Jag fortsätter i ny tråd på temat som kom upp i tråden "Specialintressen".

Exempelvis detta med ögonkontakt. Det är ju ett dilemma för många med bokstavshandikapp. Man anklagas för att ljuga, vara oärlig (samma sak nästan) och för att vara feg för att man inte möter andras blickar då man tex talar med dem.

Hel mitt liv har jag slagits med mig själv för att försöka se folk i ögonen då jag pratar med dem, eftersom jag vet att man ska det. Men jag har jättesvårt för det. Än.

För mig är kroppsspråket ngt "riktigt", det är viktigt för mig för att kunna förstå andra och läsa dem. Men de flesta, de normala, använder sig inte av kroppsspråket enbart, utan lägger ju till en massa annat "modernt". De med bokstavshandikapp kan man nog kalla för att vara mer "primitiva" när det gäller detta. Bland annat.
En människa som ställer sig nära mig och tittar mig i ögonen tycker jag känns hotfull, ävenfast jag kanske VET att den inte är det eller menar ngt illa. Men för mig är ögonkontakt utmanande. Jag stirrar ingen i ögonen om jag inte tycker illa om dem eller känner mig förbannad på personen exempelvis.
Dem jag känner kan jag se i ögonen ganska normalt, men inga långa stunder. Jag flackar med blicken och tittar gärna ner då jag pratar.

Likadant är det med folk som ler hela tiden. För mig ger de ett falskt intryck. Jag är dessutom själv ganska tydlig i mitt eget kroppsspråk.

Det var lite om mina erfarenheter ang detta, berätta gärna om hur kroppsspråket påverkar/fungerar för dig…