Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Presentationer & Nya medlemmar

Lyfter på hatten!

2012-12-14 17:32 #0 av: Nolltvåfyratre

Här har ni mig, en tjej på 33 år, från dalarna och är sambo sedan drygt 2 månader tillbaka. Har en dotter på 4 och med sambon fick jag två bonusbarn på 6 och 7.

Väntar på utredning för ADD och söker så mycket info om diagnosen som möjligt, det var så jag hittade hit.

Har i alla år trott att mina "besvär" var relaterat till uppväxt och personlighet. Nu när jag vet mer så ser jag ju att det inte hade med det alls att göra.

Jag minns tidiga år, redan då hade jag ångest. Jag kunde inte förklara känslan jag hade alls mer än: -mamma jag mår inge bra... Jag kunde inte lämna min mammas sida när det hände men aldrig fick jag någon hjälp att förklara hur jag kände.

I skolan fick jag tidigt problem då jag aldrig kunde koncentrera mig eller vara tyst på lektionerna för att inte störa mina klasskamrater. Jag var alltid framåt, orädd och tuff i skolan. Många såg upp till mig för att jag vågade säga vad jag tyckte (eg bristande impulskontroll) och för att jag gick mot strömmen som tjej.

I mellanstadiet hade vi en magister som tröttnade på att jag aldrig någonsin kunde vara tyst på lektionerna så han satte en vikvägg på hjul runt min skolbänk så att jag inte kunde se något annat än denna jävla rutiga juteväv. Fy fan vad jag kände mig förnedrad!

Matte har jag alltid haft problem med, såpass att jag fick specialundervisning under hela grundskolan. Jag fick ta hem matteböckerna på sommarlovet när jag gick i mellanstadiet och satt varje jävla dag och tragglade dessa hatade siffror. Misstänkte förr själv att det var Dyskalkyli, men vet inte. Andra ämnen gick skapligt men jag gjorde aldrig mer än jag absolut var tvungen till.

Jag ville bli stor snabbt som ögat och gjorde allt som var förbjudet och kopplat med spänning och fara. Drack alkohol och gjorde min sexuella debut många år före mina jämnåriga kompisar.

Har alltid sett mig själv lite som en pojkflicka och än idag känner jag mig inte kvinnlig.

Jag hade nya pojkvänner hela tiden och jag var lika kär i alla, iaf den första veckan. Jag hade aldrig svår att få nya killar heller för jag var ju alltid så rak och enkel. Problemet då var väl att jag alltid hade ganska mycket äldre killar.

Har många gånger varit nere men första riktiga depressionen kom vid 19-20 års ålder i samband med att de uppdagades att min ekonomi var körd i botten. Stora skulder som vuxit på hög. Så länge jag kan minnas så har jag aldrig kunnat hantera pengar. Inte ens små summor.

När jag vart äldre hade jag lättare att stå ut med killar lite längre utan att tröttna. Då var det killar som var lite farliga och spännande som attraherade mig. Ofta var det nog också likasinnade killar (troligtvis bokstavsfolk) som jag trivdes med.

Jag gifte mig med en av dem efter några år och vi fick barn tillsammans. Då gick det åt helvete rejät. Han fattade aldrig att han var tvungen att ändra sitt liv för att han blivit pappa och jag fick panik. Ju äldre dottern blev destå mer krav ställdes naturligt på mig och detså mer jobbigt vart allt.

Valde än en gång fel i kärleken och han få stryk två gånger innan jag tog mig därifrån. Började drygt ett halvår efter det i samtalsterapi hos en psykolog och tog där för första gången upp frågan om det inte var så att jag kunde ha något fel. Då var jag ännu inte så insatt i psykatriska funktionshinder men jag kände väl på mig att något inte stod rätt till. Psykologen var inget fan av diagnoser för han tyckte att många gömde sig bakom sin diagnos och använde den som en ursäkt till att bete sig på olika sätt. Ja, så det vart ingen remiss eller utredning där och då.

För drygt 2 år sedan började jag läsa till skötare inom psykiatrin och där började jag se mer och mer hur det egentligen måste ligga till. Jag har tagit upp min fundering med mina föräldrar men inte fått nång riktkig respons. Jag har väl också dragit mig för att faktiskt söka hjälp för vem fan vill inte vara "normal"? Ingen vill väl egentligen ha en diagnos, eller hur?!

Nu när jag hållt ihop med killen i drygt 1 år och verkligen känner att jag kan visa mitt rätta jag. Jag har bollat mina funderingar om ADD med honom och ju mer vi pratar om det, ju mer jag läser och rannsakar mig själv, ju mer känner jag igen mig i det.

Det jag hoppas med utredning är att få verktyg/hjälp att fungera bättre i vardagen, familjelivet och i mitt förhållande. Jag hoppas också bli kvitt mitt ständiga dåliga samvete och skam om jag får en förklaring varför jag har gjort som jag gjort och varför jag inte kan fungera som jag borde.

