Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Samma orsak?

2013-01-03 22:19 #0 av: Zaphix

Har funderat på en sak ett tag nu..

Kan ADHD-problematiken bero på olika saker?

Tänker på att endel fungerar bra med cenralstimulerande medan andra inte gör det. Om centrat i hjärnan som centralstimulerande medicin påverkar också är grunden till ADHD, varför fungerar då inte alla med ADHD på den sortens medicin?

Att det inte är så enkelt förstår jag, men samtidigt bör väl alla med samma grundproblematik påverkas positivt av en medicin, om det nu är det som ADHD'n beror på.

Eller kan de som inte fungerar med centralstimulerande medicin ha en annan grund till sin problematik, att ADHD-symptomen beror på andra störningar i hjärnan?

Att man inte fungerar på medicinen pga. biverkningar kan min dumma lilla hjärna acceptera om grundproblematiken är densamma för de som kan ta den och fungerar bra på den utan biverkningar. Men att orsaken till ADHD'n skulle vara densamma för de som fungerar på centralstimulerande och de som inte gör det har min hjärna svårt att ta in..

Nån som kan hjälpa min hjärna att förstå detta bättre?

Har det gjorts någon vettig forskning på detta?

Anmäl
2013-01-03 23:26 #1 av: zatanica

Är det inte så att det även inom andra grupper, tänker på andra sjukdommar, störningar och allt vad som nu finns. Finns endel som blir hjälpta utav medicin medans det inte alls fungerar på andra de kanske inte ens får biverkningar det bara inte funkar eller fungerar på något helt annat oväntat vis.

Så tror inte det är så vidare specifikt att vissa med ADHD inte är hjälpta utav medicin.

 

Anmäl
2013-01-04 09:17 #2 av: Zaphix

Fast diabetiker blir väl alltid hjälpta av insulin om de har typ 1, medan de som har typ 2 inte blir det?

Samma sjukdom, samma symptom(?) men inte samma grundorsak. Och det är den som gör skillnaden? Tror jag, bara spekulerar nu.

Jag kanske bara har svårt att acceptera att människor kan fungera helt olika, trots att hjärnan i grunden har samma uppbyggnad och samma problematik.

Anmäl
2013-01-04 13:25 #3 av: CajsaBajsa2

Jag kan tänka mig att det även har med hjälpämnena att göra. Att det som ska upp i hjärnan och göra sitt inte kommer dit ordentligt på vissa personer. Men jag vet inte.

Intressant att du tog upp detta just idag. För idag var jag hos läkaren och berättade att centralstimulerande inte verkar funka på mig. Jag blir visserligen piggare, men mer på ett speedat, jobbigt sätt, som av massa koffein. Däremot blev det inte bättre med koncentration, fokusstyrning eller tankeförmåga. Jag fick flera biverkningar, bl.a. ångestpåslag, svårare att släppa dåliga tankar och inre rastlöshet och stress. Detta, enligt henne, talar emot en ADD-diagnos och pekar snarare åt GAD (generaliserad ångestsyndrom). Men hon tänkte inte ändra på ADD-diagnosen ändå, jag har ju fortfarande de problemen, vad de än beror på.

Vad jag förstod så pekar det emot ADHD/ADD-diagnos om centralstimulerande inte ger några positiva effekter på själva koncentrations- och uppmärksamhetsproblemen. Men det behöver inte betyda att man inte har diagnosen, för man kan ha saker som pekar för och emot men det hela överväger åt ena hållet.

Anmäl
2013-01-04 15:23 #4 av: Zaphix

#3: Det var faktiskt lite så min tankegång gick.. Att man kan ha ADHD/ADD-symptomen trots att den egentliga grunden till det inte är ADHD/ADD, men man har samma omfattning av problematiken. Vilket i verkligheten ställer till med samma problem, men det betyder inte att orsaken till problemen är densamma som man säger att ADHD/ADD är/har.

Även jag har GAD förresten, men även ADHD och centralstimulerande fungerar bra på mig, men för GAD behöver jag Lyrica för att överleva dagen.

