Ärlighet in absurdum, på gott & ont
Som jag nämnde i ett annat inlägg kan det här med Bokstavsfolkets ärlighet i bland ställa till det. Det är inte alla gånger helt lätt att förklara för en person att ärlighet kan anses som fel eller dåligt när det faktiskt lovprisas som en god och eftersträvansvärd egenskap i vanliga fall… Detta kan många gånger leda till pinsamheter inte bara för personen som är ärlig utan dessutom för oss anhöriga!
Av egen erfarenhet vet jag att det som sägs (och som kanske inte alltid är avsett för barnens öra men ändå uppsnappas) sedan kan repeteras som utav en papegoja i de mest oönskade situationer…
Följande hände en bekant till mig som höll på att "sjunka genom jorden vid det aktuella tillfället, men som nu efter många år kan skratta gott åt det…
Det hade varit lite bråk på dagis mellan deras son och en annan pojke där åsikter om vems fel det var och vad som egentligen hade hänt gick lite isär…
Nåväl, de åkte hem och dagen därpå var allt glömt, verkade det som.
När så min bekant kommer för att hämta sin son står en personal och samtalar med pappan till sonen som det varit bråk med dagen innan.
Det verkade lite upprört och helt plötsligt ropar min bekants son högt och tydligt för att få medhåll:
ELLER HUR PAPPA… VISST SA DU IGÅR TILL MAMMA ATT ISAKS PAPPA ÄR DUM I HUVET?????????
Nån som känner igen sig
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
Ärlighet har ett högt pris.
Ja, inte helt enkelt att förstå. Det är många som inte har bokstavshandikapp som tror att det alltid är okej att säga saker bara för att de är sanna.
Cattis berättade en gång att hon var på en restaurang i stan med Nathalie som antagligen inte mer än tre år. Efter ett tag behövde hon gå på toaletten. När de var klara tvättade de händerna. Under tiden kom det in en dam som gick på toaletten. När hon var klar gick hon snabbt mot dörren. Då sa Nathalie:
- Hörru snuskfia, man tvättar händerna när man har varit på toa.
Man ska säga sanningen, men man behöver inte säga alla saningar.
Vänliga hälsningar
Niklas
Nej, precis, långt ifrån alla sanningar behöver uttalas…
I fallet ovan hamnade pappan dessutom i ett dilemma hurvida han skulle stötta sin son… (för han hade ju faktiskt, om än något upprörd & uppgiven av bråket tidigare på dagis, sagt till sin fru precis som sonen så käckt påstod även om han då aldrig kunde drömma om att det skulle bli allmänt känt) Eller skulle han låtsas som att det ej var sant och svika sin son…
Och handen på hjärtat hur många av oss orkar vara starka nog att stirra nån i ögonen efter en sån beskyllning? Inte denna Pappan i alla fall han smet muttrande och mumlande snabbt därifrån med sin son i ett fast grepp och vågade sig inte dit på ett långt tag.
Det är inte alltid helt lätt att vara människa!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
En fördel som mamma är att sonen aldrig ertappats med att ljuga - han säger alltid hur det är även om det svider.
Numer pensionär i Nynäshamn
#4 Till skillnad från här, då de utvecklat en fantastisk förmåga att ljuga en rätt upp i ansiktet och är riktigt, riktigt bra på det. Flickorna, inte min son - han säger som det är. Ärlig in absurdum.
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.
Hehe… Jo de där kastrullerna har visst öron… ;0)
Starta ny diskussion