Vad jobbigt för er allihop. Det är svårt att sätta sig in i situationen.

Fy vad jobbigt för alla i familjen. Hoppas allt blir bra så han får behandling. Känner människor som varit ännu längre ner och som lyckades vända på det till slut ❤

#0 Jag har läst ditt inlägg flera gånger och vet inte vad jag ska skriva mer än att du lever min värsta mardröm.

Jag har aldrig haft dina problem och jag önskar innerligt att ni kan få hjälp allihopa.

Tack ska ni ha💗 jo det har varit en himla berg och dalbana oro, stress och rent av rädsla för vad som kan/kommer hända.

Vi vet ju inte hur mycket hans "så kallade kompisar" vet v ar vi bor och vem vi är. Ska det komma någon och vad tänker de göra. Vi har pratat med polisen om detta. De förstår vår oro och rädsla.Men det är inte så mycket varken de eller vi kan göra i dagsläget.

Många av det gänget han umgicks med är nu häktade eller sitter i fängelse. De som fortfarande är på fri fot är efterlysta. 2 av de värsta är häktade.

Han har tydligen varit "medlem" i ett gäng som har hållit på med narkotika, stölder och i vissa fall misshandel. Han har burit vapen och "drivit in" skulder för "Spindlarna". Allt detta rullas upp i och med att de fick tag på flera stycken av detta gäng samtidigt. 6 stycken häktades i snabb fart under 2-3 dagar.

2 hade tagit sig till Uppsala, de ville ha tag på min son. De har, vet inte hur, fått reda på att han var där nere någonstans på behandling. De visste inte att polisen redan hade hämtat honom. Vet inte vad de skulle med honom till, men advokaterna har fått ur dem att de var ute efter ett simkort som sonen hade. Samma simkort som polisen senare letade efter här hemma och inte hittade.

Admin får ta bort inläggen om det inte är okej att jag fortsätter att skriva .

#1 man lär sig att bita ihop och ta dagen som den kommer.

#2 De orden är värd en miljon. Det kanske finns hopp om att han skall ta sig ur med rätt hjälp och stöd. Vi vågar inte tro på det riktigt än. Det har varit för mycket runt ikring honom.

#3Jag önskar inte min värsta fiende bad vi har gått och går igenom just nu.

Det handlar om min lilla pojke som sprang runt i lägenheten och jagade "Gröna monter", han tittade ofta på Monsters inc och den lilla gröna bollen var hans favorit.

Tycker inte det är så länge sedan han for iväg i full karriär på cykeln, och gav både mig och sin far hjärtattack när han slog runt och landade i diket.

Det är dessa minnen man ser tillbaka på, och jag vet att min son finns där inne någonstans.
Jag hoppas innerligt att vi kan få tillbaka honom.

På torsdag vet vi lite mer …förhoppningsvis. Några av killarna är fortfarande på fri fot, eller de var det när vi pratade med advokaten igår. Vet inte hur det ser ut idag.

Det är flera patruljer ute och letar efter dem, och det har gått ut efterlysningar från Skellefteå i Norr och Stockholm i söder. Men polisen tror att de sista sitter och trycker någonstans här i stan.

Det blev omhäktning i väntan på åtal, senast den 19, och eventuell rättegång. Han sitter misstänkt för misshandel och stöld som skall ha skett dagen innan vi åkte ner till behandlingshemmet med honom. De håller honom även pga. kollisionsfaran.

Ytterligare en av killarna är häktade, men det är fortfarande kvar 3 på fri fot.

Obehagligt med oro över att någon går på er om dom vill ha tag på din son. Förhoppningsvis går ryktet om att han är häktad.

Jo vi vet inte var de tre sista killarna håller till. De ligger förmodligen och trycker någonstans.
De går inte gärna ut med efterlysning heller, allt är hemligstämplad.
Alla förhör sker bakom låsta dörrar.

Vilket helvete ni går igenom!
Jag har en vän som har gjort ungefär samma resa, ändå kan jag nog inte föreställa mig en bråkdel av allt ni känner.
Ta hand om er så gott det går, jag skickar en varm kram även om det känns futtigt. ❤️

#9: En varm kram är värt mycket just nu 💖

3 av killarna är fortfarande på fri fot. Däremot vet vi nu att 2 av killarna kommer bli sittande ett bra tag i fängelse. Där var det bl.a grova vapenbrott och grova narkotikabrott.

Lite får vi reda på av advokaten, men eftersom det fortfarande är några på fri fot, och de vet inte riktigt var de har dem. De tror att de på något vis har tagit sig till Norge eller Danmark, men de vet inte. Och det betyder ju att även vi kan ligga i farosonen fortfarande, om de vill komma åt sonen genom oss.

Fick besked idag. De tre sista i "ligan" är häktade. Två är under 18 så de får polistransport till olika behandlingshem. Det ligger LVU på båda två :)

Sonen sitter fortfarande häktad pga kollisionsfara. Rättegången är på Torsdag, så får vi se vad som händer. Han kommer förmodligen att få kontraktsvård.

#11: Men vad skönt!
Jag fattar ju att allt inte löser sig av det, men det måste kännas som en lättnad att personerna är "bakom lås och bom", åtminstone bildligt talat.
Hoppas att det löser sig för din son, har ni en himla tur så kan han (tvingas) få hjälp och hamna på en bättre kurs.

Och du, det finns alltid folk som anklagar andra för att de är dåliga föräldrar, har misslyckats med sina barn, "får skylla sig själva" och så vidare men även de bästa föräldrar kan hamna i er sits. Jag hoppas verkligen att ni inte tar åt er av sånt prat om det förekommer!

#11: skönt att dom är funna.

#11: Vad betyder kontraktsvård?

#12: Jo det känns riktigt bra att de är inlåsta. Vi har ju oroat oss för att de skall leta rätt på nån utav oss, eller ännu värre, nån utav barnen då de inte har fått tag på sonen.men den oron slipper vi nu.

Det har faktiskt inte varit några diskussioner om att vi är dåliga föräldrar. Det har dock inkommit 2 orosanmälningar från Polisen angående att vi har mindre barn hemma. Men de är skyldiga att anmäla detta, vilket vi vet om också, så det är inget vi mår dåligt över.

Vi har själv lämnat flera orosanmälningar på sonen men ingenting har hänt. När polisen kom in blev det annat ljud i skällan. Vi har haft ett jättebra samarbete med både polisen och soc efter detta.