Anmäl
2013-01-04 18:17 #5 av: CajsaBajsa2

Ja precis. Jag tror det kan vara så med många problem man har, att de beror på olika saker fastän problemen är samma. Jag var ju så glad att jag äntligen hittat roten till mina problem och att det finns medicin. Men så var det ju inte så Rynkar på näsan Jaja, nu får jag testa ångestmedicin i alla fall.

Jag tror också det finns massa sjukdomar och "tillstånd" eller vad man ska säga, som inte är upptäckta än, som man inte förstår sig på riktigt och kategoriserar in som nåt annat eller bara förbiser helt.

Anmäl
2013-01-04 19:25 #6 av: Wide Awake Dreamer

Vilket sammanträffande att jag såg den här tråden! Har själv funderat på de här sakerna de senaste dagarna.

Jag är sedan tidigare diagnosticerad med Fobisk personlighetsstörning och har haft episoder av depression, men skall även utredas för ADHD. Min ursprungliga diagnos känns klockren, även om jag kanske inte har den svåraste varianten, och jag vet att jag har många ADHD-symptom. Jag misstänker att jag dessutom har vissa drag av GAD, Tvångsmässig personlighetsstörning och lite grand åt Asperger-hållet, dock inte nog för att uppfylla diagnoskriterierna för någon av dem (tror jag?).

Jag har börjat fundera mer och mer på om det kanske är min ursprungsdiagnos och/eller mina övriga lätt neurotiska drag som orsakar mina ADHD-liknande problem med koncentrationssvårigheter, prokrastination och dålig organisationsförmåga m.m? Jag tror absolut att det är fullt möjligt att det skulle kunna vara så.

Å andra sidan skulle det ju i teorin också kunna vara precis tvärtom: att det är mina ADHD-liknande problem som gjort att jag dragit mig undan och utvecklat en Fobisk personlighetsstörning och andra problem. Det känns iofs lite mindre troligt att det är så, men jag kan inte helt utesluta det.

Ja, det är krångligt det här, jag vet inte riktigt vad jag skall tro Obestämd Skall bli intressant att få göra den där utredningen, när den nu blir av.

Anmäl
2013-01-04 19:39 #7 av: CajsaBajsa2

Det är ju rätt så luddigt många gånger, vad är hönan och vad är ägget och vilket kom nu först? Det är ju meningen att sådant ska redas ut under en utredning, men de missar säkert också saker ibland. Själv känner jag att utredningen gick alldeles för fort och att han missförstod många saker, samt att jag inte vågade berätta alla mina konstiga tankar.

Jag hittade denna sidan där det står lite om skillnader mellan ADHD och GAD: http://www.additudemag.com/adhd/article/5231.html

Klicka vidare där det står "Slide 1 of 6" så hittar du mer.

Anmäl
2013-01-04 19:48 #8 av: Zaphix

#5: Be att få prova lyrica, gjort underverk för mig. :)

#6: Jag trodde från början inte att jag hade ADHD, utan när psykologen sa till mig att jag borde utredas för det kändes det inte alls rätt. Men till slut insåg jag väl att han kanske hade rätt ändå, och när jag fick diagnosen kändes det hyfsat rätt.

Men sedan började jag fundera för mig själv om att det kanske var ångesten som gav ADHD symptom. Hjärnan går på högvarv, kroppen blir rastlös, svårt att koncentrera sig och sånt, det tänkte jag kunde vara en skyddsmekanism kroppen tog till för att undvika ångest.

Nu hjälper centralstimulerande mig väldigt bra vilket jag känner av och alla tester jag gjort visar på, så tvekar inte längre på att jag faktiskt skulle ha ADHD just pga. att medicneringen fungerar så klockrent.

Tror dock inte att min ångest har något med min ADHD att göra, utan jag tror att jag hade lidit av ångest på olika sätt även om jag inte haft ADHD. Jag tror att jag genetiskt har en ökad risk för ångest i och med att jag alltid haft ångest och jag har mycket ångest på en sida av släkten. Och sedan har vissa faktorer under uppväxten gjort att jag börjat utveckla ångest och efter det har det bara eskalerat.

