Kan du inte fortsätta plugga sedan?

Allt för att skjuta framtiden lite mer framåt och ta tag i den när du känner dig redo.

Ett år på folkhögskola där du läser något som intresserar dig kanske inte vore helt fel?

Alltså

jag vill

ju kunna klara mig själv.

Jag vill jobba

Jag vill flytta hemifrån

Jag vill kanske plugga vidare men på högskola är det ju mer att man ska klara sig själv. Jag är inte den typen som kan sitta en hel kväll och råplugga till ett prov eller läsa massor av böcker eller lämna in saker i tid. Jag tycker resorna till och från saker är sjukt jobbigt med massor av människor och massor av intryck som jag tar in. Blir helt slut av alla syn, lukt och hörsel-intryck. 

Jag har klarat mig relativt bra i gymnasiet då jag går en media linje i en skola som ligger 10 min ifrån mig med buss. Jag valde bort linjen jag egentligen ville gå eftersom resvägen dit skulle ta 1,5 timme och sen hemvägen på det med. 

men jag har extra stöd samt min mamma som hjälper mig och trots det lyckas jag alltid ligga efter i slutet på terminen. Jag är smart och förstår allting, men just att skriva ner allting eller liknande, sådant behöver jag en kom-igång-knuff för. 

En kompis till mig som går på KTH, hennes schema ändras varje vecka beroende på föreläsningar och andra grejer. Och jag tycker det är så sjukt jobbigt när min vardag ändras och jag måste omdirigera den lilla energi jag har på något annat. Jag bara, jag känner att jag inte kommer klara mig själv alls i livet och jag är så trött på att jag är så här och liksom inte bara kan ta tag i saker och göra saker som alla andra verkar ha så lätt för. Folk blir ju så trötta på mig för att jag är seg, tar extra tid på mig, ångrar mig beroende på energinivå för stunden, att jag alltid har så låg energinivå och i princip bara orkar med en eller två aktiviteter per dag. Att det är svårt att planera saker med mig och att jag i grupparbeten kanske inte alltid hinner färdigt till deadline osv.

Jag läser på högskola nu, det är stressigt och svårt, som tur var förstår lärarna att det är problematiskt för mig. Jag har kunnat uppvissa ett papper på att jag har nedsatt arbetsminne (misstänker att jag har en hel del tendenser åt ADD också). När jag känner att jag inte hinner med utan att gå under, frågar jag om jag kan lämna in en av alla uppgifter lite senare. Det har jag fått, och därmed kunnat minska den värsta pressen eller senarelägga den till när det blir möjligt.

Så länge du läser i Sverige är inställningen att eleverna ska klara sig, och behöver eleverna hjälp ska de få det, i detta fall flyttade deadlines/ längre skrivtid. Huvudsaken är att du kan och förstår vad du gör och det hänger ju mest på intresset - i alla fall för mig. Är det intessant lär jag mig det.
Så läs något intressant, som du vill förkovra dig i.

Inte säker lärarna följer regelboken alla gånger nu, men dem har gjort det som krävts för att jag ska klara mig kvar. Betygen är inte strålande, men det är i alla fall betyg. Ska säga att jag är på masternivå nu. Lycka Till!

Att hantera livet är nästa steg, där har jag långt kvar. Mitt liv har tyvärr mest handlat om skolan och läxorna. Men jag jobbar på det.
Är också bra på att skjuta upp saker, skoluppgift över lovet i detta nu till exempel. Skicka mig ett PM om du vill prata lite, vi verkar ha det väldigt lika du och jag. Känner igen din oro inför framtiden också, den har jag fortfarande.

Det finns också hjälp att få med att strukturera upp studierna och mentor i form av äldre elev, anteckningshjälp och ljudböcker med mera på universitet om man har diagnos. Lycka till!

En tanke om du vill läsa vidare på högskola/universitet senare är att läsa på distans, det har jag gjort. Tyckte det fungerade bra ett tag. Sedan blev allt bara jobbigt. Men hade jag gått som "vanligt" hade jag nog bara pallat typ en månad och inte nästan tre år.

Och som de andra säger, det finns hjälp, både på gymnasie nivå och högre nivå.

Framtidsångest har jag fortfarande fast jag är 30, ibland känns det precis som när man var 18 och man undrar när sjutton man ska få ordning på sig själv och livet och bli lite mera som alla andra.

Men det är nog bara att gilla läget och göra vad man kan efter sin egen förmåga.