 

Ja, jag känner att jag glömt massor och att jag inte är riktigt sammanhängande i min historia, men det kommer väl mer så smånging om. Långt vart det, men jag behövde nog skriva av mig lite.

KRAM

 

Anmäl
2012-12-14 17:43 #1 av: [Varulv]

Välkommen! Och skriva, det kan du! FlörtKyss

αγάπη

Anmäl
2012-12-14 18:37 #2 av: Rebellkatten

Välkommen!

Känner igen mig en hel del i din berättelse. Hoppas du hittar rätt i diagnosdjungeln och kan få lite vettig hjälp. Jag har själv Adhd (eller snarare ADD) och fick min diagnos för bara några månader sen.

 

 

Anmäl
2012-12-14 21:16 #3 av: Nolltvåfyratre

#1 Tack och tack. Ja skriva har väl blivit min ventil med åren Glad

#2 Tack! Jag hoppas det jag med, men som för många andra så är jag rädd att inte bli trodd.

Anmäl
2012-12-14 21:34 #4 av: Nolltvåfyratre

Fortsättning på min historia:

Glömde skriva om mina problem med tex ljud. Kan inte koncentrera mig alls då jag måste ta ett viktigt beslut eller är tveksam inför något och måste tänka till, om det samtidigt pratas runt mig eller andra störande ljud. När barnen leker blir det också jobbigt, jag orkar inte höra på lek och stoj och det får jag dåligt samvete för. Barn måste ju få vara barn. Får stänga av ljudet på tvn ibland och har väldigt svårt att prata i telefon med folk som befinner sig i bullriga miljöer. Hör mest bakrundsljuden då.

Jag har också jobbigt att prata i telefon emellanåt. Sms är jag väldigt bra på och det blir för mig en lagom nivå på det sociala genom att hålla kontakt så. Jag kan bli stressad av mobilen om det ringer flera gånger om dagen. Min kille kan ringa mååånga gånger på en dag om vi är ifrån varann och jag får ofta säga ifrån.

Kraven på mig som mamma är ju som sagt inte onormala någonstans (vad jag tror iaf) men jag fixar det inte riktigt ändå. När jag bara hade min dotter gick det bra för då var det ju bara hon och jag och vi gjorde som det passade oss. När jag vart sambo och fick två bonusbarn vart allt mycket jobbigare. Jag kan inte hushålla med min energi alls och jag blir irriterad på allt de gör. Jag tycker hemskt mycket om dessa barn men jag orkar inte riktigt. När dom åker hem till sin mamma pustar jag ut och är helt färdig.

Allt jag läser om ADD passar eller har passat in på mig. Med tiden har man lärt sig knep och sätt för att få saker att fungera. Jag var tex alltid sen som barn. Sprang ikapp skolbussen varje morgon och kom försen till varje lektion. Hade kvarsittning varje fredag i hela 7e klass pga sen ankomst. Med åren har jag istället blivit ute i god tid för att jag är så rädd att komma sent. Jag blir superstressad när jag är sen och blir jag stressad blir jag arg och då går det ofta ut över min stackars älskade sambo. Inte ok!

Över det stora hela fungerar jag skapligt men är som sagt ytters stresskänslig, har grym PMS/PMDS som jag medicinerar för, är ostrukturerad och lättdistraherad. Växlar från passion till passion i form av stickning, virkning, lägga pussel, husdjur, inrednig, pyssel, frisyrer, bakning osv osv. Passionen är oftast ständig men objekten och intressen varierar. Självklart kan jag räcka upp handen om någon undrar vilka som aldrig avlsutar projekt.

Att driva eller skämta på andras bekostnad gör ont i mig och jag har alltid varit den omhändertagande typen. Kanske ligger just det mer i att jag föddes två år efter min graft handikappade bror.

Kommer säkert på mer, men nu vart det stopp.

 

Anmäl
2012-12-14 21:43 #5 av: blackfriday

Borderline personlighet + dyskalkyli (?)


Anmäl
2012-12-15 08:20 #6 av: Nolltvåfyratre

#5 vad grundar du det på?

Anmäl
2012-12-15 08:54 #7 av: blackfriday

Ångest, depression, impulsiv, frekventa byte av relationer, "borderline-karismatisk" så som orädd, tuff, säger vad man tycker, charmig, gå emot strömmen, humörväxlingar m.m.

Tidig sexuell debut i kombination med flera byten av partners - promiskuös(?) ett av borderlinekriterierna.

Tidig alkoholdebut

Söker sig till farliga killar, hamnar i destruktiva relationer (väldigt vanligt vid borderline)

Impulsiv(?) även detta kardinalsymtom.