Anmäl
2013-01-04 20:33 #9 av: CajsaBajsa2

#8 skrivetav Zaphix

Jag ska precis börja med Cymbalta, så en sak i taget. Jag hoppas på att den ska hjälpa mig.

Anmäl
2013-01-04 20:46 #10 av: [Varulv]

Era diskussioner och funderingar visar väl bara på, hur komplicerat psyket ändå är... Flört

En sak, som ni med ADHD och som äter centralstimulerande skulle kunna fundera på är, om ni tror att amfetaminpreparatets effekt sitter i en förändring av hjärnans medfödda funktion eller om den sitter i en förändring av miljöpåverkade/ tillägnade psykiska reaktionsmönster hos er.

 

αγάπη

Anmäl
2013-01-04 21:02 #11 av: Ladydragon

2# nja angående din undran kring diabetes

det finns 2 typer av diabetes

typ 1 då saknar du helt insulinproduktion och behöver tillföra det till kroppen varje dag

vid typ 2 så har du viss insulinproduktion kvar och då kan behandlingen vara mer inriktad på kost och motion för det hjälper insulinproduktionen

så insulin (medicin) som man tillför kroppen fungerar lika bra på båda varianterna men dosen behövs justeras och vid typ 2 så kanske man inte behöver tillföra kroppen insulin (medicin)

det är snarare så att har du för lite eller för mycket insulin i kroppen som kan göra dig väldigt sjuk och det är en balansgång

angående din frågeställning i T.S  kan det det inte vara så att vi reagerar olika på medicin och däri ligger skillnaden?

Anmäl
2013-01-04 21:22 #12 av: Zaphix

#10: Förstår inte riktigt vad du menar med det sista du skrev, vad som skulle vara den miljöpåverkade biten och på vilket sätt medicinen skulle påverka den iaf.

Förklara. :)

#11: Diabetes kan jag mycket lite om egentligen, var bara ett dåligt exempel där. :)

Men varför reagerar vi olika på mediciner om grundproblemet är detsamma? Är hjärnans signalsubstanser så olika mellan människor att de inte reagerar på samma sätt?

Men visst, det kan säkert vara så.

Kvinnor som har mensverk reagerar ju olika på smärtstillande, trots att orsaken till smärtan är precis densamma. Vissa blir inte alls bättre med smärtstillande, medan andra har mer tur, såsom jag oftast blir smärtfri på en alvedon.
Om skillnaden beror på hjärnan, kroppens upptagning av medicinen, placeboeffekten, männisnkans mentala inställning till smärta eller på hur illa den fysiska orsaken till smärtan är vet jag inte.

Jag accepterar inte att vi helt enkelt reagerar olika på mediciner, jag är så nyfiken på varför kroppen är uppbyggd på så pass olika sätt att vi reagerar olika.

Anmäl
2013-01-04 22:00 #13 av: Wide Awake Dreamer

#7 Tack för länken! Intressant, även om den bekräftade att det är ungefär så komplicerat och förvirrande som jag trodde...

Det är onekligen en intressant frågeställning detta om varför vi reagerar så olika på medicin! Det är väl egentligen en av de stora medicinska frågorna som läkemedelsinustrin skulle ge vad som helst för att lösa. Förhoppningsvis skulle det även komma patienterna tillgodo på något sätt, i form av mediciner skräddarsydda för varje patient. Fast "skräddarsydda" mediciner kan ju vara svåra att ta patent på, så läkemedelsindustrin kanske inte är så intresserad ändå...? Jaja, det där väl en annan del av diskussionen, men helt klart tror jag det skulle vara till gagn för patienter om man kunde anpassa medicinerna efter varje individs specifika behov. Den som hittar lösningen på det problemet blir endera väldigt rik eller hamnar på läkemedelindustrins dödslista...Tungan ute

Anmäl
2013-01-04 22:16 #14 av: Zaphix

#13: Eller får nobelpriset i medicin, rätt stor sannorlikhet för det tror jag.

