Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Hjälpmedel & Stödinsatser

Att studera med funktionshinder

2014-03-02 15:38 #0 av: Loris M

Hej!

Jag arbetar som universitetslärare (på lärarutbildningen) och har en fråga till er som studerar eller har studerat vid universitet. Jag undrar vad ni har för upplevelser och erfaranheter av att studera och klara av skriftliga hemtentamen.

Som lärare möter jag ofta studenter, oftast dyslektiker, som har svårt att prestera i skrift. Tyvärr är de flesta examinations former som betygsätts, vid universitetet där jag arbetar, skriftliga. För mig är det obegripligt att man inte kan hitta på andra sätt att examinera.

Jag blir både ledsen och besviken varje gång jag måste underkänna en student p.g.a. att de inte kan få ner sina tankar på pappret. Jag kanske träffar samma studenter vid seminarier i mindre grupper där vi diskuterar och jag vet att kunskapen finns, ändå får jag inte betygsätta det.

Jag har lyft frågan med ansvariga och de är villiga att låta mig undersöka möjligheter för andra former av examinationer. Det blir svårt självklart eftersom det är en fråga om både kostnader, resurser och säkerhet. Hur gör man exemplevis när någon överklagar muntlig tenta?

Jag skulle vara väldigt tacksam om ni kunde berätta hur ni hade önskat/önskar att tentamen ska utformas. Vad hade ni önskat få för stöd? Vet ni om det finns något universitet som arbetar aktivt med dessa frågor?

Våra studenter får ju naturligtvis stöd i sina studier, med extra tid vid tentamen, läshjälp, kurslitteratur som talbok m.m. men jag anser att vi borde ha en vision att utforma examinationer på så sätt att studenterna klarar det utan en massa hjälpmedel. Eller åtminstone att det borde finnas mera variation när det gäller tentamen.

Jag skulle verkligen vara tacksam om ni kan dela med er av era tankar och hjälpa mig att hjälpa andra. Tack!

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-03-02 15:42 #1 av: [Moa-]

Samtidigt hur skall du kunna arbeta som lärare, följa läroplaner, skriva elevjournaler, skriva prov och uppgifter utan att kunna formulera dig skriftligt?

ibland måste man tyvärr även ta hänsyn till verkligheten. Enligt mig är det skillnad på grundskola och gymnasium mot högskola och universitet. Det senare är en en rättighet utan en merit där du faktiskt måste prestera.

Anmäl
2014-03-02 15:49 #2 av: Loris M

#1 Ja, det är sant. Men jag menar inte att vi ska helt sluta med skriftliga hemtentamen. Utan att det ska finnas mera variation. Så som det är nu avslutas nästan varje kurs med en skriftlig examination. Medan seminarier där studenterna ska prestera muntligt betygsätts aldrig och är inte heller obligatoriska alla gånger.

På så sätt värdesätter man den skriftliga förmågan högre än den muntliga. Det är fel, tycker jag, eftersom en verksam lärare behöver båda dessa förmågor och båda är lika viktiga, enligt mig.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-03-02 16:27 #3 av: [Moa-]

mesa; absolut, de som jag känner och har studerat till lärare har varit väldigt trött på alla seminarier och muntliga examinationer som blivit grundligt betygsatta. De hade istället önskar fler skriftliga examinationer, främst i form av salstentamen (något som enligt mig är negativt) men det verkar med andra ord skilja mellan lärosätena.

Dock får vi inte anpassa för mycket inom läroväsendet för människor med olika svårigheter, detta är att göra alla en otjänst om vederbörande sen ej klarar verkligheten som inte har samma anpassningar.

Anmäl
2014-03-02 17:03 #4 av: Loris M

Moa, jag förstår din poäng, men håller nog inte med riktigt. Du skriver att vi inte får anpassa för mycket så de inte klarar av verkligheten. Men verkligheten ser inte ut så att de får sitta och skriva vetenskapliga texter hela dagarna. Det är snarare så att universitetet inte är anpassat efter verkligheten så som det är nu.

I verkligheten måste de ha kunskaper för att klara av sitt läraruppdrag. Det har ju många av de här studenterna jag möter, men de har inte samma förmåga att få ner det i skrift. Men de måste också kunna undervisa, stå inför klass, hålla i ett utvecklingssamtal, föräldramöte m.m. Alltså krävs en förmåga att prestera muntligt - i verkligheten.

Men det är som du säger, det verkar skilja mellan lärosätena. Vet du förresten vilka lärosäten betygsätter seminarier?


 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-03-02 17:07 #5 av: [Moa-]

mesa; universitet är teoretiska, det är något du vet redan när du söker och det är en del av förutsättningarna. 

Örebro Universitet bland annat betygsätter detta.

Anmäl
2014-03-02 17:55 #6 av: Dentaku

För mig, som har en annan typ av funktionshinder, är det i stället grupparbeten och -examinationer som ställer till det. Jag har t ex en B-kurs som aldrig blivit avslutad eftersom den sista delkursen innebar att skriva en uppsats tillsammans med en kurskamrat. Skriftliga tentamina, oavsett om det är salstentor eller hemtentor är det jag verkligen har möjlighet att glänsa på.

Viktigt att påpeka är att jag inte har några som helst problem att samarbeta med personer ute i arbetslivet; tvärtom har jag fått mycket beröm från både chefer och arbetskamrater över hur jag fungerar på olika arbetsplatser.

Det jag vill ha sagt med mitt inlägg är att det alltid kommer att finnas personer som presterar sämre med vissa tentamensformer. Individuella muntliga tentamen är både tids- och kostnadskrävande och även om de är lämpliga för vissa delkurser så måste man kunna hantera och prestera även skriftligt när man studerar på högre nivå.

Anmäl
2014-03-02 18:04 #7 av: Loris M

#6 Visst är det så att vi alltid kommer att ha studenter som har svårt att klara visssa moment. Det är kanske varken möjligt eller önskvärt att hitta en examinationsform som passar alla. Några har lättare för att prestera skriftligt och andra muntligt.

Just darför tycker jag att det borde finnas både och. Inte bara skriftliga examinationer som på min arbetsplats. Konsekvensen blir här att det är alltid samma studenter som misslyckas.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-03-02 18:14 #8 av: Dentaku

#7 Finns det inga kurser där examinationen är åtminstone delvis muntlig/praktisk? Som sagt så är den nog ofta kostnadsfråga, inte minst när det är en utbildning med många studerande. Sedan är jag lite skeptisk till att man i alltför stor utsträckning ska anpassa kurser och examinationer för att eleverna ska klara sig - vad kommer då utbildningen ha för värde till slut?

Anmäl
2014-03-02 18:58 #9 av: Loris M

#8 Ja, några enstaka med estetisk inriktning är delvis muntliga/praktiska.

Jag menar naturligtvis inte att vi ska anpassa kurser så att alla klarar dem. Lärarutbildningen har redan skamligt låga intagningspoäng. Tanken är absolut inte att sänka kunskapskraven, utan mera erbjuda variation. Studenterna är ingen homogen grupp och då borde det finnas fler än ett sätt att kunna visa sina kunskaper på.