Nu ska jag själv försöka gör det där sista på mitt examensarbete i biologi och faktist skicka in det idag och inte de där andra typ 10 gångerna jag tänkt.

Lycka till och vet att det finns fler som fungerar som du och känner som du gör.

Tack så mycket för alla svar.

Jag har många alternativ att välja bland när det är dags för mig att gå ut i vuxenlivet. Jag har många gånger funderat på att bara ge upp allting för att det verkat så omöjligt men kanske kan jag hitta en lösning. 

4 års depression gör ju inte heller mycket nytta plus emotionell personlighets-störning. 

Jag bara, jag vill flytta hemifrån, jobba halvtid eller inte alls och spendera all min tid på mina djur. bo på en gård och träna NH med mina hästar och träna mina hundar och ta hand om getter och gäss. Eller vad jag nu väljer att ha på gården. Men det är ju verkligen inte möjligt att leva så. Jag känner mig bara så hopplös ibland, om jag nu ens får ett jobb, kommer jag kunna behålla det då? när det blir för svårt så stänger jag ju bara av och blir helt inkompetent i allt.  

Jag fyllde 18 i november 2012. då hade jag behövt gå til lbanken och byta mitt ungdomskort till vuxenkort. Inte hänt än. Och nu behöver jag gå till ungdomsmotagningen och fixa p-piller som tar slut om 3 dagar. Det sa mamma till om för 1 månad sen att det var sista kartan nu. Fortfarande inte hänt. jag bara tänker att jag ska göra sakerna och så blir det aldrig så sen är jag ju inte mycket för att prata med människor som jag inte känner liksom ansikte mot ansikte. Gör ju att jag har en förväntning på sysslorna som för mig är obehaglig som gör det ännu mindre chans att jag kommer göra dem. Men saker som måste göras.. liksom, hur ska jag klara det sen när jag bor själv. Åka till banken eller till tandläkaren eller sånt..

Jag har börjat använda ett program som heter Evernote som är gratis. En Att-göra-lista kombinerat med anteckningsblock kan man säga.
Där skriver du in de viktigaste sakerna som behöver bli gjort och kan sätta påminnelser, skriver alltid datumet först i Rubriken för att snabbt kunna se vad som behöver göras först. På det sättet blir de viktigaste sakerna av i alla fall. Som att låna om biblioteksboken i tid, tändläkarbesöket osv. Du kan också anteckna saker som du kommer på och bäst av allt du kan komma åt det även i din mobil med en gratisapp.

Problemet är väll påminnelserna, som skulle behöva funka som ett Alarm, men som kommer i form av mail. Ljudlöst.

Kanske något att pröva i alla fall.

#7 ja tack, ska kolla in den appen. 

Nu har jag fått mitt nya schema för vår-terminen. Känns som det är gjort för att jag ska misslyckas. Alla håltimmar som jag egentligen kunde fått något gjort på om jag hade en lektion med lärare… suck. Håltimmarna tar ju bara massa energi och så blir jag jättetrött inför nästa lektion istället.

Sen på fredagen…. 5 timmar lång lektion, skojar de med mig eller?

Jag blir så ledsen för att jag vet att min medicin tar slut vid halv två och så ska jag gå enda till 17.00 på torsdagen där sen. Hur ska det här gå liksom? Jag orkar inte koncentrera mig så länge. Kommer ta ett bra tag tills jag får tag på någon läkare. Ja och utöver mitt skolschema ska jag ju åka i timme kommunalt in till stan och gå på ADHD-centret och också gå till vuxenpsyk ibland för att fortsätta lite på terapin som jag har gått på i ett år för självskadebeteende samt uppföljning från DBT inne i stan som jag måste åka in på.

#8 Hör med läkaren om du inte kan få en eftermiddagsdos av medicinen, så att du orkar med skolan bättre.

#8 ja när jag väl får tag i honom eller en ny. Jag behöver ändra dosen lite med.

Jag är mest liksom, pigg och koncentrerad på morgonen, efter lunch går det bara utför oftast.

#8 Jag hatar också håltimmarna - har för lång uppstartssträcka och störs för mycket (brist på rum för ensamstudier), för att dessa timmar nska vara användbara.

ooo #6 men precis så vill ju jag också kunna leva, mitt ute i skogen på en gård med mina djur där jag kan gå och pula som jag vill. Kanske att det ibland kommer någon dagisklass eller så o hälsar på djuren så man får in lite pengar.

Haha har också precis dragit ut på det där samtalet om nya p piller så länge det bara gick, fixade det idag med två piller kvar 🙂