#13 Jo det känns riktigt skönt. Jag känner mamman till den ena av pojkarna, vi har umgåtts med dem sedan många år tillbaka. Hon och jag satt här och grät ikapp när beskedet om att pojkarna var hittade och satt hos polisen kom.

#14 kontraktsvård innebär att han blir ålagd LVM och skickas till ett behandlingshem som kriminalvården-/frivården jobbar mot. Han fråntas alla möjligheter att ha kontakten med "kompisarna". Han får ringa hem till oss och han får prata med flickvännen på telefonen om vi och/eller polisen /kriminalvården är närvarande.

Den enda oron nu är att nån dumjävel till byråkrat KAN komma på att han inte behöver vård, och då får han villkorligt, eftersom han inte har något i straffregistret sedan tidigare. Tydligen så är kontraktsvården väldigt kostsam för staten.

Både advokaten, hans handläggare på soc, hans fältassistent OCH kriminalvården yrkar på att han skall ha kontraktsvård. Så det är bara att hålla tummarna, imorron vet vi (förhoppningsvis) hur det blir.

Han var djupt nere i en psykos under 3 veckor innan han häktades, och han var även psykotisk den första veckan efter häktningen, så jag hoppas att de tar upp det under rättegången.

En kriminell som kommer in på en hederlig bana måste spara mer än vården kan kosta även om den är dyr.

jo det tycker jag också, men man vet aldrig.

Åtal väcktes igår mot min son och 3 andra killar som sitter häktade. Den fjärde, som är omyndig, stack från behandlingshemmet, så han är på rymmen undan polisen. Han har setts i närheten av häktet där pojkarna sitter. Som tur är, så plockár polisen honom direkt om de får syn på honom eftersom han är efterlyst.

Jag har sett stämningsansökan på alla 4 pojkarna och det ser inte så bra ut. det är dessutom konstaterat att den äldsta av killarna är psykopat, så han kommer att komma under rättspsykiatrisk vård och kommer bli sittande i bra många år. det "snällaste" han gjorde mot 14 åringen var att hugga honom i benet med en skruvmejsel .

Hoppas bara att han inte kommer loss från polisen, då blir det inte så roligt för vittnen eller andra inblandade i ärendet 😔

Nu har åtal väkts, och rättegångarna börjar nu med start den 3/12. Rättegångarna blir den 3, 4, 10, 11 December.

Som det ser ut så har de haffat hela "ligan" som har härjat nu och som de har nystat i. Så hoppas att det blir lungt nu ett tag. Det lutar mot att sonen får kontraktsvård. Så jag hoppas att han får det.

#18: Då håller vi tummarna för att det blir en riktigt bra "julklapp" i år! 👍 💕

#19: Ja det gör vi :)

Liten uppdatering.

Pojken kom inte iväg inom 2 veckor som det var sagt. Första gången han skulle ner fick hans bror positivt covidtest, så då fick han, naturligt nog, inte komma ner. Så det blev karantän i en vecka.

Det har hänt en hel del sedan han blev släppt från häktet. Han kom ju hem pga av platsbristen iom att pojkarna inte fick sättas på samma ställe. Han var lugn och fin när han blev släppt. Det var så underbart, jag hade fått tillbaka den sonen jag inte hade sett på flera år. Han kramade om mig och sa tack för att du finns mamma 💖

Det gick jättebra de första veckorna, men strax efter jul märkte vi att han började bli rastlös. Han blev ofokuserat och stingslig. Det ringde varningsklockor för mig där. Jag sa att jag ville drogtesta honom. Vilket jag inte fick. Då visste jag.

Jag frågade vad han hade tagit, cannabis fick jag till svar. Trodde inte på honom, han var helt väck i huvudet.
Jag ringde hans handläggare på soc och kriminalvården och berättade läget. De blev inte glad, men kunde inte göra något just då.
Jag blev ganska arg och sa en del olämpligt. Han var dömd till kontraktsvård, så de SKALL göra något åt det, särskilt om det blir ett återfall.

De kollade runt och fick reda på att det skulle bli en plats ledig där han var när han blev häktad, men det skulle dröja ett par veckor innan han kunde komma. Jag hörde mig för med fältassistenten och handläggaren på soc. Och vi kom fram till att han skulle tillbaka dit, vilket han också ville själv.

Han verkade bli lugnare med detta beskedet, och vi blev lite lugnare vi med. Det gick bra en vecka, sen brakade det loss. Jag var på jobbet. Koordinatorn kom in till mig och sa att jag hade telefon i slussen.

Jag jobbar på en hjärtavdelning, så vi får inte ha våra privata telefoner på oss när vi jobbar.

Det är endast maken som har telefonnumret till våran koordinator, att användas endast i nödfall. Jag blev förstås väldigt orolig. Jag tog telefonen och det var äldsta dottern (?)Hon berättade att E hade fått ett krampanfall, han tuggade fradga och hade bitit hål i läppen. E var på väg in med ambulans och maken tog våran bil och åkte efter. Eftersom jag jobbar mitt emot akuten och kommer in med mitt sithskort, så gick jag ut i ambulansintaget och väntade in ambulansen.

Jag gav rakt besked om att E's flickvän inte skulle in, hon var med maken i bilen. Som tur är så råder det besöksförbud på sjukhuset, även akuten, så egentligen får ingen komma in, men jag fick eftersom jag jobbar inom kliniken.
Vad jag såg när ambulansen kom in var fruktansvärt. Jag har sett det många gånger tidigare, men detta var min son, så det var fruktansvärt att se. Han hade fortfarande sammandragningar/spasmer när ambulansen kom med honom, han blödde från läppen och det rann en svart sörja ur mungipan hans ( aktivt kol) han var vaken men mycket förvirrad och inte så lite arg. Han skrek åt ambulanspersonalen, men det blev mest oartikulerade ljud.

Han blev lagt på hjärtövervakning och han hade en oregelbunden puls på 185. Han hade injicerat amfetamin och han hade en promillehalt på 1,5. Det var fruktansvärt, personalen på akuten kom och sa att jag kanske skulle gå, för min egen skull, jag bad dem dra åt skogen. Jag satt där inne i nästan 2 timmar, då började han stabiliseras och pulsen gick ner. Men han skulle läggas in på observation och övervakning ett dygn. Han hamnade inne på min avdelning.Jag satt hos honom en stund innan jag åkte hem, han ville att jag skulle vara med när eftermiddagsronden gick.

