Jag använder min iphone som hjälpmedel. Med den kan man ställa in påminnelser om vad som helst, regelbundet eller tillfälligt, med eller utan larmsignal.

Så här ser tex min morgonrutin ut, och den ringer vid varje hållpunkt;

06:30 Godmorgon, ta medicinen 

06:50 Väcka barnen

07:00 Andra väckningen, frukost

07:30 Slut på frukosten, gå och gör er iordning.

07:45 Cykla till skolan 

Skolschemat ligger inlagt i almanackan och påminner om barnens olika aktiviteter varje morgon vid 07:20, så jag kommer ihåg att packa deras väskor eller påminna dem själva om att göra det.

Mina egna aktiviteter lägger jag in i iphonen i samma stund som de bokas, och samtidigt lägger jag in en påminnelser 1-timma och en ½-timma före.

Jag har städdagar, duschdagar och matveckor mm. Maten börjar lagas kl. 17 och ska vara klar till 18. Må-korv, Ti-fisk, On-köttfärs, To-Pannkaka, Fr-kyckling, (Lö/Sö varierar)

Iphonen är himla bra att fota saker med också för att komma ihåg.

Det bästa med iphonen är man man aldrig ser handikappad ut. Det ser bara ut som om man sitter och messar.

Jättebra inlägg av nr1 här ovan. Här kommer mer i samma anda. "Använd din mobil som hjälpmedel." http://www.assistapp.se/clarasdag/

Jättebra, tack! Jag har ju iphone så det är ju inga problem på den punkten, använder den redan en del, men skall kolla länken och se om det finns några andra grejer som man kan underlätta :)

Jag har skaffat en liten white-board där jag gör en veckoplanering, vilka saker som skall utföras när samt mina mål med dagen :)

Jag har ett stopp-ord som jag tänker på när jag börjar trassla in mig för mycket känslomässigt. Alltså tankar jag får när jag har pratat med någon och sen måste älta och vända ut och in på det i det oändliga för att klura ut vad de menade när de sa det och det, och varför jag sa si och så, osv osv. Det slutar alltid med att jag får ångest och känner mig värdelös för att jag inte kan lösa problemet.

Stopp-ordet är personligt  så jag kan inte säga vad det är, men det påminner mig om att jag är för smart för att ägna mig åt sånt jag ändå inte kan eller ska lösa.

#5. Berätta mer, det här var intressant. Hur kommer du på att du ska bryta och tänka på ordet? Då har du redan brutit? Eller Hur fungerar det för dig?

#6 Nja, nu har jag ju gått hos en psykolog i några år och analyserat mina tankar så jag vet när tankesnurret sätter igång. Jag har lärt mig att tänka till när jag får obehagskänslor och ångest. Ifrågasätta om de är relevanta för situationen eller om det är jag som överreagerar. Mitt tankesnurr slutar alltid med att jag känner mig kass, värdelös och konstig/knepig, dvs det är alltid mig det är fel på. Inget nyttigt alls för självkänslan. För mig är det bäst att skjuta bort skuldkänslorna så snabbt som möjligt. Ett stoppord kan vara ”Stolpskott”, dvs man idiotförklarar den andra personen utan att säga det högt och vidare tankar/diskussioner är inte värt att lägga ner energi på. Därav anledningen till att jag inte vill avslöja mitt stoppord eftersom det inte låter så bra i andras öron. Om du är en person som normalt tycker att din olycka alltid beror på andra så funkar inte dessa stoppord för dig. Du måste hitta något eget som passar dig.

Notere ned alle avtaler med én gang på papir eller i kalender som er lett å se - f.eks. når jeg kommer på ting jeg mangler i kjøleskapet. Samme med annet som trengs i huset. Ellers forsvinner tankene raskt for oss som har dårlig fungerende frontallapper!

Et ekstra råd: prøv ikke å rydde bort ting som du allerede har en plass til (selv om den er rotete). Når jeg leter, finner jeg dem ikke igjen, for jeg husker ikke den nye plassen. Veldig frustrerende! Tror jeg må begynne å skrive ned/legge lapper om hvor jeg rydder ting….

Tack allihopa! Jag testade att ladda ner en app från länken i #2, den var dock inte gratis, men väldigt bra. Nu skall jag bara komma igång att använda den 😉

Jag och mamma har dessutom kommit överens om att göra ett litet veckoschema på en tavla i köket, så vi har lite koll på både hennes och mina planer. 

