Det gör jag och det är väldigt skönt. Jag vet inte om jag kan kalla det för dagbok eftersom jag inte berättar vad jag gör varje dag. Det handlar mer om att jag skriver ner mina tankar om ditt och datt och sedan berättar jag om saker och ting som har hänt sedan längre tillbaka. Det tycker jag är lättare eftersom det är lättare att berätta om någonting när man har perspektiv på det. Det är lättare att se klart på det då. Dessutom skriver jag i brevform så att jag brukar kalla det för fiktiva brev eller min blogg helt enkelt.

I viket fall som helst är min blogg den sannaste och bästa vännen jag har eftersom jag kan berätta allt för den utan att behöva riskera att den skvallrar eller sviker mig. Tidigare tyckte jag att det lät konstigt att man kunde se dagboken som sin sannaste och bästa vän, men nu när jag själv skriver förstår jag vad de som säger så menar med det.  

Skriver du