Vet du om de är rädda för honom i skolan? Det är inte omöjligt.

Vänliga hälsningar

Niklas

Milla: Tänk på att lärarna inte kan ta i på samma sätt som ni kan hemma. De får inte göra övertramp, de kan bli varnade och avstängda, så jag tror de håller sig passiva. Numera stämmer man ju lärare om de tar tag i en barn om armen och leder dem ur klassrummet. Eleverna kan bete sig som svin rent ut sagt, och lärarna kan inte göra mkt mer än använda rösten.

Ni får hemma utdela bestraffningarna så att han inte våga bete sig illa i skolan. Datorförbud, eller vad som nu biter på honom, om han beter sig illa i skolan.

"2 jo jag vet ju att dom inte får lov att ta i, men dom kan ju faktsikt sätta gränser, dom behöver inte ta i honom eller så. Vad jag menar är att om han öppnar dörren till klassrummet där han inte ska vara så tycker jag i alla fall att då skulle ju läraren helt enkelt säga till honom att han ska gå därifrån och med handen på hjärtat så tror jag att han skulle gå där ifrån.

Dom flesta lärarna är för mesiga, dvs dom låter barnen bete sig illa ett flertal gånger innan dom helt enkelt kallar på rektorn.

Det var som i morse, telefonen ringde halv 9 och det var från skolan, Simme hade tydligen igen gått in i en klass som han inte ska vara i och det hade tydligen blivit ett himla liv. Jag bestämde mig för att åka till skolan för att reda upp detta, kommer fram och fick tag i Simme som stod med läraren som det hade hänt hos. Jag var irriterad och därmed rätt så ilsken.

Gick fram till SImme och frågade vad 17 han sysslar med och som vanligt så står han bara och hummar, ställde mig och skällde en vända UTAN att överhuvudtaget ta i honom, sen vände jag mig till läraren och frågade vad denna hade gjort när Simme kom in, den här läraren var lite blek om nosen och sa att han egentligen inte hade gjort något utan bett simme att snällt gå där ifrån.

När jag då sa att man inte kan be simme utan helt enkelt får man säga att "du har inte här inne att göra så se till att gå här ifrån" då får jag till svar av läraren att nä så kan jag inte säga utan jag försöker lirka, det går inte med honom sa jag utan du måste säga ifrån med en gång. Läraren sa då att ja jag märker det, jag ser ju att han lyder dig och du var ju arg när du kom.

Men du vet Cattis, här använder inte lärarna rösten ens utan det bara lirkas. Jo jag vet mycket väl att elever kan vara dirket farliga. Jaja nu är simme from i alla fall

Niklas, jag frågade honom om han kände obehag eller om han var rädd för att simme skulle gå till attack och det var han inte utan hans sätt att vara var då att lirka med barnen. Iof inte dåligt  men det fungerar inte med vår SImme i allafall för då kör han över istället.

Oj vad drygt att få alla de där samtalen! Det känner jag igen.

Har sonen assistent? Skolpersonalen kanske inte vill "ha igång" honom med alla dess konsekvenser? De vet kanske inte ens vad de ska göra? Har de nån utbildning i ämnet, vet du? Vet dom ens om några positiva egenskaper han har? Fråga…

ADHD "botas" inte med bestraffningar. Den meningen är lag i vårt arbete kring sonen…

#4 "Adhd "botas" inte med bestraffningar. Den meningen är lag i vårt arbete kring sonen…"

Sant. Men, jag upplever att man ändå måste vara ganska "hård". Mina budord är, och det kanske låter värre än det egentligen är, "Handling och konsekvens".
De, mina barn, är så impulsiva, trotsiga och egocentriska att de endast förstår ordenligt när de förstår vad konsekvensen av deras agerande blir. Så, ibland blir det ju en sorts "bestraffning".

Milla!

Om skolan anser honom så svår att att hantera så måste de agera genom att tillsätta fler personal eller omfördela befintliga resurser. Vi har skolplikt i Sverige och varken kan eller får hålla våra barn hemma från skolan. har vi barn i behov av särskilt stöd pga funktionshinder så är det deras sak att tillhandahälla det!

Att de (skolan) sedan inte kan uprätthålla ordningen där är ett organisationsproblem och inte ditt individuella ansvar. Du går med din son till BUP och tar ditt ansvar för att han sköter sig den övriga tiden, men på skolan är det deras sak att se till så det blir en fungerande lösning!

De (ansvarig rektor) får antingen äska mer pengar från utbildningsnämnden eller avdela redan befintlig personal så att dagarna fungerar för din son. Har de inte den faktiska kunskapen så får de inhämta den, det är deras sak att strukturera upp skoldagen och förhålla sig till din sons funktionshinder, inte tvärt om!

