enkelt INTE VILL.. Obestämd

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Anmäl
2012-12-11 01:43 #27 av: MoaL

#21 Jag är inte lika finkänslig som du, haha. Tungan ute Jag har inga syskonbarn ännu (jag önskar att det aldrig blir några heller), men två syskon som jag aldrig har bott tillsammans med och som är 15 och 17 år yngre än mig. Jag har alltid sagt rakt ut till dem att de måste snyta sig eller att de inte ska röra vid mig utan att tvätta händerna när de har ätit eller grisat med något, och där är faktiskt barn välsignat härliga - de skrattar bara och springer och tvättar sig, och ännu roligare tycker de att det är om jag hjälper dem att tvätta händerna/ansiktet (jag föredrar att hjälpa dem, då vet jag att det inte slarvas Flört). Sedan kan de få kramas och pussas så mycket de vill, men innan dess; nej tack.

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Anmäl
2012-12-11 08:04 #28 av: Porklash

Ingen ska behöva känna sig tvungen att skaffa barn! Oavsett kön eller eventuell diagnos. Det finns tillräckligt med folk ändå.

 

pEr

Anmäl
2012-12-11 08:31 #29 av: [Pandette]

Ja, om de ger den anledningen så kommer jag tro att de kommer ändra sig, det är inte så att man skaffar barn för att man gillar att torka snor och byta bajsblöjor.

Jag har inga som helst problem med att det finns folk som inte vill ha barn. De flesta av dessa som inte vill, och som verkligen inte vill ha barn gör det dock inte enbart för att slippa byta bajsblöjor och torka snoriga näsor. De har tänkt igenom det ordentligt, och inte bara på ytan.

Anmäl
2012-12-11 10:40 #30 av: MoaL

Mhm, och om du inbillar dig att "bajsblöjor och snoriga näsor" är de enda anledningarna bara för att det är det som kanske nämns initialt av en person som är irriterad på att alltid bli ifrågasatt eller få sitt ställningstagande och omdöme ifrågasatt och nedvärderat, så är du antingen naiv eller tolkar saker extremt bokstavligt. Tror du att folk alltid redovisar varenda tanke de har tänkt bakom sina åsikter och beslut? Då måste jag spräcka din bubbla, för så fungerar det inte.

Jag tar inte människor som klappar mig på huvudet seriöst för fem öre, så deras självgoda kommentarer kan gott få de svar som de förtjänar. Inte för att jag hamnar i den situationen särskilt ofta, oftast säger jag ändå bara att jag helt enkelt inte tycker om barn. Och hör och häpna - bara för att jag säger så, betyder det inte att det är den enda anledningen. 
Ungar är för övrigt rätt äckliga också i mina ögon, och det är en anledning så gott som någon att inte vilja ha barn, även om det sällan är långt ifrån den enda eller den viktigaste. Att du inte gillar en persons anledningar till att inte vilja skaffa barn betyder inte att den personen har dåliga anledningar eller behöver "växa upp". Folk tycker olika, och vad som betyder nada för dig kan vara jätteviktigt för någon annan, och vice versa.

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Anmäl
2012-12-11 14:13 #31 av: [NinaCrown]

För mig är det väldigt logiskt att skylla på bajs och snor, för jag får panik när jag blir blöt eller kladdig. Folk får inte ens ta i mina kläder när deras händer är fuktiga för jag börjar nästan gråta av obehagskänslor. När jag duschat måste jag torka mig så jag är snustorr efteråt, och håret får inte ligga mot ryggen och blöta ner. Och det är bara vatten detta handlar om!

Men jag blir glad av att höra att jag inte är ensam, och att andra kvinnor som tagit barnfria beslut förstår varför detta stressar mig. Det är synd att andra inte kan acceptera ens val, men är skönt på ett vis att jag inte lider ensam ^^''
MoaL, Rebellkatten och Zatanica, ni verkar förstå precis den stressen och irritationen som kommer med allas kommentarer. Det känns faktiskt som att andra anser att man är mindre värd bara för att man inte vill föryngla sig! Spec när man sen får höra från samma person vid senare tillfälle "att den och den personen, de borde allt aldrig få skaffa barn!". Nähä? Men alla ska vilja ha barn, men du ska bestämma om de ska få det eller inte? Det är förvirrande!