Det sista han sa till mig innan jag åkte hem var: Mamma hjälp mig, jag vill inte dö.

Sjukhuset ville först inte göra en anmälan till soc, av hänsyn till mig, men jag krävde att de skulle göra det. Både akuten och min avdelning. Kommer det in en orosanmälan, så måste soc och (i sonens fall) kriminalvården agera ganska omgående. Vilket de också gjorde.

Detta hände på Onsdagen mitt på dagen. På Torsdag fick vi telefon, sonen skulle komma ner på Måndag, men de ville helst inte att han skulle åka tåg själv, ifall han skulle få för sig att avvika. Så det bestämdes att vi skulle köra ner honom till behandlingshemmet, soc betalade bensinkostnaden.

De sista dagarna innan han åkte ner hade han husarrest, han fick inte gå utanför dörren utan att någon utav oss följde med. Som tur var så fick han en tankeställare när han överdoserade och började krampa. Han blev nog ganska rädd tror jag

Nu har han varit där i snart 2 veckor, just nu går all information gällande sonen direkt till oss, läkaren på NPF har lagt LVM på honom.Dessutom så sitter han på kontraktsvård.

Dessa 2 veckor har varit väldigt jobbiga för honom. Nu under avgiftningen så får han inga mediciner alls, inte ens tabletter mot illamåendet. De räknar med att de kan börja trappa upp han ordinarie mediciner, han medicineras mot ADHD, ångest och depression, nu i denna vecka. Han mår bättre nu, och den värsta abstinensen har lagt sig som det verkar.
Vi skall ha SIP-möte digitalt nu på eftermiddagen, Vi, NPF Soc, Försäkringskassan ,personal på behandlingshemmet samt E själv.

Jag hoppas att den resa vi har gjort de senaste åren nu är slut. Jag hoppas att sonen skall hitta tillbaka till sig själv och få må bra. Jag hoppas att sjukvården och soc ser till att han får det stöd och den hjälp han behöver för att återvända, han har en väldigt lång och jobbig resa framför sig. Resan tillbaka till livet.

Han har levt i stress och fruktan de senaste åren, han har berättat fruktansvärda historier för mig. Vad han själv har gjort, vad han har sett och upplevt de senaste åren.Den historian kommer jag förmodligen också orka berätta, men inte just nu. Jag måste smälta detta själv först, jag bara gråter när jag tänker på vad som KUNDE ha hänt.

Det kommer ta lång tid för honom att komma tillbaka, men han vet nu att vi står bakom honom, vi stöttar honom hela vägen på de sätt vi kan. Sjukvården och soc har lovat att de skall göra sin del så han får må bra igen. Nu hänger det på honom, han har det svåraste jobbet …nämligen att lämna ett kriminellt leverne och drogmissbruk bakom sig. Han måste göra sin del för att han skall få huvudet ovan vattenytan.

Vilket helvete ni går igenom!
Jag önskar er all styrka ni behöver, för både Es och er egen skull. Jag tänkte skriva att han är lyckligt lottad som har er som föräldrar men det blir ju helt fel.
Nej, han är inte "lyckligt lottad" här i livet men vilket oerhört stöd han har från dig! 💕
Kram

#22: Tack. Det värmer.
Jag kommer alltid finnas där för honom, även hans far. 🧡

#21: ”Dessa 2 veckor har varit väldigt jobbiga för honom.”

Jag förstår inte hur du själv lyckas behålla fattningen. Det där är situationer jag inte ens kan föreställa mig.

Det hjälper inte pojken om jag bryter ihop. Han behöver se mig som den starkare som håller honom ovanför vattenytan.

Jag har vaknat på nätterna alldeles kallsvettig med en fruktansvärt ångest över var pojken är och vad han gör. Ligger han i ett dike eller sitter han tokhög på en smutsig madrass någonstans.

Detta är en sida som endast maken har sett. En gång har jag kollapsat fullständigt hemma, sonen hade gått in i en psykos, och var i avtändning från benso. Vi fick bryta ner honom på golvet, han var helt galen. Var sjukskriven i 4 månader efter det. Pojken hamnade på akutpsyk, men de släppte honom efter ett par dagar, tyvärr.

Tur för honom.

Vi hade SIP möte här om dagen med soc, NPF, försäkringskassan och behandlingshemmet. Efter SIP mötet ringde läkaren upp mig, och vad han då sa gjorde mig mycket upprörd.

Han hade läst igenom hela E's journal och det hade framkommit några saker som han inte visste om, bl.a att jag redan för 2 år sedan hade sökt hjälp för hans drogmissbruk. Han såg att jag hade försökt på alla sätt och vis att få hjälp då situationen redan då var ohållbar.

Jag blir dock lite fundersam. När en ny läkare tar över en patient, skall inte den läkaren då läsa in sig på patienten ? Eller ansåg han bara att det var ytterligare en jobbig ADHD unge ?

Läkaren sa att han inte var så säker på att han hade ADHD han trodde mer på att han, som sina syskon, har högfungerande Autism, fast med atypiska symptom. Läkaren vill göra en ny utredning på honom och tyckte de skulle börja direkt.
Visst får han det, men då får han göra det med videolänk, pojken skall inte hem till stan. Där satte både vi, soc och behandlingshemmet ner foten. Blev lite sura miner från läkaren, men det skiter jag högaktningsfult i.

Men om han inte har ADHD och han är medicinerad med Amfetamin sedan han var 16 år gammal, då har ju även sjukhuset viss skuld i hans drogmissbruk, eftersom de har försett honom med droger hela tiden.

Detta leder till att det kommer bli en större intern utredning, där både BUP, Nepoteket och NPF blir indragna.
Vi får se var detta slutar.

#27: Det är svårt och smärtsamt att som förälder och anhörig stå vid sidan om denna vårdcirkus.

#28: Man blir ju så frustrerad när det inte fungerar. Först ville han inte prata med oss heller pga att pojken är myndig. Men både soc och behandlinghemmet sa ifrån att all information skall gå via målsmann, han är inte omyndigförklarad men det ligger LVM på honom.

#29: Tur att ni har LVM - lagen är inte till patientens fördel alla gånger.

