Jag tycker så många av dom här signalerna känns så öppna och breda att jag har svårt att förstå hur inte alla skulle svara ja på mer än hälften av dom. Men det kanske är mer ett tecken på att jag lutar mer åt det hållet än jag kanske själv förstår?

Jag tror att det hänger ihop. Jag vet flera personer med autism som har upplevt att skolan generellt sett är svår, till dess att de förstod att svaren på många av de frågor man ska besvara var mycket enklare än de hade uppfattat frågorna. De har en intelligens klart över genomsnittet och såg antagligen så många möjliga sätt att besvara frågorna att det kändes omöjligt. I själva verket var det antagligen tillkrånglade frågor med enkla svar.

Ett av barnen hade slitit åtskilliga timmar i skolan med ett ämne, men skolan kunde inte bekräfta om hon hade tagit till sig och förstått ämnet. Jag tog en promenad med henne samtidigt som vi pratade om uppgifterna. Det tog kanske en dryg halvtimme. Efteråt satte vi oss hemma och jag ställde frågor om det vi hade diskuterat medan jag filmade hennes svar. Det räckte för att skolan skulle kunna avgöra att hon lätt hade förstått alltihop. Dessutom hade hon redovisat det snyggt i en video samtidigt som hon lekte med sin minsta kusin. Hon hade inte förstått hur enkla svaren på frågorna egentligen var. 🙂

Det här var riktigt intressant för mig att se eftersom jag har en släkting som vi funderat så mycket kring i alla år om det finns någon bakomliggande orsak till hens beteende så jag googlade vidare på symtom. https://doktor.se/fakta-rad/autism/

Fortsätter läsa på om det och även bipolär kan stämma för den här personen får vi inte grepp om och det är antingen svart eller vitt med allt, antingen utbrott eller helt normal inga mellanlägen alls tvärtom allt är så maniskt. https://doktor.se/fakta-rad/bipolar-sjukdom/

Ska läsa vidare om olika tillstånd och försöka sätta mig in i men om en person uppvisar dom här symtomen men är inte själv medveten om det för den här personen är så fokuserat helt inne i sig själv och skulle aldrig erkänna eller ens närma sig tanken på att det kan finnas en förklaring för hen är felfri men vi andra blir lidande av att utsättas för hens psykiska misshandel år ut och år in och det är inte rättvist mot varken hen eller oss.

Hur gör man, hur närmar man sig att be en person som man misstänker har något av det här att söka hjälp när hen inte själv alls är medveten om det ?

Åren har gått med personen och hen är ingen ungdom tvärtom och min fundering är finns det hjälp även för gamla människor ( 88 år ) att komma tillrätta med det här genom medicinering ? sen är svåra steget att ta upp det , att få personen att göra en utredning men allt tar hus i helsike och det är vi andra som hela tiden får ta emot den psykiska misshandeln.

#3: ” Hur gör man, hur närmar man sig att be en person som man misstänker har något av det här att söka hjälp när hen inte själv alls är medveten om det ?”

Till att börja med gäller det att inte ställa någon diagnos på personen. Man kan ändå inte ändra på någon annan än sig själv. Jag tror det bästa ni kan göra, är att anpassa ert eget beteende efter personens svårigheter. Om det stämmer bra in på exempelvis autism kan ni anpassa er på samma sätt som exempelvis familjemedlemmar till människor med autism gör.

Förstår du hur jag menar?

Rent konkret skulle det kunna vara att ni:

• Försöker ha framförhållning i allt som gäller personen.

• Ser till att det blir så få sista-minuten-ändringar som möjligt.

• Inte automatiskt tror att vad ni ser i ansiktsuttryck och kroppsspråk är vad personen faktiskt upplever och känner.

• Anpassar rutiner efter det personen är trygg med.

• Inte väntar er att personen ska kunna ändra sig på något avgörande sätt i framtiden.

Om personen blir arg eller irriterad när ni pratar om dennes svårigheter beror det antagligen på att hon/han har haft motgångar hela livet och är van att bli ifrågasatt därför att hon/han inte uppfattar världen på samma sätt som andra.

