Det tror jag inte att du är.

Själv får jag så att hjärtat bultar í bröstet på mig, för att jag blir skrämd av ringklockan (den låter skithögt, och triggar min ptsd).

Får inte panik men väntar jag inte nån slags gäst eller bud så kollar jag genom dörrhålet vem det är. Och är det ingen jag väntar på eller känner igen så öppnar jag inte. Brukar inte ens öppna för grannen. 😜

Däremot hejar jag förstås om vi möts i trapphuset. Men det är en annan sak.

I trappan och ute så hejar jag, det är mer när jag är hemma. Jag tror det kan ha med min barndom att göra. Hade en man som min mamma lämnade innan jag föddes, och han kom ofta hem och bråkade på fyllan, när min pappa inte var hemma. Ringde och flåsade i telefon osv.

#0: Samma här.
Hjärtat bultar så hårt att det nästan gör ont i bröstet, blir skakig och kallsvettig. Får sitta och djupandas för att få ner pulsen. Efter 20-30 minuter har det värsta klingat av.

Jag vet inte varför jag regerar så starkt. Ljudet skrämmer verkligen slag på mig.
Knackar besökaren på dörren istället så kan jag hoppa till men det blir inte alls samma stresspåslag.

Vi har en klocka som ringer när katterna vill komma in. Den ringer när katterna kommer eller man själv går förbi. Rörelsesensor.

Var ensam hemma mitt i vintern med katterna bredvid mig i sängen. Då ringer klockan. Fick panik. Troligtvis bara en mus eller något, men det visste jag inte då.

Bor en bit ut på landet. Händer något så är jag ju rökt.

#4: nä jag föredrar att folk knackar, min ringklocka låter värkligen bröööl. Det är inte bara hemma, utan hos andra också som jag hoppar till.

Haha jag håller andan och vågar inte röra mig, fast man inte kan se mig 🤣

ta bort ringklockan/signalen/batterierna/koppla bort den.

se om det känns lättare när man knackar i stället. om du har kikhål kan du installera en kameraskärm så känns det kanske lättare,