Glöm inte att vila mellan krigen. 🌷

#30: Just i detta fallet så är det en fördel att lagen inte gynnar patienten.

Vi är två, så vi stödjer varandra. Min syster är också till stor hjälp, jag bollar mycket med henne.

Vi fick kontakt med en kurator genom soc, men det var ju ett skämt utan dess like.

#31: Hej! Och tack för att du delar med dig av denna tragedi som drabbat er familj. Jag är själv beroende och vill och har ADHD diagnos och det kan bli väldigt hattigt med vem som ska göra vad och tyvärr så sitter individen där mellan stolarna på experter som är handfallna. Är väldigt besviken på hur en läkare kan komma och ändra en diagnos och sen kommer en annan och säger nåt annat och så sätts det in nya mediciner. Skamligt! Men stå på er, lämna inte hoppet, för beroendet är en själslig sjukdom som går att behandla. Jag hoppas verkligen att eran son får tid att stanna upp och tänka om och därmed också bli mer mottaglig för insikter om just sjukdomsförloppet. Tänker också att man som förälder mer ska lita på sitt hjärta och inte ta till alla råd om att ta avstånd. Ta avstånd från missbruk, men aldrig personen. Alltid välkommen men drogerna ska hållas borta, är väl min varma rekommendation.

Vi tar fullständig avstånd från drogerna, men aldrig någonsin att jag tar avstånd från sonen, det kommer inte hända.

Han har vårt fulla stöd. Han har det tufft nu eftersom han är i "tillfrisknandet" och vissa dagar är stentuffa och andra går bättre. Han är alltid välkommen hem, men drogerna är det inte.

Var ett tag sedan jag skrev något här nu. Mycket vatten har runnit i ån sedan sist jag skrev. Det har varit ett tufft år, både för oss och sonen.

Behandlingshemmet släppte honom för tidligt, det gick bra i några veckor, sedan gick det åt skogen. Han har levt i ett mycket tungt missbruk dessa månader. Hans flickvän och sambo tog ett återfall och då var cirkusen igång. Många var de tårar som föll, många var de svordomar som haglade. Jag orkade knappt hålla mig övanför vattenytan. Flickvännen har inget stöd från sina föräldrar pga missbruket, och jag kände att jag orkar inte, men jag måste ..för E´s skull. Varken E eller flickvännen fock visa sig här hemma, men jag var dit och hjälpte dem, när inte E låg på sjukhuset pga överdoser 😔

För 6 veckor sedan höll det på att gå riktigt illa. Han tog en överdos, ramlade ihop i kramp och höll på att förlora livet. Det tog 35 minuter för ambulansen att häva krampen.
Det visade sig också att orosanmälningarna som har kommit in från sjukvården har försvunnit, eller så har de aldrig kommit in, vi vet inte så det fanns inget belägg att sätta nytt LVM.

De senaste veckorna har han krampat, då och då. Nu för 1 vecka sedan, på måndagen krampade han i sömnen och ambulansen hämtade honom återigen, men han fick gå senare på dagen. Natten efter krampade han igen 1 timme efter att han hade somnat, då behöll de honom på sjukhuset, han låg på stroken för "rädda hjärnan". Vi fick då äntligen ett läkaresamtal. Troligtvis så har han ådragit sig någon fprm av epileptisk sjukdom pga av sitt missbruk. hans levervärden är heller inte bra, så de misstänker att han dragit på sig hepatit C

Den måndagen när han krampade för 1vecka sedan, tog de massor av prover. Han hade inga främmande substanser i kroppen. Det enda de kunde se var en ytterst liten rest av cannabis, men den var så liten att enligt läkaren så¨var det minst 3 veckor sedan ha hade tagit något. E bekräftade detta, då grät jag. Han har helt på eget bevåg bara slutat, han blev rädd nu när kramperna började komma såpass tät och var såpass svåra, att han bestämde sig för att sluta helt, med allt. Hans flickvän blev också så rädd att hon slutade samtidigt.

Just idag är jag mycket glad och har fått träffa min son som har varit borta i flera år. Han är hemma en sväng nästan dagligen nu, och han mår bra ..åtminstone för stunden.

Jag vågar inte skruva upp hoppet än, men jag ser en ljusning. han har brytit kontalkten med alla han umgicks med tidigare, han har bytt telefon och telefonnummer och soc har hjälpt dem med lägenhet, som inte "kompisarna" känner till.

Jag hoppas att allt har vänt för dem nu 💕

Nu är E inne på 4 veckan drogfri, än går det bra. han kommer hem , han har saknat oss. Han kramar om mig flera gånger när han är här, det enda han säger är tack mamma, tack för att du finns.

Han kramar om sina småsyskon, och ber dem förlåta honom, det har de gjort för länge sedan.
Även hundarna börjar närma sig honom igen. De har undvikit både honom och flickvännen hittils.

Än vågar vi inte hoppas, nu tar vi dag för dag.

Vilken jobbig situation ni alla haft under denna period.

Tänk på att man ibland måste ta paus från allt elände och bara leva.

Jag hoppas och tror att det kommer att gå bra för son och flickvän men det tar tid och ork - ni är fantastiska som orkar med.

#36: Jo, just nu känns det som om även han har fått nog av det liv han har levat i alla dessa år. Vi hoppas att han verkligen menar det denna gång. Vi vågar inte riktigt hoppas än.

Vilken varm historia trots allt och jag hoppas ni alla får lite ro äntligen.

#38: Vi vågar inte hoppas riktigt, vill inte bli besviken igen 😊

Hoppas att ni får ha det lite lugnt nu allihop. Det förtjänar ni. Jag håller tummarna.

Sonen har fått praktikplats genom kommunen. En handikappad kille som gick i gymnasiet samtidigt som honom ville gärna att E skulle anställas, då de sökte efter en "kompis"/ ledsagare till killen.

Tydligen så blev denna kille ordentligt mobbat i skolan, och min E var den enda som var snäll mot honom.
Hans arbetsuppgifter går ut på att E skall följa med på bowling, på stan eller andra aktiviteter som det är roligare att ha med en "kompis" än en assistent på. Fast assistenterna finns hela tiden i bakgrunden. Det enda E har sagt att han inte vill gå ut på riktigt ännu, är krogen och det respekterar både killen och hans föräldrar. De vet om vilken problematik E har/har haft och vad han kämpar med just nu.

