Jag med!!! Enda stället som inte är så farligt är under fötterna. Värst är nog halsen tror jag!

hhhmm…jag ogillar mycket när nån tar på mig..

fick fotvård för ett par år sen av min dåvarande svärmor som är utbildad…jag satt där å mådde jätteilla..sa nej gör inte så..å nejjjjjj ta inte så..hon fick inte göra mycket,sen vid massagen så sa jag nej…tryck ej ..JAG SPYR..så vi slutade…svärmor tycker jag e allt bra konstig..

har precis lyckas "lära" mig det här med att vänner kramar varandra…

#2 Ja, varför ska alla hålla på o kramas för? Vissa har jag berättat för att jag inte tycker om att kramas och då vet dom det till senare o jag behöver inte vara rädd för att det ska hända, och endel som står mig mycket nära känns det ok att krama om.

ingen aning om det är vanligare men vansinnigt kittlig e jag… men gillar ju att bli killad på tex rygg….

Visst är det konstigt att man både gillar och hatar att bli kittlad

Minns en gång i ungdomen då en kille höll fast mina armar och en annan höll fast mina ben medans en tredje kittlade mig. Det var nog det värsta jag varit med om. Ett riktigt trauma. Jag kunde ju inte andas. Kunde gått riktigt illa om de inte hade slutat

#5 åååh fyyyy!!!!!

så gjorde min pappa en gång…. jag fick sån panik att jag slutade andas… och blev blå! min pappa fattade ju inte först…. han trodde jag skojade!

min man gjorde det en gång… han gör aldrig om det! jag sparkade han i nyllet…o skrevet o på fler ställen. Det är nog enda gången jag sett han få blåmärken *fniss*

Men vad alla tycker det är kul att reta oss som är kittliga då? Fattar dom inte att det är plågsamt att bli utsatts så? Min sambo tycker det är skitkul att ta tag vid knät o klämma till och det kittlar ju någe jävulskt, men han har å andra sidan fått sig en o annan smäll för det också. Och så säger han att jag måste kontrollera mina impulser, men va FAAAN!!!!

Det är ju han som har brist på impulskontroll jue!!!!

Hur menar du då? Han syftar ju på att jag slåss o vevar med armarna ofta..

ja…. hans impuls är ju att knipa om ditt knä…eller hur? trots att han vet att du e killig och klappar till så gör han ju det…. för han kan inte motstå impulsen att retas…

Och du har väl rätt att försvara dej? Det är väl ändå ingen överraskning att du slår till när han gör så? me andra ord: Man ska inte kasta sten i glashus skulle man ju kunna säga här *flinar*

I mina ögon får han skylla sej själv!! och i mina ögon så har han INGEN kontroll över sina impulser

Ha ha ha, inte konstig att de får sig en snyting de som inte kan låta bli att kittla oss

Linhof, så hemskt att du nästan kvävdes då du blev kittlad Tänk om de visste hur illa de gör oss som är så kittliga.

Har läst eller hört nånstans att de använde sånt som tortyrmetod en gång i tiden. Kanske gör de så fortfarande?

Mina systrar kittlade mig ibland när jag var liten. Då höll de fast mig, och man fick ju rätt lätt panik. Så nu för tiden så gillar jag inte att bli fasthållen. Får panik med en gång.

Sen brukar jag och pojkvännen ligga och killa varandra på ryggen och liknande. Men när han börjar killa mig på benen och armarna så får jag en känsla av att jag måste spy, så det får han inte göra vidare ofta.

#12 Usch då, det låter inget vidare. Undrar varför det känns som om du ska spy när han killar dig på ben och armar? Kanske det var så traumatiskt när din syster killade dig att det sitter kvar i psyket?

#13 A, jag vet faktiskt inte. Det blir bara en sån himla äcklig känsla.

Aspie….mmm men pappa förstod inte… vet inte om det kan ha o göra med att han har AS o ADHD han med?

#15

Oj, så han har oxå AS och ADHD, då kanske det inte är så konstigt. Känner han ånger över det nu efteråt?

#16 alltså han har ingen diagnos på papper men dr talade om för honom under brorsans utredning att han garanterat skulle få den diagnosen om han bad om utredning…. när jag berättade om min diagnos garvade han bara o sa att det har jag garanterat fått av han *flin* o att han var 100% på att han hade AS o adhd…. för han o brorsan är exakt lika!

Jag vet faktiskt inte…. tror inte ens han kommer ihåg att det hände…

men när han insåg vad som hände blev han lite rädd…. o bad om ursäkt men om han mena det vete 17.