Anmäl
2012-12-15 14:33 #8 av: [Varulv]

Jag har diagnosen Aspergers syndrom, och vissa av de saker du beskriver som personlighetsdrag hos dig känns välbekanta för mig: ljudkänsligheten och "passionerna" som du uttrycker det (jag kallar det "specialintressen").

αγάπη

Anmäl
2012-12-15 17:40 #9 av: Jennix

#7 skrivet av blackfriday

En del av det där ingår ju i ADHD också så...frågan är ju alltid om vissa symptom kan finnas i flera diagnoser, och om man har både drag av ADHD Och Borderline.

Det är väldigt svårt med diagnoser och inte alls alltid självklart - så jag tror man ska vara försiktig med att ställa diagnoser åt andra via Internet.

Bara en tanke. Glad

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Anmäl
2012-12-15 22:39 #10 av: Nolltvåfyratre

#7
Ja, jag känner mig iaf mer "hemma" i ADHD/ADD än Borderline. Men absolut, det finns väldigt många lika drag. Läser man artikeln här på sidan om bokstavsflickor så är den perfekt beskriven av mig i tredje kategorin "blandad form av hyperaktiv och hypoaktiv.

#8
Möjligt jag har drag av Borderline också men som jag skrev ovan, så är ju många drag mer eller mindre samma för både ADHD/ADD och Borderline.

#10
Håller med dig, tur man tar saker med en nypa salt dom du själv skriver :)

Anmäl
2012-12-15 22:41 #11 av: Nolltvåfyratre

Sorry, #9 (Jennix) skulle det stå och inte #10

Anmäl
2012-12-16 09:10 #12 av: blackfriday

Nja. Det jag skriver om "din" diagnos så att säga, är sanning. Alltså inget som skall tas "med en nypa salt".


Anmäl
2012-12-16 17:11 #13 av: Jennix

#12 skrivet av blackfriday

Nja. Det jag skriver om "din" diagnos så att säga, är sanning. Alltså inget som skall tas "med en nypa salt".

*

Hoppas du inte tar illa upp om jag frågar, om du har utbildning för att bedöma sånt här? Glad
Speciellt via Internet är det nog väldigt svårt att ge en person en bedömning.

Eller så missförstår jag dig i det du skriver - för det låter som att du konstaterar en diagnos/bedömning här? Glad

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Anmäl
2012-12-16 19:08 #14 av: blackfriday

Hej Jennix

Du har förstått helt rätt :)

Detta är rätt bedömning så att säga.


Anmäl
2012-12-17 01:07 #15 av: Jennix

#14 skrivet av blackfriday

Ja, nu förstod jag ännu mindre. Flört Vad har jag förstått rätt?

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Anmäl
2012-12-17 11:21 #16 av: blackfriday

Jennix

Tänk om jag är läkare, och specialiserad på diagnostik samt clairvoyant och kan ställa internetdiagnoser?

Men jag vet faktiskt inte. Kanske hon har ADHD eller vad det nu kan kallas.

Ibland orkar man inte ens sitta vid internet, och ibland känner man för att svara.

Det är hela tiden massa reklam på denna sidan, och brevid denna rutan är det snygga jackor som visas. 2495:- Sportamore, just nu.

Är det meningen att man ska klicka på dom och shoppa, samtidigt som man skriver inlägg här?

Det är fri frakt, fri retur, öppet köp t.o.m 20 januari 2013! Låter det lockande?

Ja. Fast jag ska vänta till mellandagsrean med att shoppa mer kläder.

 


Anmäl
2012-12-17 11:28 #17 av: blackfriday

11.22. Sov länge idag. Gör ingenting. Finns liksom inte ett jävla skit att hitta på. Egentligen skulle man kunna droga sig dygnet runt, för då kan man känna sig nöjd med att bara sitta i soffan och rita. Eller städa. Eller diska. Eller sitta vid internet.

Jag har inga ärenden i stan. Jag har sett hela stan, och alla butiker. Varför ska jag gå ut för då?

Fast jag gjorde god chili con carne igår, med vitlök och kryddor som jag sparade i kylen. Jag skulle kunna bjuda upp någon random människa och då kunde vi käka chilin tillsammans, snacka lite och sen kan hon (för jag är inte bög) gå vidare.

 


Anmäl
2012-12-17 12:47 #18 av: Jennix

#16 skrivet av blackfriday

Jennix

Tänk om jag är läkare, och specialiserad på diagnostik samt clairvoyant och kan ställa internetdiagnoser?

Jag skulle säga att det är väldigt oansvarigt och oseriöst att ställa diagnoser på människor man nyss har träffat på Internet.

Ingen utbildad läkare, psykiatriker, psykolog osv. skulle ställa en diagnos efter att en person har skrivit ETT inlägg där hen berättar om hur hen upplever sina problem. Flört

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Anmäl
2012-12-17 13:05 #19 av: blackfriday

Ordet hen får aldrig användas. H*n är okej.