Kanske postumt dock.. ;)

Anmäl
2013-01-04 23:25 #15 av: Wide Awake Dreamer

#14 Visst, det är ytterligare ett alternativ, kanske det mest troliga Skrattande

Anmäl
2013-01-05 11:23 #16 av: CajsaBajsa2

Men om man tänker så här: Du ska laga Jansons frestelse till jul, precis som du brukar göra varenda jul. Du köper exakt samma ingredienser som alltid, gör precis på samma sätt som alltid. Ändå kan det bli väldigt olika. Små variationer i råvarorna bidrar till att helheten blir olika från gång till gång. Vart har fiskarna simmat? Hur har de mått? Vad har de ätit? Vem har odlat potatisen? Vart då? Vad gödslades den med? När skördades den? osv.

Nu kanske Janson inte är så bra exempel, men bröd kan variera jättemycket, beroende på jästen, mjölet osv.

Det jag menar med detta är att det kan vara massa små små skillnader i människan som påverkar slutresultatet. Transporteras medicin via blodet? I så fall kan ju blodet påverka, hur många blodkroppar man har och allting. Fast det kanske det inte gör, jag vet inte hur det transporteras. Men alla små små faktorer i människokroppen påverkar säkert.

Men som sagt kan jag mycket väl tänka mig att det i många fall handlar om att man har alla symptomen, men att det beror på nåt annat.

Anmäl
2013-01-05 16:19 #17 av: [Varulv]

#12 Nej jag vet inte heller vari den miljöpåverkade biten skulle kunna bestå - det var därför jag ställde frågan... ;)

Men för att förtydliga frågeställningen lite: ADHD anses ju (liksom Asperger) vara ärftligt (genetiskt) betingat. Men sekundärt uppkommer givetvis en rad miljöbetingade psykosomatiska olägenheter.

Min fråga gällde om ni tror att Ritalinet/Concertan "botar" på det genetiska planet, eller om det mestadels angriper de miljöbetingade psykosomatiska olägenheterna (vilka de nu kan vara - det vet bara ni, som dras med dem).

 

αγάπη

Anmäl
2013-01-05 16:36 #18 av: CajsaBajsa2

#17 skrivetav Varulv

Jag vet inte om jag förstått rätt vad du menar, men jag ger mig på att spekulera i ett svar.

Jag tror att de med "riktig" ADHD har något "fel" i hjärnan (om man nu får uttrycka sig så lite slarvigt) och att medicinen åtgärdar felet men också ställer till med en del annat skräp (bieffekter). Sen tror jag att uppväxtmiljö osv. kan göra att vissa får psykologiska problem som ger samma symptom men som inte har detta "felet" i hjärnan. På dem (mig?) skulle alltså medicinen inte göra något gott.

Jag har ingen aning, jag bara spekulerar.

Anmäl
2013-01-05 16:42 #19 av: CajsaBajsa2

Det slog mig nu... tänk om jag var ett barn nu. Tänk om jag var ett barn och fick min ADD-diagnos och medicin. Mina föräldrar och lärare skulle märka att jag blev piggare, pratade mera osv. De skulle tycka att medicinen hjälpte och de skulle vara noga med att jag åt den. Jag själv skulle känna hur jobbigt det blev inne i kroppen och kanske inte vilja äta medicinen, men jag skulle nog inte kunna förklara för någon hur jag kände det. Jag skulle få ångestpåslag, jag skulle få fler jobbiga konstiga tankar. Jag skulle antagligen utveckla anorexia. Men jag skulle hålla tyst om allt detta. Jag gjorde nämligen så när jag var liten, jag teg om hur jag mådde. Nu i vuxen ålder har jag börjat öppna mig mer och därmed kunde jag tala om hur illa medicinen funkade på mig och vi kunde komma fram till att jag kanske ändå inte har ADD, utan snarare GAD. Men som sagt, hur hade det gått med det om jag var barn?