Han har gjort så mycket som sårat under åren men han minns inte….

o nu spårar jag ur… vi prata juh om kittling…. mina barn e som mej. Hysteriskt killiga men gillar ryggmassage, och kill i håret, på huden (ibland) osv

#10 …näe, det är verkligen ingen överraskning, haha. Men jag kanske ska försöka lära mig att inte slå så hårt

#17

Inte lätt med pappor alltid, men kill i håret är underbart

#18

Ooops! så du slår hårt. Bäst att inte mucka med dig då

Jag är kittlig överallt. På knäskålarna, under föterna, ovanpå handryggen och i hårbotten… Får dessutom panik när jag blir kittlad. Folk förstår inte det och blir förvånade när dom åker på en spark eller ett slag i huvudet. Jag vet ju inte vad jag gör, jag tappar kontrollen totalt.

#19 …reflexer you know!!

Minns en gång när jag var runt 10 år eller nåt, min äldsta syrras kille kittlade mig nåt så kopiöst mycket, jag kunde inte andas, och så råkade jag fisa till mitt under det hela *fniss* vilket han tyckte var ännu roligare och fortsatte så klart. Jag bara kravla runt i gruset där jag låg o mådde skit..sen sprang jag iväg o tjöt såklart!! Kan inte heller med att bli fasthållen idag, kan säkert bero på en sån grej..

Hanna. Det är ju just detta som ställer till det rejält ibland, att man får panik och tappar kontrollen. Ben och armar fladdrar ju omkring hur som helt och inte ser man om det råkar vara en tjocksakalle i vägen

#22 Precis.. och sen bli dom arga när dom fått ett slag. eh ja? Jag sa ju sluta?

#23 ja jösses. Är de så tröga får de väl skylla sig själva

Jag gillar inte när folk och petar en i midjan eller så, usch!

Men jag älskar att bli kittlad på ryggen, armarna, benen och (konstigt nog) under fötterna!

Löst  och med naglarna…. Så där så man ryser!

Ohhh, jag hade nog halvdött om nån killade mig under fötterna

#18 klappa till ordentligt! då kanske han till slut lär sej att ge fasiken i det

Jag älskar när hundarna nosar (lite så där ihärdigt) på mig, på benen så det kittlar.

Älskar allt som kittlar! Måste nästan vara nåt fel på mig…

#28 tror jag inte på….

det värsta som finns är när någon snussar en på halsen/örat

EEEEEKKK!!!

#28 klart det är fel på dig=) Annars skulle du inte vara så underbar.

#30 Tack!!!

#29

HAAAAAAAAAAAA, jag trodde jag skulle skratta på mig när jag läste. Ännu värre när nån flåsar i örat EEEKKKKK Eller vad det det du menade kanske?

#28

Håller med Hanna, hade det inte varit nåt fel med dig så hade du nog inte varit lika go

#32 hahahahahahahahahahahaha!!!

du e knäpp! inte flåsar man eeeekkkk…eller? när nån flåsar i mitt öra så har jag lust att skrika…. typ eekkk eller usch *fast det låter inte lika kul*…

eller? va?? det kanske e ja som inte fattar?? öööh *flås*

Jag tror jag döööööör av skratt. HA HA HA HA HA HA.. Du är helskön Linhof, din lilla pladdermaja Flås i örat på dig

Jag tror det är några som börjar bli trötta o fnissiga nu

Jag trodde alla sov eller satt vid TVn… Men det är nog bara på dom andra sajterna…

Har fladdrat runt lite, så såg jag att det fanns lite aktivitet här inne trots allt.

#38 sova? sitta vid tvn? Nej nej. Jag har ju min kära dator=)

#39 OK, vad bra! Jag sitter här som klistrad jag också, men måste väl erkänna att lite trött börjar jag ändå bli.

Måste bero på åldern?!

#35 och #37

HA HA HA HA, flamsmajjor är vi

#36, 37 o 39….absolut och 41

Jag tycker om när folk killar mig på ryggen… MEN absolut INTE med fingertopparna!! Det kittlas suuuuuuupermycket… Vet nästan inte vart jag ska ta vägen.. Visst, det är skönt, men det kittlas!! Även när nån masserar mig.. då kan det kittlas i axlarna.. och längst ner på ryggen ska vi ine prata om! Rör man mig med fingertopparna, så dör jag nästan!!!!! Tkr heller om när man stryker handen över hela ryggen t.ex.. men inte med fingertopparna bara.. då kittlas det supermycket!

