Stress och arbetsbelastning
Jag har jobbat heltid i 1,5 månad och känner nu hur det bara tagit stopp. Arbetssituationen är väldigt jobbig, jag jobbar på en förskola och det är väldigt rörigt. Jag fick min ADD-diagnos för drygt ett år sedan och har på senare år blivit mer och mer stresskänslig. Jag får spänningar i axlar och huvudvärk. Just nu har jag ångest för att gå till jobbet varje dag och känner mig helt slut i kroppen. Musklerna värker och på natten känns det som att jag har mjölksyra i benen. Det känns som att jag har vadd i huvudet och att jag inte kan tänka klart. Detta försvårar så klart även mitt arbete och jag bär just nu på väldigt mycket skuldkänslor över att ständigt känna att jag inte gör ett tillräckligt bra jobb. Min sambo har varit sjuk i influensan i en vecka vilket innebär att det blir mycket högre krav och belastning på mig. Och jag känner mig så usel som alltid brakar ihop när jag behövs som mest hemma. Jag har en historia av återkommande depressioner och känner att jag är på väg in i en ny nu trots medicinering. Jag sjukanmälde mig i måndags pga att jag var så slut och känner att jag inte vet vad jag ska göra nu. Ska man må så här?
Jag känner mig så jävla dålig som inte klarar av sånt som de flesta andra gör varje dag…

Nej så ska du såklart inte behöva må!
Vad har du fått för hjälp med att hantera ditt mående? (Både det depressiva och att hantera det diagnoserna innebär)
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
Sök dig till ett annat yrke?
Verkar inte som att jobb på förskola passar dig.
Är det stressen på jobbet som orsakar depression nu så är det bara att bota symptom att försöka stoppa depressionen utan att försöka byta jobb.
Man ska inte må sådär, men du kanske inte skulle behöva det om du hade ett jobb som passade dig bättre.
#2 Jag går hos en behandlare en gång varannan vecka och jobbar med att analysera beteenden och reaktioner. Äter sertralin och medikinet vilket funkar bra. #3 Ja, jag kände att det nog inte funkar redan från dag ett. Men jag vet inget annat, har jobbat inom förskola sedan jag gick ut gymnasiet för 10 år sedan, har utbildat mig i 3,5 år för det här. Det bygger också på känslan av att vara dålig.
#4: Jag tror ändå på att byta jobb. Spelar ingen roll hur lång utbildning du har om jobbet i praktiken får dig att må kasst.
Ska du jobba med detta resten av ditt liv? Bli utbränd pga. ett yrkesval?
Man får byta, man kan utbilda om sig, man kan ta ett jobb som inte kräver utbildning.
Det viktigaste är att man mår bra på sitt jobb, allt annat är sekundärt. (pengar är bra att ha, men mår man inte bra så har man ingen glädje av dom)

Hur har det fungerat tidigare på jobbet då? Känner du att det inte fungerar öht eller finns det något sätt det skulle kunna gå att få det att fungera på?
(När allt bara blir för mycket för mej klarar jag ju liksom inte något, inte ens det jag uppskattar, tänker att det nog är vanligt)
Är det KBT eller någon annan form?
(För mej fungerar enbart KBT och lösningsorienterade metoder som för mej är kontrollera det som faktiskt fungerar, lära sej hantera kroppens reaktioner och hitta motivation. Belöningstavlor och scheman, övningar och anpassningar men bara börjar arbeta på en sak i taget och inte vara rädd för att backa och göra om.)
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
#5 Jag håller med dig men får lite panik av tanken av att byta karriär eftersom jag känner att det här är det jag kan. Dessutom är det oerhört viktigt att det känns meningsfullt. Det var därför jag valde att plugga vidare också. #6 När jag jobbade tidigare, innan jag utbildade mig, så kände jag att jag klarade av det bättre. Men jag hade problem då också… Idag så vet jag ju varför. Jag är väldigt intresserad av pedagogik och liknande men det finns inte alls lika mycket tid till det som jag hade önskat. Jag har funderingar på att fortsätta plugga för att bli någon slags pedagogisk ledare. Det skulle nog passa mig bättre… Att handleda andra i deras arbete med barnen. Jag tycker väldigt mycket om att analysera och reflektera över barnens tänkande och utveckling, något det knappt finns tid till alls inom förskolan. Jag behöver generellt mer pauser och mer tid för reflektion. Mer pedagogiskt arbete och mindre roddande för att få ihop det när folk är sjuka eller för att det är sån brist på rutiner och struktur. Det sista kan jag inte direkt påverka eftersom jag ska byta avdelning men hoppas det blir bättre på nästa. Det är KBT jag jobbar med just nu. Har inte kommit så jättelångt där ännu.