E's fältassistent tyckte de skulle ta ett möte med pojkens föräldrar ( pojken är lika gammal som E) och berätta precis hela historian, innan de anställde E. Så de vet om både drogerna och det kriminella levernet. Men pojken bad för honom iaf, så föräldrarna gick med på det. Det är iaf inte tänkt att E skall hålla på med mediciner eller andra uppgifter som assistenterna gör, han är bara en "kompis."

Jag tror faktiskt detta är ytterligare en sporre för E att ta sig ur det liv han har levt de senaste åren.

Han trillade dit för 2 veckor sedan. Han härjade runt i nästan två veckor 😔Jag viste inte var han var eller vad han höll på med.

I Fredags ringde näst äldsta sonen, då var E hos honom. E var psykotisk och mycket paranoid. Han fick för sig att det var folk ute efter honom med kniv och pistol.

Jag ringde socialjouren, de sa att jag skulle ringa 112 eftersom han var psykotisk och paranoid. Jag ringde dem, och de kunde inte göra något i nuläget. De hade inte tillräckligt på fötterna för att hämta in honom.

Näst äldsta sonen ringde återigen då hade E gått iväg och kommit tillbaka, i betydligt sämre skick än han var innan. Jag ringde 112 igen då han nu bar kniv. Jag satte mig i bilen och åkte iväg. Jag hade 112 med koppling till polisen på telefonen,och maken hade sonen i luren. Vi sa att sonen skulle hålla koll på var E tog vägen om han drog iväg, men han fick inte försöka stoppa honom. Jag sa även att polis och ambulans är på väg, samt vi.

Precis när vi körde in på gatan där han var, hade E dragit. Polisen 112 ville prata med sonen där E uppehöll sig, så de ringde upp honom. De ringde mig igen och sa att E hade avvikit.

Precis när de ringde mig kommer E gående i trapphuset, utan skor, han är helt väck och har en stor kniv under jackan. Han säger att det var 12 stycken som hade omringat honom och hotat honom med kniv och pistol.

Jag sa till 112, som jag då hade på tråden, hur det låg till och att de måste komma NU. E var jätteparanoid och fick helt plötsligt för sig att någon skulle ta mig. Efter detta gick det fort.

E började fatta att något var i görningen, så han klev ut och började gå iväg, just då kommer ena polispatruljen. De körde fram och när E såg att det var polisen tvärstannade han och lyfte armarna, han gav sig utan protester. De tog honom in i bilen, och då kommer en polispatrulj till, de var orolig för att det skulle komma fler och lägga sig i, dessutom var det vapen inblandade.

Det blev polishandräckning till akutpsyk och han lades in på PIVA med LPT.
Tyvärr så har avd. 51, PIVA, en idioltläkare som inte är klok i huvudet som är avdelkningsansvarig. Han blev kvarhållen under helgen med LPT, men släpptes på Måndagen när idioten klev på. Hon gillar inte missbrukare och har bestämt sig för att de skall inte ha hjälp, de får skylla sig själv 😔
Personalen avskyr henne men ingen vågar säga något.

Tack och lov så var både psykjouren och polisen snabb att lämna orosanmälan. Vi lämnade en orosanmälan på honom till socialjouren.
Han skall på läkaresamtal imorron, han ville faktiskt att vi skulle vara med då, och han skall skrivas in på behandling, de överväger att lägga LVM på honom, iom orosanmälningarna som nu har kommit in. Fast det har vi ju hört förr …… 😒

Men, tyvärr, just nu står det honom helt fritt att hitta på vad han vill och vi kan inte göra ett skit åt det.

#42: Helt otroligt att det får gå till så här - vem är det som man värnar?

#43: Tyvärr men det är så vuxenpsykiatrin funkar numera. Det hade varit bättre att han hamnade på sjuan, de har hand om endast missbruksproblematik så det hade varit bättre både för honom och för oss.

Fördelen nu är att både sjukvården (NPF) och soc samarbetar om att få honom under vård.
Just idag går han med på allt, men vi vet inte hur länge det varar. Jag anser att han behöver dygnetrunt vård, och det anser även hans behandlande läkare på NPF och fältassistenten, men soc är tveksam.

#44: Varför är Soc tveksamma? Är det de som betalar?

#45: Vet inte. De hävdar att man måste ha riktigt bra skäl för att "låsa in" en peson i minst 6 månader på ett LVM. Och jag tror att det är soc som står för, kanske inte hela , men en stor del, av kostnaden.

Men jisses! Vilken fruktansvärd ångest det måste framkalla både hos E och er anhöriga. Jag hoppas innerligt att han får adekvat hjälp och faktiskt blir tvångsintagen nånstans, för sin egen skull. (Jag har inte så bra koll på sånt med olika lagar och förordningar men det är verkligen skrämmande hur vården inte fungerar.)

Stor kram, med tanke på hur hjälplös jag känner mig här bakom min dator så kan jag inte ens föreställa mig hur ni mår.

Vi hoppas på LVM, men det verkar sitta i sten. Det händer ingenting.

Han behandlande läkare på NPF vill att de tvångsintar honom på behandling och LVM, men han kan inte göra något ensam, vilket jag tycker är helt sjukt. Det är han som känner E och vet vilket skick han är i.

Fy så jobbigt det måste vara för er! Sorgligt att inget görs trots orosanmälningar från flera instanser!

#49: Tyvärr är det så det funkar idag. Det finns inga ressurser 😥

Det har varit lungt ett tag nu, förutom ett smärre återfall förra helgen (1 vecka sedan). Efter att han tog överdosen för en vecka sedan har det gått fort. Han skall iväg på behandling idag, de kommer och hämtar honom kl. 11.30 här hemma.

Nu håller vi tummarna för att det går åt rätt håll denna gång, han kommer bli fråntagen både telefon och dator, förutom ett par timmar på eftermiddagen, då han får ha kontakt med oss. Han får inte ha kontakt med kompisar eller flickvännen, utan det blir bara vi som får prata med honom.

Om han sköter sig, så får han eventuellt komma hem den 24-25 December, men med mycket hårda restriktioner.

#51: Låter lovande - håller tummarna att det funkar längre denna gång.

Vi håller tummarna. Där han är nu, har de även stor erfarenhet av kriminella unga, förutom yngre missbrukare.