Anmäl
2013-01-05 17:32 #20 av: Zaphix

#16: Visst är det nog så, att man har små olikheter som spelar in.. Men samtidigt har jag svårt att acceptera den anlendingen eftersom vi i grunden är så lika..

#17: Den biologiska orsaken kallar jag det hellre än den genetiska. Men jag är säker på att det är den hjälper mig på ett fysiskt plan, inte bara psykologiskt.

#19: Troligtvis hade de inte märkt en positiv effekt av den om du inuti kände hur negativt den påverkade dig.

Hade du som barn mått dåligt av medicinen är jag skeptisk till att du utåt sett skulle verka bättre av den.

Anmäl
2013-01-05 17:52 #21 av: CajsaBajsa2

#20 skrivetav Zaphix

Det är lite komplicerat att förklara. Men nu när jag testade medicin så märkte omgivningen att jag var piggare, positivare och att jag deltog mer i gruppsamtal än tidigare. De upplevde det väldigt positivt. De märkte ju inte att jag hade hjärtklappning oftare eller vilka konstiga tankar som rörde sig i mitt huvud, hur fixerad jag blev vid vad jag åt och hur jag försökte äta så lite som möjligt (den biverkningen var riktigt läskig). Visserligen märkte min man att jag pratade hål i huvudet på honom. När jag berättade det för min mamma sa hon att "ja det går ju i släkten". Ja visserligen gör det det, både min mamma, min syster och min mormor har/hade det draget. Men enligt mig (som vanligtvis är den som får hål i huvudet av allt prat från de andra) är det inget positivt alls. Det är skillnad på att kommunicera, ha en dialog och att prata ihjäl någon. Så frågan är hur de upplevt medicineringen om jag varit barn. Som sagt så berättade jag ju aldrig för någon om att jag mådde dåligt psykiskt, berättade aldrig vad jag var rädd för osv.

Anmäl
2013-01-05 22:38 #22 av: [Varulv]

#20 Ett entydigt svar! Glad

För att då spinna vidare - om det således är på det biologiska planet medicinen botar, skulle i så fall ADHD-särarten kunna bestå i någon endokrin varietet? Ungefär som att diabetes är avhängigt brist på insulin - och alltså kan fås bukt med genom insats av insulin?

  • Diabetes - insulin-brist.
  • ADHD - ritalin-brist?

 

αγάπη

Anmäl
2013-01-05 22:55 #23 av: Zaphix

#22: Näe, skulle inte vilja göra den jämförelsen faktiskt. En diabetiker behöver insulin för att inte dö, jag behöver inte ritalin för att leva. Jag behöver bara ritalin för att klara av kraven i dagens samhälle.

Min kropp behöver inte ritalin, men den tar tacksamt emot det om det erbjuds.

Anmäl
2013-01-05 22:59 #24 av: [Varulv]

#23

"Jag behöver bara ritalin för att klara av kraven i dagens samhälle."

Skulle man därav kunna dra slutsatsen, att om du levde i ett samhälle som inte hade dagens krav, du då klarade dig utan ritalin?

 

αγάπη

Anmäl
2013-01-06 08:24 #25 av: Zaphix

#24: Troligtvis, för då skulle jag få utlopp för min personlighet på ett annat ätt. Jag skulle ha helt andra krav på mig. Behovet av att koncentrera sig, sitta still och allt sånt kanske inte skulle funnits.

Det är ju inte jag som är funktionshindrad, jag är bara funktionsnedsatt, är samhället som är hundret för min funktion. Hade samhället varit anpassat efter såna som mig hade min funktionsnedsättning inte varit ett problem.

Anmäl
2013-01-06 14:40 #26 av: zatanica

#16 bra exempel där tycker jag, är nog många som märkt att trotts att man följer farmor/mormor/mammas recept på de där goda kötbullarna eller jordgubssaften och gör precis som de beskrivit så smakar det inte alls lika som deras. Det är nog många saker som man ska räkna med både i matlagning i dit exempel som med medicin.

