yo,

Jag har sedan ett år tillbaka fått en ADHD diagnos och har fått möjlighet att pröva medicinering. Första perioden (Januari - mitten av mars) testade jag Concerta, vilket bara va obehagligt när man kände hur den slog igång ungefär 10 sekunder efter intag, men höll ut i några månader för att ge den ett ärligt försök. Stannade dock vid 36mg. Det var väldigt mycket ångest, oro och skakigt kropp bara som försökte överleva dagen och ville helst bara att den skulle gå ut, men hoppades på en planing så småningom. men icke.

Min polare har tjatat på mig att försöka ge Elvanse ett försök, vilket jag till slut gjorde. Herregud, vilken nästintill mirakelmedicin. De första gångerna gav en nostalgitripp tillbaka till när man smakade alkohol för första gången. Huvudet malade inte 1000 olika saker samtidigt. Jag kunde gå ut å gå utan att fågelkvitter, vinden, gruset under skona bilarna som kör på vägen bakom mig, människorna som mötte mig som pratade, harklade sig, samtidigt som musiken i hörlurarna skulle in i örongångarna.

Detta skulle då alltså ge mig de bästa månaderna i mitt liv. Elvanse hade gett mig; en bättre koncentration, inga fler dumma impulsköp eller hetsätning, en tillfredsställa i kroppen. Jag började här plugga upp lite gymnasiekurser jag tidigare hade velat, men tyckt jag var för korkad eller inte haft motivation till. Slutade i alla fall med att jag fick högsta betyg utan att, enligt mig själv, lyfta allt för mycket av ett finger. Här började mina päron också uppmärksamma att jag var mycket trevligare att ha å göra med, va inte längre en sån som bara sög energi av dem utan det kändes enligt dem som att jag var där mentalt och inte bara fysiskt.

Sommaren drog mot sitt slut, värt å säga här är att jag precis avslutat mitt sommarjobb, jag har ett väldigt aktivt sommarjobb med kollegor som jag gillar och vi är som en liten familj när vi jobbar varje sommar. Men när det tog slut blev det lite som en buss man missade och stod kvar å kollade efter. Jag fortsätta min vanliga medicinering (varje vardag och avstår lör-sön) och mina kvarvarande gymnasiekurser. Men det blev inte en lika bra effekt som jag tidigare erfara. Den blev istället lik perioden med concerta; vågor av hyper och man gungar lite i stolen framför datorn, likt en panikattack att man får lov att resa sig upp och gå en runda runt rummet. Samma sak gäller när jag styrketränar, blir väldigt otålig och själva tränandet blir påverkad av jag blir irriterad på mig själv att jag slarvar med tekniken. Alltså en ganska stark känsla av oro och otroliga stresspåslag lite titt som tätt. Jag har lite problem med hälsoångest, d.v.s. jag är ganska ofta rädd över att jag ska få en hjärtattack eller liknande. Den här biten tycker jag har blivit värre nu på senare tid, jag tycker det är svinjobbigt att duscha, "får en jag en hjärtattack eller halkar å slå i huvudet kommer ingen att höra eller se att jag ligger här" och då börjar pulsen öka, andningen blir snabbare och hyper-aktiga jag kommer fram och snabbt ska jag tvätta mig och ta mig ut därifrån.

Jag misstänker att stora delar av min problematik inte är elvanses fel per se, utan snarare att jag har fått lite mer tid på händerna som ger utrymme till tänka och känna efter för mycket. Jag märker ju vilka underbara effekter den fortfarande har när jag verkligen blir intresserad och fokuserad på något jag gör. Då försvinner ångesten, oron, stressen och mina händer/fötter blir varma igen. Men rastlösheten är väldigt påtaglig.

Nu till min fråga, hoppas ni fortfarande är kvar (förstår om ni har dragit redan).

Kan någon relatera till detta?

Slutligen, sorry för ett långt inlägg, följt och läst rätt aktivt på den här sidan senaste året och eloge till er admins!