Är en 15 årig tjej, gå i 9an och har länge funderat på om jag har någon diagnos. Jag har väldigt svårt för att koncentrera mig och är väldigt lättdistraherad. Är nästintill omöjligt att läsa för mig, om jag inte är intresserad av det som står förståss! Jag har svårt med min uppmärksamhet och svävar hela tiden iväg i tankarna, ofta i filmer, på genomgångar, böcker och till och med när folk pratar med mig. Har svårt för att reglera min aktivitetsnivå. Har ofta svårt för att sitta stilla, sitter ofta och trummar, vickar på fötterna eller pillar med något. Men jag kan även vara jättetrött och helt slut när jag kommit hem från skolan eller när jag har koncentrerat mig en lång stund till exempel. Behöver ha struktur, i mitt huvud är det kaos och jag glömmer och tappar bort saker hela tiden. Har svårt med långa instruktioner, det ska vara konkret och hur personen uttrycker sig och pratar spelar stor roll. Har kort arbetsminne så jag har svårt för att komma ihåg om det inte fångar mitt intresse. Är väldigt impulsiv - agerar innan jag tänker. Gör grejer som är kul i stunden utan att tänka på konsekvenserna. Ser inte långsiktigt utan lever i den känslan jag har just för stunden. Har svårt för att få saker gjorda i stress och blir det ändrade planer blir det kaos och jag flippar ur. Jag kan inte ha fokus på flera saker samtidigt. Till exempel om vi ska skriva i skolan så ligger hela min koncentration på att skriva och stava, utan att lära mig något. Är väldigt driven och lat på samma gång. Ena stunden kan jag storstäda hela huset medans jag vissa dagar inte ens klarar av att plocka upp kläderna från golvet. Kan vara hyperintresserad och då lägger jag ner hela min själ i det. Jag är lite som en pojkflicka, "hon är varken tjej eller kille" har jag fått höra. På vissa lektioner får jag och 4 stökiga pojkar sitta i ett klassrum med en lärare. Jag får lätt ångest eftersom jag tänker och oroar mig väldigt mycket. Jag kan ibland prata väldigt mycket och intensivt och avbryta folk oh uppfattas då som väldigt hetsig. Gör gärna sånt som är spännande och förbudet. Som att röka och dricka. Rökningen däremot lugnar mig och det gör även energidricka (!?). Har skolkat väldigt mycket och var inte på lektionerna alls på en hel vecka förra terminen - förutom idrotten. Jag orkade inte kämpa så fruktansvärt mycket hela tiden och känna mig så missförstådd. Om jag blir bestraffad så ger det oftast motsatt effekt och det blir mycket konflikter, både i skolan och hemma. I stallet är enda stället där jag känner mig trygg. Jag blir väldigt lätt arg och kan bli aggressiv och använda våld. Jag uppfattas ofta som störig, omogen, slarvig och ointresserad. "Skärp dig nu, ska du störa kan du lika gärna gå härifrån, nu får du ta och steppa up, du kanske borde gå 4 år på gymnasiet för att få kontroll, mogna och lära dig ta ansvar" är något jag ofta får höra. Men efter alla misslyckanden och med en omgivning som inte alls förstår har jag fått extremt dålig självkänsla och tappat min egna självbild. Har faktiskt haft en person som har sett mig bakom allt och som har förstått mig - kuratorn på skolan. Hon kunde ringa mig på kvällar, hjälpte mig att planera, få hjälp, stöd och hon kom mig väldigt nära. Men sedan hon slutade i julas så har jag gått i 1000 bitar. För det är så med mig, när jag älskar så gör jag det intensivt och när jag saknar så gör det ofantligt ont. Skulle vara så tacksam om ni försökte hjälpa till. Jag orkar knappt leva i denna verklighet längre. Tack på förhand ❤️