Specialintressen brukar ofta uppfylla större delen av tillvaron. Är det Pokemon-kort så är det bara Pokemon-kort som gäller då lär man sig allt som finns att veta om dem. Det brukar märkas ganska tydligt.

Vänliga hälsningar

Niklas

Fast så kan det ju vara för många "normala" också - ta hästtjejer tex, som sticker direkt till stallet så fort de kommer åt liksom.

Jag gör ett litet inlägg för jag vet att just det du nämner,hästtjejer ibland har t ex AS.Det är skillnad på flickor/kvinnor och pojkar/män på det sättet att flickor/kvinnor dels har andra typer av intressen,dels byter intressen ibland.

Diagnoskriterierna är satta utifrån manlig norm så många flickor verkar inte passa in och är svårare att upptäcka.

Det finns att läsa om just flickor med neuropsykiatriska problem/diagnoser,googla på det så bör det komma fram mer info (har glömt var jag läst det).

Sen är det riktigt,gränsen kan vara hårfin.Jag känner en person som verkade helt "vanlig" under lång tid,jag började ana något först då personen upprepade gånger fastnade i detaljer (personen hade ägnat åratal åt samma intresse) som inte hörde till det jag ville diskutera (en sak vi skulle göra tillsammans).Samma person sa också många saker som efter längre tids bekantskap visade sig vara inlärda fraser.Denna person har AS,helt klart (man).

En annan person verkade helt "vanlig" ända tills den personen gick i pension och började utveckla intressen som alltid gick till stor överdrift (personen bytte intresse efter ett tag).Min teori är att denna person klarade sig bra så länge livet hade struktur iom arbetet,personen visste vad den skulle göra.Denna person har AS,helt klart (kvinna).

#2: Det är inget fel i sig med ett specialintresse. Frågan är hur det påverkar livet. Även för icke-bokstavsmänniskor kan specialintressen bli överdrivna.

Vänliga hälsningar

Niklas

#4 Håller med,det är bara om det ställer till problem det inte är bra.Kvinnan i mitt exempel gjorde av med för mycket pengar,mannen kunde inte samarbeta pga sin fixering.

Undrar om överdrivna specialintressen går att jämföra med beroenden. Är det någon som har tankar kring det?

Vänliga hälsningar

Niklas

Ja,jag har funderat på detta!Just när det gäller den delen att inte kunna sluta med något fastän det räcker (mer än nog).

Ett enkelt exempel hos min egen dotter är att hon "måste" tömma hela burken/flaskan med läsk.Det spelar ingen roll om hon inte orkar dricka upp den ska tömmas.Om ingen hjälper henne så dricker hon allt även om hon så skulle kräkas.

I det fallet har jag tänkt att vissa om de får smak på alkohol ju har samma beteende som många (inte alla) beroende.

Jag tror att vissa saker i hjärnans funktioner/"annorlunda kopplingsscheman" är desamma.Det är svårt att säga om någon är manisk,beroende eller har någon annan diagnos för det finns mycket som liknar varann.Det krävs verkligen folk med bred kunskap som utreder särskilt vuxna (många har hamnat fel som vi vet).

Tänker som så att - en beroende drogar pga beroendet,en person med andra problem kan använda droger pga sitt funktionshinder,sorgligt nog kan givetvis personer med diagnos även bli beroende och då blir det riktigt knepigt…

Håhå,vilken tur att inte jag behöver ställa diagnos det måste vara väldigt svårt många gånger.

Just detta om beroenden och varför en del blir beroende diskuterar/spekulerar vi flitigt om inne på www.beroenden.ifokus.se. Titta gärna in där och bidra med dessa funderingar!

Grönstedt, Medarbetare på www.beroenden.ifokus.se

#6 det tror jag att det absolut kan jämföras. Ett överdrivet intresse tar upp hela ens tid och det gör ju även ett beroende.

På något sätt tror jag att det är väldigt snarlika beroende - överdrivet intresse. I båda fallen så kretsar livet helt kring just DET intresset eller beroendet och man gör allt för att komma över antingen sprit/droger eller saker som har med intresset att göra oavsett hur dyrt det är.

Oj så svamligt det blev, men hoppas ni förstår vad jag menar.

#9: Jag skulle inte säga att den beroendes liv kretsar kring det den är beroende av på samma sätt som den intresserades kring intresset. I beroendet är det en apa på ryggen som kör, vid intresset har man tagit apan i hand och går ut och leker med den - om du förstår liknelsen? Så jag är inte säker på hur nära besläktat det är.

#10 jo jag förstår hur du menar.

Jag har inga bokstäver, vad jag vet och idag många intressen. När jag var barn så var jag alltid i stallet, det var min tillflyktsort från en ganska knasig familj. Så hästarna blev min livlina och möjlighet att komma hemifrån och är fortfarande en viktig del av mitt liv.

Mitt liv består av annat än hästar, jag har ett jobb som inter är närheten av hästar mer än i form av hästkrafter. Hästarna och hästintresset räddade bar mitt liv en gång i tiden och är därför fortfarande en viktig del av mitt liv.

#3 jag har inte lyckats hitta något där det står hur olika killar/tjejer är med asperger…. hade jag inte träffat en sakkunnig hade jag kanske fortfarande trott att bara 50% stämde in på min dotter… glad att saker o ting ramlar i min väg….