 


 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-03-02 22:17 #10 av: Zaphix

Jag hade önskat att jag hade fått hjälp att organisera upp mina studier om jag börjar plugga på universitet igen. Få en mer strukturerad tentaläsning.

Jag kommer antagligen inte börja läsa något väldigt teoretiskt på universitetet, utan har förhoppningen i höst om att komma in på en konstutbildning. Men är endel teori även där.

Och för mig mer adhd och problem att sitta still och koncentrera sig skulle det vara bra att kunna dela upp tentorna i mindre tentor utspridda på ett par-tre dagar, istället för en stor samma dag.

Hemtentor har tidigare då jag pluggade på en teoretisk utbildning inte varit ett problem, utan det var salstentorna som förstörde för mig.

Anmäl
2014-03-23 23:18 #11 av: lokko

Det måste ju gå att lösa med lite flexibelt tänk. Jag är inte dyslektiker och inte så insatt, men kreativ... (=kanske en biprodukt av min npf). Vad är problemet med hemtentor för dyslektiker? Är det tidstressen - att de inte hinner med att rättstava? Ge dem en extra dag för att snygga till språket. Eller dra ner på kraven kring det rent språkliga, om det inte är svenska de ska tenta i så är det väl inte så väsentligt. Min uppfattning är att de inte stavar rätt men de kan fortfarande formulera sig alldeles utmärkt, så informera läraren som rättar om elevens problem och överse med stavningen. Eller kanske för de med grav dyslexi, kan man tänka sig att de istället använder en diktafon? Det rör sig ju hemtentor, inte om akademiska uppsatser så med lite vilja bör det tusan inte vara problem.

Jag har ADHD, hemtentor är livsfarliga för mig. Framförallt för att jag inte riktigt vet vad jag behöver stöd med. Extra tid absolut, men min hjärna funkar ibland bara under extrem stress, under lite stress kan den slås ut totalt. Dvs jag kommer ändå skjuta upp skrivandet till sista dygnet. Men det skulle ändå vara till hjälp.

JAg spånar lätt iväg, blir intresserad av så många sidoaspekter av frågorna att mina svar sväller upp till ohanterlighet. Så mer riktade specifika frågor hjälper nog. Kanske skulle man ha en deal med läraren att dels extra tid men med mini-deadlines, då ska du vara klar med den frågan, då ska den frågan vara klar och inlämnad. Samtidigt så passar hemtenaformatet ADHD, äntligen får man chans att tänka lite själv, få ta in ite egen input, få chans att väva in kunskapen i en helhet. Tenatfrågor (och studier) i problembaserat lärandeformat är mkt bra sätt att få in oss på rätt spår. 

Sen borde ju skolorna vara bättre på att tillhandahålla stödpersoner med kunskap i området. Om jag fick en plats på skolan där jag kunde skriva min hemtenta på, en person som titta  till mig och säger NEJ! Fokusera dig på frågeställningen, du behöver inte fundera på om ska gå tidigt i morgon och titta på pilgrimsfalkar just nu. Eller som dyslektikern kan skicka över sitt tenta svar till och få det korrekturläst.

Anmäl
2014-03-24 20:22 #12 av: [Moa-]

Men vad är syftet med att skriva en tenta om inga förutsättningar skall gälla och allt som kan upplevas som svårt skall tas bort?

Jag tänker på mina tentor, det är tidspress på tentamen, det hör till, en av övningarna är att kunna strukturera, prioritera och se vad som är viktigt i frågor. Detta är ett tankesätt som man tar med till omvärlden och är en av de största behållningen med studier. När ingen hinner skriva klart hela tentan inom given tid, hur skall då vissa få dubbel så lång tid på sig? Är det då rättvisande om dessa skulle få bättre betyg än alla andra som egentligen med lika förutsättningar hade presterat långt bättre? 

Hur långt skall vi gå för att korrigera för människors olika förutsättningar? På universitet och högskola är jag emot detta i hög utsträckning. Verkligheten måste få sätta sina gränser ibland, universitetsstudier är trots allt för ett yrkeslivet och skall mäta en persons prestation under givna förutsättningar, ej specialanpassat för vissa människor. Andra människors olika förutsättningar jämnas ju ej ut, vem skall dra gränsen?

Anmäl
2014-03-24 21:42 #13 av: Zaphix

#12: Varför måste människor standariseras?

Kan man inte köra med tankesättet "alla ska med" och försöka se till att vara får de försutsättningar de behöver för att lyckas.

Bara för att man inte lyckas själv organisera upp sitt tentapluggande betyder det inte att man inte lyckas i arbetslivet. Olika situationer.

Bättre att se människor som individer som behöver olika saker för att lyckas än att endel ska bli exkluderande ifrån många yreksgrupper för att de saknar endel färdigheter som behövs i skolan, men kanske inte i yrket.

Man är bra på olika saker, endel på att plugga in saker ur en bok eller koncentrera sig på en föreläsning, andra på att hitta kreativa lösningar på olika problem o.s.v.

Nä, ta tillvara på folks olikheter, och hjälp dom att utvecklas på det sätt som de behöver, istället för att exkludera.

Anmäl
2014-03-24 21:53 #14 av: [Moa-]

Zaphix; men som sagt, universitetet är verkligheten just då, har vi inga krav, uppgifter och tentor så kan vi ju avskaffa universitetet.

Vilka garantier har du att arbetslivet är annat? Det är press och krav som regel i arbetslivet, jag anser att universitetet är en mycket skyddad miljö i jämförelse, utan anpassningar.

Frågan är fortfarande, vilka skall vi anpassa oss för? De som har svårare för matte, skall de slippa göra matematiktentorna på ingenjörsprogrammen? Eller få någon som förklarar i vilken ordning beräkningarna skall ske? 

Som sagt, vi har tentor för att se vad människor kan, se att målen har nåtts och kunskapen tagits tillvara, utan krav kan vi lägga ned universiteten som sagt. Universitetsbetygen skall intyga en viss kunskapsnivå och gå i god för en människas förberedelser inför yrkeslivet, om detta nivåkrav tas bort, vad säger det då?

Många kan göra vettiga saker i livet och vara skickliga inom olika områden utan att prestera på ett universitet, och det är en del av människors olika förutsättningar. Det finns inget som säger att alla måste läsa på universitet, det vore snarare väldigt bortkastat då vi behöver människor med olika förutsättningar och utbildningar i samhället. Klarar man ej en universitetsutbildning, då kanske man skall välja en annan väg. Jag skulle aldrig läst en  civilingenjörsutbildning och krävt att du anpassade bort all matte som är över C-nivå för att jag inte ser den logiken och saknar de kunskaperna... Det skulle falla på sin egen rimlighet.

Anmäl
2014-03-24 22:05 #15 av: Zaphix

Skillnad på att låta någon skippa matten och låta någon få hjälp med hur man ska organisera upp sitt tentapluggande, få stöd i någon som kan visa på olika sätt att lära sig saker på o.s.v.