Och angående att adoptera en tonåring... Med tonåringar är det ännu viktigare med socialt samspel tycker jag, SPECIELLT om barnet är adopterat. Då finns det tre miljarder med saker "man bara ska förstå". Om jag har svårt att förstå folk som jag har en öppen och ömsesidig komunikation med, hur fasen ska jag då förstå en tonåring som vill hålla 90% av sitt liv hemligt? För ärligt talat, det finns väldigt mycket sådana tonåringar. Det räcker ju med att tänka på sig själv och sina kompisar som 15åringar.

Anmäl
2012-12-11 16:23 #32 av: [Pandette]

#31 Fast då är det ändå ett steg till som är anledningen, inte bajs och snor utan att du inte har förmågan att inte tåla väta.

Jag anser att börja dra upp bajs och snor är inte relevant, det är inte därför man skaffar barn. Man behöver inte ens torka snor eller byta bajsblöjor alls, man kan skaffa någon som gör det åt en.

 

Anmäl
2012-12-11 17:48 #33 av: [NinaCrown]

#32 Men då kommer man in på det jag skrev tidigare, jag känner mig inte bekväm i att folk skaffar barn med tanken på att någon annan ska ta hand om dem. Då är man bara självisk enligt mig.

Anmäl
2012-12-11 18:20 #34 av: Rebellkatten

Men omg vad folk har hängt upp sig på snor och bajs. Som om det vore enda anledningen. Jag drog upp det för att barn är små i början och VÄXER sedan. Först tampas man med blöjor, sen med trots och till slut är de tonåringar som i de flesta fall går runt och surar och skäms över sina föräldrar. Hade jag skrivit att barn är trotsiga och tonåriga så hade pandette väl reagerat på det och anmärkt att de är små först.

 

Hela poängen var att jag har valt bort barn. Alla tankar och skäl ska väl inte finnas med i en tråd som jag inte startat och som bara stjäl tråden från TS första undran. "om det var okej att inte vilja ha barn" Och det var väl ungefär det jag egentligen ville säga. Det är helt okej att inte vilja ha barn.

 

Sen tycker jag att MoaL precis skrev det som jag själv ville ha sagt men som verkade gå vissa helt förbi.

 

Det är precis sånt här ifrågasättande som jag tycker är apjobbigt och har svårt att hantera. Varför är det så svårt att bara gilla läget  "Jaha, hon ville inte ha barn, än sen då"

 

 

Anmäl
2012-12-11 19:37 #35 av: Panzer

Hemska "Rebelkatten" som bara tänker på snor och bajs. Det går knappt att läsa en tråd på detta forum utan att hon ska ta upp följande ämne.. fy fy.

Ja se dagens ungdom ;)

Anmäl
2012-12-11 19:53 #36 av: Panzer

I min forna glans dagar var det sannerligen pli på ungdomarna. Vi läste böcker, citerade Baudelaire och tog stärkande promenader. Men dagens moraliska förfall med knark, snor och bajs som uttrycksmedel leder endast våra barn rätt ner i avgrunden.

OBS.. detta inlägg har ett humoristiskt syfte.

Anmäl
2012-12-11 19:58 #37 av: MoaL

#32 Klarar man inte av sitt eget barns bajs och snor ska man inte skaffa barn. Skaffar man barn ska man ta hand om dem - och VILJA ta hand om dem - med allt vad det innebär.