Det här med stoppord, något liknande har jag arbetat med min psykolog, eller, jag har gått dialektisk beteende terapi och där har jag fått lära mig att vara uppmärksam på saker som skapar stress. Förut la jag aldrig märke till sådant och känslorna fanns knappt där, de byggdes upp i "bakgrunden" och slutade i panikattacker. Idag kan jag oftast lägga märke till känslorna som kommer vid olika händelser, t.ex om jag bråkar med en vän, så känner jag känslorna som kommer då och tar hand om dem direkt, utan att låta dem läggas "på hög". 

Likadant gäller då om det är stressigt i skolan som bygger upp sig under flera dagar, då lägger jag märke till det. Men just skolan och andra "måsten" har jag lite svårt att värja mig ifrån faktiskt, blir lätt överstressad. så förhoppningsvis kan jag med tid och Träning lyckas hantera även sådant 🙂

Ursäkta lite långt inlägg! Hoppa och tror dock att det är värt att läsa hela!

Läste bara ts inlägg, så kan hända att jag upprepar saker som andra redan skrivit i tråden. Mitt bästa tips är medicin! Skulle inte klara mig utan den! Som du nämner så blir det ju dock ofta ett problem att kunna komma ihåg att ta den på morgonen. Just nu så funkar just detta rätt bra för mig, kan visa hur min "medicinrutin" ser ut:

Jag använder mig av en veckodosett, finns en bra och snygg på apoteket som även finns i flera olika färger. Varje morgon ringer mobilalarmet klockan 06.00. När den då ringer så vaknar jag och går bort till bordet där mobilen(vidd elutaget på laddning), min dosett och en flaska/glas med vatten står. Jag tar då medicinerna som ligger i den aktuella veckodagens fack, och går sedan och lägger mig igen. Nästa alarm ringer klockan 06.30, och då går jag upp.

Denna struktur fick jag som tips av min läkare som är sjukt adhd-kompetent. Eftersom många med ADHD har rätt svårt att "komma upp" på morgonen, så är det smart att första gången man vaknar inte behöva gå upp mer än i några sekunder för att ta medicinen. När alarm nummer två sedan ringer så har medicinen börjat verka, och det är mycket lättare att ta sig ur sängen eftersom man då har lättare att motivera sig samt är lite klarare i skallen pga. medicinen! ;)

Så har man slagit två flugor i en smäll: kommit upp utan att behöva pressa sig till bristningsgränsen, samt kommit tagit dagens medicin!

😃

Kan tillägga att jag också är 18, går gymnasiet och är nydiagnosticerad ADHD. connection där ;)

#10 åh, vad kul med någon i samma situation :D 

tyvärr tror jag dock inte att det skulle fungera för mig, jag måste äta frukost innan jag tar min medicin, annars får jag inte i mig något alls under hela dagen, vilket leder till jätteobehagliga blodsockerfall och allmänt dåligt mående, och extrem trötthet när den går ur på kvällen. 

Men jag har ju börjat använda mig av en veckodosett, vilket underlättar en hel del! :)

Kan bara instämma jätte bra tråd. 

Jag har också en veckodosett för medicineringen och påminelser över mobilen.   jag har även fått en handy som  tekniskt hjälpmedel men mobilen är faktiskt lättare att använda. 

Men tyvärr så glömmer jag trots allt medicinen allt för ofta för när mobilen larmar så kan jag gå till köket o när jag kommer till köket  har jag glömt medicinen o tar ett glas vatten eller en smörgås i stället. 

Så arbets terapueften har föreslagit en elektronisk medicindosett  den larmar när det är dags för medicin och slutar inte larma fören jag tar ur medicinen ur dosetten. 

Men den är dyr den kostar  mellan 1500 kr - 6000 kr  beroende på modell och funktioner och ingår inte i landstingets sortiment för tekniska hjälpmedel så den får jag betala själv. 

Whiteboard tavlan med veckoprogram hjälper mig också väldigt mycket har jag märkt men har bara haft den i 3 veckor nu. 

Den fick jag också utskrivet som tekniskt hjälpmedel. 

Ett tips är även att sätta  post it lappar på ytterdörren för att stänga av spisen eller släcka lampor ljus med mera.

Men låt dom inte sitta uppe hela tiden för då slutar man tillslut att titta på dom tyvärr.

Här har jag också fått ett tekniskt hjälpmedel en spisvakt  som stänger av spisen automatiskt om man glömmer stänga av den. 

Dels känner den av värmen på plattorna så har jag tagit av grytorna från spisen o glömt stänga av spisen tar det bara ngn minut innan larmet går och den stänger av spisen. 