Jag tror stenhårt på ett samhälle där man i högsta möjliga grad inkluderar människor, även om det krävs extra resurser och anpassningar. Jag är säker på att samhället i stort utvecklas mer utav det än att man exkluderar människor med svårigheter.

För min handlar det om hur jag ser på bemötande av människor och min syn på oss som samhälle.

Hur det skulle ske praktiskt vet jag inte, har inte tillräckligt med insikt för det.

Anmäl
2014-03-25 01:26 #16 av: lokko

Frågan är väl om det finns rättvisa former att mäta kunskaper för personer med funktionshinder? Det finns en enorm begåvningspotential hos ex dyslektiker med stora akademiska förutsättningar. Gagnar det inte samhället och den akademiska världen att dessa får stöd att utveckla sina talanger? 

Misstolkar och fördummar medvetet det som skrivits innan? Det är väl ingen som förespråkar att man ska sänka kunskapskraven. Det har så vitt jag vet aldrig varit tal om  att dubbla tentatiden eller skippa matten på ingenjörsprogrammet. Det är en ren förolämpning både mot universiteten och personer med funktionshinder. Frågan är om det finns andra effektiva sätt att mäta kunskap. För en del personer med funktionshinder blir själva kunskapstestet i sig hindret, inte det som testas. En person som är lysande i matte ska inte behöva kuggas för att han har svårt att formulera ett pm om Omar Khayyam med korrekt språkbruk. En person som har svårt att skriva ner alla tenta svar på tre timmar kan fortfarande bli en enastående kardiolog

Anmäl
2014-03-25 09:37 #17 av: Loris M

#16 Exakt! Det handlar om vilka metoder vi använder för att mäta kunskap. De metoder vi använder gynnar vissa och exkluredar andra och det är det som är problemet.

Moa-

Det handlar inte om att vi ska förenkla studier så att alla utan anstängning klarar det, inte heller att sänka kuskapskraven, skippa sådant som är besvärligt, låta studenter slippa tentor, bedriva undervisning utan några som helst krav ...

Det handlar om att de som har potential och kunskap inom ett område ska få möjlighet att visa det utan att vi skapar onödiga hinder för dem. Det är som lokko skriver i inlägget innan, själva kuskapstestet blir hindret för lyckade studier och inte studenternas bristande kunkaper.

Du skriver att det finns andra vettiga saker man kan göra utan att läsa på universitet. Visst är det så! Alla behöver inte läsa på universitet men de som vill, har vilja och kunskaper, ska får möjlighet att göra det. Samtidigt uppfattar jag det som att du menar att personer med funktionshinder inte ska få läsa på univeristet om de inte klarar de krav som ställs.

I Högskoleförordningen står det bl.a. "alla är välkomna till den öppna högskolan, oavsett kön, etnicitet eller funktionshindret". Det är de ju tydligen inte! Om vi utformar tentor på så sätt att vissa studenter trots goda kunskaper inte får förutsättningar att prestera och visa sina kunskaper, så har vi inte öppnat upp för alla.

Du frågar: Hur långt skall vi gå för att korrigera för människors olika förutsättningar? Så långt som det krävs för att korrigera andra så kallade "normala" människors påhitt som skapar hinder för vissa. Alla dessa krav och metoder för att mäta kunskap har ju vi hittat på själva. På samma sätt, menar jag, borde vi kunna hitta på andra metoder. Det är vi (samhället) som sätter gränserna för vad som är "rätt sätt" att vara på som student eller människa.

Så istället för att korrigera och normalisera en del som "avviker" från normen, kan vi ju korrigera vårt synsätt på människors olikheter.   


 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-03-25 18:53 #18 av: [Moa-]

Jag håller som sagt inte med, många gånger handlar det om att prestera på tid, för att verkligheten ställer tidskrav. Det handlar om att kunna prioritera och konkretisera problem, tar man bort detta tar man bort hela tentan.

Nej, jag anser inte att vi skall anpassa alla utbildningar fullt ut för alla, nej, jag ser inte det som rimligt. Vissa människor har begränsningar och då får man anpassa sig efter detta. Det är inget fel, utan man får bedöma sig efter sina egna förutsättningar, det finns många saker som jag aldrig kommer att lyckas med baserat på personliga begränsningar trots att jag ej har något funktionshinder. Det är inget som jag anser är fel eller orättvist, utan det är så. Ibland ger livet en något sämre lott, vissa föds med missbrukande föräldrar, andra förlorar tidigt sina föräldrar, vissa föds med stora ekonomiska medel, andra får tvärtom tidigt börja arbeta för att bidra... Vissa är långa, andra korta, de längre kommer alltid att ha lättare att bli basketspelare, är detta något vi skall korrigera genom att det kortare laget får fler spelare eller lägre korgar? Nej, självfallet inte. Nej, det är inte fördummande eller förminskande, utan det handlar om olika förutsättningar, vilket vi alla har.

Anmäl
2014-03-25 23:15 #19 av: zatanica

Moa så du tycker alltså att en som exempelvis är superduktig på matte och liknande och som skulle kunna bli en ny Einstein inte ska få chansen till det för att det skolväsende som finns idag inte passar denna person.

Vi lever tyvärr idag i ett samhälle där vi måste ha bevis på våra kunskaper. Det finns många som är mycket duktiga på många saker, men utan utbildning är det nästan omöjligt för dem att få ett arbete. En utbildning som inte är anpassade för att människor är olika.

Det blir även fel åt andra hållet, när jag gick i grundskolan låg jag långt före i många ämnen, där borde de ha tagit tillvara på det och gett mig andra uppgifter och låtit mig få behålla min vilja att lära mig. Men nej jag skulle tvingas lyssna och göra det jag kunde, för alla skulle behandlas lika.

Alla människor är individer och man bör ta tillvara på allas förmågor och ge alla en chans. Vi mm kan i te trycka ner alla i samma former och hoppas på att det blir bra.

Sedan begär jag inte det omöjliga så som att jag ska kunna bli rymdfysiker utan att ha läst högre matte. Däremot hade jag gärna fått chansen att lära mig matte när jag gick i skolan.

Anmäl
2014-03-26 01:35 #20 av: portera

Mesa jag tycker det är behjärtansvärt det du försöker göra. Jag ska ge några exempel hur jag och andra jag vet blivit hjälpta genom åren. Jag har nedsatt arbetsminne, och drag av ADD och Asperger: Möjligheten till förskjuten deadline är avgjort det viktigaste, oavsett skriftlig uppgift. Att kunna lämna in en relativt liten uppgift senare, när det kört ihop med stor uppgift i annan parallell kurs, var bara så bra. Man kan säga att uppgiften inte fick mer tid, utan tid förskjöts i tiden med någon vecka. Detta gjorde att jag kunde göra klart uppgiften när arbetsbelastningen lättat och därmed klara mina poäng för 1:a terminen på master år 1.
Annars är ju kandidatarbetet ett fallrep, har så svårt att överblicka all text, + 30 sidor. På gymnasiet (waldorf), fick jag tentamen av andra världskriget muntligt, en annan målade en tavla (av ett historiskt skeende) i historia istället för en skriftlig uppgift. Detta är ju för att behålla barnens nyfiken och studieintresse och detta är oförminskat viktigt även i vuxen ålder.
Oj, långt förlåt...

