Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Off topic - [OT]

Det jag undrar är...

2012-12-27 05:17 #0 av: Mysan59

Hur länge ska man orka att vilja leva?

Kan inte avsluta livet, för mina tre vuxna (födda 81, 83 och 87) och två barnbarn, gör att jag på nåt förbannat sätt, hindrar mig från att slippa ifrån det här livet.

Men jag vet, ungarna o sambon, kommer slå ihjäl mig om jag överlever... Och lyckas jag, så kommer dom jaga mig på "andra sidan"

Ja nämen livet är väl rätt ok - men....

Anmäl
2012-12-27 10:36 #1 av: Ladydragon

mitt enda råd är att be om hjälp....vänd dig till vårdcentralen eller Psykakuten

 

Anmäl
2012-12-27 12:46 #2 av: Hera

Slå ihjäl dig? VArför skulle dina egna barn och din sambo vilja ha ihjäl dig?

Anmäl
2012-12-27 20:30 #3 av: Smålänning

Ja, med de tankarna så är nog psykakuten bra att besöka. Tror nog att det vore bra att kanske lägga in dig själv och få rejäl hjälp?
Kanske din familj tar dig på mer allvar och kanske inte vill slå ihjäl dig?(ironisk där).

Du ska söka hjälp, mkt viktigt för dig och för din familj!
Jag vet vad jag talar om, sluta med alla hemligheter och ta vara på ditt liv som är unikt.
Kanske känns drastiskt att lägga in sig, men ibland kan det vara det rätta.

Ta hand om dig!

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

Anmäl
2012-12-28 11:03 #4 av: Mysan59

Ja med "slå ihjäl mig" var jag egentligen ironisk, men det jag menar är att dom skulle bli - ledsna arga...

Känner inte så här jämt, men lite väl ofta senaste året...

Tack för era svar och jag ska nog kontakta en läkare på Carema (igen) men har så svårt att tala om hur jag mår för läkare.

Anmäl
2012-12-28 15:10 #5 av: Smålänning

#4 förstår ju vad du menar med att d slår ihjäl dig. Lite som "ramlar du ner och slår ihjäl dig så slår jag ihjäl dig" :/

Men det räcker att man känner så ibland. Tycker ifs att du ska söka dig till psykolog. Men kanske man måste ha en remiss ifrån en läkare först. Men brukar gå snabbt om man säger att man har tankar på självmord mm. Kan vara svårt med bäst att vara ärlig så man får rätt vård snabbt.

Tycker du ska ta steget att kontakta läkare, skriv vad det gäller så ska det gå snabbt. Om du inte får tid till psykolog snabbt så besök psykakuten, då går det snabbt. Inget att skämmas för, tvärt om det bevisar att du är stark.

Ta hand om dig:)

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

Anmäl
2012-12-28 15:34 #6 av: Mysan59

Tack Smålänning! Ska kontakta dom

Anmäl
2012-12-30 11:01 #7 av: Rebellkatten

Om du inte kommer ihåg allt du vill säga till läkaren när du väl är där kan du göra som jag och skriva antingen ett mail till läkaren eller ta med anteckningsblock där du skrivit upp  vad du vill ha sagt.

En del saker är väldigt svåra att berätta. men man måste ju också komma ihåg att läkaren är där för att hjälpa just dig och om man inte berättar allt om sin situation så kanske man inte får den hjälpen man behöver.

Det kommer säkert gå bra, det svåra är att ta steget ^_^

*kram*

Anmäl
2012-12-30 12:20 #8 av: Mysan59

Tack Rebellkatten! Jo jag vet ju hur det är, men jag låser mig så fort jag träffar en läkare, tyvärr Rynkar på näsan

Kram och tack för alla svar

Anmäl
2012-12-30 12:26 #9 av: CajsaBajsa2

Jag kämpar med liknande tankar. Så fort jag är ensam och inte gör något (vilket är ofta) kommer tankarna och jag vill bara gå och dö, hatar mitt liv, hatar mig själv. Men när jag väl sitter där på psyk och träffar läkaren så har jag ju orkat ta mig upp, duschat och gjort mig iordning, livet känns inte så dumt ändå och jag tänker att jag kan ju inte vara deprimerad för jag kan skratta ibland.

Anmäl
2012-12-31 17:35 #10 av: Mysan59

#9 Precis vad jag också alltid har tänkt om mig själv, jag skrattar ju, dessutom ofta. Många säger att jag är så positiv och glad jämt, så inte kan jag vara deppig.

Men i somras blev jag sjukskriven för depression och jag grät och skrek (nja bara lite) åt läkaren, vi förstod inte varandra alls och jag fattade inte vad hon snackade om. MEN till slut förstod jag, att jag faktiskt var deprimerad! Vilken chock... Fast det vara flera vänner också som fick förklara för mig, att man KAN vara deprimerad på olika sätt.

Sen så den här årstiden - har alltid varit som psykisk tortyr för mig. Mardröm, för jag vaknar aldrig. Visst efter 10-12 timmars sömn så kliver jag ju upp ur sängen, men vaken? Tveksamt.