Det finns sammanlagd 8 killar mellan 18 och 25 år på behandlingshemmet (inklusive min son), alla har levt i ett tungt missbruk och kriminalitet.
Så jag hoppas och tror att det skall bli bra.

#53: Det kommer att ge er ett lugn - nu är han i ett ”säkert” förvar och ni kan få lite återhämtning.

Jo det känns bra att slippa oroa sig över var jan är och vad han gör. Ligga på vaka och sova med ena ögat öppet, i rädsla att telefonen skall ringa mitt i natten och något har hänt honom. Det har verkligen varit en berg och dalbana.

Sonen är fortfarande på bättringsvägen och han är kvar på behandlingshemmet. Han blir kvar åtminstone ut Februari, men han har själv frågat om han inte kan få förlängd vistelse . Han får något som kallas "Gestalt terapi", och det fungerar tydligen mycket bra för honom.

Han har fått okej med förlängd vistelse av behandlingshemmet, men det är soc som har sista ordet, men jag tror inte de säger nej. Inte med tanke på den berg och dalbana som har varit.

Han var hemma över Julen, och det gick jättebra. Han har även haft permission nu i helgen, och han åker tillbaka nu vid 14.00, de hämtar honom här .

Just nu känns det riktigt bra.

#56: vad härligt att läsa :)

#57: Jag tror fortfarande inte riktigt att det är sant, men det är ju det. Har nog blivit för "skrämd" av andra förbättringar som han har haft.

Nu börjar man våga hoppas litegrann i varje fall.

Sonen är fortfarande på behandlingshemmet, och han har själv begärt att få förlängning, vilket kommunen har beviljat. Han mår jättebra, han är lugn och harmonisk.

Kommunen har lovat att hjälpa honom med lägenhet och utbildning när han är utskriven från behandlingen, och att han visar att han förblir ren efteråt. Så nu är det bara att hålla tummarna.

Jag kanske har nämnt det tidigare i tråden, men läkaren på NPF ville göra en ny utredning på honom. Han hade läst genom hans journal och konstaterat att E inte har den diagnos som ligger på honom.
När han flyttade från BUP till vuxenpsykiatrin så ändrade BUP hans diagnos så det stog i papperen att han har en ren ADHD diagnos, vilket han inte har.

Den diagnos han fick när han blev utredd i 2016 var ospecificerad ADHD med autistiska drag, OCD samt sömnstörning.
Han HAR en medelsvår ospecificerad ADHD, OCD och sömnstörning, men han har även en tydligt Autism, dock med vissa atypiska drag. Men huvuddiagnosen skulle ha bedömts som en ren Autism med inslag av ADHD och OCD, det framkom tydligt från journalen. Och psykologens bedömning.

NPF har gjort en Lex Maria anmälan på BUP, Nepoteket och sig själva. Sjukhuset kommer även få en känga pga uteblivna orosanmälningar när han har blivit inlagd pga överdoser.

Jag blir så himla ledsen och frustrerad. Han fick sin diagnos när han var 16 år gammal, men jag sökte hjälp redan när han var 11 år gammal, då jag först upptäckte att något inte var som det skulle med honom.

Hade de lyssnat på mig och gjort en utredning redan då, så kunde mycket av det som har hänt de senaste åren kanske undvikits, enligt både psykologen på NPF som har gjort utredningen och hans behandlingsassistent på behandlingshemmet.

Är lite förbannad på hans läkare på NPF. Han anser att E skall leva på socialbidrag, när han har rätt att få aktivitetsersättning. Vi skall hjälpa honom att lämna in ansökan till försäkringskassan, men läkaren vägrar skriva ett intyg. Så där blir vi tvungen att gå via klinikchefen och eventuellt advokat för att få ut intyget. Vi har pratat med försäkringskassan och vi har även pratat med vår advokat. Och bägge säger att han har rätt att få aktivitetsersättning iom att han har en Autismdiagnos. Han är i dagsläget långt från arbetsmarknaden.

Jaja inget man kan göra åt det nu. Men vi har begärt förflyttning, i samråd med kommunen, från NPF till Habiliteringen.

Skönt att det går bra nu :)
Läkaren låter dock inte bra. Hoppas ni lyckas!

#60: Har aldrig gillat denna läkare, men det är han som har haft hand om sonen sedan han överflyttades tiull vuxenpsykiatrin, så han känner till läget. Men nu kommer han ryka, han har gjort ett misstag för mycket i detta ärende nu.

FAN aldrig skall man få vara riktigt glad 😞 Det har framkommit att föreståndaren på behandlingshemmet där sonen är, har tagit sig ur ett kriminellt leverna, men nu …efter 25 år…har han trillat dit igen. Kommunen har tagit hem alla pojkarna som var där, IVO har satt hårt mot hårt på kommunerna. Så sonen är nu hemma, hoppas bara att det inte blir för långt uppehåll från behandlingen. Han har visserligen gått upp till fas två, men han är fortfarande i behov av stöd och hjälp med sitt missbruk och sitt kriminella leverne. Han har brutit kontakten med alla som han har haft att göra med här i stan, han ville egentligen inte ens komma hem till stan, till oss jo, men han vill inte röra sig alls i stan eller i omnejden. Han är livrädd för att stöta på någon som han inte vill stöta på.

Vi har lovat att vi kör honom dit han skall, han har provtagning 3 ggr i veckan och han har samtalsterapi 2 ggr i veckan. Han skall inte behöva ta bussen. hans handläggare på soc är flyförbannad på sina chefer som inte har hittat en lösning på placering. Det är lite besvärligt, eftersom kommunen inte vill ha pojkarna som känner varandra sedan tidigare på samma behandlingshem. De har tydligen vetat om detta i ett par veckor, så de hade kunnat agera tidigare. Vi hämtade honom idag, och vi kommer se till att han inte skall behöva oroa sig för något alls. Vi har lovat honom att vi kommer finnas där, så han slipper oroa sig för någonting.

Nu hoppas jag bara att han inte trillar dit igen. Det är min största fasa.

#62: Så oerhört tråkigt att det blev så men glöm inte att grabben inte åkt dit på något utan att det är yttre omständigheter som gjort det till detta.

Var rädda om varandra och grabben - ni kommer att lyckas!

#62: men vilket skit alltså! Håller tummarna att det går bra!