Anmäl
2014-03-26 02:07 #21 av: portera

Hans tavla var dock inte ersättande för kunskapsprovet. Det är ju inte kunskapen som ska försakas, utan prövningar som inte är utformade för personens förmåga att visa sin kunskap. Tavlan har naturligtvis svårt att hitta sin motsvarighet inom ett universitets väggar.
Hemtentor är helt beroende av arbets-belastningen den innebär. Den vi hade som första prov på master fick ingen svensk student alla poäng på. Det går mycket bättre att "kötta" en tentamen i 4+2 timmar för mig, än att dra ut det över tid,
naturligtvis beroende på antalet uppgifter.

Hemtentan ovan var 9tim för alla, och 7 frågor skulle besvaras utifrån ca 250 sidor engelsk text. Jag fick denna gång till kl 10 morgonen därpå - tacksam mot läraren, javisst! Hälsosamt, knappast!
Ingen är byggd för en sådan tentamen, det värsta jag någonsin upplevt.

Att överleva skolan på the mercy of läraren känns inge vidare, men det krävdes denna gång.

Delar av skolmomenten motsvarar inte arbetslivet, det är bullshit att skolan skulle förbereda en för arbetslivet i alla sina delar!

Anmäl
2014-03-26 21:17 #22 av: Zaphix

Gillar denna bild förresten, som en lite tragikomisk kommentar till ämnet..

Anmäl
2014-03-27 00:10 #23 av: zatanica

Gillar den med Zaphix, den säger en heldel.

Anmäl
2014-03-27 07:18 #24 av: [Moa-]

Gällande bilden, det blir ju märkligt om elefanten och sälen får diplom i trädklättrande... Vilket skulle göra bilden mer relevant. 

Det blir inte rättvisande och rättvist om person a som är utan diagnos kuggar för att tiden tar slut men person b med diagnos klarar testet för att vederbörande har dubbelt så lång tid på sig. 

Anmäl
2014-03-27 11:14 #25 av: Loris M

#22 Gillar också bilden! SkrattarDet finns en liknande med samma tragikomiskt tema.


 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2014-04-02 10:34 #26 av: Lakeside

Jag ska snart påbörja min adhd utredning efter alla inledande samtal. Jag har pluggat på universitet i 4 år ungefär. Jag räknade ut häromdagen att jag kuggat 46% av alla tentor jag skrivit (salstentamen) och jag har pluggat MYCKET. Jag tror det skulle underlätta väldigt mycket om jag kunde få mer seminarier och muntliga tentor, åtminstone som komplettering. Idag ser jag hur mycket jag har kämpat och tack vare min sambo har det gått bra, ibland eftersom han kan förklara saker jag inte hängt med på i de kurser vi har gemensamt. Jag har gått och trott att jag är dum som kämpar så mycket och ändå får så dåliga resultat. Dock så vet jag inte hur medicin skulle hjälpa eftersom jag inte kommit så långt än. Men det är jätte frustrerande att plugga och inte kunna koncentrera sig så mycket som det krävs.

Dock så har jag inte dysleksi eller något och för mig fungerar hemtentor bättre eftersom jag inte behöver fokusera så lång tid åt gången utan kan ta en massa pauser även om det kan leda till att jag inte får så mycket gjort. Jag kan dock tänka mig att det är jätte jobbigt för vissa. Einstein gick ju inte ens ut grundskolan om jag minns rätt...

Anmäl
2014-04-02 17:59 #27 av: [Moa-]

Lakeside; jag förstår inte riktigt detta... "Jag har gått och trott att jag är dum som kämpar så mycket och ändå får så dåliga resultat." Hur skulle en diagnos påverka den synen? Dina resultat förändras ju inte av en diagnos, så varför skulle den förändra din syn på dem?

Jag säger inget om dina resultat, utan att ta sig igenom en utbildning är alltid bra, men jag ser inte hur diagnosen skulle påverka din värdering av dessa resultat...

Anmäl
2014-04-02 18:01 #28 av: Lakeside

#27 Det påverkar såklart inte mina resultat, men jag slipper gå runt och tro att jag är dum. Dvs. synen på mig själv. Du kanske skulle förstå om du också pluggade dubbelt så mycket som alla andra och de får högsta betyg och du kanske blir godkänd. Inget otrevligt menat men så är det för mig.

Underlätta för mig att få bättre resultat i skolan är det för sent för eftersom jag snart är klar men det finns många andra efter mig.

Anmäl
2014-04-02 18:40 #29 av: [Moa-]

Lakeside; jag förstår verkligen inte. Resultatet i sig, spelar orsaken någon roll? Du kan ju inte anse att du bli smartare genom att du eventuellt har ADHD eller asperger?

Jag vet att vissa kurser har du svårare att få bra resultat i än andra, andra kurser har du troligen lättare i, det handlar om personliga skillnader och finns hos samtliga.

Personligen anser jag att det är fel att korrigera betygsmässigt för dessa skillnader som faktiskt föreligger. I sådana fall skulle jag gärna valt att min utbildning endast skulle bestått av analytiska uppgifter, då dessa är min främsta styrka, men så ser inte verkligheten ut, utan helheten fordras...

Anmäl
2014-04-02 18:52 #30 av: Lakeside

Moa- : Jag tycker inte vi når fram till varandra så det är ingen idé att diskutera mer. Jag har försökt förklara och det är allt jag kan göra.

Anmäl
2014-04-02 19:05 #31 av: [Moa-]

Lakeside; men du är ju du, oavsett diagnos... Jag ser inget försök till någon förklaring.

Anmäl
2014-04-02 20:11 #32 av: zatanica

Moa, om man studerar och anstränger sig allt man har, men sedan inte ser de resultat man förväntar sig, man försöker allt man kan för att förstå något som verkar simpelt för andra. Man missar hälften av instruktioner och genomgångar för att man tappar koncentrationen, fast man älskar ämnet i fråga, då känner man sig dum korkad och värdelös.

Får man en diagnos så får man många gånger en förklaring på dessa saker, varför det har gått som det gjort och varför man gjort som man gjort.

En diagnos ger en verktygen att försöka lära känna och förstå sig själv bättre. Man få förhoppningsvis en bättre syn på sig själv och våga be dem förklara saker igen fast på ett annat vis, att man vill ha instruktioner nerskrivna mm.

Man får nya förutsättningar helt enkelt.

Exempelvis om du pluggat till en tenta som en tok ch du vet att du kan det här superbra. Men sedan sitter du där, måste läsa frågan 100 gånger och plocka ner den i detalj för att förstå vad de menar och vill ha för svar, eller man kanske svarar flera sidor på en fråga som egentligen kräver två rader bara för att man inte ser vad som är det viktiga då man tycker allt är viktigt, vipps har hela tiden gått och man har inte hunnit svara på alla frågor. Eller så blir man distraherad av folks pennor, fläktar, klockor, folk dom går, saker som händer utanför fönstret eller runt omkring så man inte kan koncentrera sig alls, man försöker så man nästan kräks men det går i te, allt bara flyterihopp, blir kaos och elände. Då kan en diagnos hjälpa så man exempelvis får ett eget rum. Så från att ha kuggat bland alla andra,får man alla rätt om man sitter själv.

