Jag tycker så synd om er båda.

Men får du/ni ingen hjälp nu? Det måste väl finnas bra människor som kan göra något? Någon som kan prata med henne och tröstar. Känns så eländigt att bara sitter här när man vet att andra har det svårt. Jättestora tröstekramar Alexandra

#0 Du kan hjälpa henne, och det bästa du kan göra är att bara alltid finnas där när hon behöver dig.

Jag vet hur maktlös du känner dig, men du kan ju inte tvinga henne att må bättre. Du måste rida ut stormen tillsammans med henne - håll i dig hårt.

Hon går kanske igenom en enorm identitetskris.  Det kommer olika stadier då man måste ta itu med verkligheten och att då dessutom veta att man är annorlunda är ingen hjälp precis.

Försök ge henne lugn och ro, och en ruskig massa förståelse och stöd. Låt henne göra det som är/känns bäst för henne just nu. Inom rimliga gränser givetvis. När hon kommer ut på andra sidan så behöver hon dig jättemycket.

Försök hitta en mentor åt henne? Någon med erfarenhet och som hon kan få tillit till att prata med. Ibland är inte mamma den bästa att prata med. Hur bra kompisar man än är i normala fall.

#1 hon har aldrig pratat med lärarna utan allt är bara så där. Det som skolan har reagerat på nu är att hon inte vill omgås med kompisarna utan drar sig medvetet undan för att vara ensam. Sen att hon har blivit ännu mer inåtvänd.

Hon har samma hjälp som hon har haft tidigare, det är just detta att hon drar sig undan samt att hon nte vill omgås som gör att skolan reagerar.

Hemma har vi märkt att hon förutom då att hon inte vill vara med längre att hennes tics har blivit mycket mycket kraftigare. Sen att hon inte bryr sig om sin häst mer är otroligt oroande då hon är hennes allt.

Hon pratar en del med en av mina stalltjejer och det är jag såååå tacksam över.

#2 Vi har funderat på detta med en mentor, men då hon inte pratar med personer hon inte känner så är det svårt, hon har den ena stalltjejen som hon öppnar sig för lite grann, dock har inte stalltjejen någon erfarenhet (hon är bara 14) men jag är så tacksam att hon vill lyssna och att hon försöker visa tröst och lite förståelse.

Vi har pratat med henne idag om att vi vet hur hon mår och om hon själv tycker att det är något vi kan göra för att hjälpa henne, men hon vet inte.

Idag har hon i stort sett bara suttit i ena soffhörnan och tittat tomt framför sig, lite på TV då och då. Har inte vi tilltalat henne så har hon inte sagt något alls.

Vi har även varit i kontakt med barn psyk för jag är allvarligt rädd för att hon faktiskt ska hitta på något som kan skada henne. Vi fick komma in med henne om vi ville, men vi bestämde att hon stannar hemma och vi ska ha henne under uppsigt.

Just nu sover hon och jag hoppas verkligen att hon ska få sova hela natten. Vi sa till henne att hon kunde få stanna hemma från skolan i morgon men det var nog det värsta vi kunde säga för hon blev rent hysterisk, hon SKA gå till skolan.

Som tur är så finns storebror på samma skola och han har lovat att hålla ett öga på henne, hennes lärare är också informerade.

ÅÅÅÅÅ vad jag skulle vilja byta plats med henne.

Milla: Ofta när det händer saker, eller man bara känner sig lite ur form, är det jättevanligt just för bokstavsbarn att bli så där slutna. Att hon drar sig undan sina kompisar kan bero på att hon behöver tänka/fundera. Jag blev vansinnig då jag inte fick vara ifred under dessa perioder. Håll givetvis koll på henne, men låt henne få vara så mkt det går ett tag. Hon kanske bara behöver leta rätt på sig själv igen.