Men jag har aldrig sagt att jag är seriös. Jag är en kvacksalvare. Botar diverse sjukdomar med örter.

Okej, nu glömmer vi henne.

Om 30 minuter blir jag 300 spänn fattigare.

All psykiatri är kvacksalveri. Och nej, jag är inte scientolog eller någon religiös stackare heller.

Ska jag berätta något privat för dig?

Det bästa beslutet jag gjort de senaste 2 månaderna, var att radera min facebook. För gott.

Droppen var nog när jag loggade in och såg ett foto på en maträtt. Och undertill stod det: "På middag med finaste Kajsa <3"

Eller: "Till mamma, sen jobb mellan 13-21"

Vem FAN bryr sig?

Visste du att samhället är sjukt?

För några dagar sedan uppdagades mutskandalen hos Telia Sonera.

 


Anmäl
2012-12-17 22:13 #20 av: Nolltvåfyratre

#12 blackfriday

Nu hänger nog ingen av oss med längre?

 

Hur som helst så är jag väldigt säker på att jag inte har borderline, men möjligtvis ADD med drag av det.

Jag menar att man skall ta dessa diagnostiseringar här med en nypa salt. Om du tror jag har någon annan diagnos än vad jag själv tror är det upp till dig, men jag anser att jag själv har så pass bra kännedom om mina egna problem och handikapp (+ att jag jobbar med och studerat psykiatri) att jag kan spekulera i vad det är för fel på mig.

Sen har jag heller inte bett om någon diagnos-gissning, eller hur Flört

 

Anmäl
2012-12-18 00:43 #21 av: Höstlegenden

Vi är inga neuropsykiatriker någon av oss på den här sajten. Så allt som skrivs här skall tas med en nypa salt. Vi får inte säga att någon har en viss diagnos. För det har vi inte kunskap till. Man kan berätta vad man tror men aldrig skriva att en person har den diagnosen eller den personlighets-"störningen".

 

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-12-18 09:04 #22 av: blackfriday

Ovanstående gäller alla. Utom mig.

Jag är ej styrd av något högre kontrollorgan. och kan således fritt ställa diagnoser. Jag kan också ta bort, ej aktuella, diagnoser. Men det är inte så vanligt förekommande.

Det var diagnosfrågan. Nu över till något allvarligare.

Igår, skrev en tjej till mig, med ett sexuellt provocerande språk.

Detta gjorde att jag hamnde i psykisk obalans så att säga.

Bokade tvättid kl 8:00 och har precis slängt i 2 maskiner. Trött som fan, men det kan inte hjälpas.

Hur fan orkar ni tjafsa om det ena och det andra?

Vad ska ni göra idag? Ärligt talat nu, jobbar ni? Sitter ni hemma och väntar på att jag ska komma med ideer? Eller att jag ska ta första initiativet? Varför är min gästbok tom förresten? Är det kränkande särbehandling?

Jag har 2 viktiga, eller 3 viktiga saker att göra idag.

Sen skiter jag i hur denna fucking dagen blir. Bara sak 1 och 2 blir gjorda. Och den där tjejen. Jaha.. nu spelar dom den låten på Riks FM morgonzoo. Då måste jag sluta.

 


Anmäl
2012-12-18 14:39 #23 av: Höstlegenden

Nej, blackfriday, mitt inlägg #21 gäller dig särskilt. Dessutom så ber jag dig att starta en ny tråd om dina vidare händelser i dag. Den här tråden har Nolltvåfyratre startat där denne presenterar sig och berättar vem denne är. Det du skriver i #22 har ingenting med någonting att göra och är helt utanför ämnet i tråden. Du får jättegärna starta egna nya trådar, men du får inte skriva helt orelevanta saker i redan startade trådar, som inte hör till trådens ämne. Hoppas du kan skriva efter dessa regler i fortsättningen. Flört

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-12-18 20:37 #24 av: blackfriday

Är du moderator?


Anmäl
2012-12-18 23:46 #25 av: Höstlegenden

#24 Ja. När jag använder gröna pluppen är jag det. Flört Annars är jag som vem som helst. Glad

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-12-19 09:22 #26 av: blackfriday

Aha.. Så då är bokstavsfolk "din" sida på ifokus.se?


Anmäl
2012-12-19 12:27 #27 av: Höstlegenden

blackfriday - Jag är inte sajtvärd för Bokstavsfolk, bara medarbetare. Men sajtvärden har inte varit här på länge.

Min egna sajt är Huvudvärk iFokus. Men jag är medarbetare på Mag & Tarmsjukdomar och Anhöriga iFokus också.

Jag har varit medarbetare på Bokstavsfolk i drygt 3 år. Glad

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-12-19 15:45 #28 av: blackfriday

Höstlegenden

Okej.


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.