Känns som jag är i dvala mer eller mindre hela vinterhalvåret. Hemskt

Anmäl
2013-01-01 03:21 #11 av: Mysan59

Fuck! Nu är jag där igen och jag vill INTE prata med någon i min närhet. Vill bara sköta det snyggt alternativt få hjälp... men vem fan jobbar nu?! Haha :)

Anmäl
2013-01-01 03:56 #12 av: Mysan59

Kniv är ju inget alternativ har jag märkt, gör j ju ont som fan att bara peta med spetsen mot skinet... är för feg, fan också

Anmäl
2013-01-01 04:52 #13 av: Smålänning

Psykakuten är öppen. Be någon att köra dig eller ring en taxi, om inte ring dn ambulans. Viktigt att du åker så fort som möjligt. Du fixar att göra det. Ta det lugnt och se till att du får hjälp nu på morgonen..ingen idee att vänta.. Du är starkare än vad du tror.

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

Anmäl
2013-01-01 06:15 #14 av: Mysan59

Tack Smålänning men så "sjuk" är jag inte - tror jag. Har ännu inte  hittat nån metod som går fort och smärtfritt så jag går nog o lägger mig. Tills nästa gång. Fuck vad detta är jobbigt - men att be om hjälp/ringa ambulans/lägga in mig - nej, jag är ju inte direkt "sjuk" eller vad  jag ska säga Gråter Fan också

Anmäl
2013-01-01 19:56 #15 av: CajsaBajsa2

#10 skrivetav Mysan59

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver! Dels det här med att "nej jag är inte deprimerad", jag har också suttit och tjatat emot läkare som velat skriva ut antidepp. Men det är ju också för att jag vill inte bara ha medicin och så tack och hej får jag klara mig själv. Jag vill ha HJÄLP. Och det tjatet gjorde faktiskt att jag fick min ADD-utredning. Hade jag bara följt läkaren hade jag suttit här och knaprat antidepp och mått dåligt av dem (för jag får mest bara biverkningar) och inte vetat om att jag har ADD.

Jag känner också igen mig i det som du skriver efteråt. Förskt skriver du att du mår skitdåligt, inte orkar leva och vill skada dig själv. Sen skriver du att du inte vill till psykakuten för så dåligt mår du ju inte. Precis så där håller jag också på. Det går upp och ner hela tiden, fast aldrig tillräckligt upp för mig. Och som du säger, vintern är rena plågan. Men jag tror man kan få hjälpmedel mot vinterdepression, typ sol-lampa eller nåt.

Nä jag måste nog ta upp detta med min psykläkare. Jag har börjat inse att jag nog ÄR deprimerad ändå, fastän livet har sina ljuspunkter.

Anmäl
2013-01-02 11:43 #16 av: Mysan59

Hej på er, jag har kontaktat Carema nu och ska få en tid så fort som möjligt, känner inte just nu att jag behöver psykakut, utan kan vänta.

Tack för alla era svar!

Och till er som också mår dåligt, hoppas ni får hjälp/mår bättre snart ni också! Kram

Anmäl
2013-01-03 12:42 #17 av: indra-bus

Hej!

Vad bra att hjälp är på g.

Jag har oxå mått så där i perioder. Men har tagit mig igenom de. Vet att de kan kännas som att inget kommer bli bra igen.

Men efter regn kommer solsken. Du kommer igenom de de lovar jag ;)

Skickar massor av styrke kramar..

Anmäl
2013-01-04 01:53 #18 av: Höstlegenden

Jag var där i höstas, gumman. Vet exakt hur du tänker, läser och söker efter vilken metod som är bäst. Kan trösta dig med att jag 1-2 månader senare mår bra och jag har ingen aning om hur det gick till egentligen.

Jo, första saken var missing people skallgångarna jag har medverkat i. Då gick jag tillsammans med anhöriga och hörde deras vånda och saknad. Och insåg att det hade kunnat vara folk i min omgivning... Den natten drömde jag en dröm, en dröm där jag hade hamnat mitt i en tornado, en virvelstorm, denna känsolstorm som jag drogs mellan - leva eller dö. Så levande har jag aldrig nånsin känt mig, som i den drömmen.

I samma veva begick min kusin självmord och hatt höra mamma, och hon berättade om kusinens far, hur han reagerade. Min kusin hade troligen en ADHD diagnos, men var aldrig utredd eller hade ens sökt för det.

Det har nog varit de stora milstolparna som har fått mig på andra tankar.

Mysan, jag ber dig. Gör det inte. Och du, har du sådana tankar så är psykakuten rätta stället. Jag vet att man inte tänker så, men man tänker inte friskt. Jag borde ha suttit där, flera gånger den här hösten. Det borde finnas ett mobilt team, psykjour som kan komma hem till en och prata. Det gör det i min stad.

Du kan ringa 1177, sjukvårdsrådgivningen, de har öppet dygent runt.

Mysan, du är inte ensam!

http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Ensamhet/

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2013-01-04 10:16 #19 av: Mysan59

Tack även till indra-bus och Höstlegenden!