Att hon vill till skolan tycker jag tyder på att hon inte riktigt ser det på samma sätt som ni. För henne kanske det hör till det "normala" ur hennes perspektiv, att sitta ensam hellre än umgås med kompisarna. Men jag menar absolut inte att ni skall låta henne bara vara. Utan bara att ni inte glömmer att hon fungerar annorlunda mitt i all er oro. Jag förstår dock precis hur orolig du är, så var det med Nathalie för ett par år sedan också. Men hon förklarade att hon behövde "tänka" och sen vi lät henne göra det har det varit ganska okej.  Men det var min dotter det, kanske det är HELT annorlunda för din. Lita på magkänslan.

Hälsa henne att hon kan hojta till om hon vill. Du vet ju var jag finns.

#4 tack ja jag ska hälsa henne om hon vill prata så finns du, hon vet vem du är. Jag hoppas det är som du skriver, nej släpper henne helt ur sikte gör vi inte. Samtidigt tror jag att det inte är bra i heller att hänga över henne och hela tiden fråga hur hon mår osv osv.

Det är just detta med att hon är självmordsbenägen som oroar mig, dock trodde inte psyk att hon riktigt vet vad det innebär att ta självmord.

Jag är så glad att hennes bror går på samma skola, han är så otroligt mån om henne och har tagit på sig ett ansvar för henne.

Han är 15 år med ADHD men hans familj står honom enormt nära och i sådana här situationer är han en klippa!!

Det var i allafall skönt att få skriva av sig, det lugnar mig lite i allafall.

Systern till en av mina vänner tog livet av sig när hon var i den åldern. Alla visste att hon inte mådde bra, men ingenting hjälpte. Hon rymde från psyket och hoppade ner från en bro i Stockholm, ner på asfalt.

"I vårt samhälle ställs barn och ungdom ofta ensamma inför svåra och känslomässigt stressiga situationer och flera undersökningar visar att den psykiska ohälsan ökar hos barn och ungdomar.Depression är ett av de vanligaste symtomen, som också är en av orsakerna tillsjälvmordsbeteende. Nästan varje vecka tar en ung människa sitt liv. Depressioner och psykisktlidande har många "ansikten", det är svårt för de unga som drabbas, att förstå den situation de hamnat i och vilken hjälp som finns."

Kan du inte pratar med stalltjejen? Många i den åldern är väldigt kloka.

Har läst inläggen. Känner du igen hur hon är just nu? Det slog mej bara…har hon varit med om något som hon inte vill berätta? Har det hänt nåt i skolan tex. Jag kanske har fel men tyckte mig känna igen det av egna erfarenheter.

Lena.

Nej vi har inte märkt att något har ändrats. Vi har i allafall fått en ny tid nästa vecka till BUP så vi ska diskutera detta med hennes läkare.

Det är i allafall hemskt när man ser att barnen inte mår bra och man liksom inte når dom.

Cattis! Jag sa till henne att om hon ville prata med någon som hade stor erfarenhet av just aspberger så fick hon gärna prata med dig via msn. så om du blir addad av henne så vet du vem hon är. Men jag tror inte att hon gör det, men nu har hon fått din msn och hon vet att du finns där.

#8 Berätta gärna hur det går!

Idag har jag sett henne skratta för första gången på bra länge, hon verkar mycket mer öppen. Hon var tom ute och körde en sväng med en av hästarna i skogen.

Dock har jag inte velat pressa henne utan jag gör som Cattis sa att jag låter henne liksom vara, men hon vet att jag finns där.

Hon kom själv och frågade om det var ok att köra en sväng i skogen. Jag är så själaglad att hon visade denna sida idag det känns så skönt.

Jag hoppas nu att  hon är tillbaka som vanligt igen, dock ska vi prata med läkaren i allafall nästa vecka.

Det låter så skönt att din dotter har en bra dag i dag!

Så positivt att hon även är ute med hästarna igen och visar både glädje och initiativ!

Tycker du gör helt rätt i att inte göra för stor sak av det hela utan bara finnas där för henne när och om det behövs och självklart ska ni prata med läkaren som bestämt!

Hoppas att ni får en fortsatt glad och fin helg!

Hur går det med din dotter Milla - jag har tänkt på er ibland - sen du startade den här tråden.

#12 tack snälla! jo det går sakta,sakta framåt och det är så skönt.

Det låter bra!

Vad glad jag blir att se att det blir bättre för henne!

Vh lenaB