Hur vet man vad man kan dela med sig till vänner och ej?
Jag har autism och ADHD, i samband med det så är jag även djupt deprimerad i perioder med grov ångest och suicidtankar.
Jag har nyligen fått reda på att en vän som jag pratat en del med upplevt att det varit jättejobbigt att höra alla mina tankar och jag får så dåligt samvete då jag inte hade en aning!
Jag har alltid bett mina vänner att vara uppriktiga och ärliga men det är ju inte alltid lätt att våga säga till att det blir för mycket..
Hur vet jag vilka problem man kan dela med sig av till vänner? Eller ska jag bara helt undvika att dela med mig av problem?
Min lösning på den sortens problem är att försöka vara tydlig. Det är så klart svårt om du inte själv vet att du delar med dig för mycket av ditt mående, men då kan du försöka vara tydlig på ett generellt sätt.
Du kan säga till din vän att hon/han gärna får säga till om det är något du säger eller gör som är jobbigt. Förklara att du behöver det eftersom du inte har en inbyggd mätare för att själv känna av sånt. Säg att du tycker det är jobbigare att få veta efteråt att du har upplevts göra saker som är jobbiga, än att bli tillsagd direkt att hålla tillbaka.
Om du vill veta var gränserna går, vilket också varierar från person till person, kan du fråga.
”Jag har svårt att tolka en del av andra människors signaler. Finns det saker du önskar att jag inte pratar med dig om?”
Det går inte att veta vad som är för mycket att dela med sig av till en vän om denne inte talar om det. Alla är olika.
Så som Niklas skriver förklara läget och säg att det är helt ok om den säger till när det blir för mycket att du inte blir ledsen då.
Försök se till så du pratar mindre om problem än annat som är trevligt och visa intresse för andra personen så den inte känner att det alltid handlar om dig och dina problem.