Men vad faan!
Alltid fel personer som hamnar i kläm. Ta hand om er, han har en fantastisk tur som har er - låt aldrig någon få er att tro annat! 🌻

Han är, som tur är, helt inställd på att lämna det liv han har levat de senaste åren bakom sig. Det är så tråkigt att han skall drabbas av detta, det är ju som sagt inte ens hans fel.

Vi hoppas på ett snabbt och positivt beslut från IVO

Behandlingshemmet stängdes tyvärr ner. Så sonen har varit hemma sedan det blev stängd.
Han sköter sig ganska bra, som tur var så hann han komma såpass långt i behandlingen att han var på väg mot utslussningen.

Tyvärr så har han haft återfall på Cannabis 😞 Han berättade det för oss helt på eget bevåg. Jag blev ledsen så klart, men jag bråkar inte med honom.

Jag har valt att inte bråka med honom i dagsläget då det är såpass skört och lätt att han faller tillbaka i ett grövre/tyngre missbruk om vi bråkar med honom. Han var väldigt djupt i missbruket när han blev "inlåst" i början på december.

Jag påtalade bara att han måste sluta med allt, även cannabisen. Jo han hade fått jättedåligt samvete och ångest gentemot oss när han hade rökt, så jag hoppas att det stoppar honom i fortsättningen.

#67: Stark kille som kommit långt.

Får han någon hjälp i nuläget eller är han i väntan på nästa steg?

Han har hjälp via Soc och SBC (Sundsvalls Behandlingshem) han lämnar drogprover 3 ggr i veckan. Han har fått ångestdämpande och han står på kö för att få lägenhet. Soc. håller på att hjälpa honom med sysselsättning.

Så jag hoppas att Han inte går ner i missbruk igen. Vi stöttar och hjälper honom vad vi kan. Och det kommer vi göra. Hans syskon har varit underbara mot honom, även de yngre som blev jätterädd efter sista vändan i December.

#69: Skönt att det finns kontinuet trots att det blev ett oväntat avbrott i vården.

Hejar på din son att allt kommer att lösa sig!

Typiskt att det stängdes.

Återfall är så vanligt. Det viktiga då är att som din son se det som ETT snedsteg och inte som anledning att börja igen.

Hoppas han får en bra sysselsättning för det hjälper verkligen till att hålla en på rätt väg.

Tror du gör helt rätt i att inte bråka just nu. Det viktiga är att han vågar berätta och komma till er.

Jo vi (maken och jag) har pratat om det. Och vi har kommit överens om att inte bråka med honom, utan stötta och hjälpa honom när han behöver det. Det känns jätteskönt att han faktiskt vågar prata med oss om återfallet, tidigare har han slutit sig och hållit sig borta, och då har vi ju fattat ändå.

Han var hemma igår kväll och då var han helt ren. Det var tänkt att maken skulle ta nån öl med en kompis här hemma, men han bokade om. Det får inte förekomma alkohol överhuvudtaget när sonen och hans sambo vill hälsa på, han sliter tillräckligt ont ändå . Då lägger vi hellre om alla andra planer.

#72: Det är ett jäkla framsteg att han pratade med en den här gången 😀
Och bra beslut kring alkoholen. Så länge man kan undvika substanser i sin närhet bör man. Ni verkar göra ett bra jobb allihop.

#73: Jo det är jätteskönt. I och med att han pratar med oss visar på hur pass långt han faktiskt har kommit 🙂

Vilket fantastiskt jobb ni gör, både du och din man och sonen! Får ni någon hjälp och stöd?
Vi har inte haft den typen av problem i familjen men andra och det sliter ju ofta oerhört på relationerna (och ekonomin).

Det får mig också att tänka på alla de som inte har anhöriga att vända sig till när samhället inte förmår fånga upp en. De är nästan chanslösa. 😢

Jag beundrar er verkligen som kämpar vidare! ❤️

#75: Tack. Sonen har haft det väldigt kämpigt och han har gjort ett jättejobb.

Man hittar orken man inte har när det gäller ens barn, oavsett hur gamla barnen är. Sonen är 22, men det skulle aldrig falla mig in att inte hjälpa honom bara för att han har fyllt 18.

Jag är sjukskriven för PTSD och jag har hjälp via vårdcentralen. Och vi har båda kontakt med kommunens anhörigcenter 🙂
Nu den 28 April skall vi dessutom påbörja en föräldrautbildning om NPF diagnoser, missbruk oh kriminalitet. Det är ju inte bara missbruket, han måste lägga bakom sig, utan han har även ett kriminellt leverne som han måste jobba med och komma bort från.

Lite trevliga nyheter nu då. Sonen fick plats på ett behandlingshem här i stan. Han blev inskriven där i början på Maj. Nu har han haft utslussning i 3 veckor och på Måndag blir han utskriven från behandlingshemmet.

Han och flickvännen har fått lägenhet och de har hjälp av kommunen och sonen har även hjälp av kriminalvården. han mår jättebra och han har inte haft några återfaall alls. Han drogtestas fortfarajnde 3 ggr i veckan. Det tycker jag är bra.

Han har även fått lämpen, men han skall visa 6 rena blod och urinpropver innan han får börja köra.
Han har hittills lämnat tre rena prover

#77: Så roligt att det går bra för dom.

#78: Ja det är helt otroligt att han har tagit sig genom allt. Nu får vi bara hoppas att han håller sig där också.

Han har fått ny utredning och det landade på, som vi trodde, att han har en högfungerande autism med atypiska drag grad 2. han har nu fått rätt hjälp med psykologsamtal och medicinsk behandling.

Han "gick tillbaka" till 15 års åldern när han blev ren. Det är tydligen ganska normalt, eftersom det var där drogerna "tog över"
Jag och maken går i en anhöriggrupp en gång i veckan, och det är så underbart att kunna prata med andra som är/har varit i samma sits. Vi bearbetar i huvudsak medberoendet och får hjälp att handskas med det.

#79: Härligt att alla verkligen får rätt hjälp - ni har alla kämpat på var sitt håll.

Det kommer att gå bra nu!

Ytterligare ett prov rent, och då har han varit "ledig" och hemma hos sambon sedan Torsdag kväll 🥰. Han blev utskriven från behandlingshemmet idag. Men han skall fortfarande lämna prover 3 ggr i veckan.

Han skall påbörja NA möten idag och han skall då få träffa den som kommer bli sponsor. Nu törs vi börja hoppas, litegrann i varje fall 🥰

Det går fortfarande framåt. Sonen är ren enligt provtagningar, förutom ett mindre återfall på cannabis.