Vad är det egentligen med dig och ditt "alla ska skaffa barn"? Du säger att du accepterar att folk inte vill ha barn, men du ifrågasätter och nedvärderar folks beslut, leker domare över deras anledningar, och kommer sedan med så kallade lösningar (i mitt tycke urusla sådana) som ändå ska få folk som inte vill ha barn att skaffa dem. "Tycker man inte om att torka snor och byta bajsblöjor kan man låta någon annan göra det", "tycker man inte om småbarnsstadiet, adoptera en tonåring"..! Jag blir alldeles förskräckt att det finns folk som resonerar som du.

Du verkar också helt missa poängen med det jag skrev tidigare: Folk berättar inte allt om hur eller vad de har tänkt. Du ska inte sitta och döma folks anledningar till varför de inte vill ha barn, det har du INTE MED ATT GÖRA. Det är oförskämt. Acceptera bara att alla är olika och gå vidare.

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Anmäl
2012-12-11 20:09 #38 av: MoaL

#31 och #34 Ja, nog vet jag hur det är att bli ifrågasatt. Det finns folk som till och med tycker att jag är omogen som inte dricker kaffe Obestämd så jag är inte främmande för att bli vare sig ifrågasatt eller irriterad på vederbörande idiot som inte kan acceptera att alla tycker olika. Jag behöver faktiskt inte ha några djupare orsaker än att jag tycker att kaffe smakar illa, folk borde acceptera och respektera mina val ändå.

Folk skaffar barn alldeles för lättvindigt, jag stöttar tveklöst alla som inte vill ha några.

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Anmäl
2012-12-11 20:25 #39 av: [NinaCrown]

#38 Jo, kaffe är löjligt nog något som nästan är lika viktigt för folk som barn -_-'' Dricker inte det heller, och så fort det ska bjudas på kaffe någon stans får man höra "har du blivit vuxen nog att ta en kopp än?". Vad f*n har kaffe och barn med att vara vuxen att göra? Jag känner folk som fått barn när de var 15, men de var allt inte vuxna då inte! Då var de omogna och tänkte sig inte för. Men nyss var man ju inte vuxen förren man ville ha barn?

Jag kan även lägga till att jag inte heller har körkort, har inte ens övningskört. Närmaste jag kommit är funderingar på att jag kanske, om typ ett år, borde börja lite smått. Kommer nog aldrig bli vuxen helt enkelt Obestämd För inte allt för länge sedan var man ju inte vuxen om man inte rökte, och det är ju så otroligt genomtänkt och smart!

Anmäl
2012-12-11 21:00 #40 av: zatanica

MoaL Instämmer i det du skriver, klok skrivet Skrattande

Även jag stöter ideligen på en sådan simpel sak som kaffedrickandet, är man närmare 30 ska man tydligen gladeligen pina i sig kaffe bara för att, man får inte tycka det är äckligt och hellre dricka te. Ännu en sak man tydligen bara ska lära sig gilla.

Några gånger kan jag faktist börja tänka lite extra på det där med barn när folk har tjatat och komenterat och undrat när det är dags. Men kommer varje gång fram till att visst vore det kul att föra släkten vidare, men, med dessa gener nä känns inte rätt.

Som någon sa vid djuravel är det noga med bra genere, så varför inte tänka så även bland oss människor.

Man kan leva vidare genom andra saker än barn. Dessutom är världen överbefolkad nog som det är.

Finns tusen anledningar för min del så blir ju lite jobbigt att ta upp alla när folk ska undra helatiden och ifrågasätta.

Även jag har vad jag kallar slem fobi så hur sjutton skulle det funka? Avskyr snor, saliv, slem i alla dess former.

Anmäl
2012-12-12 01:43 #41 av: MoaL

#38 Haha, ja, den frågan har jag också fått (om man har blivit vuxen nog att ta en kopp kaffe), och det är ju så löjligt att det inte går dit en till. Laughing
Det värsta är ju att de flesta kaffedrickare faktiskt erkänner att de inte tyckte att det var gott när de började med det, men det är tydligen något man helt enkelt "ska" dricka. Usch. Jag tycker dock att det luktar väldigt gott, men det smakar f*n. ^^

Jag har för övrigt inte heller körkort, men jag övningskörde en kort tid när jag var sexton. Jag är inte intresserad av att skaffa något körkort heller, och vet inte om jag någonsin kommer att göra det.