Det finns ju människor som inte reagerar på någon medicin alls hur mycket de än äter. Medan andra knappt kan titta på en medicin utan att få alla biverkningar som finns.

Zaphix preics så ser jag det med, i ett annat samhälle hade jag troligen inte haft de problem jag har på samma vis då det är det sammhälle som finns idag som inte klarar av sådana som exempelvis dig och mig. Vi går helt enkelt inte ner i det där runda hålet som alla ska presas ner igenom. Men om man tillät alla att vara så som de är ja då skulle det vara en annan femma.

Lite hemskt idag att alla ska passa in i en mall, gör man inte det ja då är det något fel som måste åtgärdas.

Anmäl
2013-01-06 17:16 #27 av: [Varulv]

Zaphix och zatanica, tror ni att det, ni menar gäller för ADHD:are, kan gälla för aspergare med? Om det kanske finns ett idealsamhälle för ADHD:are, kan ett sådant finnas även för aspies (fastän kanske då utformat på sitt sätt)?

 

αγάπη

Anmäl
2013-01-06 18:24 #28 av: zatanica

Klart att det kan göra det varulv, det hoppas jag på. Hopas även att ett samhälle som fungerar för ADHD.are även ska funka för aspergare och alla andra. Man ska helt enkelt aceptera varandra och se varandras begåvningar och möjligheter. Inte bara alla problem.

Man ska kunna säga jag blir sjukt trött av att jobba/vara bland massa folk. Ok ska denna andra säga då, då behöver du inte komma på festen/bröloppet eller vad det nu är, vi löser det. Allt går att lösa om man vill och anstränger sig lite.

Eller när man ser en tjej i 50 årsåldern som far runt värre än en treåring i lekparken, då ska man inte titta snett utom kanske tänka, härligt att hon vågar vara sig själv och har en sådan energi i den åldern.

Anmäl
2013-01-06 18:29 #29 av: Zaphix

#27: Utan tvekan.

Dock vill jag tillägga att man kan inte begära att samhället ska anpassas fullt ut till en själv, man måste själv anstränga sig för att bidra till andras fördel också.

Anmäl
2013-01-06 20:29 #30 av: [Varulv]

#28, 29 Trevligt att ni ser det så! Och Zaphix, visst!

αγάπη

Anmäl
2013-01-07 12:57 #31 av: CajsaBajsa2

Jag håller också med. Mina problem är problem mest för att samhället ser ut som det gör. Jag passar inte in i den snäva mallen. Samt att alla intryck upplevs som hot av min hjärna och det här samhället är fullt av intryck, jag mår mycket bättre i skogen men där får man inte bo.

Anmäl
2013-01-07 17:04 #32 av: [Varulv]

Jomen, CajsaBajsa2, nog får man väl bo i skogen, om man skulle vilja det? Visst, man ska väl helst då äga marken runt sin boning förstås.

Jag såg nyligen Tolkien-filmen The Hobbit på bio. Där skildras en hobbit-bostad väldigt förföriskt. En sådan skulle jag gärna vilja bo i! Kan med fördel anläggas i skogen, helst i kuperad terräng.

 

αγάπη

Anmäl
2013-01-07 18:31 #33 av: CajsaBajsa2

Ja, klart man FÅR. Men vad måste man göra då? Jo

1: äga/ärva massa pengar så man kan köpa mark, alternativt ärva mark

eller 2: fungera i samhället så man kan jobba massa och tjäna ihop massa pengar och sen köpa mark.

Tyvärr har jag inte 1 och klarar inte 2.

Jag skulle också gärna bo i en hobbithåla :)

Anmäl
2013-01-08 20:52 #34 av: [Varulv]

Ja men varför bildar vi inte en hobbit-förening då, söker bidrag från olika håll (eller lierar oss med någon kommun), sätter igång och projekterar en hobbit-by tillrättalagd för neuro-psykiatriskt funktionshindrade?

Och när den är byggd (för allmänna medel), så flyttar vi in (i varsin hobbit-håla), och lever livets lyckliga dagar resten av vår tillvaro...!

Flört

αγάπη

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.