"Övergången" mellan saker
Efter att ha pratat med någon som visste lite om diagnoser verkar det vara en typisk NPF sak att ha svårt med övergångar. Eller kanske man ska kalla det förväntansångest?
Exempelvis från att ta sig från vardagsrummet, till att ta sig ut till bilen för att man ska någonstans. Eller att ringa ett samtal. Eller bara… Du vet, allt det där som händer innan man gör något. Om jag vet att jag har ett möte kl 12 sitter jag i väntrummet och stressar fram tills mötet, även om jag varit på samma möte hundra gånger. Särskilt jobbigt är det om jag ska ringa ett samtal. Jag stressar och stressar och det knyter sig i magen, fram tills det blir gjort, även om jag ringt det här samtalet hundra gånger innan. När man väl sitter i mötet, eller sitter i telefonsamtalet, eller tagit sig ut i bilen, då är det inga problem. Det är bara det här innan som är så extremt jobbigt.
Någon annan som upplever detta? Vad kan man göra åt det, har ni några knep? Andningsövningar? Mentala verktyg man kan ta till sig?
- Redigerat 2025-03-21 14:46 av [Flodbis]
Tidigare så gjorde jag mycket listor för att vara mer mentalt förberedd på möten osv. Men jag är nog fortfarande ganska stressad i väntrum som du beskriver, jag brukar försöka sitta o ta in rummet i minsta detalj om möjligt,prata med någon men inte alltid den möjligheten finns. Det du frågar om beror nog mer på dagsformen i hur jag gör med olika saker. Är det en relativt bra dag så kan jag bara skärma av tills själva möte/samtal liknande men då kan jag oxå råka glömma det helt för jag stängtav för bra. Annars har jag noll ro i kroppen o är o gör allt o ingenting i hemmet,är jag i väntrum så springer jag nästan runt o kan känna av hur stressade andra blir o de gör mig inte lugnare men försöker hålla nere mig själv för de känns lite respektlöst med min stressade energi ute bland folk emellanåt.
Mindfullness funkar men det är år av övning för min del innan de började gå in i hjärnan o kroppen, men de kan du ju träna lite då o då nästan hela tiden och kanske det är lättare för dig o finna lite ro
Mvh Mayhems "hönsmamma"
Hahaha fick sån tankeställare, jag har inte riktigt tänkt på attman kan vara på ett annat vis än det du beskriver. För det är mestadels sån jag är,men inte alltid. Ska reflektera mer över tillfällena som jag inte är de i framtiden
Mvh Mayhems "hönsmamma"