Han har börjat studera och hans sambo har fått jobb. Bägge två är nu rena, men de har fortfarande kontakt med SBC (Sundsvalls Behandlingscentrum) och lämnar prover 1-2 ggr. i veckan.
Nu har även jag börjat tro att det faktiskt kommer bli bra.

Jag går dock fortfarande sjukskriven, sedan jag kollapsen i Januari ifjol.
Jag kommer troligast inte kunna gå tillbaka till det jobb jag har nu. Det är för mycket stress och det ligger för nära händelserna med sonen.
Jag mår bättre, men det skall inte mycket till innan min stress och utmattning triggas igång. Ringer det ett okänt nummer, hemligt nummer eller ett nummer som hör till sjukvården, så blir jag alldeles stel och klarar inte av att svara.

En sådan enkel sak som at jag ser en A lagare ligga utslagen på en gräsmatta nere i stan triggar igång min stress och hjärntrötthet. Jag klarar inte av att ta in det och se objektivt på det hela. Det kunde lika hjärna ha varit min son som låg där, eftersom jag "flyttas tillbaka" till December 2021 när sonen blev omhändertagen.

#82: Vad otroligt starkt jobbat av din son! Som icke-missbrukare kan man nog inte förstå hur mycket som krävs för att ta sig ur ett beroende av det slaget.

Fantastiskt jobb även från din sida, det är väl samma sak där kan jag tro - om man inte har egna barn så kan man inte sätta sig in i hur smärtsamt det är att följa sina barns kamp (och kämpa lika mycket själv).
Jag hoppas att du landar och får lite mer fast grund under fötterna igen! Får du någon hjälp mer än sjukskrivning? Jag tänker främst på någon form av samtal, stödgrupp eller liknande. (Du behöver självklart inte svara men du är så öppen med resten så därför ställer jag frågan.🙂)

Du är så stark Draken som har orkat kämpa med din son!

#83:Tack. Det har varit en hård kamp, det är det fortfarande, men det går, som sagt, framåt. Jag har fått tillbaka min son som har varit "borta" i flera år, det är det viktigaste för mig 💖

Jag får hjälp genom anhörigträffar och traumaterapi inom psykiatrin 🙂 Vore det inte för det stöd jag har där och mina hundar, så hade jag nog gått under känns det som.

#84: Tack 🤗
Man orkar det otroliga när det gäller ens barn. 💖

Sonen är snart klar med sin utbildning. Han skall ut på praktik nu i Juni och efter det har han lärlingplats som snickare om han sköter sig 🙂

Det går bra för honom nu. Han är lugn, harmonisk och välfungerande . Han står även på medicinering igen. Han är nu helt ren, inga återfall. men det är tätare kontroller på honom en period nu, eftersom han är insatt på medicinering igen.

Nu har jag börjat jobba med mig själv på heltid. Har samtalsterapi och traumabehandling. Men jag är fortfarande sjukskriven, nu till den 1 Juli. jag skall omplaceras i samråd med läkare, psykolog och arbetsgivaren. De tror att jag eventuellt kan komma igång med arbetsprövning i höst.

#86: skönt att det går bra nu :)

#86: Vilken kämpe du är!

#87: Det är helt underbart 🥰

#88: Man orkar det otroliga för sina barn 🥰💖

Det har nu gått 2,5 år sedan jag skrev första gången. Jag har fått tillbaka min son 🥰 Jag har fått tillbaka den sonen som i många år har varit borta. Jag visste att han fanns där inne någonstans bakom drogdimman, och jag hade rätt. Han har kommit fram ur dimman nu 💖

1 år har han varit ren, han är snart klar med sin utbildning till snickare, och han har fått sommarjobb på det företag som han har praktiserat hos. Han blir officiellt lärling där när han tar examen i September 🙂
Även flickvännen är ren sedan drygt ett år tillbaka.

Han har fortfarande lång väg att gå, och frestelserna är många. Men nu håller vi tummar och tår att han fortsätter kunna stå emot lockelsen. Han har klarat det så långt, och varje dag är en vinning.

Välkommen tillbaka till livet och till oss älskade unge.💖

#90: Vilken lättnad och vilket jobb alla har gjort - stort grattis!

#91: Ja nu känns det otroligt bra.

#90: så härligt att läsa att ett helt år med framgångar har gått. Det visar att även när det ser mörkt och hopplöst ut går det att lyckas komma ifrån det , och stöd från de som står en närmast behövs för att stödet från samhället ska bli rätt ibland. Den som behöver hjälpen klarar inte ofta att ta kampen mot felbehandling och elda på för att saker ska ske.

Ja det är helt underbart. Pojken mår bra, han jobbar och har fått egen lägenhet. Han sköter sin ekonomi. Han har fått klartecken att ta körkortet.

Jag har fått tillbaka min son som har varit borta i många år, men jag visste att han fanns där inne, någonstans bakom drogdimman 🥰

#94: Vilken kamp!
Men nu ger det utdelning!

#94 Härligt att läsa.

#95: Jag har fått jackpot känns det som 🥰

#96: 🙂💖

Idag kom övningskörningstillståndet för sonen. Så nu är det bara att tuta och köra 😀

#98: Vad kul! Säg Grattis till sonen!

#99: Det skall jag 🥰 han svävar på rosa moln just nu 🥰😉

Så härligt att läsa.

Kul :)

#101 #102 : Som jag skrivit tidigare. Jag har vunnit Jackpoten 🥰💖

Jag har fått tillbaka min älskade son, inga pengar i världen betyder mer, inte för mig 💖

Första jul och nyårshelgen, på många år, som sonen är helt nykter. Han har inte haft några återfall, han har tagit körkortet, han jobbar och har fått ordning på sitt liv. Jag är så lycklig 💖

Han var schafför på nyårsafton. Han tyckte att jag och äldsta dottern, för en gångs skull, skulle slippa köra gästerna fram, och tillbaka. Han både hämtade på eftermiddagen och skjutsade hem alla på natten.

#104: Fantastiskt!

#105: Ja det är helt underbart 🥰🥰🥰🥰

Älskade unge som har varit förlorat i drogdimmorna i många år. Han har kommit tillbaka. Större lycka och glädje finns inte på jorden 💖💖💖