Hoppas du begriper vad han försökte få fram nu.

Anmäl
2014-04-02 20:13 #33 av: zatanica

Reservation för stav fel, skrev på ipaden.

Anmäl
2014-04-02 20:26 #34 av: Praefatio

Vad härligt att du är intresserad av ett mer öppet mätsystem.

Har ADHD och är extremt snabb i huvudet. Har en väldigt ovanlig förmåga att lagra information och människor runt omkring mig kallar mig en vandrande Wikipedia. Är dessutom en väldigt, ja, intresserad person. Jag tycker om att veta saker, är intresserad av min omvärld och vill förstå hur saker fungerar. "Du kan ju nästan allt om allt," brukar folk säga. Det är förstås inte helt sant, finns många områden där jag inte har en aning, men faktum kvarstår att jag är ovanligt kunnig.

Däremot är min förmåga att skriva och läsa oerhört ojämn. Har närmast dyslektiska problem vad gäller läsning och har extremt svårt att tillgodose mig text i pappersform. På datorn går det något enklare eftersom jag kan förstora texten på skärmen och markera det stycke jag läser, men böcker är bara att glömma idag. Tyvärr. Min räddning där har blivit ljudböcker men i skolsammanhang har ljudböcker/talböcker nackdelen att man inte kan bläddra och hitta tillbaka till bestämda stycken.

Att skriva på datorn på t.ex. forum, där jag ska skriva en text om någonting som intresset "går igång på" just för stunden, fungerar också bra, vilket du ju ser i mitt nuvarande svar. Men så snart det gäller skoluppgifter som essäer och prov är det som att min förmåga att skriva försvinner. Hjärnan smälter ihop till en stor klump. Jag kan svaren, jag har kunskapen, men jag får inte ner det på papper. Det är extremt, extremt, handikappande i skolan. Jag var eleven som satt i skolsalen, glodde på provet framför mig och kastade alla papper i luften och stormade ut. Jag kunde allt det som efterfrågades. Jag kunde bara inte uttrycka det i skrift.

Slutligen har jag svåra problem med koncentration och fokus. Att sitta och lyssna på någon som prata fungerar i ungefär tio minuter, sedan har min hjärna spunnit vidare. Vad som utlöser "spinnandet" kan vara uttråkning eller den totala motsatsen, att jag blir så intresserad av en detalj att jag liksom glömmer bort att lyssna.

För mig har räddningen varit folkhögskolans modell. Där snackar vi en skola som passar alla! Kunskapskraven är inte lägre än på universitetet, men själva formen för undervisning och prov är helt annorlunda. En lektion kan gå till som så att läraren pratar en stund medan eleverna antecknar, sedan är det dags att dela ut och titta på ett papper. Efter pappret ska innehållet på pappret diskuteras i klassen, och sedan pratar läraren en stund till. En sådan "omgång" kan ta tjugo minuter. Det är med andra ord hela tiden någonting nytt som händer, vilket är kanon både för trötta elever och elever som behöver stimulans för att orka. Att genomgångarna blandas med muntliga diskussioner och skriftliga övningar gör att de flesta elever kan ta till sig det som ska läras ut.
Vad gäller att bevisa vad man kan, så finns det ett gäng sätt att göra det på. Ibland är det grupparbete och redovisning som gäller, ibland är det diskussioner, ibland är det skriftliga inlämningar och ibland är det prov. Närvaron på lektionerna är väldigt viktig för en del, mig bland annat, eftersom det är då några elever får chans att visa vad de går för. Där jag är dålig på att lämna in skriftliga kunskapsbevis är jag istället oerhört aktiv på lektionerna med frågor, diskussioner och kortare inlämningsuppgifter. Samtidigt som jag virkar för att hålla händerna sysselsatta och kunna fokusera på vad som sägs, hehe.

I år har vi tränat på att skriva högskoleuppsats, en lightversion på totalt åtta sidor brödtext. Fyra månader fick vi på oss och ämnet var fritt. Jag klarade för första gången i mitt liv att lämna in i tid (två dagar innan deadline!!) och satt inte alls sista dagen och tokskrev utan lade upp det så att jag slapp bli stressad. Har svårt att pinpointa varför det gick så bra just den här gången, men jag tror att det berodde på täta handledarsamtal, gruppdiskussioner med inriktning problemlösning och väldigt, väldigt mycket uppmuntran. Kunde själv välja mina källor och valde ljudböcker, samma uppgift med vanliga böcker hade aldrig gått. Fick oerhört fint omdöme på min slutgiltiga uppsats och kunde uppvisa stor kunskap i ämnet efteråt.

Moa- verkar tro att vi med NPF är mer korkade än andra, att vi inte kan ta till oss undervisning. Så är det ju verkligen inte. Kunskapen kan vara precis likadan (ofta ännu bättre, eftersom NPF ofta har mycket hög IQ och är duktiga på att använda hjärnan) men de rigida sätten att undervisa och bevisa kunskapen på i skolsystemet idag gör att vi uppfattas som korkade. Jag höll på att varken klara grundskola eller gymnasium, lärarna trodde nog att jag var lite efterbliven, men är idag den alla i min närhet kommer till när de behöver veta något för de vet att jag förmodligen vet. Och vet jag inte, så är jag grym på att hitta informationen som behövs.

Anmäl
2014-04-02 20:35 #35 av: [Moa-]

zatanica; jag ser det ju tvärtom, att veta vad som är viktigt är en del av kunskapen och insikten. 

Anmäl
2014-04-02 22:16 #36 av: zatanica

Men Moa något som anses viktigt för dig anses totalt oviktigt av någon annan som anser att mera måste med för att man ska förstå helheten, en tredje person kan se saken på ytterligare ett sätt, person fyra har även den en annan syn på det viktiga, alla personer har rätt på sitt vis. Om alla tänkte på samma vis så skulle vi inte ha den värld som vi har idag.

Säger som Likeside att det är nog inte värt besväret att försöka få dig att förstå. Vi har båda försökt. Hoppas du inte tar illa upp, det är inte alls menat så. Vi har bara försökt att få dig att se på saken från vår synvinkel och att det kan vara bra att inte tro att alla fungerar på samma vis och anpassa världen lite efter det.

En grej bara tänk om man inte skulle anpassa skolan efter döva och blinda? De får väll bara anstränga sig mera för att kunna höra och se, eller så kan vi ju klassa dem som idioter som är omöjliga att lära något så vi kan lika gärna låta bli att lägga resurser på det.

