Man behöver för det första inte berätta att man har bokstavsdiagnoser om det inte är relevant.

Jag har aldrig märkt negativ skillnad på vården om de fått veta. Tvärt om har jag möts av mer omtanke.

#1: Skönt att höra det. Det var någon som skrev i tråden 'Hur förändrades ditt liv efter diagnosen?' som hade haft några trista upplevelser. Kan det bero på vart i landet man bor kanske?
Överlag verkar ju de flesta vara överens om att en utredning leder till bra saker. Det är det verkligen dags för för mig och min fru. Vi har haft det rätt körigt och det är dags att göra saker för att ha det bättre. Men vi har inte någon större tilltro till 'sytemet' någon av oss så vi är skeptiska och oroliga att det ska hända något vi inte har kontroll över och inte gillar.

Jag har inte några negativa erfarenheter. Tvärt om.

Min mormor var dålig. De såg i journalen att hon var bipolär och skyllde på det. Hon blev inlagd och fick flera elchocker. Hon bodde med sin bror som sa att hon inte tagit sin medicin på fem år för att hon mår dåligt av den (Hör röster bland annat). Då fick han höra att han ljög, för en bipolär människa klarar sig max två dagar utan medicin. Det visade sig att hon hade Tbe. Hon hade svårt att prata pga Tbe, så hon kunde varken förklara eller berätta något..

Kom på att bipolär är ingen bokstavskombination.

#4: detta gissar jag var ganska längesedan?

#5 Ca. 2015 tror jag.

#3: Kul att höra att du fått positiva erfarenheter av att ha fått en diagnos. Kan du inte berätta lite om dem? Vi vet inte riktigt vad vi ska hoppas på om vi gör det här. Det är lätt att se risker men förutom eventuella mediciner vet vi egentligen inte vad nyttan av en diagnos skulle vara..

#4: Det finns ju rätt gott om såna här historier. Ofta verkar det ju som att hela vårdapparaten totalhavererar bara för att det finns en diagnos i deras journaler.. det gör ju att man inte vill ha med dem att göra över huvud taget.

#7: Jag tycker att det är bra att vården vet allt om mig. Det måste ge mig störst chanser att få rätt hjälp.

Tänk dig exempelvis en person som är rullstolsburen. Hur skulle den personens vård se ut om det, i och för sig väldigt synliga faktumet, inte framgick när personen sökte vård?

Naturligtvis kan man dra felaktiga slutsatser om någon på grund av dennes diagnoser, men då får man som patient förklara och hjälpa dem förstå hur det påverkar just mig. En diagnos brukar sägas stå för endast omkring 10 procent av någons personlighet. Det är ganska lite. Resten är miljö, uppfostran, arv och annat. Jag vågar påstå att intelligens påverkar mycket mer.

En annan viktig aspekt på diagnoser, är hur de påverkar din syn på dig själv. Det har givit, och ger, mig många aha-upplevelser. Stora delar av livet försökte jag göra saker som jag senare förstått är nästan omöjliga, eller i alla fall väldigt svåra. Nu kan jag välja att lägga energi på annat i stället och ta hjälp med sånt som är svårt. En lite lustig grej är att jag trodde jag var duktig på en del saker som jag senare förstått att jag är riktigt dålig på. 🙂 Det har varit ganska värdefulla insikter. Jag har också fått veta många saker jag är riktigt duktig på. Det är där jag ska lägga min energi.

Diagnoser kan också ge särskilda rättigheter till hjälp och stöd. ADHD kan ge rätt till längre provtid, rätt att få uppgifter upplästa för sig och särskilda hjälpmedel. Det kan vara skillnaden mellan totalt skolhaveri och succé. Det brukar också hjälpa att få lärares förståelse om man kan hänvisa till en diagnos och förklara vad den innebär för barnet och hur de kan hjälpa det nå sin högsta potential.

Samma sak gäller föräldrar till barnets kompisar. De brukar vara tacksamma över att få veta vad som skiljer det från sin klasskamrater. Det hjälper också mycket när barnet leker hemma hos dem. Kompisarnas föräldrar behöver inte känna sig obekväma med att inte förstå barnet. Det kan till exempel vara sånt som att barnet behöver tid för återhämtning och att tanka energi under dagen, exempelvis genom att sitta en stund med sin platta eller gå undan. Eller att det är extra känsligt för konsistenser, smaker och färger på mat. Tänk dig in i rollen som förälder till ett barn vars bästa kompis är lite speciell eller ”knepig” om man inte förstår bakgrunden. Skulle du inte hellre ha mer kunskap snarare än mindre?

Som förälder till barn med diagnoser kan du dessutom få mycket hjälp bara genom att läsa på om diagnosen och kanske gå de kurser som erbjuds. Du kan nästan få en manual till ditt barn. Har du inte själv barnets svårigheter kan det göra all skillnad i världen i er relation att få veta hur det fungerar och hur du ska bemöta det.

Här är en tråd som kan bidra med fler erfarenheter av diagnos, om du inte redan läst den.

» Hur förändrades ditt liv efter diagnosen?