Vet inte vad jag ska känna

Jag pratade lite med min mamma idag om mitt jobb, att jag fått tillfällig ledighet pga personliga anledningar.

Sen började hon tjata på mig om att jag skulle höra av mig till mina arbetskamrater för att höra med dom hur det går, vad dom får göra osv osv men jag kände att jag inte behöver det, jag vill inte det.
Det är inte det att jag inte bryr mig utan jag har så sjukt svårt att göra sånt jag inte egentligen vill, det tar emot väldigt mycket. Och när det kommer till att just bry mig om andra och visa intressen i andra människor, det finns inte i mitt Lexikon, jag har jättesvårt att visa intresse och bry mig om någon. När jag bryr mig om något så gör jag det på mitt egna sätt, vet inte riktigt hur, men jag frågar aldrig folk om hur det går på deras jobb/skola, hur dom mår, vad dom gör, asså såna basic frågor.
När jag var tillsammans med mitt ex så frågade jag nästan aldrig honom hur han haft det på jobbet, vad han gjort under dagen, hur han haft det, hur han mår… jag skäms nästan nu i efterhand att jag aldrig visade intresse på det sättet… men jag kan inte, och jag vet inte om det är för att jag har ADHD eller om det är av någon annan anledning… men det är jättejobbigt 😕
Och att min mamma säger "Men du kan inte hålla på att skylla på det hela tiden" så blir jag nästan förolämpad, jag blev ledsen o ville skrika på henne… det är väl ingenting jag "skyller på" det är sån jag är, jag kan väl fan inte hjälpa det…. 😕

portera

2014-02-22 19:13

Jag känner igen mig i detta mycket. Det att känna att man borde känna saker, för det är normen liksom. Måste fråga dig, om du som jag upplever saknad "ovanligt" svagt, att du kan vara ifrån folk länge utan att känna så mycket saknad. Tid är naturligtvis en aspekt, men sig en dryg vecka i alla fall. Men att du uppskattar att vara med personer när du väl träffar dem igen. Jag misstänker att dessa två saker jag nämnt ovan hänger ihop.

Jag får också lite dåligt samvete när jag tittar på mitt hittils enda förhållande (1,5år) i backspegeln, bara det att jag kände redan under förhållandet att jag borde vilja höra av mig till tjejen. Men att det kändes så menlöst på något sätt. Det är inget kul att låtsas.

Du får gärna svara med ett privat meddelande om det känns bättre för dig.

Jag har inte fått diagnos, men har flera drag åt ADD, ej utåtverkande ADHD.

MrBokstav

2014-02-23 08:18

Ts: Mejl och SMS är en bra grej till arbeten om man inte pallar kallprat. "Hoppas allt är bra. Hänt något viktigt jag missat?" Det är ju frågor som visar intresse för arbetsplatsen samtidigt som man inte får massa onödig info man är ointresserad av. Dessutom slipper man problem med fokus om man kan gå tillbaka och läsa. Sen det där med morsan. Gör inte som morsan säger om det känns fel, men kontra med en alternativ lösning som du vet du fixar. Din morsa blir säkert mindre orolig om du hittar alternativa lösningar på problem. Hon blir kanske mer stolt över dig då du uppfattas som inititativrik och du behåller din stolthet. Risken blir ju annars stor att man går i clinch. Kanske inte så bra att stanna vid "det är sån jag är, jag kan väl fan inte hjälpa det….". Då tar det ju tvärstopp i tanken. Varför inte, "det är sån jag är, men finns några alternativa lösningar just för att jag är som jag är?" Dumt att bromsa, låt hjulet rulla! PS: Hittar man inte egna alternativa lösningar på problem finns ju hjälp.