Anmäl
2014-04-02 22:23 #37 av: Praefatio

#36 "En grej bara tänk om man inte skulle anpassa skolan efter döva och blinda? De får väll bara anstränga sig mera för att kunna höra och se, eller så kan vi ju klassa dem som idioter som är omöjliga att lära något så vi kan lika gärna låta bli att lägga resurser på det."

Precis så är det. Jag hade tänkt komma med en liknande liknelse: Tänk om man inte skulle anpassa skolan efter rullstolsburna. "Det är väl bara att anstränga sig lite mer, komma lite tidigare till skolan och ta sig uppför trappan på något sätt, eller inse att alla inte kan gå i skolan." Så fungerar det ju inte. Personer med NPF väljer det ju inte själva och kan inte bara skärpa sig. Lära sig nya vägar och hitta alternativa strategier, absolut, men var ska man börja lära sig om man inte får lov att vara med och lära sig från första början? Och varför ska man lära sig strategierna från första början, om man ändå inte får använda dem sedan?

Anmäl
2014-04-02 22:42 #38 av: Dentaku

Och jag som också har NPF förstår alldeles utmärkt vad Moa menar. Just det där att i en tenta kunna sålla bland den kunskap man har och plocka ut det som är relevant för att ge svar på frågan utan att sväva ut är viktigt.

Sedan är det ju också så att det inte är svartvitt; NPF och neurotypiska personer befinner sig alla någonstans på en skala. Jag uppfyller kriterierna för diagnoser, min bror gör det inte bl a eftersom han inte har signifikanta problem i vardagen. Ändå är det ju mycket möjligt att sådana personer som han också har svårigheter vad gäller vissa aspekter av högre studier. Precis som personer med NPF kan uppleva sina funktionshinder på väldigt olika sett så är inte heller neurotypiska en homogen grupp.

Kort sagt; jag anser att man ska anpassa för att ge personer med funktionshinder samma möjligheter som personer utan funktionshinder. Men det innebär inte att alla svårigheter kommer att försvinna eftersom man i så fall skulle behöva individanpassa utbildningen för ALLA för att det skulle bli rättvist - och i slutändan är frågan om man ens skulle kunna värdera en utbildning.


Anmäl
2014-04-03 22:52 #39 av: Zaphix

Varit på intervjuer på två konstutbildningar på universitetsnivå nu senaste dagarna. Väldigt intressant!

Ena skolan hade en bra inställning till skrivande, att man har olika förutsättningar för skrivande och teoretiskt arbete, och att man har ska ha rätt att utveckla sig på det sätt som passar en bäst.

I praktiken betyder det att man själv kan bestämma lite över hur mycket man engagerar sig i skrivandet jämfört med det praktiskt hantverket. Till och med kandidatarbetet kunde man anpassa lite.

Dessutom verkar man kunna få mycket hjälp och stöd med det teoretiska arbetet om man har svårt för det.

Väldigt bra inställning tycker jag, men jag antar att det är skillnad på konstutbildningar och andra utbildningar. Vart fokus ligger och vad som är det viktiga.

Att kunna vända och vrida på saker och att förklara sig i text är en bra förmåga, men förmågan att uttrycka sig bildligt är lika bra. Man uttrycker sig på olika sätt, jag greppar inte varför allt fokus hela tiden ska vara på text och prat, man borde få möjlighet att uttrycka sig även på andra sätt.

Anmäl
2014-04-04 07:44 #40 av: [Moa-]

Zaphix; en konstutbildning med praktisk inriktning är ju något helt annat än en vanlig universitetsutbildning enligt mig, som regel har de även andra antagningsprocesser. Även praktiska utbildningar som regel kan jag tänka mig bör kunna anpassa i högre utsträckning. Universitet som sådana är dock teoretiskt inriktade och detta fordrar givetvis skrivande, att försöka avskaffa eller ge olika förutsättningar för detta anser jag blir direkt missvisande och leder till olikheter mer än något annat. Det är som Dentaku skriver ovan, det är en flytande skala, däremot drar vi inte samma slutsats. 

"Man uttrycker sig på olika sätt, jag greppar inte varför allt fokus hela tiden ska vara på text och prat, man borde få möjlighet att uttrycka sig även på andra sätt." För att som jag skrivit ovan, universitet behandlar teoretiska problem, detta kräver analyser och dessa kan ej presenteras förståeligt för andra i form av en dans eller skulptur, jag anser att detta säger sig självt. En text följer regler kan avkodas av vem som, alla bör få del av samma budskap, detta sker sällan vid granskning av "konstverk" och dylikt.

Det jag säger är att alla kanske inte passar i just universitetsmiljön, det finns många alternativ till denna. Istället för att försöka göra om något till något helt annat, kanske man skall välja något helt annat som passar just dig som individ bättre? Hur skall du i framtiden kunna skriva en omfattande rapport på arbetet under tiden andra drar i dig och avbryter dig med frågor och annat, om du inte kan hantera detta under studietiden?

Anmäl
2014-04-04 15:13 #41 av: Zaphix

Rätt fyrkantigt tänkt faktiskt.

Jag kan lova dig att jag utan tvekan kan presentera teoretiska problem och frågeställningar med hjälp av konst. Har du någonsin varit på en konstutställning?

För att förstå konst krävs ofta att man måste sätta sig in i det språket man använder sig av där, man måste se mycket konst för att öka sin förståelse och lära sig hur konstnären tänkt.

Precis som man måste lära sig att granska texter, vilket krävs vana till, så kan man behöva lära sig förstå det konstnärliga uttryckssättet.

Visst, du kan inte förstå hur man kan angripa samhällsproblem och liknande med hjälp av konst, men jag kan lova dig att det finns så många som kan det.

Varför ska bara ett uttryckssätt vara det tillåtna i universitetsvärlden, när man lika bra (eller kanske bättre..) kan yttrycka samma sak på ett annat sätt?

Självklart är till exempel Konstfacks utbildningar mer praktiska, men samtidigt finns där så mycket teoretisk och analyserande kunskap som man behöver lära sig också. Men det kunskapen inhämtas på andra premisser än andra utbildningar gör.

Konst finns inte bara för att ha något fint att titta på, jag håller på med konst till stor del för att det är mitt sätt att påverka politiskt på. Och jag analyserar och uttrycket frågeställningar och svar med hjälp av min konst.

Universiteten ser ut på ett sätt nu ja, men det betyder inte att det inte kan ändras. Genom att låta folk utvecklas på andra sätt under sin utbildning kommer också samhället i sig ändras.

Och bara för att du inte förstår konst eller har en aning om hur det fungerar betyder det inte att andra inte gör det.

Anmäl
2014-04-04 17:16 #42 av: Lakeside

Nej men jag tycker vi behåller allt som det är så slipper samhället förändras och allt annat också (ironisk).

Klart att man kan ändra på massvis med saker utan att ändra varken mål eller kvalitet. Det kanske tom. blir till det bättre ;).