#4: Tack för svar Niklas och absolut förstår jag hur du menar men skulle vi göra allt det här innebär det att vi andra inte får leva våra liv och ska anpassa oss enbart efter hens och den makten anser jag inte att hen har över oss andra tvärtom vi måste få leva våra liv som vi vill.

Det handlar om dom mest enkla saker som är helt och hållet vardagligt liv för oss och dom ska vi enligt hen helt avstå det fungerar inte i verkligheten för vi måste leva våra liv och hen måste se till att få hjälp så där sätter vi stopp för hen kan omöjligt bestämma om vi ska gå och handla eller göra dom mest enkla vardagliga saker i världen. Diagnos kan man så klart inte ställa men det är något jäkligt sjukt över det här och dysfunktionellt som påverkar hela omgivningen och då anser jag att det är personen som ska söka hjälp inte vi andra anpassa oss efter det dysfunktionella sätt hen har.

#6 Arg bli hen alltid dygnet runt men har en bra uppväxt under trygga förhållanden med underbara föräldrar , inga motgångar tvärtom så är hen så bortskämd som man bara kan vara och har alltid vart en liten prinsessa på ärten och det utnyttjar hen mot oss andra sen så många år.

Tack för tips Niklas och jag läser vidare i det här och vi har nog mer med ren ful och vidrig narcissism att göra än mina tankar i inläggen ovan beskriver , det här bottnar i mer än jag kan förstå och vad mina anhöriga kan förstå så vi får söka vidare på svar.

#7: Jag besvarade frågan i tron att det här var en person som inte bodde tillsammans med er, utan är en släkting ni träffar emellanåt. Är det någon ni umgås med hela tiden är det förstås en annan sak.

Ni kan inte räkna med att det kommer att ske några stora förändringar från personens sida, men ni kan absolut bortse från dennes vilja och fatta egna beslut. Försök vara tydliga med vad ni tänker göra och varför. Tycker ni att personen är krånglig kan ni berätta det och förklara varför så att hon/han har chans att ändra sitt beteende.

#7: ”Arg bli hen alltid dygnet runt men har en bra uppväxt under trygga förhållanden med underbara föräldrar , inga motgångar tvärtom så är hen så bortskämd som man bara kan vara och har alltid vart en liten prinsessa på ärten och det utnyttjar hen mot oss andra sen så många år.”

Jag skrev i första hand utifrån antagandet att det handlade om autism, men jag kan så klart inte heller ställa diagnoser. 🙂

Är beskrivningen av personens uppväxt dennes upplevelse eller en beskrivning av hur det såg ut utifrån? Det är ofta helt olika saker.

#9: Gud jag känner bara så här jag är uppgiven, ingen av oss vet råd men jag vet en sak hen ska inte besegra oss vi ska ta makten punkt.

#10: Var tydliga och ha framförhållning så kommer ni nog längre än annars. Lycka till! 🙂

Tack för goda råd Niklas och ja det här är en person som finns i vår närhet varje dag så det är ett stort problem vi inte vet råd med och inte når fram hur mycket vi än försöker så handlar allt om hen och vi andra får gå på äggskal med vårt.

Den hen är gift med får exempelvis inte gå ut i garaget utan att tala om det först, gå på toan eller duscha samtidigt får henom hela tiden passa upp på hen medan hen enbart sitter och sover utan att göra något alls i hushållet och så har det sett ut i alla år samtidigt som det bara är skäll och gnäll på personen som gör allt i sin makt för att behålla lugnet i hushållet.

Hens föräldrar kände jag väl medan dom levde och det var oerhört fina goa människor med hjärtan på rätt ställe med bra hem och lugna förhållanden så där har allt alltid vart hur bra som helst.

Svårt och låst läge som sliter all energi ur oss men vi ska försöka vara tydliga och ha framförhållning som du skriver i inlägg #10 sen har vi med ålder att göra och jag vet inte om det kan vara svårare att nå fram till lösning än om en person är yngre. Tack för bra tips som jag ska försöka praktisera på bästa sätt 😎