Sonen på 21 (AS) har alltid älskat att bli killad på ryggen,och i håret lätt med naglarna. Det får flickvännen göra numera. Ok. det händer att jag gör det fortfarande ibland

Åsa

Som sagt var, jag ÄLSKAR att bli kittlad, med naglarna helst, på armarna, ryggen, benen, fötterna och bli pillad i håret!

Men men, har ingen som kan göra det, barnen har flyttat och sambon vill inte

#45 Jag älskar också det. . Bara att det kittlas.. hahaha

Ligga avslappnat på mage i sängen och så nån som orkar kittla en så där skööönt med naglarna…. Åhhhhhh

Där kan jag sakna mitt ex. för vi brukade kittla varann på ryggen när vi skulle sova.

#47.. Ja, det är superskönt! Fast jag har ingen som kan göra det när jag ska sova.. *hehe*…Får väl kittla mig själv.. Jag är så kittlig på ryggen att det kittlar om jag gör det själv

# Froddel… Jag känner precis som du och min man gör precis så också… särskilt när vi är ute och kör bil… då påstår han att han måste göra det minst tre gånger under varje resa.

Men jag slår till honom, eller så nyper jag honom ännu hårdare, helst i pungen… Jag hatar det!! Och han fattar verkligen inte att det inte är alls roligt… Jag har sagt det till honom också att snart5 gör jag en dansk skalle på honom så blodet sprutar.

OCH då säger han till mig att jag misshandlar honom och måste lära mig att kontrollera mig…. grrrrrrrrrrrrr…

#49  Och ändå är det vi som får skulden till slut iallafall, trots att vi bönar och ber att de ska sluta…till och med hotar.

Att bli kittlad är underbart, bara det görs på rätt sätt förstås, inte alla som kan konsten eftersom det tar lång tid att lära sig den, viktigt är att känna in personen som du ska kittla och vara lyhörd för önskningar, gillar själv lätta dansande fingertoppar som retar fotulornas reflexnerver så att den där rätta rysningen ända från tårna upp till härbotten uppstår, precis så där på gränsen mellan skönt och kittligt, då är det som allra bäst.

Jag hatar bli kittlad! Börja skrika rakt ut och skratta, efteråt kan jag börja gråta argt/frustrerat eller sura 

Hatar bli kliad, men inte av mig själv … massage älskar jag däremot. Somnar direkt om det görs på rätt sätt. Pill i nacken är jättemysigt, får typ småryck!
Men jag gillar att klia och massera min pojkvän tills händerna gör ont :D

Min sambo har AS och är extremt känslig också, spelar ingen roll om det är fötterna, på armen, på halsen eller på knäna (fast knäna är nog värst ändå). Han tycker att det är extremt obehagligt. Men under sex verkar han bli härdad och är inte alls lika känslig, då kan man smeka lätt utan att han reagerar negativt, men skulle man göra det då han inte är upphetsad så skulle han rycka undan direkt.

Angående det ni skrev tidigare i tråden att andra retas för att ni är så kittliga, jag gjorde det med min sambo också fram till ganska nyligen. Inte så att jag höll fast honom, men jag kittlade lite då och då. Jag trodde det var roligt, att det kändes likadant för honom att bli kittlad som det känns för mig, men sedan förstod jag att han faktiskt tycker att det är riktigt obehagligt. Det kittlas inte bara, det känns otäckt och gör nästan ont på honom.

Då slutade jag och kände mig usel som retat honom så länge. Trodde ju bara det var på skoj, men för honom var det inte det. =(

Jag som just funderat på om man slutar vara kittlig med åldern.
Om någon försöker kittla mig på magen, så kittlas det inte det minsta.
Försöker nåogn pilla mig under fötterna, rycker jag till lite, men kan ju inte säga att det väcker något skratt direkt.

Jag har inte tänkt på hur det är på halsen, men jag kan inte komma på att jag är kittlig där heller.

Antar att jag är för avlsappnad som person för att det ska kittlas på mig.
Är det ingen annan som har funderat på detta?

En anledning till att "vanliga" människor ofta blir mindre kittliga med åldern kanske kan vara för att huden blir tjockare och nerverna inte lika känsliga. Men en person med ett neuropsykiatriskt funktionshinder har ju uppenbarligen något som är annorlunda i hjärnan (neuro), vilket kanske påverkar nerverna och gör att de helt enkelt inte blir mindre känsliga.