Nästan 30% går ut 9an utan godkända betyg i matte och det säger ganska mycket tycker jag. Jag kan tänka mig massvis med sätt som man kan lära sig matte på, det krävs bara lite kreativitet men det verkar inte helt ovanligt att tappa en del av den när man blir vuxen :)

Anmäl
2014-04-04 20:08 #43 av: Praefatio

#42 Apropå matte: i hela grundskolan fick jag höra att jag var ett hopplöst fall. "Du får godkänt nu enbart för att jag vet att du behöver det för att komma in på gymnasiet," sa min lärare i nian. I första ring sa jag till min mattelärare att det tyvärr inte var någon idé att försöka lära mig något för att jag var efterbliven. "Det var det dummaste jag har hört. Alla kan lära sig matte och om du litar på mig så lovar jag att du ska gå ut med MVG i mitt ämne."

Han höll sitt löfte. Genom att ständigt se till att jag hängde med och verkligen förstod, och genom att hitta alternativa sätt att förklara hur man gjorde, gick jag ut första ring med MVG. Hade samma prov och samma bok som alla andra. Fick bara lite, lite extra stöd från en mattelärare som blev jävligt upprörd över att människor berättat för ett barn att det var ett hopplöst fall.

Sedan bytte jag skola och fick en nu mattelärare som tyvärr var lika oflexibel som grundskolelärarna jag haft. Hamnade i "IG-gruppen" efter en månad och klarade aldrig matte B.

Anmäl
2014-06-10 15:19 #44 av: portera

#14 "Som sagt, vi har tentor för att se vad människor kan, se att målen har nåtts och kunskapen tagits tillvara, utan krav kan vi lägga ned universiteten som sagt."

Grejen är den att universiten misslyckas med att visa vad folk kan eftersom det en del inte får chansen att visa vad dem kan. Om universitetens grej var att i prov lyckas visa vad varje individ kan ja då måste det ske en del anpassningar. Anpassningar sker redan idag, men det vore skönt om det alltid var beslutade centralt och ii förväg och nte var en adhoc-anpassning från lärarna som riskerar att faktiskt ge en fördel jämntemot mot andra elever vid examination. 

Att hitta denna balans är dock inte lätt.

Anmäl
2014-06-11 18:57 #45 av: Barneveld

Svar på frågan hur jag upplever det att klara av en skriftlig hemtentamen:
Det är olika. Skriftliga uppgifter är svåra för mig om instruktionerna är luddiga. Sen jag fick en mentor att diskutera alla skriftliga uppgifter med har det gått bättre. Då kan jag ställa alla de där dumma frågorna som jag inte vill ställa i helklass. Hon hjälper mig att förstå vad det frågas efter och jag svarar. Det är just instruktioner jag har svårt för.
Annars har jag mest svårt att koncentrera mig och det har blivit fantastiskt mycket bättre med medicinen.
Nu hänger jag med på vad som sägs på föreläsningar.

Min psykiatriker har ADHD och dyslexi, kom jag att tänka på när jag läste igenom den här tråden. Han brukar alltid skriva något knasigt när han skriver recept och utlåtanden. Han är den bästa läkaren jag någonsin har haft och jag är väldigt glad för att han inte kuggades på sin utbildning för att han har nedsatt förmåga att uttrycka sig i skrift.

Anmäl
2014-06-11 19:47 #46 av: Lakeside

Jag har hårdpluggat till många tentor, ofta dubbelt så mycket som många andra för att komma ut från tenta salen och inse att jag inte förstått hälften av uppgifterna (dvs. instruktionerna) och därför gjort helt fel när jag diskuterat tentan i efterhand. Jag har helt enkelt svårt för tentor för att jag rör ihop saker och tappar koncentrationen samt inte förstår vad de frågar efter och därför löser en uppgift baserad på vad jag tror att de frågar efter. Det var först när jag fick min diagnos och min psykolog sa till mig att jag förmodligen ligger en bra bit över medel i begåvning som jag förstod varför jag behövt kämpa så mycket och att jag inte är dum. 

Jag gjorde ett test under min utredning där man ska lägga klossar i olika mönster. På slutet låste sig allt och jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga klossarna. Jag fick göra den sista och svåraste uppgiften igen nästa gång och klarade den på den tid som ger den högsta möjliga poängen på uppgiften. Det jag försöker säga är att universitet är fyrkantiga och bara för att deras examinations former inte passar alla så innebär det att många kanske inte kan studera som skulle kunnat bli jätte bra på olika yrken om utbildningen bara sett lite annorlunda ut i upplägget. Jag går till föreläsningar och hoppas att jag ska snappa upp något, jag är aldrig fokuserad under en hel föreläsning. Har jag tur kan jag hålla fokus i 15min innan mina tankar försvinner bort, oftast går det mycket fortare. Jag brukar ha med någon klasskamrat när jag ställer frågor så att jag kan fråga dem i efterhand vad som sades eftersom jag oftast tappar fokus och därmed inte fått svar på det jag undrade från början.

Anmäl
2014-06-14 09:31 #47 av: Barneveld

Igår fick jag tillbaka en omtenta. Jag hade blivit underkänd på min tenta för att jag hade för mycket grammatiska fel och för mycket stavfel. Men strukturen var okej. Nu när jag gjorde om tentan blev jag underkänd igen. Den här gången fick jag som kommentar att grammatik och stavning fungerar bra men strukturen saknas och därför blir jag underkänd. Ha ha, om man lägger ihop båda tentorna så har jag i genomsnitt klarat uppgiften :). Det där är ju så typiskt för mig !
Det är ju helt uppenbart att det inte handlar om att jag inte kan, och ändå lyckas jag inte bevisa det.
I det här fallet skulle det vara fint om man kunde lägga ihop resultatet ifrån två olika tentor och väga in kunskaperna ifrån båda.

Anmäl
2014-06-14 09:47 #48 av: Barneveld

Kom att tänka på en sak när jag läste ett av Moas inlägg.
I min kommun har politikerna bestämt att barnskötarna i kommunen ska fasas ut och att man bara ska anställa förskolelärare. Att läsa till förskolelärare är mer avancerat än att läsa till barnskötare. Det finns de som vill jobba med barn inom förskolan och som faktiskt skulle vara riktigt bra på detta, men som inte skulle fixa en högskoleutbildning.
Dessa personer skulle kunna klara att antingen läsa till barnskötare eller gå barnskötarutbildningen som lärlingsutbildning. Men vad hjälper det om barnskötarna ska tas bort?
Det är större och större krav i samhället på att alla ska kunna klara en högskoleutbildning. Då är det bra om högskoleutbildningarna är anpassade efter folk med funktionshinder.

Anmäl
2014-06-16 09:33 #49 av: zatanica

#47 ja det där lät bara dumt och petigt, vad gör det om det är lite stavfel och gramatiska knasigheter, sålänge som man har svarat rätt lixom.

#48 jo blir så trött på att allt sk kräva högskole kompetens, det är ju inte ens alla som vill plugga eller ens tycker om det. Ska de inte kunna få de jobb de vill då bara för att allt ändras på. Tycker det är knas.

Tycker istället att man ska återinföra fler lärlingsplattser. Tror att alla lär sig bäst på plats av dem som redan kan.