Folk har så underliga föreställningar om vad det är som gör någon vuxen. Jag tycker att varken barn, kaffe eller körkort har något med det att göra. De tre sakerna är bara något som hör till vuxenlivet (eftersom ungar varken brukar skaffa barn, dricka kaffe eller köra bil), men det är inte något som är obligatoriskt för eller definierar vuxenhet.

#39 Åh, jag blir så glad att någon tycker som jag. Very Happy Jag har alltid tyckt att det är fel när folk skaffar barn trots att de själva eller flera i släkten är fysiskt eller psykiskt sjuka (jag räknar också in diverse bokstavsdiagnoser här, trots att många inte tycker att de är sjukdomar). Om någon avlar på djur där föräldradjur/släkt är drabbad av fysiska och psykiska problem så skulle den uppfödaren anses vara synnerligen oseriös och ansvarslös, men när det gäller människor ska tydligen alla skaffa barn, och dessutom ha RÄTT att göra det. Jag tycker inte att barn är någon rättighet, lika lite som djur är det.

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Anmäl
2012-12-12 10:03 #42 av: Rebellkatten

Om man lägger fram gener och arv som ett argument för att inte skaffa barn brukar man bli ordentligt nedtryckt av andra. Men jag tycker att det är något man borde fundera på också. Om jag och min sambo skulle ha barn tillsammans skulle det om vi har otur med det genetiska kunna bli ett rejält närsynt barn, med supertorr hud, allergier, ADHD/ADD och asperger och med risk för acne.

Är jag då dum i huvudet som tycker att det är lite tuffa förutsättningar för ett barn? Räcker det inte att jag har gått igenom hela den problematiken och visserligen kommit ut levande på andra sidan men med sår i själen och ärr i ansiktet? Det är ett av skälen till att jag inte vill ha en egen.

Det där med körkort och kaffe. Nu älskar jag visserligen kaffe, men det tar ju lång tid med mycket mjölk och socker innan man kan dricka det svart. Men det är också helt okej att inte vilja dricka kaffe. Tycker det är väldigt konstigt att man ska behöva bli utpekad i sociala sammanhang för att man inte gillar det. Att människor ska vara såna flockdjur..

Jag har körkort, det tog 2 års övningskörning och 6 gångers uppkörning innan jag klarade av det. Men jag hatar att köra bil eftersom "alla andra" kör som idioter och skiter i trafikregler och hastighetsbegränsningar. Tur att man har en sambo som hellre kör bil. =D

 

Anmäl
2012-12-12 10:29 #43 av: Zaphix

Jag vill inte ha barn, det är i alla fall min tanke i nuläget, är öppen för att det kan ändras, men just nu har jag ingen önskan om barn i framtiden.

Anledningen till det är mest för att jag har så mycket annat jag vill göra med mitt liv, jag har inte plats varken tidsmässigt elller energimässigt för barn.

När jag ser på andra föräldrar ser jag hur de ständigt är stressade för att få ihop sitt liv, framför allt är det hästmänniskor jag tittar på då. Jag vill inte ha det så, för mig är det inte värt det.

En annan anledning är att jag är för mentalt instabil för att bli en bra förälder, jag mår ofta dåligt, har ångest och bryter lätt ihop. Det vore inte rätt mot barnet att få en sån förälder.

Dock så tror kjag att jag kan tänka mig att vara familjehem eller stödfamilj åt människor och barn ifall förutsättningarna hos mig själv och mitt liv blir dom rätta. Jag tror att jag skulle kunna bli rätt bra som det ifall saker och ting i mitt liv blir som det är tänkt.

Men egna barn, nej, inte vad jag känner nu i alla fall och har aldrig haft en önskan om barn heller.