Sedan är det förstås individuellt också, "vanliga" personer kan väl också vara extremt kittliga i vuxen ålder och bokstavsmänniskor kan säkert också bli härdade. Men det kanske kan ha något med det att göra.

# Visst ligger det mycket i det du beskriver, för mig kan det också variera från dag till dag, speciellt på morgonen innan man har hunnit gå på tramdynorna är dessa väldigt känsliga och jag reagerar med ett väldigt ryck om någon kittlar mig, just att bli väckt på det viset kan vara en överraskande upplevelse.

#54 Heder åt dig, Ninjakossan, för att du till sist lade om stil och började respektera din man (som då är aspergare liksom jag)!

Du skulle behöva instruera min sambo lite granna tror jag. Hon gillar nämligen att ge lite tjyvnyp sådär i all kärvänlighet. Ja, det är ju sånt ni NT gör, och det vill jag ju på inga villkors vis missunna er. Men jag upplever sådant som mycket obehagligt (men har lärt mig att ändå till nöds stå ut med det).

Beträffande kittlighet, har jag alltid varit extremt kittlig nästan över hela kroppen. Och jag kan inte påstå att det har mildrats med åren, åtminstone inte nämnvärt.

#58

Jag gjorde det ju också i all kärvänlighet, på skoj och sådär för att framkalla lite skratt och flams liksom. Men när han äntligen lyckades klämma hur sig hur det kändes för honom (det tog bara 3 år för honom att klä det i ord), att det var verkligt obehagligt och på gränsen till smärtsamt så var det ju förstås inte roligt längre, det är ju verkligen inte den känslan man vill framkalla! Det hade varit så mycket enklare om jag kunnat läsa min sambos tankar, han är så dålig på att formulera dem, allt tar mycket längre tid!

Du kanske ska visa denna tråd för din sambo? Eller bara säga att det verkligen är obehagligt, att det antagligen inte känns likadant på dig som på henne.

Skulle kunna försöka, men tror inte att det ger vidare resultat. Min sambo har svårt för att förlika sig med tanken att vi aspergare behöver särbehandling i vissa fall. Hon är mera inne på linjen, att "skavankerna" ska övas bort…

#60 Det går ju inte riktigt, man kan ju träna på svårigheterna så att de blir mindre svåra, men man får nog ha överseende med mycket om det ska funka. Eller försöka i alla fall, men det är ju inte lätt. Just nu är jag mitt uppe i ett bråk med min sambo som grundar sig i hans brist på mentaliseringsförmåga t.ex. =)

Du verkar väl medveten om våra (vi aspiesars) speciella svårigheter ändå. Det är alltid en bra grund!

#62 Haha, ja, det är klart. Det måste man väl vara? När jag träffade min sambo så läste jag genast på om Asperger Syndrom, läste de böcker han själv hade, läste massor på nätet och besökte biblioteket. Har även haft många långa dialoger med hans mor som utöver att ha haft en son med AS även har åkt land och rike runt och föreläst om det. Så jag hade ju tur att hamna i en familj som är väldigt engagerade och utbildade.

Man MÅSTE ju vara engagerad, hur ska man annars ens ha en chans att förstå och identifiera kärnan på problemen som oundvikligen uppstår? Med det sagt så är det ju ändå skitsvårt, speciellt om man som min sambo har stora brister inom mentalisering. Och hade jag inte haft förståelse för hans svårigheter och överseende med hans sätt att vara så hade jag nog gjort slut för längesedan. Från en NT-man hade jag ju aldrig accepterat ett sådant beteende.

Hmmm…. I nacken gillar jag att bli lite kittlad…men på ryggen är det knepigt. Ibland kan det vara skönt på VÄNSTER sida, om det blir precis "rätt", men på HÖGER sida av ryggen är jag EXTREMT KITTLIG. Märkligt, tycker jag.

Många som jag har kittlat skriker och sprattlar men bara en liten stund efter man har slutat så vill dom att man skall kittla dom igen, lite som någon säger nej men menar ja, kanske lite av samma fenomen som när vi vill bli skrämde, vi tycker det är läskigt men samtidigt vill vi ha mer och tycker det är spännande.

Dock är det nog viktigt att man respekterar om någon upplever obehag och absolut inte vill bli kittlad, finns ju faktiskt dom som bara avskyr att bli kittlade, kan också vara frustrerande att kittla någon som inte är det minsta kittlig, bara ligger där uttråkad och inte rör en min.

Jag tycker det känns skönt att bli kittlad under fötterna

Såg att tråden är gammal. Men kanske vaknar igen ☺️