Orka stanna kvar på jobbet...
Ny här på sidan, hittade hit av en slump.
Jag har de senaste åren kännt mig rastlös, orolig, har kryp i kroppen och det känns som att hjärnan jobbar på högvarv.
Men… Min fråga till er, vilket jag har märkt på mig att blir det för enformigt och slentriant då lämnar jag in, och söker nytt. Och så fortsätter det. Kan ibland fundera på vad jag egentligen vill göra i mitt liv.
Känner mig misslyckad för att jag inte har en tillsvidare tjänst ens.
En del kommer på vad de vill göra resten av livet när de är 10, andra när de är 50. Finns inget fel i det ena eller det andra. Ibland är det svårt att hitta det som känns rätt. Du är absolut inte misslyckad bara för att du inte hittat rätt än.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Om det är något som började för några år sen så skulle jag börja med att kolla det fysiska först. Problem med sköldkörteln skulle kunna ge såna symtom till exempel.
Vad gäller arbete… Nej, du är inte misslyckad för att du byter jobb. Jag hoppas och tror att vi börjar röra oss ifrån det där tänket att det du utbildar dig till på gymnasie/högskola MÅSTE du jobba med till pensionen. Att man inte får ändra sig, pröva nåt annat. Är väl egentligen bara sunt att om man inte trivs, tar sig vidare någon annanstans.
"I'm too old for this shit."
#0: Du är inte alls misslyckat. Vissa hittar sin nisch redan i småskolan, medans andra tar det betydligt längre för.
Jag har fyllt 50 år, och jag är så görless på mitt jobb att jag bara vill kräkas, så jag kommer begära tjänsteledigt till hösten och prova på något helt annat.
Jag har jobbat inom vården sedan 1992, jag har otroligt många specialutbildningar inom vården, jag har fast anställning sedan 8 år tillbaka. Jag är stationerad på kardiologen, men det händer att vi blir "utlånade" till både IVA, Akuten och Covidavdelningarna.