Anmäl
2012-12-13 00:00 #44 av: [NinaCrown]

#42 Ska vi kolla på hur generna blir med min nuvarande karl så kommer vi mest troligen få en närsynt, superlång unge som antingen kommer vara superspink eller muskelbiff (jag är 177, karln 202 och min längsta bror ca 210 som 17åring), med acne långt in i vuxen ålder (kommer troligen ha det hela livet), add/adhd/asperger/allt ihop, dyslexi, diverse allergier och känslig mage, astma (iaf barnastma), överkänslig hy så den inte kan ha tvål, torr och sprickande hy, missbildningar som tex kobenthet, och med psykiska men av att växa upp med en mamma som bara inte förstår och som mår dåligt.

#43 Förstår dig, dock är jag mest rädd för att mitt barn ska bli allergisk så jag inte kan ha mina djur. Jag och min äldre bror hade båda barnastma så familjens katt fick flytta. Sen vart min lillebror allergisk mot allt och alla så då rykte min kanin jag hade som liten :C När jag höll på med ridning var det jättestränga rutiner om hur allt skulle skötas så att min lillebror inte skulle bli sjuk av mina kläder eller att jag hade hästhår på kroppen.

Djur är superviktigt för mig, och jag blir deprimerad av att vara utan dem. Har i perioder varit utan djur och har så mått extremt mycket sämmre. Tycker det är jobbigt nu när jag måste vara utan dem i en vecka för att jag precis flyttat och de inte kan komma hit förren allt är klart i lägenheten.

Anmäl
2013-01-21 10:42 #45 av: Gur4m1

#44 allergier kna ju komma (och gå) med eller utan barn. När jag var 22 så var tanken på barn ...äckligt vidrigt, otänktbart. Ända upp till när jag blev 27 så hatade jag tanken. Vet inte vad som hände, men jag mötte en fin kille som ville ha barn, jag jobbad emycket innom ett yrke där jag möttte döden och anhöriga- det påverkade mig. Jag fick en bild av vad jag vill ha, en fmailj. En egen familj. För "min" fmailj komme rju (om man går efter ålder) att dö långt före mig, då blir jag ensam :) Då blir mannen jag älskar ensam.

Jag fick en lillebror när jag var 13-14 år och jag behövde aldrig byta blöjor osv. För jag höll mig undan allt sånt, jag mins knappt tiden när han var en ksrynklig, röd liten bäbis som luktade sur mjölk och bajs hela tiden :P

Sen hände något fantastiskt, min syster fick barn. Det blev en helt ny grej. Jag äskar denna lilla unge och det är så nära ett barn jag förmodligen kommer att komma. Han är inte vilken unge som helst, han är min systerdotter och han är så lik mig och min syster när vi var små. Så summa kardemumma är att det var först nu vid 30 års åldern jag fick starta mina utredningar efter ett otorligt struligt liv, och avskytt bäbisar (barn i lekåldern är roliga iallafall) så vill jag idag jättegärna ha barn- men ja, jag oroar mig. Inte över allergier etc men över andra ärftliga sjukdomar.

Men sen är jag med en man vars ungar skulle bli jättesöta med mina gener. haha. Det kaske påverkar lite också. Att hitta en man man ser sig ha barn tillsammans med (har inge tmed kärlek att göra för min del, jag har älskat män som jag _aldrig_ skulle skaffa barn med).

Stå på dig, skaffa inte barn om du inte vill ha, ändrar du dig så skaffar du barn- låt inte diagnosen stå i vägen, Men det låter som att du är rätt säker på detta för stunden så be folk att sluta tjata. Put it right out there.

Anmäl
2013-01-25 18:49 #46 av: busan11

Jag vill inte heller ha barn. jag har aldrig nånsin velat ha det, och vet jag jag heller aldrig kommer att vilja ha det. Jag tycker liksom dig att bebisar är otäcka, speciellt när de skriker. Jag tycker att det är väldigt obehagligt att hålla i småbarn. Men det allra värsta är nog den där hemska omgivingen som tar för givet att man ska tycka om barn. Jag vågar längre inte gå hem till folk som har fått barn, för då trycker de ner bebisen i knät på en. Och så står de där sen och tittar på en och förväntar sig att man ska bete siog på ett visst sätt, som är väldigt främmande för mig.