Jag går och peppar och upprepar för mig själv vad jag ska säga till doktorn, för jag har så svårt att erkänna detta med att jag inte vill leva.

Tack och lov att det finns forum som det här, där man kan skriva av sig, annars hade jag kanske hoppat (från balkongen).

Men nu känner jag att jag ska söka hjälp, för jag vill ju ändå leva, samtidigt som jag inte vill det. Låter konstigt, men antar att ni känner igen dom tankarna också.

Tack igen alla, är så tacksam över era svar och erat engagemang!

Varma kramar

Anmäl
2013-01-04 11:42 #20 av: Höstlegenden

Jag förstår precis - Du vill inte dö, du vill bara inte leva som du gör.

Varma styrkekramar tillbaka! Kyss

Har du läst den boken förresten Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva:

http://www.bokus.com/bok/9789172321717/jag-vill-inte-do-jag-vill-bara-inte-leva/

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2013-01-04 16:55 #21 av: Mysan59

SÅ rätt så! Vill inte dö, men inte leva när det är så här.

Och nu dök det upp nya problem...

Min ena son (knappt 30) och hans sambo, ska nu äntligen efter flera skaffa barn. Eftersom hon har en sjukdom och tar starka mediciner, så måste hon sluta med dom flera månader innan hon får bli med barn.

Och så gjorde hon, och så blev detdruvbörd och det är väl inte hela världen kan tyckas OM det inte leder till följdsjukdomar som cancer Gråter.

Om värdena går ner av sig självt, så kan dom försöka igen efter 6 månader (när värdena är nere på ok nivå) annars, får dom försöka ta ner värdena med sprutor och då måste dom vänta 1 år innan nästa försök att skaffa barn.

MEN detta är inte största problemet som sagt, utan nu är jag så orolig och ledsen för hennes skulle, hoppas hoppas hon blir frisk i första hand!

Det är klart att jag vill att dom ska få bli föräldrar också, men mest orolig är jag för henne. En bättre svärdotter kan man inte önska sig, skötsam och så gullig.

Gråter

VARFÖR får ingenting bara vara bra?!

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Druvb%C3%B6rd

Anmäl
2013-01-07 08:34 #22 av: Mysan59

Jaha, då blev det psykakuten i lördags då, men absolut inget jag planerat.

Var hos vänner och hade roligt, men började känna mig konstig, huvudet krympte, rätt obehagligt, sen kunde jag inte få luft, på riktigt alltså.

Som tur var så var en USK med i gänget, som försökte hjälpa mig, men efter ½-1 timma (vet inte, har ingen koll på tiden) så ringde hon ambulans, fick prata med en sköterska som lyckades få mig lite lugnare, för jag ville inte åka iväg. Men tyvärr så fick min vän ringa ambulans igen som hämtade mig.

Vad hände sen då? Fick träffa en läkare, pratade lite och slutkontentan var väl ungefär att jag skulle öka dosen på Sertralin (Zoloft) samt försöka få struktur och jobba heltid.

Jag har ansökt om 50% sjukersättning, men FK och en del läkare anser inte att jag är tillräckligt psykiskt sjuk och inte har tillräckligt ont i kroppen. HUR sjuk måste man vara?

Jag har (diagnoserad) ADHD, panikångest sen ca 20 år tillbaka, GAD, IBS och fibromyalgi. Är 50+ Och blir ju inte direkt bättre, kroppsligt iaf. Värken finns konstant och har gjort sen ca mitten av 80-talet.

Precis nu ringde dom från Carema och jag fick en tid idag.

Anmäl
2013-01-14 10:06 #23 av: Mysan59

Lite info ifall nån är intresserad Flört

Blev inlagd i måndags (för en vecka sen) och håller med er som föreslog att jag skulle göra det, att det var nog bland det bästa som kunde hända.

Läkaren på Carema ville inte skicka hem mig i det skick jag var, utan propsade på att jag skulle läggas in.

Åker hem i morgon efter att ha haft ett vårdplaneringsmöte.

Tack för all stöttning.

 

Kram

Anmäl
2013-01-15 02:26 #24 av: AnneN

#23 Vad bra att du sökte och har fått hjälp för ditt mående, hoppas du får må bättre/bra i fortsättningen.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2013-01-15 16:53 #25 av: Smålänning

Skönt att höra att du fått hjälp. Hoppas du får en bra vårdplan och att du kan få ta ett steg i taget tillbaka till ett bättre liv. Ta hand om dig och dina.

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

Anmäl
2013-01-15 18:17 #26 av: Mysan59

Tack snälla ni! Har kommit hem nu och tror att vårdplanen blir bra.

Hoppas ni också har det bra.

Anmäl
2013-01-15 18:34 #27 av: Höstlegenden

Skönt att höra, Mysan! Kyss

Människan har en förmåga att förstora saker. Finns så mycket skräckhistorier och likamånga solskenshistorier! Hoppas nu att det hos dig kommer att infinna sig lite solsken. Foten i munnen

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.