![[Tismon]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag orkar inte
Dags för nattetid svammel. Detta har dock stört mig väldigt länge, men nu såhär kl 2 på natten när jag egentligen borde sova så känner jag för att skriva av mig lite.
Det är en sak som är så frustrerande. Eller snarare flera olika saker. Jag ska försöka få ihop en sammanhängande text.
Det är nämligen min hjärna. Gud vad jag hatar min hjärna. Allt är ett kaos och allt är så virrigt, stökigt, det finns inget upp och inget ned. Det finns massvis med saker jag måste göra som alla klarar av, som att städa, laga mat, allt sådant. Men kläder ligger på golvet, skit och dammtussar och hår. Jag orkar inte. Sedan gör jag en enda sak så har jag plötsligt inte energin till att göra något annat. Jag är så trött och jag somnar. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska balansera det här och jag känner verkligen hur min kropp är i obalans, jag mår fysiskt och osykiskt dåligt. Jag glömmer saker hela tiden och allt hamnar överallt. Det är så frustrerande för jag har heller ingen motivation till att göra något.
En andra sak som stör mig. Det är engagemanget. Jag brukade bry mig så mycket men nuförtiden får jag verkligen tvinga mig själv att interagera med andra. Det krävs så stor energi att bara svara på ett sms. Vissa sms är helt ok men beroende på vad man pratar om och med vem så kan det plötsligt bli jättejobbigt. Jag har aldrig tidigare haft problem att skriva långa texter men såvida jag inte gör det rent impulsivt för att jag känner för det, så är det helt plötsligt jättesvårt att skriva långa utförliga svar. Jag kan bara skriva långa texter när intresset och motivationen för just den konversationen finns där.
Jag skulle skriva en tredje sak men jag minns inte längre vad det var. Nåväl.
Var hittar man energin, hur balanserar man sin energi? Hur hittar man motivation? Kommer det alltid att finnas denna inre kampen såfort jag måste göra något?
Ärligt talat så har livet blivit jättetråkigt och det skrämmer mig att jag känner sådan stor hinder inför varje sak jag måste förmå mig till
Jag kom på vad den tredje saken var!
Ångesten!
Ångesten som hindrar mig från att leva mitt liv. Jag kan. Jag vet att jag kan. Men denna ångesten ställer sig bara ivägen och gör mig handlingsförlamad och jag vet inte hur man kommer över den.
Nu ligger detta under Bokstavsfolk men det låter på dig som om detta med trötthet osv att det varit annorlunda. Har du kollat så alltcstår rätt till fysiskt? Vitaminbrist kan göra en väldigt trött och hängig. Sköldkörtelproblem kan göra en trött och deppig/orolig (ångest)
Om det är något du tycker har förändrats, att det inte är som det brukar låter det mer fysiskt än psykiskt.
Särskilt om du måste sova efter att ha ansträngt dig lite. Gå till vårdcentralen och kolla upp dig.
"I'm too old for this shit."
#2: jag hade vitaminbrist och blev bättre när jag började äta bättre. Men nu när jag inte har råd med mat riktigt äter jag sämre…
Jag har alltid antagit att det är ett resuntat av att ha ADD dvs bli trött efter en aktivitet eller syssla?
Fick också reda nyligen på att i min kommun så har boendestödjarna en begränsad tid och sen får man inte ha boendestöd längre… Samma sak gäller personligt ombud
- Redigerat 2022-06-14 17:15 av [Tismon]
#3 Om du har "stora" problem fortfarande så hör av dig till din biståndshandläggare och förklara läget. Har du haft ett uppföljningsmöte? Vad sas då? Boendestödet kan ju inte tas bort fast du fortfarande har"stora" problem som du behöver hjälp med. Försök ligg på trots att det är jobbigt.
Mvh
Mig
#4: det var så länge sedan jag kan inte minnas. Mitt boendestöd säger att vi kan fortfarande ha telefontider och jag vet inte om det kommer hjälpa.
Jag tror faktiskt att jag flyttar snart, orkar inte denna kommunen alltså
Gjordes bedömningen att du inte behövde hjälp? Det är väl biståndsbedömare som bestämmer om det behövs, låter lite märkligt att det skulle vara tidsbegränsat, men kanske kan vara olika i olika kommuner. Menar att de bedömer väl behovet?
Sen kanske man behöver vara bra på att snacka för sig för att få den hjälp man behöver :/
Jag vet inte riktigt hur ADD yttrar sig men om du upplever dig som tröttare än vanligt, hängigare, humöret är annorlunda så tänker jag i alla fall att det är fysiskt. ADD är väl mer en konstant faktor, det jag menar är om det har förändrats till det sämre, då är det antagligen nåt som påverkar.
"I'm too old for this shit."
#3: Om du blev piggare när du åt bättre så försök och håll den linjen. Visst har maten blivit dyrare men det gäller väl all mat tycker jag, även skräpmaten. Finns kanske annat du kan spara på?
#7: Finns tyvärr inte så mycket :( har knappt råd med hyran som det är
#0: Din text får mig att tänka utmattningsdepression (utbrändhet). Kan du utesluta det? Annars tycker jag du ska diskutera det med din läkare. Läs lite på Depression iFokus om du vill få en bättre bild av vad det innebär.
Det visade sig vara medicineringen! Man tänker oftast inte på hur stor påverkan den har!
Vad ”roligt” att höra. Bra att det löste sig men synd att medicinen krånglade.
Betyder det att du är tillbaka i ett mer normalt liv?
Starta ny diskussion