Att utdela "bestraffningar" hemma är inte rätt väg att gå enligt mitt sätt att se. Skolsituationen ska hanteras i skolan annars riskerar ni kanske att få en dåligt fungerande "hemma tid" om du som förälder ska behöva sätta de gränser och konsekvenser som bör komma där det sker, för att bli konkret och förståeligt för din son!

Stå på dig, det har jag gjort och fått rätt!

#4 Ja han har assistent och när Stefan (som han heter) inte är på plats i skolan så gör Simme som han vill. Stefan är kanon för han har satt gränser från början och Simme vet exakt vad som gäller.

Andra lärare har sina egna sätt att få barnen dit dom vill och det fungerar inte med Simme för då kör han över dom totalt, han måste veta gränserna och det finns inte hos andra lärare tyvärr.

Vi har pratat med dom andra lärarna sen 4 klass och fortfarande så vet dom inte vad dom ska göra, vi har punktat upp vad som gäller men dom lyssnar inte.

Nej dom har ingen utbildning och visste inte så mycket om ADHD fören vi satte oss ner och berättade, vi hade även BUP med på det mötet.

Ja dom säger ofta att han är deras charmknutte och deras pajas problemen komner när Simme inte har Stefan på skolan, sen är han väldigt mycket uppe just nu då inte medicinen fungerar som den ska.

Nej bestraffningar fungerar inte. Det som fungerar bäst för Simme är att han vet var gränserna går och det är jätte viktigt att inte gränserna flyttas för då är det genast problem. Det är just detta som är problemet i skolan, där finns inga gränser och när dom försöker sätta upp gränser så flyttas dom hela tiden.

Det gäller att vara så rak som möjligt och tydlig.

Det är miljön som gör ett funktionshinder till ett handikapp…

Detta visar sig tydligt i det du berättar!

Din son fungerar väl hemma där han vet vad som gäller och med sin assistent som också har tydliga gränser. Alltså fallerar skolan i sin del, då de inte kan ge det stöd som behövs för att resten av tiden ska vara så välstrukturerad och förutsägbar som din son behöver.

Man kan inte ta hänsyn till funktionshindret en del av skoltiden och sedan tro att resten av tiden ska lösa sig själv för så fungerar det inte! Det är ju just det som är en del av funktionshindret att din son faktiskt inte fungerar utan tydlighet struktur och förutsägbarhet.

Till förutsägbarheten tillhör tryggheten i att lärarna på ett konsekvent sätt visar och stöttar honom för att undvika att fel situationer uppstår, i stället för att inte göra något eller bestraffa situationen när den uppstår!

#5

"Handling och konsekvens" förstår inte min son. Han tycker det är ALLTID andras fel och konsekvenser….ja, de struntar han helt enkelt i. Eller; det krig osv vi får då är ingen av oss villig att delta  i längre. (tänk dig det värsta och lägg till lite…) Därför försöker vi hitta belöningar för bra uppförande istället. Och då gäller det att hitta BRA uppförande att belöna.. Inte helt lätt när han är en skitstövel en hel dag i ALLT.  Jag tror nog vi menar samma sak men har olika sätt att få till det…;)

#7

Ja du beskriver ett läge vi hade i flera år…. Jag delar din tanke om gränserna. Superviktiga…. Hos oss började det vända när eleverna blev 12 till antalet och 3 vuxna HELA dagar. Nu är det flera elever i denna klass som behöver hjälp men det går alltså inte att släppa detta arbetssätt. Allting funkar inte (vägen känns lång tillbaka men dit strävar iaf inte jag. Utan en endast dräglig tillvaro där han lär sig och kommer framåt med sina mått mätt. Det jobbet kan inte endast skolan göra, så det finns mer å göra. Men nu pratar vi samma språk iaf, vi runt omkring sonen.) men nu kan sonen iaf vara i skolan hela dagar och vi kan focusera på jobb etc… Vill du veta mer får du gärna maila mig direkt så kan jag beskriva mer ingående hur de arbetar.

Jag hängde inte med om du sagt hur gammal S är?

Simme är 16 år

Hej på er

Jag är ny häroch redan hittat mängder med info och tankar.

Mille

Jag kunde lika gärna ha skrivit dittförsta inlägg, min son är 17 och jag har hållt på med skolan sedan han startade. förstår precis vad du menar. Vid ett visst klockslag varje dag väntar jag med ont i magen, kommer det att ringa, vad har hänt idag och vad sjutton ska jag göra åt de saker som händer, jag är inte på plats.

Min son har en förmåga att alltid vara där det händer saker och då får han oxå skulden för mycket fast han bara stått bredvid *L*

Håller med om att skolan bör få mer info om problematiken och ger klara kostista regler. inget mjäkande.det funkar inte och gör sig inte förstådda. Men fråganär omde vill lärasigel veta.Dekör ju sitt race iallafall.

nu har jag fått hjälp av ungdomsteamet istan som jag och min son går och ventilerar saker o ting och som även stödjer mig med skolan. kanonbra killar