Plus att den är tids styrd och stänger av sig automatiskt efter 30- 45 minuter.  

Jag har även problem med att hålla ordning på räkningarna och viktiga papper mm så har pappers lådor på en bänk där jag lägger räkningarna i en låda och viktiga papper i den andra lådan så de är samlade på samma ställe. 

Innan lade jag detta precis överallt där jag befann  mig där jag öppnade dom.  

Samma med nycklar de lade jag också överallt innan men skaffade ett nyckelskåp bredvid ytterdörren så nu är de också på samma plats hela tiden.  

Förutom  dörrnycklarna till ytterdörren som bruakr ligga i fickan 

Men jag har fortfarande ett par problem som jag inte kunnat lösa o kanske ngn av er andra har några tips här. 

Dels så händer det ofta jag glömmer stänga kylskåp och frys dörren. Eller att  jag glömmer ställa in kylvarorna i kylen igen senast i går morse så stod margarinet fortfarande  framme när jag skulle äta frukost  

Arbets terapeuften skulle se om de fanns ngt larm man kunde montera på kyl o frys men kunde inte finna något.  

Sedan har jag en förmåga ett glömma nycklarna på utsidan  av ytterdörren när jag låst upp och samma sak med sonen som även glömmer att låsa dörren när han går.  

Har även hänt att ytterdörren stått öppen när jag kommit hem. 

Tur att man har bra grannar för de brukar ringa på och tala om för mig att nycklarna sitter kvar i låset eller stängt dörren när den stått öppen. 

Så hoppas ngn kan ha tips på sist nämda sakerna. 

Lasse

Jättebra tråd! Jag har varit sjuk ganska många år, vilket slutade i en operation och nu är jag äntligen frisk. Men alla dem där rutinerna och strategierna man jobbat upp är som bortblåst. Det är som att börja på ruta 1 igen, bortsett från att jag nu har kunskapen om vad som funkar för mig och hur jag ska göra för att träna upp allt igen.

Listor fungerar ganska dåligt på mig, i det flesta situationer. Det tar väldigt mycket energi i förhållande till vad det ger mig. Det blir som ett ständigt energiuttag som aldrig minskar, vilket jag inte gillar. Istället visualiserar jag in mina rutiner väldigt mycket. Bit för bit med hjälp av planering, visualisering och många gånger bakåtlängeskedjning. Det gör att jag får spendera ganska mycket energi till en början men att det tar mindre och mindre energi , och tillslut sker allt per automatik när rutinen sitter.. och jag är medveten om vad det är jag gjort, då jag kan gå tillbaka i tankarna och gå igenom steg för steg vad jag gjorde.

Att använda mobilen som ett alarm så den säger till när det är dags att göra saker gör jag i undantagsfall. Om det tex är saker jag gör mer sällan. Tex så ska dottern hämtas en timme tidigare på fredagar än övriga dagar, och innan den tiden så är det ganska fritt vad jag gör. Då har jag alarmet som varnar för att det inte ska missas att fredagen är lite annorlunda tidsmässigt.

Jag är jättekass på att inse att jag kommer framåt här i livet. Ofta känns det som att jag står och stampar på samma ruta hela livet. Allt från småsaker tills stora ting här i livet. Jag har därför haft ett plakat på väggen där jag på vänster sida sätter upp saker jag vill göra, vill klara av, behöver köpa etc (gärna med bilder samt text, då enbart text tar för mycket energi för mig och blir inte snabböverskådligt). När jag sedan gjort en sak som hänger på vänster sida flyttar jag över den till höger sida. På så sätt ser jag att det faktiskt går framåt. Även fast det, ibland, blir i snigelfart.

Jag har även ett stort mål/dröm här i livet som får mig att kämpa även perioder när det är som jobbigast. Jag glömmer lätt bort sådant jag inte ser och har därför detta på väggen, eller rättare sagt har haft, nu har vi flyttat och drömmen är inte uppe på väggen.. än ;) Det är en gård på landet, med ett litet hus med tinnar å torn på samt en lösdrift till hästar m.m. I perioder spenderar jag mycket tid till att läsa på mig om allt jag behöver veta för att få drömmen att gå i uppfyllelse. Allt från hur mycket marken kan tänkas kosta, till lösvirke, och hur vägen till målet kan tänkas se ut. En gång om året eller så får man tänka om, och bygga en ny väg till målet för det sker alltid saker som gör att man blir tillbaka bromsad en aning. Men målet finns där, greppbart och synbart. Så jag kämpar på. Inget är omöjligt!