Hej det är en jobbig situation och problemet är ju för oss att hantera alla intryck.
På en förskola och skola är det ju massor av både visuella och hörselintryck vilket kan bli för mycket för oss med ADHD/ADD.
Jag arbetade tidigare som elevasistent och jag trivdes alldeles utmärkt med barnen och med arbetet i sig.
Men redan vid lunch tid var jag så slut i huvud och som du beskriver känns det som vadd i huvudet och ont i kroppen.
På fredagar så börade dagen med gympa och redan efter gympan var jag så slut och jag orkade inte mer den dagen.
Förklaringen var ljudmiljön och att alla ljudintryck som jag inte kunde hantera så jag var tvungen att sjukskriva mig 50%
Läkarna förklarade att vi har väldigt svårt att hantera alla sinnes intryck och framförallt ljud intryck och vår hjärna kan inte sortera allt.
Så det påverkar oss väldigt starkt både fysiskt och mentalt.
Läkaren tyckte inte skolmiljön var rätt arbetsmiljö för mig.
Men då kan man ju undra är då skolmiljön lämplig för alla ADHD barn.
Lasse
#8 Ja, det där om skolan/ förskolan är en bra miljö för barn/ elever med ADHD kan jag lugnt svara nej på. Jag brukar tänka att om JAG tycker det är jobbigt, vad tycker inte då barnen? Det största problemet är att det är alldeles för mycket barn. Under sportlovsveckan hade många barn ledigt och då kände jag verkligen skillnaden. Då hade jag lite energi kvar på eftermiddagen. Det var dessutom mycket lättare att se alla barn, tänka kreativt och engagera sig.
Ville bara uppdatera med att berätta att jag sjukskrivit mig en vecka nu efter en veckas huvudvärk, muskeltrötthet/ svaghet, spänningar, ångest och stickningar i bröstkorgen. Ska träffa läkaren på måndag och får se vad han säger…Är skitorolig för att läkaren ska vifta bort mina problem. Går med ångest och yrsel varje dag och känner mig som en klubbad säl varje morgon när jag går upp trots att jag nu varit hemma och inte gjort någonting…
Har en mamma som har ADHD och utmattningssyndrom som blivit orolig för mig nu. Jag brukar vanligtvis inte lyssna på kroppen utan köra på men nu känner jag att min toleranströskel är så mycket lägre. Tiden mellan mina dippar där jag känner mig helt förstörd har blivit kortare och kortare och gör mig orolig och mamma har berättat för mig att mina symtom är tydliga varningssignaler. Jag vill inte hamna där min mamma är. Jag har hela arbetslivet kvar! Men som det är nu har jag inte ork till någonting. Att jobba heltid samtidigt som man har småbarn och plugg och arbete med psykologen (plus hundra andra grejer som jag behöver göra men aldrig hinner eller orkar) känns bara för mycket.
Detta är dock första gången jag sjukat mig för mina psykiska problem och känner mig så fruktansvärt orolig över hur detta ska påverka mitt arbete. Jag är så rädd för att de ska tycka att jag är lat, en smitare eller en belastning…
Jag behövde bara få skriva av mig. Ångesten äter upp mig just nu…
Det låter jättejobbigt, hoppas du hittar någon lösning, som fungerar i längden. Lycka till🌺
~ mayolica ~