Jag har också blivit bemött dåligt för att jag har valt bort barn. Jag vågar t,ex inte träffa en kille eftersom jag är rädd för att de kommer att vilja ha barn. Sedan så vågar jag inte träffa någon som har barn heller eftersom jag är så ointresserad av det livet.

Jag vet i huvudettaget inte hur man beter sig bland småbarn och det får mig att få panik. Börjar en unge skrika så vet jag inte vad jag ska ta vägen. Sedan så har jag en oförmåga att göra flera saker samtidigt och tål ingen stress. Sedan tycker jag inte heller om fysisk kontakt med dom, och är liksom andra här inte heller så förtjust i kroppsvätskor :-D.

Jag är uppvuxen med en mamma med AS-symptom vilket gör att allt det här med "mamma-rollen" känns väldigt främmande för mig.

Anmäl
2013-01-25 19:10 #47 av: [NinaCrown]

Tack för ditt svar Gur4m1. Jag försöker stå på mig men är inte lätt när man man blir gnagd på från så många håll. Har gått så långt att jag kommit på mig själv med att tro att mina vänner försöker tjata i mig att skaffa barn då de pratar så mycket om barn, måste verkligen stanna upp och tänka att "Nej... Det är inte mig de pratar om, det är dem själva!". Lite smått paranoid alltså ^^''

Dock har jag tur som har den karln jag har, skulle nog inte stå ut om han med tjatade om att han ville ha småttingar...

Förstår dig busan11... Av någon anledning ska många föräldrar alltid slänga sina barn på de som minst vill. Min förra rumskompis syskon hade barn, och när jag följde med för att hälsa på dem kunde jag helt plötsligt upptäcka att alla vuxna åkt iväg och lämnat mig ensam med ungarna (jag kunde tex ha suttit och läst eller något, och därför inte märkt nå). Inte trevligt på något plan kan jag meddela...

Konspirationsteoretikern i mig säger att de gör så med flit, i någon hemlig plan som går ut på att försöka övertala mig att barn inte är så hemska som jag tror... Problemet är att jag tycker mindre och mindre om barn ju mer jag tvingas umgås med dem...

Anmäl
2013-01-25 21:00 #48 av: busan11

Förstår dig precis!!

Den taktiken de verkar ha på dig låter ju faktiskt mer som en plan på att "så får vi dig att avsky barn" typ.

De kan ju faktiskt inte bete sig värre än vad de gör. Tragiskt bara att de inte verkar att fatta det själva. Att bara lämna kvar dig så där med en massa ungar utan att fråga, verkar vara helt sjukt.

Det är precis sånt där jag är så rädd för, och som gör att jag undviker folk som har småbarn. Jag blir bara irriterad på dom.

Moderskänslor har jag för mina katter :-)

Anmäl
2013-01-26 12:20 #49 av: [NinaCrown]

Har övervägt ett par gånger att säga till föräldrarna när de kommer tillbaka, att jag lyckades hålla mig själv i styr den här gången men att de inte borde göra om det... Jag är nämligen lite FÖR förtjust i barn.

Inte för att det stämmer, men det skulle kanske få dem att inte göra om det. Är inte det minsta kul att sitta med adrennalin och stress till upp över öronen för att någon annan inte kan acceptera att man inte avgudar deras avkomma. Känns väldigt oartigt att bli lämnad på sådant vis, och de är inte de första som gjort så heller... Har hänt flera ggr med mina egna släktingar. Helt plötsligt försvinner föräldrarna och så står jag där med en barnvagn med en unge i O.O

Tänk om jag hade bestämt mig för att skita i deras unge och bara gått där ifrån, då skulle vem som helst kunnat komma och gå iväg med barnet!

Har med mina katter, samt fåglarna ^^ De räcker gott och väl som familj för mig.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.