Hej!

Har själv en 15 åring som blir 16 nu med ADHD. Han har kompisar i två läger dvs ena lägret är det mycket hyss och dumheter och det andra är det lungt och fint.

SImme själv väljer oftast det lunga lägret men ibland så är han med det andra och då händer det saker. Vi bor i Landskrona och jag har förbjudit alla mina 3 barn att vara inne i stan om kvällarna, här slåss dom med knivar och pistoler.

Jag har förklarat för Simme vad som händer där inne och när det blir för mycket strul så kommer han hem. Han var iväg hos "fel" kompisar i fredags, men tydligen så hade dom börjat bråka så han kom hem igen.

Vad jag kan ge för råd som fungerar rätt så bra här hemma är.

* Prata med honom och förklara för honom vad som faktiskt kan hända.

* Var ärligt mot honom, känner du att det han vill göra är något du ser som en fara så säg det, och förklara.

* Försök att inte vara så överbeskydande. (jag vet att det är svårt)

* Du säger att ni inte har pratat så mycket om hans ADHD, det är kanske något ni ska göra? Förklara för honom varför han reagerar som han gör, det gör att han kan förstå lite bättre.

Vi har alltid varit jätte öppna med Simmes diagnos och vi pratar och förklarar för honom. Som när han tyckte att vi var så fruktansvärt dumma när han inte fick hänga med kompisarna in till stan. Då förklarade vi för honom att i visa situtationer så kan han inte hantera och hålla tillbaks som kanske dom andra kan och iom det så är det HAN som får problem.

Tror på att vara mycket tydlig.

Vet inte om det var till någon hjälp.

#0: Vad vet han om ADHD och sina egna svårigheter, utöver läs- och skrivsvårigheter? På vilka sätt har du sett till att hans liv har fungerat? Tror du att han själv känner att han har begränsningar som exempelvis kompisar saknar?

Jag tror inte att det skulle komma som en blixt från klar himmel om någon sa till honom att han har en del svårigheter som många andra saknar. Det motsatta är vanligare, att barn med bokstavsdiagnoser har dåligt självförtroende och undervärderar sina förmågor. Är han inte sån är det å andra sidan troligt att han kan hantera sina svårigheter.

Vänliga hälsningar

Niklas

Tack Niklas och Milla för era svar.Ja, milla det var till hjälp.När jag läste era svar så började jag rannsaka mej själv riktigt ordentligt..Hm..Lite jobbigt..Har jag gjort  fel när jag har velat "skydda" honom i alla år,inte pratat om det för att jag inte ville att han skulle känna sej annorlunda "knäpp" osv..han har vetat att han har ADHD, men jag förstår nu att jag skulle ha "lärt" homom mer om ADHD.Lärt honom att förstå sej själv.. Ja, Niklas, han har dåligt självförtroende och det är väldigt svårt att få honom att prata om sej själv och om känslor.Han går i en liten grupp i skolan med speciallärare han har provat men klarar inte av den stora klassen . han läser bara 4-5 ämnen.            Tack ni båda, ni har fått i gång många tankar och ideer hos mej..

Lycka till båda två! Kom gärna tillbaka hit och bolla idéer om du vill. Jag vet lite om hur det kan vara och det finns det många andra här som gör också.

Vänliga hälsningar

Niklas

Vad skönt att du kunde hitta råd och tips här. Önskar dig och din son lycka till!

Precis som Niklas säger så är du alltid välkommen hit för att bolla ideer och kanske även dela med dig din erfarenhet.