Anmäl
2014-06-16 18:35 #50 av: Lakeside

Ja, det har blivit lite skevt att allt kräver högskoleutbildning i princip känns det som :/

Anmäl
2014-06-17 00:37 #51 av: tarotlasse

Mesa jag får säga en mycket bra fråga du tar upp här. 

Nu har jag tyvärr inte erfarenhet av universitets studier. Eftersom en del av dessa problem du tar upp din tråd är besvär som jag hade och var  det stort problemen att jag aldrig lyckats klara av en gymnasiekompetensens. 

Jag har både ADHD och Dyslexi  och under min vård utbildning  med inriktning på funktionshinder  så fanns  ju  detta som ett enormt hinder

inte ovanligt att drabbas av båda  dessa problem. Att skriva är mitt största problem och får anstränga mig otroligt mycket för att skriva ner mina redogörelse. 

I min sista utbildning jag gick en vård utbildning  så var detta  med Dyslexin  jag kunde ha stora  problem jag kunde göra långa långa artiklar och förklara vad jag menade och kunde göra mycket avancerade uppgifter och verkligen få fram mitt budskap men de utan dyslexi kanske gjorde dessa arbete på 5 timmar men ,mitt arbete kunde ta 17 timmar för samma jobb och var trots allt inte så lätta att läsa trots rättstavnings program för min koncentration  klappade i hop och jag kunde ta att sitta med mitt arbete under mycket längre tider så jag han aldrig återhämta mig mellan uppifterna .

jag´vet en midsommar hela klassen låg  efter och vi fick en hem uppgift om tekniska hjälpmedel läraren räknade att detta arbete skulle ta ca 2 arbetes timmar och skulle mejlas in innan kl 18 på kvällen. 

Ja för det flesta elever tog det 2 timmar men för mig som dyslektiker  tog läsandet av frågorna och mitt skrivande  8 timmar det blev inte mycket till midsommarfirande jag var så  slut av ansträngning så jag grät innan jag var klar med mitt arbete  och  jag orkade inte ha kul o festa med de andra på kvällen. 

Ett grupparbete eller föreläsning var ett rent helvete, För det flesta med ADHD har också en fruktansvärd ljuskänslighet och Kan inte hantera för många ljudintryck . Man kunde vara så slut efter ett grupparbete eller föreläsning  så man fungerade inte mer efter  det arbetet och  jag fick oftast  gå hem efter ett grupparbete för  det tar så mycket med  koncentration och alla ljudintryck och olika röster så vara bara att åka hem efter ett arbete i grupp på grund av att hjärnan blev utmattad.

Det var ett helt helvete att följa med i skolarbetet och hålla koncentrationen. Jag var så slut när jag kom hem men då fick jag göra det jag inte orkat på dagens lektioner .

 Om jag inte haft två i klassen som var helt underbara och hjälpte mig med antecknings hjälp så skulle jag aldrig klarat utbildningen det  kan jag lova.

Vi var tre dyslektiker i klassen jag var den enda som var kvar vid examen de andra orkade helt enkelt inte fullfölja utbildningen på grund av utmattning.  Mitt examens arbete om ADHD  skillnaderna som barn  vuxen äldre  och ur socialmedicinsk perspektiv som jag föreläste om i 1 1/2  timme .var enligt lärarna den bästa föreläsning de någonsin hört

jag fick högsta betyg för detta till det visade sig att det fanns inte nedskrivet . 

Det skulle ta mig över en vecka - fjorton dagar att skriva ner denna föreläsning och det hade jag aldrig klarat utan att jag fått sjukskriva mig för utmattning efteråt . 

Men jag fick sedan hålla denna föreläsning på flera skolor  och klasser efteråt jag tror faktiskt att folk begrep mer när jag berättade  ur mitt  eget hjärta ur min och mina barns erfarenheter en  att jag läste en text som jag bara halvt och halvt förstått fast jag skrivit den själv . 

Att läsa upp 100 A4 sidor text som troligtvis ändå hade bilvit fel uppläst i slut ändan. 

Men för att få betyg på uppsatsen skulle den ju vara nedskriven men jag  fick lov att göra det i efterhand. 

Trots  att detta var enormt jobbigt och slutade att läkarna bedömde att det varit så ansträngande att man sjukskrev mig halvtid efter detta och man räknar inte med att jag blir fullt arbetsför någonsin igen. Blev 4e gången jag blev sjukskriven för utbrändhet efter denna utbildning. 

Men kurs två blev jag och det är jag jäkligt stolt över.     

NU jobbar jag halvtid  som reporter på en handikapp tidning och sa till arbetsförmedlingen ni måste vara några stora jävla  idioter som skickar en dyslektiker på en intervju som journalist och helt utan erfarenhet som journalist även om jag arbetat som fotograf på olika tidningar i 24 år. 

Till min förvåning sa chefen på tidningen jag skiter fullständigt om du i kan skriva en korrekt Svenska men prata och förmedla händelser  det kan du ta mig fan göra och det är det en journalist kommer längst med så du kan börja om 2 dagar.

Visst har det blivit en del syftnings fel under en del reportage men det har i alla fall get ett gott skratt i bland vilket också  förlänger livet enligt många så gör nog nytta en så även om det blir lite fel i mitt skrivande ibland     

Ja ngt liknande bedömnings system kanske högskolan skulle ha även om skriften inte är våran stora  styrka så har vi andra förmågor som vida överstiger det skrivna ordet. 

Det skrivna ordet och min protest för att man bara såg det skrivna ordet under mina skolår resulterade i en katastrof  och att jag gjorde precis allt annat en vad jag skulle göra under mina skolår. 

Därför jag aldrig varit aktuell för några universitetet studier jag hade t.om med bättre kunskaper en mina lärare i vissa ämnen för jag gillade o experimentera och undersöka saker. 

 Jag  läste väl fel på ett par gram sa jag till rektorn när jag lurade kemiläraren att det skulle bli ett vackert blått moln när  man tillsatte ett visst ämnen när man gjorde knallgas. 

Min lärare litade blint på mig eftersom jag berättat så mycket annat jag lärt honom som han inte hade den blekaste aning om och jag lärde honom mycket saker kan jag säga  kemi var mitt stora intresse . 

Även denna gången lärde jag honom något men denna gången var han inte lika tacksam för sin nya kunskap.  

Det blev inget blått vackert moln som jag sa  men det blev som jag räknat ut en sjuhelsikes smäll och de fick sedan renovera kemisalen efter detta experiment,  Men jäklar vad jag skrattade men det gjorde inte rektorn när det fick byta ut panorama fönstren eftersom de sprack. 

Jag lärde mig mer av att experimentera på egen hand,  höra andra berätta  En vad jag lärde mig av det som stod i böckerna. 

Men det här med att lära mig att lära mig läsa och skriva är det hittills ingen som lyckats med till fullo.

Men min Svensk lärare i högstadiet  var inte så dum ja han satte mig vid en skrivmaskin för då kunde han någorlunda läsa det jag skrev ner  men det jag skrev för hand ja det var få som begrep vad som stod i de uppsatserna.  

Lasse

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.